Mirabell på VM Cross i Uddevalla 2026 – Rasmus kör inte

Mirabell tillbaka på cross-VM i Uddevalla – helgen förändras när Rasmus står vid sidan

Senast uppdaterad: 3 september 2026

Mirabell Lundgren är tillbaka på Glimminge Motorstadion i Uddevalla, och på pappret ser upplägget bekant ut: motocross-VM, svenska förare, ett stort kompisgäng, camping, högljudd publik och en kamera som följer med från morgontrötthet till sena kvällar. Men årets vlogg har en skillnad som ändrar nästan hela dynamiken. Rasmus Moen är på plats – fast inte bakom startgrinden. För första gången i Mirabells återkommande Uddevalla-vloggar är han mer publik, vän och motocrosskunnig följeslagare än förare i själva GP-programmet.

Det gör ”VM CROSS I UDDEVALLA 2026” till något mer än ännu en helg med motorljud och tävlingsbilder. Videon blir en berättelse om hur en välbekant tradition förändras när den person som tidigare varit en central anledning till att följa loppen själv står vid sidan. I stället hamnar fokus bland annat på EMX250-förarna Alve Callemo och Laban Alm, på Isak Gifting i MXGP, på OneGrippers spektakulära Holeshot Night, på den beryktade campingstämningen och på det märkliga mellanläge som uppstår när man känner förarna, kan sporten och samtidigt faktiskt har tid att uppleva folkfesten som publik.

Och folkfest blev det. Svenska motorcykel- och snöskoterförbundet, Svemo, uppgav efter helgen att omkring 28 000 åskådare tog sig till Glimmingen. På banan blev Alve Callemo bästa svensk i EMX250 med åttonde och fjortonde plats i finalheaten, vilket gav honom tionde plats totalt. Laban Alm slutade trettonde. I huvudklassen MXGP svarade Isak Gifting för en åttondeplats i första heatet och en fjortondeplats i det andra efter en stökigare avslutning på helgen. Det är just den kombinationen – Mirabells personliga helg och de faktiska tävlingsresultaten – som gör årets Uddevalla-video särskilt rolig att packa upp i efterhand.

Det viktigaste med årets Uddevalla-vlogg: Rasmus är där, men racet är inte hans

Det finns en enkel detalj som förklarar varför årets vlogg får en annan puls än de tidigare: Mirabell behöver inte hela tiden förhålla sig till att Rasmus snart ska träna, kvala, äta, förbereda motorcykeln, sova eller hålla ihop en tävlingshelg. När hon själv konstaterar att hon har vloggat från Uddevalla flera år men att de tidigare brukat gå hem tidigt eftersom Rasmus tävlat, blir det nästan som att videon öppnar en dörr till en parallell version av samma event. Plötsligt finns tid att stanna kvar när det blir mörkt. Plötsligt blir campingen en lika självklar scen som depån. Och plötsligt kan Rasmus vara den som hänger med i stället för den som hela gänget måste anpassa sig efter.

Det är en liten förändring på ett schema, men en stor förändring för en vlogg. En motocrosshelg upplevs helt olika beroende på om man är förare, mekaniker, familj, kompis eller vanlig besökare. För en förare är varje timme en del av en prestationskedja: sömn, mat, vätska, teknisk genomgång, träning, startposition, kval, återhämtning och nästa heat. För en besökare kan samma timmar i stället fyllas med att gå runt området, träffa människor, stå på berget, köpa något att äta, fastna i ett tält där någon spelar musik eller spontant följa med till nästa del av campingen. Mirabells 2026-video rör sig mycket mer i den andra världen.

Rasmus blir samtidigt inte mindre viktig för videon. Snarare tvärtom. Han fungerar som en person som kan översätta det sportsliga utan att det blir en föreläsning. När någon frågar varför han inte själv kör kommer ett ganska rakt svar: han har gått över till 450, och i Uddevalla innebär det i praktiken att sikta på MXGP-klassen. Han säger att nivån där är ännu högre och att han inte känner att han är där just nu. Han beskriver också att han lägger mycket tid på annat än crossen. Det är betydligt mer intressant än en dramatisk teori om att någon annan skulle ha ”stoppat” honom från att köra.

Den frågan dyker faktiskt upp i videon på ett typiskt campingvis. En person berättar att folk undrat om Mirabell är orsaken till att Rasmus inte kör VM i år. Rasmus avfärdar det. Med sin vanliga självironi beskriver han sig i stället som för långsam och ”avdankad”. Det är uppenbart skämtsamt formulerat, men sakfrågan är tydlig: beslutet presenteras som hans eget och kopplas till nivån, klassen och vad han prioriterar just nu. Det finns därför ingen anledning att bygga en större relationshistoria ovanpå ett svar som i videon är förvånansvärt okomplicerat.

Varför kör inte Rasmus Moen i Uddevalla 2026?

För den som följt Mirabells tidigare motocrossvideor är det här förmodligen den första frågan. Rasmus Moen har tidigare varit mer direkt involverad i tävlingsdelen av Uddevalla-helgen. Hans resultatspår visar också varför frågan känns naturlig: han har kört EMX250 i Uddevalla och stod 2025 på startlinjen i MX2 under Sveriges GP. År 2026 finns han fortfarande på tävlingsbanorna, men i svensk MX1 – alltså den större fyrtaktsklassen på nationell nivå – i stället för som wildcardförare i världsmästerskapet på Glimminge.

I vloggen förklarar han själv förändringen på ett sätt som är lättare att förstå om man skiljer på EMX250, MX2, MXGP och svensk MX1. När han körde 250 fanns en naturlig europeisk utvecklingsväg via EMX250, och en svensk förare kan också få möjlighet att köra hemmatävlingen i MX2. När man går upp till 450-klassen är den internationella huvudscenen MXGP. Det är motocrossens tyngsta VM-klass, full av fabriksförare som tävlar över en lång internationell säsong. Att vara stark på nationell MX1-nivå och att välja att ställa sig i ett MXGP-fält är därför inte samma beslut.

Rasmus uttrycker det inte med någon lång karriäranalys. Han säger i princip att han kör 450 nu, att MXGP är ännu värre – alltså ännu tuffare – och att han inte tycker att han ligger på den nivån just nu. Han lägger dessutom mycket tid på annat. Det är ett resonemang som passar ganska väl med hans faktiska 2026-säsong: han är registrerad i svenska MX1 och fortsätter därmed tävla, men Uddevalla GP blir en helg där han står bredvid banan.

Det är också värt att notera vad han inte säger. Han säger inte att han är klar med sporten. Han säger inte att han aldrig vill köra VM igen. Han säger inte att Mirabell eller relationen är orsaken. Tvärtom får han chans att svara på just den sista teorin och säger nej. Den mest rättvisa läsningen är därför den enklaste: 2026 har hans motocross sett annorlunda ut, och han har inte valt att köra Sveriges MXGP-deltävling i 450-klassen.

Från EMX250 till MX2 – och sedan MX1 hemma

Det går att se en tydlig tråd bakåt. Resultatarkiv visar Rasmus i EMX250 i Uddevalla 2024 och i MX2 under Sveriges GP 2025. I 2026 års svenska mästerskap finns han i MX1. Det är en logisk klassförflyttning rent motorcykelmässigt: från 250-kategorin till den större klassen. Men den internationella tröskeln förändras samtidigt. På ett svenskt GP är det ena året möjligt att vara en av de nationella förarna som testar MX2 och nästa år stå inför frågan om man vill ge sig in i MXGP.

För tittaren betyder det att årets video får ett ovanligt intressant före-och-efter-perspektiv. Rasmus kan fortfarande läsa banan, kommentera starter och förstå vad Alve eller Laban menar när de pratar om misstag, linjer och flow. Men han behöver inte samtidigt hantera sin egen nervositet. Därför kan han vara med på kvällen, hamna i samtal på campingen och i praktiken bli en av dem som hjälper vloggen att visa den del av Uddevalla-helgen som tidigare hamnat utanför bild.

Uddevalla GP 2026: en VM-helg som är större än vad en 26-minuters vlogg hinner visa

Det hjälper att förstå skalan på det som pågår runt Mirabell och kompisgänget. Uddevalla Grand Prix kördes den 15–16 augusti 2026 på Glimminge Motorstadion. På schemat fanns världsmästerskapets MXGP- och MX2-klasser och europeiska mästerskapsklasser, däribland EMX250. Svemo summerade helgen med över 28 000 åskådare. Uddevalla kommun beskrev redan före evenemanget hur gratisbussar skulle gå mellan centrala Uddevalla och tävlingsområdet för att hantera besökstrycket. Det är med andra ord inte en liten klubbhelg med några extra tält, utan ett internationellt mästerskapsevenemang som tillfälligt förändrar rytmen i hela området.

Glimminge har dessutom en lång VM-historia. Uddevalla kommun anger att tävlingen varit en del av VM-cirkusen sedan 1958, och arrangemangets egen presentation har räknat 2026 års upplaga som ännu en i en lång rad svenska Grand Prix på den klassiska banan. För motocrosspubliken är klipporna och de naturliga läktarna runt banan nästan lika igenkännbara som vissa sektioner av själva spåret. När MXGP:s officiella rapport beskriver hur tusentals fans samlades längs bergssidorna och hur publiken reagerade på Isak Gifting är det precis den miljö som också hörs och känns i vloggen.

Banan 2026 beskrevs av MXGP som hård, hal och krävande. Solen bakade underlaget, greppet var svårt och förarna behövde hantera ett snabbt men förrädiskt hardpack. Den typen av information ger extra mening åt de små samtalen i Mirabells video. När Alve får frågan hur banan känns och svarar att den är hård är det inte bara ett spontant enordsomdöme. Det ligger nära den internationella tävlingsrapportens bild av en bana där fästet blev en central utmaning genom helgen.

JAS 39 Gripen var faktiskt en del av programmet

Ett av videons mer extrema ljudögonblick kommer inte från en motorcykel. Mirabell försöker fånga stridsflygplanen och konstaterar att ljudet är svårt att beskriva för den som inte upplevt det på plats. Den detaljen går att verifiera i kommunens officiella programinformation: på lördagen den 15 augusti genomförde JAS 39 Gripen från Skaraborgs flygflottilj F 7 en överflygning vid Glimmingen klockan 11.30. För en vlogg fungerar det nästan komiskt bra. En hel helg där motorcyklar redan gör det svårt att prata får plötsligt ett ännu högre ljudspår ovanifrån.

Det är också ett exempel på hur GP-helgen har byggts ut till en publikupplevelse snarare än enbart tävling. Redan på fredagen arrangerades aktiviteter vid Torp köpcentrum med förare, intervjuer och stuntshow, och på själva området blandades mästerskapskörningen med publikmoment. När Mirabell rör sig mellan racing, mat, tält, vänner och flyguppvisning är det därför inte så mycket ett sidospår från eventet som en ganska träffsäker bild av hur arrangemanget upplevs utanför TV-sändningen.

OneGripper Holeshot Night: fredagskvällen som sätter tonen

Tidigt i vloggen hamnar sällskapet vid en starttävling där både aktiva och äldre namn samlas. Det kan först se ut som en spontan extragrej på området, men arrangemanget var annonserat som OneGripper Holeshot Night 2026. Upplägget var enkelt och nästan gjort för publik: en mot en, head-to-head, från startgrind mot mål. Vinnaren går vidare, förloraren är ute. Grindarna öppnade klockan 19.00 fredagen den 14 augusti och första racet var planerat till 19.30.

Den typen av sprintformat förklarar varför stämningen blir så omedelbar. Vanlig motocross kräver att man följer långa heat, positioner och varvtider. En holeshot-duell är brutal i sin enkelhet: reagera, få ner kraften, välj rätt linje och var först fram. För en publik som redan börjat komma in i helgstämningen är det perfekt. För en vlogg är det ännu bättre, eftersom varje duell har en tydlig början och ett tydligt slut och förarna står nära nog för att små kommentarer och reaktioner ska bli en del av berättelsen.

Mirabell beskriver eventet som lyckat och lyfter just blandningen av starttävling och gamla legender. Det matchar OneGrippers egen presentation, där man i förväg byggde kvällen kring ett startfält med profiler och ett rent showformat. Men det mest intressanta i vloggen är egentligen vad som händer direkt efter. När tävlingsdelen är över har klockan ännu inte blivit särskilt mycket, och Mirabell konstaterar att det redan hunnit bli fullt av folk, alkohol, skämt och rörelse. Därifrån glider videon nästan omärkligt över i sin andra stora berättelse: campingen.

”Fyllecampingen” blir årets andra arena

Mirabell använder själv ordet ”fyllecampingen”, och den formuleringen sätter förväntningarna ganska exakt. På tävlingsområdet handlar allt om kval, spårval, starter och resultat. På campingen handlar det om vem man träffar, vem som spelar musik, vilket tält man råkar gå in i och hur sent kvällen till slut blir. Det blir bengaler, fyrverkerier, raggarmusik, spontana hälsningar till kameran, märkliga frågor, internskämt och människor som plötsligt upptäcker att de står bredvid Mirabell och Rasmus.

Det vore lätt att beskriva de scenerna som ett avbrott från motocrossen, men det skulle missa poängen. Stora motorsportevenemang får ofta en egen campingkultur där tävlingsdagen och kvällslivet är två delar av samma resa. Det betyder inte att allt som sker där är en officiell del av arrangemanget eller något som arrangören ansvarar för. Det betyder däremot att den som bor på området kan uppleva en helt annan social helg än den som tar gratisbussen hem efter sista heatet. Mirabells kamera hamnar 2026 ovanligt långt in i just den världen.

Rasmus närvaro gör dessutom scenerna roligare eftersom han känner miljön från andra hållet. Han är inte en turist som för första gången upptäcker att folk kan bli stökiga på en motocrosscamping. Han har tävlat, varit en del av depån och vet hur tidiga morgnar kan kännas när man faktiskt ska prestera. Nu kan han i stället stå kvar när festen fortsätter. När Mirabell säger att de tidigare gått hem omkring nio eftersom Rasmus kört och att klockan nu redan passerat den tiden, får man nästan hela skillnaden mellan 2025 och 2026 i en enda vardaglig kommentar.

Det blir heller inte bara ”festbilder”. En av de roligaste trådarna är hur många tittare som kommer fram. Någon berättar att han lyssnar mycket på podden på jobbet. En annan vill hälsa till sin flickvän. Mirabell reagerar senare på att ovanligt många killar kommit fram och sagt hej eller berättat att deras tjejer tittar på henne, vilket hon själv verkar behöva några sekunder för att vänja sig vid. Det är ett litet men tydligt tecken på att målgruppen hon möter på just ett motocrossevent inte ser exakt likadan ut som publiken hon kanske möter i andra sammanhang.

Raggare, raketer och den där känslan av att ”nu händer saker”

Mirabell verkar uppriktigt road när hon hamnar i ett tält med människor hon beskriver som raggare ”in i benmärgen”. Musiken, raketerna och den allmänna energin bygger upp en scen där hon gång på gång konstaterar att kvällen fortfarande är ung. Det finns en lekfull kontrast här: på dagen står hon och pratar om lila sektorer, kval och smarta linjer; på kvällen handlar diskussionen om helt andra saker. Samma människor kan befinna sig bara några hundra meter från en VM-bana och ändå ha en hel kväll där själva racet nästan känns sekundärt.

Samtidigt håller videon kvar en viss självdistans. Mirabell går inte hela vägen in i någon romantiserad bild av att ju stökigare desto bättre. Mot slutet, när helgen börjar ta slut, konstaterar hon att hon gillar raggare men att det också finns en gräns och att det börjar bli lite väl raggigt. Det är en ganska träffande slutpunkt för campingdelen. Hon har haft genuint roligt, men behöver inte låtsas att varje raket, varje högtalare eller varje spontan idé blir bättre bara för att klockan är sent.

Alve Callemo blir sportens huvudperson i Mirabells helg

När Rasmus inte själv ska tävla behöver årets vlogg ett annat sportsligt centrum. Det hittar Mirabell ganska snabbt i Alve Callemo. Redan tidigt presenteras han som den de hejar extra på i 250-sammanhanget, och kameran återkommer till honom före och efter körningen. Det gör att tittaren får en ovanligt tydlig liten tävlingskurva inne i en annars ganska kaotisk helg: försnack, träning, tidskval, förväntningar, första finalen, reaktion och sedan söndagens avgörande.

Alve kör nummer 496 i EMX250, den europeiska 250-klassen som under GP-helgen ligger sida vid sida med VM-klasserna. För den som inte följer motocross varje vecka kan namnen lätt flyta ihop: MX2 låter som ”250-klassen”, och EMX250 är också en 250-klass. Skillnaden är mästerskapsnivån och serien. MX2 är världsmästerskapet för den mindre VM-klassen. EMX250 är Europamästerskapet och fungerar samtidigt som en viktig utvecklingsarena för unga förare på väg uppåt. På en GP-helg som Uddevalla körs de på samma anläggning men i olika mästerskap.

Det är därför Alve kan vara en av de mest intressanta svenska förarna på plats utan att tävla mot exempelvis Sacha Coenen i MX2-finalerna. Han har dessutom redan visat sig i MX2 under säsongen. MXGP:s egen förhandsrapport inför Uddevalla lyfte att Callemo hade blivit åtta totalt i MX2 i Lommel, Belgien, innan han kom hem för att köra EMX250. Det ger lite perspektiv på Mirabells entusiasm när hon pratar om hur snabb han är. Det är inte bara kompispepp framför kameran; han kom till Uddevalla med internationella resultat som gjorde honom till ett verkligt svenskt namn att följa.

Tidskvalet: när en ”helt okej” känsla faktiskt säger ganska mycket

Under tidskvalet följer kameran Alve på ett sätt som ligger nära hur kompisar brukar följa en förare: inte med en full resultattavla i bild, utan med korta avstämningar och reaktioner på enstaka varv. Mirabell och Rasmus pratar om att han såg het ut i början, om lila sektorer och om några misstag. En ”lila” sektor förknippas i motorsport med att vara snabbast i en viss del jämfört med de andra tiderna som registreras, vilket gör den lilla kommentaren till ett sätt att visa att farten faktiskt fanns där även om alla varv inte blev perfekta.

Det fina är att Alve själv inte spelar upp situationen. När han får frågor om träningen och banan blir svaren korta. Det känns bra, några misstag, banan är hård. Den torra tonen blir komisk bredvid Mirabells och Rasmus mycket större energi, men den känns också typisk för en förare mitt i helgen: det finns inte alltid ett behov av att hålla ett långt brandtal när man ännu inte kört de heat som räknas.

Vloggen gör samtidigt något som vanliga sportreferat sällan kan. Ett officiellt resultat kan tala om vilken tid en förare satte och vilken plats han fick. Kameran visar i stället hur människorna runt honom tolkar de små signalerna. Rasmus ser att farten finns men också att Alve kanske vill lite för mycket på vissa varv. Mirabell kan vara oreserverat glad över att en kompis ser snabb ut, medan Alve själv svarar med ett par ord och går vidare. Tillsammans gör de tre perspektiven tävlingen betydligt mer mänsklig.

Första heatet: en stark svensk start på helgen

I första EMX250-finalen kör Alve in som åtta. Det är en bättre placering än den spontana helgsummeringen i vloggen ibland får det att låta som, och den officiella klassificeringen hjälper därför till att sätta känslorna i rätt skala. Han är inte bara ”bra för att vara svensk” eller en kompis som de råkar heja på; han är topp åtta i ett europeiskt mästerskapsheat på hemmaplan. Laban Alm är dessutom nia i samma heat, vilket gör att två svenskar finns bland de nio främsta.

Efteråt beskriver gänget en körning där starten inte gav den perfekta positionen men där Alve jobbade sig framåt. Det talas om bra varvtider, flow och om andra förare som gjorde det svårt att ta sig förbi. Mirabell och Rasmus försöker få honom att se det positiva i resultatet. Den dynamiken blir nästan roligare eftersom Alve inte omedelbart slår över i jubel. För tävlingsmänniskor är en placering sällan bara en siffra; den jämförs med känslan, med misstagen, med den fart man vet att man hade och med vad man tror var möjligt.

För tittaren som inte har resultatlistan framför sig kan den återhållna reaktionen annars göra att prestationen ser mindre ut än den är. Här är det värt att hålla fast vid siffran: åttonde plats i första finalheatet. När Svemo senare summerade helgen var Callemo den högst placerade svensken i EMX250 totalt. Det gör att Mirabells val av honom som ”vår kille” i vloggen nästan råkar fungera redaktionellt också.

Söndagen: total tia, men inte den avslutning Alve själv önskar

På söndagen är energin annorlunda från första stund. Mirabell vaknar stressad, tiden är knapp och gruppen skyndar tillbaka mot banan. Det pratas om bengaler och om att hinna med saker före körningen. Den lite sömniga festvloggen från natten innan blir plötsligt tävlingsvlogg igen. När Alve väl kör sin andra final blir resultatet fjortonde plats. Tillsammans med åttondeplatsen från lördagen ger det tionde plats totalt.

Alve är ändå inte helt nöjd när han får summera. Han beskriver körningen som en besvikelse eller åtminstone som sämre än han hade velat, och nämner bland annat hur fjädringen kickade och hur han tappade kontakten med föraren framför. Mirabell och de andra försöker dra honom tillbaka till helheten: total tia är starkt. Det blir ett väldigt rent exempel på skillnaden mellan resultat och upplevelse. För de som tittar utifrån är topp tio ett tydligt kvitto. För föraren kan känslan fortfarande vara att möjligheten fanns att göra mer.

Det är kanske också där videon gör Alve som mest sympatisk. Han får vara nöjd och missnöjd samtidigt utan att någon av känslorna behöver rättas bort. Tävlingsidrott bygger på att vilja flytta gränsen. Om tionde plats automatiskt skulle kännas perfekt bara för att andra tycker att den är bra vore det svårt att förstå varför någon lägger hundratals timmar på träning, resor och motorcyklar. Men utifrån är det samtidigt fullt rimligt att Mirabell insisterar på att han ska ta in vad han faktiskt gjort.

Laban Alm får mindre tid – men står för en av helgens starkaste svenska prestationer

Laban Alm får inte samma långa berättelse som Alve, men hans korta intervjuer är några av de mest typiska motocrossögonblicken i videon. Kameran ställs upp, någon försöker vara seriös, någon annan avbryter med ett skämt, sedan börjar man om. När frågorna väl kommer handlar de om det väsentliga: hur kändes heatet, vad behöver bli bättre och vad är planen till nästa start?

Laban blir nia i första EMX250-heatet, alltså direkt bakom Alve. Han beskriver att det var tufft i början men att han kom in i körningen mot slutet. Inför nästa dag är förbättringspunkten enkel: en bättre start. Det är ett återkommande tema i motocross eftersom de första hundra meterna kan bestämma så mycket av resten av heatet. Startar du långt bak måste du inte bara köra fort; du måste göra omkörningar, undvika andras misstag och lägga energi på att reparera en position som de främsta redan fått gratis.

Svemos slutsiffror visar att Laban till slut blir trettonde totalt i EMX250. Han är därmed näst bäst av de svenska förarna i klassen, bakom Callemo. Att båda förekommer som naturliga personer i Mirabells kompisgäng gör att resultatlistan plötsligt får ansikten. När man ser deras avslappnade snack vid sidan av banan är det lätt att glömma att de några minuter senare tävlar mot ett stort internationellt startfält på ett av Europas mest välkända GP-underlag.

Det är den blandningen som gör motorsportdelen av vloggen bättre än om Mirabell hade försökt spela expert. Hon behöver inte förklara varje teknisk detalj. Rasmus kan fylla i när det behövs, förarna berättar hur det känns, och de officiella resultaten ger resten av perspektivet. Man får en helg där en niondeplats kan följas av ett skämt på väg tillbaka till tältet utan att prestationen förminskas.

Isak Gifting är publikhjälten – och 2025 ligger som ett eko över hela berget

När det är dags för MXGP förändras ljudnivån ännu en gång. Mirabell säger i princip att nu kommer det bli liv på berget, och det finns en tydlig anledning: Isak Gifting är den svenska förare som den stora hemmapubliken framför allt samlas kring. MXGP:s egna texter inför helgen byggde också upp honom som hemmahoppet, mycket tack vare det som hände i Uddevalla året innan.

2025 var Gifting nära ett enormt resultat på hemmaplan. MXGP:s förhandsmaterial inför 2026 påminde om hur han låg i ledning sent i ett MXGP-heat och fick publiken att explodera innan loppet svängde. Mirabell återkallar samma känsla i vloggen när hon pratar om hur han tog starten och hur det var fullständigt liv på berget. Det är viktigt för att förstå förväntningarna 2026: publiken står inte bara och hoppas på en svensk topp tio. De har ett färskt minne av att Gifting faktiskt fick hela Glimminge att tro på något ännu större.

Årets helg börjar lovande men blir mer komplicerad. Svemo skriver att Gifting bara gjorde sitt fjärde GP för säsongen efter en skadeperiod och att han blev påkörd i lördagens kval när en annan förare kraschade. Det gav ett sämre utgångsläge till finalerna. Trots det kör han till åttonde plats i första heatet. MXGP:s egen raceberättelse visar dessutom hur han under en period låg inne i toppgruppen och hade publiken med sig medan Jeffrey Herlings drog ifrån längst fram.

Andra heatet blir stökigare. Gifting hamnar i en incident i första svängområdet, tar sig tillbaka in i loppet och arbetar sig upp till fjortonde plats. Det ger elfte plats totalt i GP:t. Mirabell och gänget lämnar innan hela dagens program är avslutat, så hennes spontana bedömning av var Gifting ligger blir just spontan. Den officiella slutsiffran är den som ska stå kvar: åtta i första heatet, fjorton i andra och elva totalt.

Jeffrey Herlings vinner – och gör det på ett sätt som sätter svenskarnas resultat i perspektiv

Längst fram i MXGP är det Jeffrey Herlings som dominerar 2026 års svenska Grand Prix. Han vinner båda söndagsheaten och GP:t totalt före Romain Febvre och Tom Vialle. MXGP beskriver helgen som en perfekt 1–1–1-insats när kvalsegern räknas med, och det var dessutom första gången Herlings tog en söndagsseger i MXGP-klassen på just Uddevalla trots sin långa meritlista.

Den detaljen är värd att ha i bakhuvudet när man bedömer Gifting, Callemo eller någon annan svensk. De tävlar inte i ett vakuum. Glimminge samlar världselit och europeisk elit samtidigt. En åttondeplats i ett sådant heat är inte något man kan förstå genom att bara titta på siffran åtta. Det är åtta bakom eller framför förare som lever i en internationell tävlingsapparat där varje start har konsekvenser för kontrakt, mästerskap och nästa säsong.

I MX2 vinner Sacha Coenen båda heaten och GP:t totalt. I EMX250 går segern till Francisco Garcia efter två heatsegrar. För Mirabells berättelse är de namnen perifera, men de behövs för att förstå ramen: Alve och Laban kör inte ett lokalt supportheat som råkar finnas i bakgrunden. De deltar i ett europeiskt mästerskap som delar helg och arena med sportens största internationella serie.

Mirabell och Rasmus 2026: crossen är fortfarande en del av deras gemensamma värld

Årets Uddevalla-vlogg kommer också vid en tidpunkt när Mirabell och Rasmus syns tillsammans i fler format än bara enstaka YouTube-klipp. De driver podden Rakt på med Mirabell & Rasmus, där Apple Podcasts beskriver dem som ett par och där samtalen rör deras olika liv, relationen och vardagen. Crossen dyker även upp där. I ett av vårens avsnitt handlade delar av samtalet om SM-premiären för Rasmus, vilket understryker att motocross inte har försvunnit ur deras liv bara för att han står över just Uddevallas VM-helg.

Det ger också en annan ton åt de små diskussionerna i vloggen. När Mirabell frågar om Rasmus tävlande eller när någon på campingen ställer en lite väl rak fråga om varför han inte kör, finns redan en publik som är van vid att de två pratar öppet med varandra. Det betyder inte att allt privat behöver analyseras. Snarare blir det tydligare varför ett kort ”nej, det är inte därför” kan räcka. De har ett gemensamt offentligt format där raka frågor är en del av uttrycket, och i Uddevalla följer samma jargong med ut på campingen.

Samtidigt visar videon en relation till sporten som är mer vardaglig än dramatisk. Mirabell kan gå från att reta Rasmus till att diskutera Alves linjer, från outfitkommentarer till att stå och följa ett heat, och från fest på kvällen till stress över att hinna tillbaka på söndagsmorgonen. Rasmus kan vara den som förklarar en klasskillnad ena minuten och den som stannar längre på festen nästa. Det är just vardagligheten som gör crossdelen trovärdig: ingen behöver ständigt påminna tittaren om att motocross är ”hans stora passion”. Det märks ändå.

När en tittare på campingen säger att podden följer med till jobbet

En kort scen på campingen fångar hur deras gemensamma format spiller över i verkligheten. En man berättar att han lyssnar mycket på podden när han jobbar inom industrin och uppskattar den när arbetsdagen blir lång eller tråkig. Det är ingen stor dramatisk händelse, men det säger något om varför Mirabell reagerar på att fler män än hon väntat sig kommer fram. På ett motocrossevent är det sannolikt fler som först känner igen Rasmus via sporten men som sedan också har hittat podden eller Mirabells övriga innehåll.

Det blir en slags publikblandning som inte syns i en vanlig följarsiffra. Någon kan vara där för MXGP och känna igen Rasmus från racing. Någon annan följer Mirabell och har kommit till Uddevalla av helt andra skäl. Någon lyssnar på deras podd. Någons flickvän tittar på Mirabells vloggar och har skickat med en hälsning. På campingen möts de grupperna på samma grusgång, och kameran råkar bli platsen där de korsar varandra.

Det lilla som gör vloggen: kläder, proteinbars, crêpes och fullständigt oseriösa intervjuer

Om man bara sammanfattar videon med tävlingsresultat försvinner ungefär halva charmen. Mirabell bygger inte helgen som ett sportmagasin. Hon bygger den av små saker som råkar hända mellan heaten. En ”dagens outfit” mitt i gruset. En diskussion om vilken proteinbar som smakar bäst. En fråga om håret ser bra ut som besvaras med motsatsen. Crêpes med Nutella. Godisremmar som betygsätts smak för smak. En snabbintervju med Laban som nästan aldrig hinner bli seriös eftersom någon bakom kameran stör.

Den typen av detaljer fyller en viktig funktion. Ett GP är mycket väntan. Ett heat kan vara intensivt, men mellan träning, kval och finaler finns långa perioder där publiken går runt, äter, pratar och försöker hålla energin uppe. För en förare är mellanrummet arbete och återhämtning. För Mirabell är det material. Därför kan ett smaktest av en bar få nästan lika mycket tid som ett resonemang om ett kvalvarv utan att vloggen känns som att den tappar ämnet. Det är så en helg på plats faktiskt ser ut.

Det finns också en återkommande lek med hur dåliga intervjuerna är. Mirabell ställer ibland helt rimliga frågor – vilken klass kör du, hur känns banan, är du taggad – och får svar som om den intervjuade helst skulle vilja slippa utveckla någonting. Sedan spårar samtalet ur i ett skämt och någon säger åt henne att klippa bort det. Naturligtvis är det ofta precis sådant som blir kvar. För tittaren blir det en påminnelse om att de här personerna känner varandra. De står inte i en mixed zone och väntar på att en reporter ska ställa tre professionella frågor.

Matpauserna är nästan ett eget återkommande format

Proteinbar på morgonen, crêpes senare, godisremmar efter race och varma munkar på lördagskvällen: mat dyker upp gång på gång. Det är inte gourmetinnehåll och behöver inte vara det. Snarare fungerar det som tidsmarkörer. När någon står och analyserar en chokladbar är det morgon och energin ska tillbaka. När den varma munken provas har kvällen börjat och gruppen är på väg mot nästa runda på campingen.

Munksekvensen är särskilt typisk. Bedömningen kommer ungefär på nivån ”krispig, god och varm”, vilket får bli de tre nödvändiga orden. Det är vardagskomik, men också en motvikt till all prestationslogik runt banan. Ingen behöver vinna något. Ingen placering ska räknas. En varm munk får vara en varm munk, och efter en dag med motorljud och hård bana kan det tydligen räcka långt.

En skadad besökare påminner om vad motocross faktiskt kan kosta

Mitt i allt skämtande finns en kort scen som plötsligt drar ner tempot. Mirabell träffar en person i rullstol med båda fötterna skadade efter en motocrosskrasch. Han berättar att motorcykeln tog stopp i luften, att han hoppade av och landade på fötterna och att resultatet blev allvarliga skador och en lång period i rullstol. Scenen blir aldrig ett medicinskt reportage och bör inte läsas som det, men den förändrar ändå tonen för en stund.

När man ser förare flyga över hopp på TV eller i en vlogg är det lätt att glömma hur mycket energi som finns i varje landning. En tävlingsmotorcykel och en kropp rör sig snabbt, och när något går fel kan marginalerna försvinna omedelbart. Personen i videon berättar sin egen historia med humor och rättframhet, men det är fortfarande hans berättelse om en konkret skada – inte ett läge för spekulation om diagnoser, prognoser eller vad han ”borde” ha gjort annorlunda.

För artikeln är det viktigt att inte använda scenen som billig dramatik. Den ligger där som en påminnelse om den risk som alla på området redan känner till. När Alve, Laban, Isak och de andra förarna går ut på Glimminge är det på en bana som kräver precision under hög belastning. Att en tävlingshelg samtidigt kan vara fest, vänskap och familjeutflykt gör inte sporten mindre fysisk.

Varför den hårda Uddevallabanan syns även när kameran inte filmar varje varv

Motocrossbanor förändras under en helg. Spår grävs djupare, kanter blir blankare, bromsgropar växer och olika linjer fungerar olika bra när värme och trafik förändrar underlaget. I Uddevalla 2026 beskriver MXGP den hårda, hala ytan som ett av helgens stora sportsliga villkor. Det är en detalj som gör flera repliker i vloggen mer begripliga, särskilt när Alve talar om att banan är hård och när Rasmus diskuterar att köra smart, välja bra linjer och inte försöka skapa tid på varje varv genom ren aggression.

På löst underlag kan en förare ibland skapa grepp genom att arbeta i djupare material. På hårt hardpack blir gaspådrag, viktfördelning och precision ännu mer känsliga. Ett hjul som tappar grepp kostar fart, men ett försök att omedelbart ta tillbaka tiden kan kosta ännu mer. Därför är ”åka smart” inte en försiktig klyscha. I ett långt heat är konsekventa linjer ofta snabbare än ett spektakulärt varv följt av ett misstag.

Det märks också i resultatbilden längst fram. Jeffrey Herlings vinner inte bara för att han kan köra fort i största allmänhet; MXGP lyfter hur han hittar fart på den hala banan och till och med sätter ett extremt snabbt varv sent i första heatet. Skillnaden mellan världselitens bästa och resten syns ofta just där: förmågan att fortfarande vara exakt när underlaget är uppkört och kroppen redan arbetat länge.

Motorsågarna på berget: ett ljud som blivit en del av Uddevallas identitet

Ett av de mer säregna inslagen runt svensk motocross är motorsågarna som används som publikljud – ofta utan kedja och med syftet att skapa ett rått motorvrål från läktarberget. Mirabell återkommer till dem flera gånger, och på söndagen blir de nästan en del av ritualen runt svenskarnas starter. Den som aldrig varit på ett större motocrossarrangemang kan tycka att det låter fullständigt orimligt. Den som har stått på Glimminge när en svensk förare kommer in i en viktig sektion vet ungefär varför fenomenet överlever.

Motorsågen är inte ett exakt instrument för support. Den säger inte vilken sektor som var snabb eller vad föraren behöver förbättra. Den säger bara: vi är här och vi tänker höras. När tiotusentals människor redan är utspridda runt en bana där motorcyklarna själva låter högt behövs något ganska kompromisslöst för att en publikreaktion ska sticka igenom. Det blir motorsågar, tutor, flaggor och skrik.

Vloggen fångar detta bättre än en steril sammanfattning eftersom ljudet ofta stör själva vloggandet. Mirabell måste prata högre. Flygplanet dränker röster. Motorcyklarna kommer in och ut ur ljudbilden. Någon startar en motorsåg när hon egentligen vill säga något annat. Det är tekniskt ”dåligt” för tydlig kommunikation men redaktionellt perfekt, eftersom det gör att platsen känns som en plats.

Fredag, lördag, söndag – så förändras helgens energi

Fredag: allt är möjligt och ingen är särskilt trött ännu

Fredagen har den klassiska första-dagen-energin. Alla hittar varandra, starttävlingen drar igång och helgen känns längre än den faktiskt är. Mirabell hinner presentera personer, fråga vilka de hejar på och börja förstå vad kvällen ska bli. Det finns fortfarande en idé om att första kvällen kanske blir ganska lugn. Ungefär samtidigt syns bengaler och fyrverkerier på håll, vilket antyder att campingen inte riktigt har samma plan.

Det är på fredagen som skillnaden mot tidigare år blir som tydligast. Rasmus behöver inte försvinna för att förbereda sig. De kan gå mot campingen när klockan passerar den tid då de förr hade börjat tänka på sängen. Mirabell säger själv att det här är första gången hon får se hur långt kvällen blir när han inte ska köra nästa morgon.

Lördag: tävling på dagen, full effekt på kvällen

Lördagen är helgens mest kompletta dag. På morgonen kommer tröttheten från fredagen. Sedan tillbaka till banan: Alve, kval, EMX250, flyguppvisning, mat, svenska förare och det stora publikhavet. När tävlingsdelen är klar går gruppen in i kvällen igen, men den här gången med vetskapen att lördag är den stora campingkvällen. Mirabell säger tidigt att det kan bli farligt – i hennes skämtsamma betydelse att det kommer bli betydligt stökigare än fredagen.

Och stökigare blir det. Musiken är högre, fler människor är ute och kameran börjar fånga allt mindre planerade situationer. Vid ett tillfälle reagerar Mirabell på något som får henne att utbrista att någon ”såg döden”, en typisk hyperbolisk reaktion mitt i kaoset. Senare vid ett-tiden känner hon däremot att hennes egen kväll är klar. Rasmus stannar kvar. Nästa morgon berättar hon att han kom tillbaka runt tre. Det är kanske den mest konkreta bekräftelsen på att han verkligen har bytt roll den här helgen.

Söndag: mindre fest, mer nerv

Söndagen börjar inte med långsam återhämtning. Den börjar med stress. Mirabell och gruppen ska tillbaka, saker ska hinnas med och Alve har sin andra final. Det är nästan den perfekta konsekvensen av lördagskvällen: samma personer som nyss stod i musik och raketer ska nu försöka vara på rätt plats när en förare de bryr sig om ska prestera.

Det gör att finaldagen känns mer känslomässigt koncentrerad. När Alve inte får den körning han själv vill ha blir reaktionen viktigare än en ny festsekvens. När MXGP drar igång kommer publiken tillbaka som huvudperson. Och när Mirabell till slut väljer att åka hem innan alla återstående heat är körda känns det inte som att videon slutar för tidigt. Hennes berättelse är redan färdig: kompisen har fått sin totalplacering, gänget har överlevt campingen och den särskilda helg där Rasmus för första gången inte var förare är över.

Uddevalla har blivit en återkommande Mirabell-tradition – och 2026 bryter mönstret

Årets video står inte ensam på kanalen. Mirabell publicerade ”VM I UDDEVALLA 2024 – KAOS & NÄRA TILL TÅRAR” i augusti 2024 och följde året därpå upp med ”UDDEVALLA CROSS VM 2025”, publicerad den 26 augusti 2025. När hon i årets video säger att hon har vloggat här varje år är det alltså inte bara en känsla. Det finns en tydlig liten serie på kanalen där samma plats återkommer men personernas roller förändras.

Just därför blir 2026 års video extra intressant för den som sett de tidigare. Ett återkommande vloggformat behöver inte uppfinna en helt ny premiss varje gång; styrkan kan tvärtom ligga i att publiken redan känner miljön. Uddevalla betyder ungefär tävling, kompisar, camping, svenska förare och Rasmus koppling till crossen. När en av de fasta komponenterna ändras – Rasmus kör inte – märks förändringen mer än den hade gjort på en helt ny plats.

2026 är egentligen den bästa versionen av ”samma plats, ny historia”

Många vloggserier blir svagare när de försöker återskapa exakt samma sak. Här fungerar återkomsten bättre eftersom förändringen kommer naturligt. Samma bana finns kvar. Flera av personerna är bekanta. Publikkulturen är fortfarande maximal. Men förutsättningen runt Rasmus har skiftat. Därför får Mirabell tillgång till en annan del av samma värld utan att behöva konstruera ett nytt koncept.

Videons mest givande fråga är därför inte ”vem vann VM-crossen?”. Den går att besvara på några sekunder: Jeffrey Herlings vann MXGP. Mer intressant är hur helgen förändras när Mirabell och Rasmus upplever den utan att hans eget resultat står i centrum. Svaret är att den blir friare, stökigare och mer social – men fortfarande tillräckligt förankrad i sporten för att Alve, Laban och Isak ska ge berättelsen verklig nerv.

Vad Mirabells kamera visar som en officiell MXGP-sändning nästan aldrig kan

En TV-sändning och en vlogg från samma tävling berättar egentligen två helt olika historier. Sändningen måste prioritera det sportsliga: startgrind, positioner, varvtider, omkörningar, mästerskapspoäng och målgång. Mirabell kan lägga trettio sekunder på någon som försöker få tag på vatten efter en sen kväll. Hon kan följa ett samtal som aldrig leder någonstans. Hon kan filma ett par sekunder av ett jetplan, missa halva flygningen och ändå ge tittaren en bättre känsla för hur högt det lät på plats.

Det betyder inte att vloggen är ”bättre” än sportsändningen. De löser olika uppgifter. Den officiella rapporteringen behövs för att rätta till minnet när någon i stunden säger fel placering eller inte vet exakt hur totalsiffran blev. Vloggen behövs för att förstå varför en åttondeplats får ett helt kompisgäng att stå och analysera varje detalj efteråt. Resultatlistan visar Alve Callemo: P8, P14, totalt P10. Vloggen visar hur det känns när personen bakom de siffrorna själv tycker att avslutningen kunde varit bättre.

Samma sak gäller Isak Gifting. MXGP kan exakt beskriva hur han avancerar, kraschar och slutar elva totalt. Mirabell kan visa vad som händer på berget när han kör förbi. I en sport där publiken står utspridd över stora ytor blir de två perspektiven extra olika. TV-kameran söker den bästa vinkeln på föraren. Vloggkameran råkar ibland vara riktad mot den som skriker mest.

Vad den officiella resultatlistan rättar – utan att ta bort känslan i videon

En helg som filmas i realtid kommer alltid innehålla preliminära siffror, halva minnen och personer som gissar. Det är inget problem så länge man skiljer på den spontana upplevelsen och den slutliga klassificeringen. I vloggen frågas det exempelvis om placeringar direkt efter körning, någon säger ”typ” och någon annan korrigerar. Efter helgen finns däremot en stabil facitlista.

Alve Callemo: åttonde och fjortonde i EMX250-finalheaten, tionde totalt och bästa svensk. Laban Alm: trettonde totalt och näst bäst av svenskarna. Isak Gifting: åttonde och fjortonde i MXGP-heaten, elfte totalt. Jeffrey Herlings: vinnare av MXGP med två heatsegrar. Sacha Coenen: vinnare av MX2. Francisco Garcia: vinnare av EMX250 med två heatsegrar.

Det mest intressanta är att facit inte gör vloggen mindre korrekt i känslan. Snarare blir den bättre. När Mirabell och Rasmus säger att Alve kör bra har de rätt. När Alve själv känner att andra heatet inte sitter har han också rätt utifrån sin egen standard. När publiken hoppas på Isak finns det sportsligt fog för det – han kör åtta i första heatet trots ett svårt utgångsläge. Den slutliga resultatraden hjälper bara tittaren att placera de emotionella reaktionerna på en skala.

Det som händer före start är nästan lika viktigt som själva heatet

Vloggen återkommer flera gånger till minuterna före start. Där är tonläget ett annat än efteråt. Frågorna blir enkla: känslan? taktiken? bra start? ligga med? spara energi? Det är inte avancerad coachning, men det speglar hur mycket ett motocrossheat avgörs innan gruppen hunnit sprida ut sig.

Startpositionen avgörs av tidigare moment under helgen och påverkar vilket spår föraren kan välja mot första sväng. En bra start kan ge ren luft och möjlighet att köra egna linjer. En dålig start skapar trafik, stenskott, fler omkörningsförsök och större risk att fastna bakom förare med annan rytm. Därför blir det lite roligt men också helt rimligt när Laban efter första heatet nästan kokar ner hela förbättringsplanen till två ord: bättre start.

Rasmus prat om höga växlar och bra linjer före Alves race är ett annat exempel. Han försöker inte ge en full teknisk lektion. Han påminner om att helheten måste hålla över ett helt heat. På en hård och hal bana kan ett aggressivt gaspådrag som ser snabbt ut i två sekunder göra föraren långsammare genom nästa sektion. Det är den sortens kommentar som får mer tyngd när man vet att Rasmus själv tävlar i MX1 och har kört på internationell nivå.

Uddevalla 2026 som svensk motocrosshelg: 30 svenska förare och en ovanligt tät hemmakänsla

Svemo uppgav att 30 svenska förare deltog över de fyra mästerskapsklasserna MXGP, MX2, EMX250 och EMX125. Den siffran hjälper till att förstå varför Mirabells grupp hela tiden kan hitta någon svensk att heja på. Det är inte bara Isak Gifting i huvudklassen. Det finns svenska namn genom programmet, från unga EM-förare till wildcardåkare och mer etablerade seniorer.

I EMX125 blev Dante Lantz bästa svensk på elfte plats totalt. I MX2 blev Nike Korsbeck bästa svensk som femtonde. I EMX250 var Alve Callemo bäst med sin tiondeplats. I MXGP bar Gifting de största hemmahoppet och slutade elva. Det betyder att en publik som kommer för ”svenskarna” i praktiken kan hitta någon att följa i nästan varje större del av helgen.

Det förklarar också varför campingen och tävlingen så lätt glider ihop. Många i publiken känner någon som kör, har själva kört, kommer från en klubb, känner ett team eller har följt sporten i åratal. Gränsen mellan ”publik” och ”motocrossfolk” blir därför mindre skarp än på många andra stora idrottsevenemang. Mirabell och Rasmus befinner sig mitt i den överlappningen: de är där som besökare, men de känner förare och Rasmus har egen tävlingserfarenhet.

Alve och Laban visar två olika sätt att reagera på nästan samma resultatnivå

Det är fascinerande hur mycket personlighet som ryms i korta raceintervjuer. Alve kan köra ett starkt resultat och ändå vara snabb med att peka på det som inte fungerade. Laban kan efter ett tufft heat vara nöjd med att han kom in i körningen och samtidigt omedelbart veta att nästa start måste bli bättre. Inget av det kräver stora deklarationer. De är förare mitt i en helg, och deras blick är redan på nästa moment.

För Mirabell blir rollen en blandning av intervjuare och kompis. Hon vill ha en reaktion som går att använda i videon, men hon vill också få personen framför kameran att förstå att prestationen faktiskt var bra. Därför blir samtalen ibland mer argument än intervju: ”du ska vara nöjd”, ”det var bra”, ”total tia”. Det är inte neutral sportjournalistik. Det är en vän som försöker dra upp någon som redan hunnit börja analysera sina misstag.

Just därför fungerar scenerna. Om Mirabell hade försökt låtsas vara opartisk hade det känts konstigt. Hela videon visar ju vilka de hejar på. Hon kan säga att alla svenskar är bäst och fem sekunder senare vara mycket tydlig med att Alve är favoriten i just den stunden. Transparensen är en del av nöjet.

OneGripper-kvällen visar varför GP-helgen börjar innan VM-heaten gör det

Fredagens Holeshot Night är mer än en kul extratävling. Den löser ett problem som stora helgevent alltid har: hur gör man fredagen till en del av upplevelsen när mästerskapets viktigaste körning ligger på lördag och söndag? Svaret i Uddevalla är att skapa egna publikmoment runt sporten. Torp har förarträffar och stuntshow. OneGripper arrangerar head-to-head-starter vid banan. Campingen är redan full av människor som vill börja helgen.

För Mirabell passar det perfekt eftersom hon inte behöver vänta på att ”den riktiga tävlingen” ska börja för att få något att filma. Redan första kvällen finns personer, ljud, dueller och publik. Holeshot-formatet är dessutom lätt att förstå för någon som inte är insatt: två förare, en start, först fram vinner. Det kräver ingen lång förklaring av mästerskapstabellen.

När vloggen därefter går vidare till campingen känns övergången naturlig. Fredagskvällen har redan varit show, så nästa steg blir att följa vart publiken tar vägen. Det är där Mirabell 2026 hittar en större del av sin historia än hon verkar ha planerat från början.

Mirabells ton fungerar för att hon inte försöker göra motocrossen finare än den är

Det finns lera, damm, hårt underlag, trasiga kläder, människor som är trötta, människor som dricker, människor som luktar märkligt efter en hel dag på campingen och mat som äts stående. Mirabell försöker inte polera bort det. Hon kan vara väldigt entusiastisk över sporten och samtidigt klaga på att något luktar illa. Hon kan säga att hon älskar raggare och senare konstatera att nu räcker det. Hon kan hylla en förare och minuter senare reta honom.

Det är en viktig balans. En för blank version av Uddevalla hade känts som reklamfilm. En för cynisk version hade missat varför 28 000 människor vill vara där. Videon landar någonstans mitt emellan: högljutt, lite dumt ibland, väldigt roligt när det fungerar och genuint imponerande när förarna gör något svårt framför en publik som bryr sig.

De små självironiska kommentarerna fungerar av samma skäl. När Mirabell efter en sen kväll pratar tyst för att alla ska sova, eller när hon nästa morgon undrar hur håret ser ut och får ett brutalt ärligt svar, behövs ingen extern punchline. Helgen producerar dem själv.

Ett år tidigare stod Rasmus själv i MX2 – därför känns 2026-förändringen större

För att förstå varför frågan ”varför kör inte Rasmus?” återkommer så snabbt behöver man bara gå tillbaka ett år. I Uddevalla 2025 körde Rasmus Moen nummer 567 i MX2, världsmästerskapets 250-klass. Resultatlistan visar honom som 23:a totalt i GP:t efter 22:a plats i första heatet och 21:a i det andra. Han tog inga VM-poäng den helgen, men själva starten placerade honom i en helt annan roll än 2026: då var han en av dem som skulle ut mot världseliten, inte en av dem som kunde stå på sidan och kommentera.

Året före det, 2024, finns han i resultatarkivet i EMX250 på Uddevalla och slutar 25:a totalt. Det betyder att Mirabells tre återkommande Uddevalla-videor också råkar följa en tydlig sportslig förflyttning: EMX250 2024, MX2 2025 och svensk MX1 2026 utan start i själva GP:t. Den linjen säger mer om förändringen än en dramatisk formulering om att ”sluta med VM”. Han har provat två internationella nivåer på hemmaplan, gått upp i kubikklass och valt en annan tävlingsväg under 2026.

Det är också viktigt att skilja på att vara 23:a i ett enskilt MX2-GP och att vara en etablerad heltidsförare i VM-serien. Ett hemmagästspel ger möjlighet att mäta sig mot nivån, men världsmästerskapet består av resor, träningsplanering, ekonomi, teamstruktur och många tävlingshelger i flera länder. När Rasmus i 2026-vloggen säger att han lägger mycket tid på annat och inte känner sig redo för MXGP-nivån just nu låter det mindre som ett plötsligt avhopp och mer som ett realistiskt val av var han vill lägga sin energi.

Hans 2025-resultat ger dessutom en ny dimension åt hans kommentarer till Alve. Rasmus har själv stått på just den här banan, på samma stora GP-helg, med de internationella förarna runt sig och publiken på berget. När han pratar om att inte vilja överköra, om linjer eller om hur mycket nivån skruvas upp i MXGP kommer det inte bara från att han tittar mycket på motocross. Han har känt hur det är att försöka få en svensk wildcardhelg att fungera.

2025: 23:a i MX2 – men erfarenheten är större än siffran

Det går att läsa 23:e plats på två sätt. Den ena är den rena tabellblicken: utanför poängplatserna, långt från toppstriden. Den andra är att se vad ett MX2-startfält i Uddevalla faktiskt innehöll. Simon Längenfelder vann GP:t, före namn som Kay de Wolf, Andrea Adamo och Sacha Coenen – förare med fabriksstöd och en hel säsong byggd kring världsmästerskapet. Rasmus körde samma heat, på samma söndag, inför samma publik. För en svensk förare som inte kör serien på heltid är bara kvalificeringen och genomförandet en konkret nivåmätare.

Det är sannolikt en del av varför han 2026 kan skämta om att vara ”avdankad” utan att videon behöver göra det bokstavligt. Resultaten visar inte en person som försvunnit från motocross. De visar en förare som gått från europeisk 250-racing via ett MX2-GP till svensk MX1 på Triumph. Skämtet blir roligare om man känner till den faktiska bakgrunden.

Alve Callemo kommer till Uddevalla med mer än bara hemmaplanshopp

Mirabells första presentation av Alve är nästan medvetet överentusiastisk. Hon beskriver honom som extremt snabb, skojar om hans ålder och gör det väldigt tydligt att det här är någon gruppen tror på. Det är klokt att inte bygga faktauppgifter på skämtsamma ålderskommentarer i en stökig vlogg, men själva sportsliga entusiasmen går att sätta i ett stabilare sammanhang. Inför Uddevalla lyfte MXGP att Callemo nyligen blivit åtta totalt i MX2 i Lommel. Att gå in i ett hemma-EMX250 med en sådan prestation färsk i kroppen skapar naturligt höga förväntningar.

Lommel och Uddevalla är dessutom två ganska olika utmaningar. Belgiska Lommel är känt för djup sand, medan Uddevalla 2026 handlade om hårt och halt underlag. En förare som kan visa fart i båda miljöerna signalerar en bredare verktygslåda än den som bara trivs på ett visst underlag. Det gör att Alves topp tio i Uddevalla inte behöver ses isolerat. Han är i ett skede där han pendlar mellan att vara en av de intressanta EMX250-förarna och att kunna göra starka inhopp i MX2.

Det är därför hans besvikelse efter andra heatet också blir begriplig. Om man nyligen har varit åtta totalt i en VM-klass kan en fjortondeplats i ett EM-heat på hemmaplan kännas som att något lämnades kvar, även när totalsiffran fortfarande är bra. Mirabell ser en topp tio-placering och vill fira. Alve ser förmodligen de sekunder, starter eller misstag som kunde ha gjort resultatet ännu bättre. Båda perspektiven kan vara sanna samtidigt.

EMX250 är inte ”lilla racet” före VM

För en tittare som främst kommer till videon för Mirabell kan det vara frestande att se EMX250 som ett slags förprogram. Men klassen är en central europeisk utvecklingsserie och startfälten är stora. I Uddevalla kom förare från flera länder och många av dem jagar kontrakt, VM-chanser och nästa steg i karriären. Vinnaren Francisco Garcia tog båda heatsegrarna och förstärkte sin position i serien. Bakom honom var varje placering en kamp mellan förare som i många fall har hela sin vardag uppbyggd runt att ta sig vidare.

Att två svenskar, Callemo och Alm, kan ligga åtta och nio i första heatet är därför ett starkt hemmaögonblick. Det är också ett av de lägen där Mirabells kompisvinkel och en mer sportinriktad läsning möts perfekt. Hon behöver inte låtsas att Alve är världsmästare. Det räcker att visa att han betyder något för gruppen – och den officiella resultatlistan visar att han samtidigt faktiskt gör en bra internationell prestation.

När Isak Gifting kör åtta blir berget en del av racet

Hemmapublik i motorsport kan vara svår att översätta till text eftersom ljudet är en så stor del av upplevelsen. I Uddevalla är den fysiska banlayouten dessutom speciell: publiken står högt på klippor och sluttningar runt delar av banan. När en svensk förare avancerar kan reaktionen flytta sig genom området. Det är mindre ”sittande läktare applåderar” och mer en våg av ljud som följer motorcykeln.

MXGP:s officiella raceberättelse från första heatet 2026 beskriver Gifting i strid runt niondeplatsen och hur han avancerar när andra gör misstag. Han arbetar sig till slut upp till åttonde. För någon som bara ser resultatet är det en stabil topp tio. För publiken är varje passering en möjlighet att dra igång motorsågar och vrål. Mirabell fångar det senare perspektivet.

Gifting kom heller inte in i helgen med en normal, obruten VM-säsong bakom sig. Svemo skrev efteråt att detta bara var hans fjärde GP för året efter skada. Att först få kvalet stört av en incident och ändå leverera en åttondeplats i den första finalen förklarar varför publiken fortsätter tro på honom även när det andra heatet börjar illa.

I andra heatet hamnar han i en första-sväng-situation som kostar mycket mark. MXGP beskriver hur han kommer tillbaka till banan och arbetar sig upp till fjortonde. Det är ingen sagofinal, men det är heller ingen kollaps. Elfte plats totalt efter den starten säger något om motståndskraften. Och för Mirabells video spelar det nästan mindre roll exakt vilken totalsiffra det blir – det viktiga är att hemmapubliken fortfarande får sina ögonblick att explodera för.

28 000 människor förändrar allt – från bussar till hur en vlogg rör sig

Svemos publiksiffra på över 28 000 för helgen är inte bara en imponerande rad i en arrangörssummering. Den förklarar praktiska saker som hela tiden syns i periferin: köer, mycket folk på gångvägarna, spontana möten, trängsel runt mat, människor som ropar från olika håll och känslan av att det alltid finns något som händer utanför bild.

Uddevalla kommun satte in kostnadsfria bussar mellan Kampenhof/Museiparken och Glimminge under tävlingsdagarna. Lördagen gick de från morgon till kväll och samma upplägg fortsatte på söndagen. Sådana detaljer märks sällan i en vlogg, men de är förutsättningen för att ett event på en motorbana utanför centrum ska kunna ta emot tiotusentals besökare utan att varje person behöver försöka parkera precis intill området.

För Mirabell betyder publiksiffran framför allt att kameran aldrig är anonym. Hon går inte runt som en okänd person som dokumenterar ett event. Människor känner igen henne, känner igen Rasmus, vill hälsa eller prata podd. Ju längre kvällen går, desto fler spontana interaktioner uppstår. Det är en helt annan inspelningssituation än en vanlig vardagsvlogg där hon själv kan styra vilka som kommer in i bild.

Publiken är en av videons återkommande biroller

Det finns ingen enskild ”publikperson” som bär storyn, men folket runt omkring gör det. De svarar när Mirabell frågar vem de hejar på, dyker upp i tält, hälsar till partners och kommenterar Rasmus racing. Det skapar en känsla av att videon inte bara handlar om hennes kompisgäng. Den handlar om ett tillfälligt samhälle som uppstår runt GP:t under tre dygn.

Det är kanske därför campingen tar så mycket plats utan att kännas irrelevant. Om 28 000 personer passerar genom ett event och en del av dem bor på eller nära området, kommer kvällslivet vara en betydande del av helgupplevelsen. Mirabell råkar 2026 ha möjlighet att stanna kvar tillräckligt länge för att visa den.

JAS-flygningen visar hur Uddevalla försöker vara en folkfest, inte bara en tävling

När JAS 39 Gripen kommer över Glimminge blir Mirabells reaktion nästan barnsligt ren: det är högt, det är svårt att filma och det är väldigt coolt. Den reaktionen är precis vad programpunkten är tänkt att skapa. Flygningen är inte nödvändig för motocrossen. Ingen får fler mästerskapspoäng av den. Den finns där för att göra dagen större.

Samma sak gäller stuntshowen vid Torp på fredagen, förarträffar, publikaktiviteter och Holeshot Night. Ett modernt Grand Prix konkurrerar inte bara med andra idrottsevenemang; det konkurrerar med allt människor kan göra med en helg. Då blir upplevelsen runt racet viktig. Familjen som inte kan namnge alla MX2-förare ska ändå kunna gå hem med ett minne av flygplanet, stuntshowen eller publiken på berget.

För en YouTube-video är det gynnsamt. Mirabell behöver inte pressa ut tjugo minuter ur en enda tävlingsklass. Helgen levererar naturligt flera visuella toppar. Startdueller på fredagen. Jetflyg på lördagen. EMX250. MXGP. Camping. Munkar. Söndagsstress. Ett par ganska märkliga intervjuer. Det skapar en berättelse där motorsporten är ryggrad men inte varje scen.

Vloggen är roligast när den växlar mellan extremt seriöst och fullständigt oviktigt

Ena minuten analyseras ett resultat som någon har tränat hela året för. Nästa minut diskuterar någon hur en godisrem smakar. Sedan kommer ett stridsflygplan. Därefter en fråga om en hypotetisk kyss. Någon ber att en kommentar ska klippas bort. Sen står alla vid banan igen och pratar startpositioner. Det låter spretigt som referat, men fungerar förvånansvärt bra som helgberättelse.

Anledningen är att kontrasten är sann. Människor lever inte tre dygn i ett konstant dramatiskt sportläge. Även en förare som har ett viktigt heat om en timme måste äta, vänta och prata om annat. Vänner runt omkring behöver ännu mindre hålla fokus. När videon låter oviktiga stunder finnas kvar blir de viktiga racestunderna faktiskt tydligare, eftersom tempot förändras när något står på spel.

Det är särskilt tydligt på söndagen. Efter två dagar av skämt och fest blir Alves besvikelse mer märkbar. Han är inte en anonym förare som klipps in efter målgång. Tittaren har redan sett honom skoja, svara kort på frågor och hänga med gruppen. När han sedan försöker sätta ord på en körning som inte blev som han ville finns det en relation byggd av helt vanliga scener.

”Jag är för långsam” är ett skämt – men också ett ovanligt odramatiskt svar

Rasmus replik om att han är för långsam och avdankad är lätt att citera eftersom den är rolig, men den bör läsas i rätt ton. Han säger den mitt i ett avslappnat campingsamtal efter att frågan om Mirabell skulle vara orsaken till hans frånvaro från VM kommit upp. I samma längre resonemang har han redan förklarat den mer praktiska versionen: han kör 450, MXGP-nivån är hög, han känner inte att han är där just nu och han prioriterar också annat.

Det är nästan befriande hur lite mytologi han bygger runt beslutet. Motorsportberättelser tenderar annars snabbt att bli dramatiska: satsning, comeback, avsked, revansch. Rasmus lämnar utrymme för något mycket vanligare. Man kan älska en sport, fortsätta tävla och ändå välja bort den högsta möjliga nivån vid ett visst tillfälle.

Resultaten från 2026 års svenska MX1 bekräftar åtminstone den första delen: han är fortfarande aktiv. Därför blir den mest precisa formuleringen inte att han ”slutat köra VM” i någon permanent mening, utan att han inte kör Uddevallas MXGP-deltävling 2026 och själv kopplar det till klassbytet, nivån och andra prioriteringar.

Videons första timmar: kameramannen, Vida, Lukas och känslan av att alla redan känner alla

Öppningen kastar tittaren rakt in i ett gäng snarare än in i ett event. Mirabell introducerar helgen med kameramannen, Vida, Lukas och Rasmus i närheten. Någon är upptagen med en tävling, någon vill vara med på bild, någon annan kommenterar lukten av alkohol trots att kvällen knappt börjat. Det finns ingen lång etablering av vem som ska göra vad. Man får helt enkelt haka på.

Det är ett effektivt sätt att signalera att Uddevalla inte är en arbetsresa där Mirabell kommer ensam med ett schema. Det är en kompishelg där motocrossen sätter ramen. Vida och Lukas återkommer i små scener, bland annat i skämt och hypotetiska relationsfrågor, medan andra personer dyker in och ut beroende på var gruppen befinner sig. Resultatet är att videon känns mer som att gå bredvid ett sällskap än att följa en programledare.

Den dynamiken behövs för att den långa helgen ska bära. Hade videon bara bestått av Mirabell som pratar direkt till kameran mellan heaten hade 26 minuter känts betydligt längre. Nu kan kameran lämnas över, någon annan kommenterar, Rasmus ställer frågor eller Mirabell blir själv den som hamnar i bild. När hon skojar om att ha ”råbit ut” sin kameraman till Rasmus under kvällen är det just den flytande rollen hon leker med.

Vida och Lukas blir återkommande komiska hållpunkter

Vida och Lukas behöver inte få egna långa bakgrundsavsnitt för att fungera. De är där som kompisar och blir en del av helgens små testfrågor, skämt och reaktioner. En scen bygger på en hypotetisk situation där någon kommer fram och kysser Lukas; Vida demonstrerar sin spontana reaktion på ett sätt som blir roligare än själva frågan. Senare återkommer de i gruppens vanliga småtjafs.

Sådana moment gör att vloggens relationer känns levda snarare än presenterade. Ingen behöver säga ”det här är vår dynamik”. Den syns i vem som vågar svara brutalt på en fråga, vem som blir retad och vem som fortsätter skämtet. Det är exakt den typ av sammanhang som är svår att återskapa i en ren sammanfattning och därför värd att behålla i en lång artikel om videon.

Fredagskvällens camping är mer observation än planerad aktivitet

När sällskapet går mot campingen finns ingen tydlig uppgift de måste lösa. De ska inte hitta en viss person eller genomföra en utmaning. Mirabell verkar mest vilja se vad som händer när de stannar kvar längre än tidigare år. Det är en viktig skillnad, eftersom de bästa scenerna då uppstår av sådant som inte går att planera: en ramsa, en oväntad fråga, en person som vill hälsa till någon hemma eller ett tält som råkar vara roligare än det förra.

Det finns en risk med den typen av vloggande: spontana festmiljöer kan snabbt bli mer utlämnande än underhållande. Här hålls fokus främst på människor som aktivt pratar med kameran eller är en del av gruppen. De mest privata eller känsliga situationerna blir inte artikelns huvudnummer. Det är klokt, eftersom humorvärdet i en stökig campingkväll inte behöver bygga på att någon annans sämsta ögonblick fryses fast och analyseras i efterhand.

Det starkaste materialet är i stället sådant där alla verkar förstå kamerans närvaro. Personen som vill skicka en kärlekshälsning. Den som pratar om podden. Kompisarna som skämtar med varandra. Mirabell som själv konstaterar att hon blir förvånad över vilka som kommer fram. Då blir campingen en social karta över hennes publik utan att artikeln behöver göra varje anonym besökare till en karaktär.

”Min tjej älskar dig” blir en oväntad publiktrend

Mot slutet av lördagen summerar Mirabell en sak hon inte riktigt väntat sig: många killar kommer fram, ibland för att säga att deras flickvänner älskar hennes innehåll och ibland för att själva hälsa. Hon skämtar om att hon först nästan tänker ”klart det är tjejen som tittar”, innan hon inser hur dumt det är att förutsätta det. Självklart kan killen framför henne också vara tittare.

Det är ett litet självkorrigerande ögonblick som säger mer om publikbredd än en demografitabell. På en motocrosscamping möter Mirabell en miljö där många män är på plats av ett redan starkt motorintresse. Där kan hennes kanal, Rasmus racing och deras gemensamma podd överlappa på sätt som inte syns lika tydligt online.

Scenen med hälsningen till Emma Henriksson blir nästan en koncentrerad version av det. Personen framför kameran vill få med sin hälsning, säger att han älskar henne och får Mirabells omedelbara dom: ”keeper”. Det är inte stor journalistik, men det är en av de mänskliga detaljer som gör att publiken på GP:t inte reduceras till en anonym massa.

Varför campingen känns friare 2026 – och varför det också märks morgonen efter

Friheten att stanna längre har ett pris som vloggen glatt visar upp nästa morgon. Någon har sovit dåligt. Sensorlampor verkar ha slagits på under natten. Vatten blir plötsligt dagens lyxprodukt. Frågan om vilket proteinbarsmak som är bäst får den sortens allvar som bara kan uppstå när människor är trötta och behöver något enkelt att fokusera på.

Det är här den nya rollen för Rasmus blir nästan fysisk. Året innan hade hans söndag börjat med ett eget MX2-upplägg. Nu kan han vara en person som varit ute sent, dricker vatten och fortfarande har tid att stå bredvid när andra kör. Skillnaden behöver inte förklaras igen; den syns i ansiktena.

Mirabells helg blir samtidigt ett litet test i hur länge hennes egen energi räcker. På lördagsnatten är hon klar runt ett och konstaterar att Rasmus fortfarande är ”live”. På söndagen finns ingen romantik kring den sena kvällen. De måste upp och hinna tillbaka. Det gör festen mindre glamorös men vloggen bättre.

Vad EMX250-resultatet berättar om Alve som inte ryms i en snabb intervju

En total tiondeplats byggs av två ganska olika heat. Åttonde i det första placerar Alve tydligt i den främre delen av fältet. Fjortonde i det andra drar ner totalen men förstör inte helgen. Den typen av kombination är vanlig i motocross eftersom ett enda startögonblick, ett misstag eller några svåra omkörningar kan flytta en förare många positioner utan att grundfarten nödvändigtvis förändrats dramatiskt.

Det blir särskilt tydligt när man jämför med Laban. Han är nia i första heatet och slutar trettonde totalt. Två svenska förare kan alltså ligga sida vid sida i ett lopp men få olika helger när nästa heat räknas in. För den som följer en hel serie är det just därför konsekvens är så värdefull. Enstaka toppresultat visar fart; återkommande toppresultat bygger mästerskap.

Alves egen reaktion efter söndagen passar in i den logiken. Han har redan känt hur det är att vara åtta i ett heat och vet att den positionen fanns inom räckhåll. Då blir fjortonde inte ”bra nog” bara för att totalen råkar landa på en snygg rund tia. Mirabell ser helheten, Alve ser potentialen. Det är en klassisk konflikt mellan vänners stolthet och idrottarens egen måttstock.

Den första starten är en besatthet av en anledning

Både Holeshot Night och de riktiga heaten gör starten till ett återkommande tema. Det är logiskt. En motocrossstart samlar många förare på liten yta och skickar dem mot samma första sväng. Den som kommer iväg bra slipper en stor del av den trafik som längre bak kan göra de första varven kaotiska.

Därför är Laban så snabb med att identifiera starten som förbättringspunkt. Därför pratar Rasmus om en bra start före Alves race. Och därför kan en hel separat fredagskväll byggas kring just holeshots. Startmomentet är en destillation av motocross: reaktion, grepp, teknik, mod och förmågan att placera motorcykeln rätt när alla andra försöker göra samma sak.

För en vlogg är starten också tacksam eftersom nerven går att förstå utan specialistkunskap. Man behöver inte veta hur mästerskapspoängen räknas för att förstå att den som är först ut ur första sväng har fått en bra början. Det gör att Mirabell kan hålla tävlingsdelen tillgänglig även för tittare som egentligen är där för personerna.

Uddevallas hardpack gör misstagen synliga på ett annat sätt än sand

MXGP:s rapportering om det hala hårda underlaget är en av de viktigaste externa pusselbitarna till videon. På en sandbana är hjulspår och djupa fåror ofta visuellt uppenbara även för en ovan tittare. På hårdare mark kan det från långt håll se ”enkelt” ut. Men när ytan poleras, gruset flyttas och fästet varierar mellan linjerna blir precisionen brutal.

Det förklarar varför en liten sladd under träningen kan kommenteras, varför förare pratar om att banan är hård och varför Rasmus återkommer till smarta linjer. På hardpack kan det snabbaste spåret kräva att föraren bromsar tidigare än vad som ser spektakulärt ut, håller motorcykeln balanserad och får grepp ut ur svängen. Den som attackerar varje ingång för hårt riskerar att förlora mer på utgången.

Herlings uppvisning längst fram blir därför ett slags mästarklass i just kontroll. Han kan vara extremt snabb sent i heatet när banan redan slitits av hela fältet. Det är en helt annan nivå än den småpratiga analysen i Mirabells tält, men de handlar om samma sak: hitta ett sätt att göra svåra förhållanden repeterbara varv efter varv.

Söndagens stress ger videon en bättre final än en perfekt morgon hade gjort

En perfekt söndagsmorgon hade faktiskt gett sämre dramaturgi. Mirabell vaknar i ett stressigt läge, tiden är knapp och gruppen måste snabbt tillbaka för att inte missa det de faktiskt kommit för. Den röriga starten gör att finaldagen omedelbart känns viktig och ger videon ett tempo som en lugn frukost aldrig hade kunnat skapa.

Efter två kvällar på campingen har tittaren dessutom ett tydligt svar på varför de är trötta. Det finns en konsekvenskedja. De valde att stanna kvar. Rasmus kom hem ännu senare. Nu måste alla ändå fungera när Alve ska köra. Den sortens orsak och verkan är enkel men gör att helgen känns verklig.

När det väl blir dags för racet skärps tonen. Mirabell står inte och beklagar sig över sömn särskilt länge. Fokus flyttar tillbaka till banan, svenskarnas körning och vad slutresultatet blir. Det är ett fint sätt att visa att festen är en stor del av helgen men inte den enda delen som betyder något.

Glimminge är en av de platser där svensk motocross blir synlig för en mycket större publik

Sverige har en stor motocrossmiljö långt utanför de internationella TV-sändningarna, men under större delen av året är sporten geografiskt utspridd mellan klubbar, nationella tävlingar, träningsbanor och mindre publikhelger. Uddevalla samlar allt på ett sätt som få svenska tävlingar gör. Världsstjärnor, svenska elitförare, juniorer på EM-nivå, klubbfolk, familjer och nyfikna besökare hamnar på samma område.

Det är därför Glimminge betyder mer än att Sverige råkar få en VM-deltävling. För unga svenska förare kan det vara den helg då de får köra ett internationellt mästerskap inför sin största publik på hela året. För etablerade namn som Isak Gifting är det en sällsynt chans att faktiskt känna ett hemmastöd i en serie som annars kräver resor runt världen. För någon som Rasmus kan det vara platsen där man tidigare testat sin egen internationella nivå och senare återvänder som åskådare med helt andra erfarenheter.

För Mirabell blir platsen en brygga mellan två publikvärldar. Hennes vanliga YouTube-publik kan följa med in i motocrossen utan att kunna alla klasser, och människor som redan är på GP:t kan upptäcka hennes innehåll för att Rasmus eller andra förare finns i närheten. Det är ett ovanligt effektivt möte mellan livsstilsvlogg och sport utan att någon av delarna behöver låtsas vara den andra.

En VM-historia som går tillbaka till 1958

Uddevalla kommun lyfter att Grand Prix-tävlingen har funnits i VM-sammanhang sedan 1958. Det betyder inte att exakt samma moderna format körts obrutet varje år, men platsen har en historisk tyngd som är ovanlig i svensk motorsport. När internationella förare kommer till Glimminge kommer de till en bana som många generationer före dem redan har ett förhållande till.

Historien märks kanske inte i Mirabells dialog, men den syns i hur publiken beter sig. Det finns ritualer, favoritplatser på berget och en självklarhet i att ”Uddevalla” betyder något mer än ortsnamnet. Motorsågarna, flaggorna och det stora campingsamhället uppstår inte från noll varje augusti. De är delar av en tradition där människor återkommer och vet ungefär hur helgen brukar fungera.

Fyra mästerskapsklasser gör att helgen aldrig riktigt har en enda huvudperson

Ur ett internationellt TV-perspektiv är MXGP huvudnumret, följt av MX2. På plats kan hierarkin kännas annorlunda beroende på vem man känner. Har du en familjemedlem i EMX125 är det det viktigaste heatet. Är du vän med Alve Callemo är EMX250 plötsligt centrum. Har du rest dit för att se Isak Gifting är det MXGP som får pulsen att gå upp. Mirabells vlogg visar exakt den subjektiva förskjutningen.

Svemos helgsummering gör bredden tydlig. I EMX125 säkrar österrikaren Ricardo Bauer Europatiteln genom segern i Uddevalla, medan Dante Lantz blir bästa svensk på elfte plats. I EMX250 vinner Francisco Garcia efter två heatsegrar och Alve Callemo blir bästa svensk som tia. I MX2 tar Sacha Coenen en dubbelseger och Nike Korsbeck blir bästa svensk på femtonde plats. I MXGP dominerar Jeffrey Herlings, medan Isak Gifting blir bäst av svenskarna på elfte plats.

Det betyder att någon alltid har något stort på gång. För en vloggare är det en fördel och ett problem. Fördelen är att det finns ständig aktivitet. Problemet är att det är omöjligt att täcka allt. Mirabell löser det genom att vara fullständigt subjektiv: hon följer de personer hon känner och de ögonblick som råkar gripa tag i gruppen. Det är rätt val för formatet.

Varför det inte gör något att Mirabell lämnar innan de sista VM-heaten är klara

Mot slutet säger Mirabell att två heat återstår när de rullar hem. För en ren sportdokumentär hade det varit ett märkligt beslut. För hennes berättelse är det logiskt. Hon har följt sin helg från fredagskvällens Holeshot Night via campingen och lördagens race till Alves söndagsfinal. De personer som burit videon har fått sina viktigaste ögonblick. Resten av MXGP-programmet går att följa i officiella resultat och sändningar.

Det säger något om vad videon är och inte är. Den gör inget anspråk på att dokumentera varje klass fullständigt. Mirabell kan säga ”bra kört alla svenskar” och lämna området utan att sammanfatta varje poäng. Hennes helg är slut när gruppen känner att den är slut.

För artikeln går det däremot att fylla i facit efteråt. Herlings vinner MXGP. Coenen vinner MX2. Garcia vinner EMX250. Det gör att läsaren kan ha både Mirabells avslut och den sportsliga slutsatsen utan att de behöver vara samma sak.

Den sena publiceringen gör videon till en återblick snarare än realtidsrapport

GP:t avgjordes den 15–16 augusti och videon publicerades först i början av september. Det skapar en liten men viktig skillnad mot direktrapportering. När tittaren ser vloggen är resultaten redan kända för den som följer sporten nära. Spänningen bygger därför mindre på ”vem vinner?” och mer på ”hur såg Mirabells helg ut när det hände?”.

Det är en styrka. Videon behöver inte tävla med MXGP:s livestream, nyhetssajter eller Svemos resultatservice. Den kan komma senare och fortfarande ha värde eftersom den visar sådant som aldrig fanns i direktrapporteringen: Rasmus resonemang om varför han inte kör, kompisgängets reaktioner, campingen, matpauserna och Mirabells möten med tittare.

För Videonytt betyder det att artikeln också bör behandla videon som en efterhandsberättelse. De officiella resultaten kan användas som facit utan att förstöra någon central payoff. Vloggens behållning ligger inte i att hålla vinnaren hemlig. Den ligger i personerna och i kontrasten mellan deras spontana upplevelse och det slutliga resultatet.

Rasmus som kommentator fungerar bäst när han inte försöker vara kommentator

En av videons återkommande styrkor är att Rasmus kunskap kommer in i samtalet på samma sätt som allt annat. Han stannar inte upp och säger ”nu ska jag förklara motocross”. Han rättar en klass, pratar om ett spår, säger att en startposition inte är optimal eller beskriver varför 450 betyder en annan nivå på GP-helgen. Sedan går samtalet vidare.

Det är ett effektivt sätt att göra sporten begriplig för en bredare publik. Om varje teknisk term följdes av en lång definition skulle vloggen tappa tempo. Om inget förklarades alls skulle personer som inte följer motocross kunna känna sig bortkopplade. Rasmus små ingripanden hamnar mitt emellan.

Hans egna resultat från 2024 och 2025 är därför relevant bakgrund. De visar varför gruppen lyssnar när Rasmus har en åsikt om Alves körning: han har själv varit på andra sidan staketet och vet hur just den här helgen känns från sadeln.

Mirabell behöver inte vara motocrossexpert för att ställa rätt frågor

Enkla frågor är lättare att avfärda än de borde vara. ”Hur känns banan?” ”Är du taggad?” ”Vilken klass kör du?” ”Vad är taktiken?” För en inbiten motocrosspublik kan de låta elementära. För alla andra är det precis sådana frågor som öppnar dörren.

När Alve svarar att han kör EMX250 och förklarar att det är 250-kubiksklassen får en ny tittare en orientering utan grafik. När han säger att banan är hård och den officiella rapporteringen senare beskriver ett hårt och halt underlag får kommentaren extra betydelse. När Laban säger att han behöver en bättre start förstår alla vad förbättringen handlar om även om de aldrig läst ett regelverk.

Mirabells styrka är därför inte specialistterminologin. Det är att hon står nära nog för att fråga när något händer och känner personerna tillräckligt väl för att de ska svara utan presskonferensfilter. Det skapar en annan sorts kunskap än den officiella sändningen.

Ett hemmapubliksresultat kan vara både succé och besvikelse på samma gång

Alves tia totalt är ett bra exempel på hur idrott inte alltid låter sig pressas in i en enda etikett. För Svemo är han bästa svensk i EMX250 och en tydlig positiv punkt i helgsummeringen. För Mirabell är resultatet något att vara stolt över. För Alve själv finns en besvikelse över delar av andra heatet. Ingen av dem behöver ha fel.

Det är samma sak med Gifting. Elfte plats totalt kan se medelmåttig ut om man bara läser tabellen och vet att publiken hoppades på mer. Men lägger man till skadeuppehållet, kvalincidenten, åttondeplatsen i första heatet och omstarten genom fältet i det andra blir helgen mer imponerande. Idrottens siffror behöver kontext för att säga något.

Vloggen levererar känslan. Resultatlistorna levererar stabiliteten. Tillsammans blir bilden betydligt mer rättvis än om man väljer bara den ena.

Varför 2026-vloggen sannolikt kommer vara roligare att återvända till än en ren race-recap

Om några år kommer många detaljer i mästerskapstabellen vara lätta att slå upp men svåra att känna något för. Det som håller bättre är ofta de mänskliga markörerna: det här var året Rasmus inte körde. Det här var året Mirabell äntligen stannade kvar på campingen på riktigt. Det här var året Alve blev tia och ändå såg besviken ut. Det här var året JAS-planet dränkte allt ljud.

Det är så återkommande vloggar bygger värde. De dokumenterar inte bara vad som hände i världen utan var personerna själva befann sig i sina liv. Rasmus klassbyte och prioriteringar 2026 gör helgen annorlunda. Mirabells relation till publiken känns annorlunda. Kompisarna är på andra platser. Samma Glimminge blir en mätpunkt.

Därför är det också smart att hon avslutar med ett ”nästa år är vi förhoppningsvis tillbaka” snarare än någon definitiv summering av vad Uddevalla betyder. Traditionen är fortfarande öppen. 2027 kan Rasmus vara i en ny roll igen, Alve och Laban på andra nivåer och Mirabell ha en helt annan anledning att springa upp på samma berg.

Sju saker i videon som blir tydligare när man lägger resultaten bredvid

1. Rasmus har inte slutat tävla

Den största möjliga feltolkningen är att Rasmus frånvaro från startgrinden skulle betyda att han lagt motocrossen bakom sig. Det stöds inte av 2026 års tävlingsuppgifter. Svemo listar honom i MX1, och vloggen visar själv hur självklart han fortfarande rör sig i sporten. Det korrekta är att han inte kör just Uddevallas GP 2026 och att han själv beskriver varför steget till MXGP inte känns rätt nu.

2. ”250” kan betyda flera olika saker under samma helg

När personerna i videon snabbt säger ”250” kan en ovan tittare tro att alla pratar om samma klass. Men Uddevalla har både MX2 och EMX250. Båda bygger kring 250-maskiner, men den ena är VM och den andra EM. Alve och Laban kör EMX250. Rasmus körde MX2 på GP:t året före. Därför kan två personer prata om 250 och ändå mena olika mästerskap.

3. Alves första heat är ännu bättre än den avslappnade tonen antyder

I kompisgängets samtal flyger placeringar och känslor förbi snabbt. Facit är att Alve blir åtta i första finalheatet. Det placerar honom på en nivå där han inte bara är ”med” utan faktiskt slåss långt fram i ett stort EM-fält. När Mirabell är överdrivet peppig finns alltså en solid prestation under entusiasmen.

4. Laban är också topp tio i första heatet

Laban får mindre uppmärksamhet, men resultatet är värt att minnas: nia i första heatet. Att Callemo och Alm ligger åtta och nio gör det första EMX250-racet till ett av de starkaste svenska momenten under hela helgen. Det är dessutom precis därför snacket om bättre start dagen efter är relevant – en liten förbättring skulle kunna flytta honom ännu högre.

5. Gifting är faktiskt åtta i första MXGP-heatet

När Mirabell mot slutet försöker minnas hans placering blir det lite ungefärligt. Den officiella siffran är åtta i första heatet och fjorton i det andra, elva totalt. För hemmapubliken är framför allt åttondeplatsen viktig eftersom den ger tillräckligt många varv i närheten av toppfältet för att berget ska få leva ut.

6. JAS-ögonblicket är inte ett slumpmässigt flygplan

När planet dyker upp är det en officiell programpunkt. Uddevalla kommun annonserade en JAS 39 Gripen-överflygning från F 7 klockan 11.30 på lördagen. Mirabells försök att filma och hennes reaktion på ljudet dokumenterar alltså en planerad del av folkfesten.

7. OneGripper-duellerna är en riktig fredagsaktivitet

Startduellerna i början är OneGripper Holeshot Night, ett separat publikarrangemang med head-to-head-format och ett startfält där legender presenterades som en del av showen. Det är därför sekvensen har en annan energi än helgens mästerskapsheat. Här handlar allt om starten och mållinjen några sekunder senare.

Det här ska man inte läsa för bokstavligt i vloggen

En lättsam helgvlogg innehåller överdrifter. Någon är ”14 och ett halvt”, någon är ”avdankad”, någon såg ”döden”, något är det sjukaste någonsin och en varm munk kan vara en av de bästa i livet. Det är en del av språket mellan kompisar. En artikel som gör faktapåståenden av varje sådan formulering skulle bli mindre korrekt än själva videon, eftersom tonen tydligt visar att mycket sägs för effekt och humor.

Det gäller särskilt uppgifter om ålder, motiv och framtidsplaner. Mirabell är uppenbart imponerad av hur ung Alve är, men hennes skämtsamma siffra ska inte förvandlas till en biografisk uppgift utan separat verifiering. Rasmus skämt om att vara avdankad ska inte bli en rubrik om pension. Och avslutningens ”nästa år är vi tillbaka förhoppningsvis” är ett hopp, inte en bekräftad bokning för 2027.

Den principen gör faktiskt artikeln roligare, inte torrare. Humorn får stå kvar som humor. Fakta får stå på sina egna ben. Mirabell kan vara Mirabell utan att varje spontan formulering behöver granskas som ett pressmeddelande.

”VM och EM i Uddevalla” – vad menar Mirabell egentligen?

Tidigt säger Mirabell att det är VM och EM, och det är en bra kortbeskrivning av helgen. De två världsmästerskapsklasserna är MXGP och MX2. Därutöver körs europeiska mästerskap på samma arena, bland annat EMX250 och EMX125. Därför kan en svensk förare vara där för ett EM-heat medan en annan kör VM några timmar senare.

Det gemensamma GP-området gör att gränsen inte alltid syns i en vlogg. Alla har nummerplåtar, teamkläder och motorcyklar. Alla kör på Glimminge. Alla har kval och finaler. Men sportsligt är serierna separata och resultaten räknas i olika mästerskap. När Mirabell säger att de hejar på ”alla svenskar” kan det därför syfta på en stor grupp förare i flera klasser.

Det gör Uddevalla till en särskilt bra helg för svensk publik. Här ryms internationell toppnivå och stor svensk bredd samtidigt: den som kommer för en ung EM-förare kan stanna och se Herlings, medan den som kommer för Herlings kan upptäcka en svensk junior.

Vad betyder egentligen en lila sektor i tidskvalet?

När Mirabell och Rasmus pratar om lila sektorer under Alves tidskval använder de ett språk som många känner igen från motorsportens tidtagning. En bana delas upp i delar, och färgindikeringar används för att visa hur en förare ligger till jämfört med referenstider. Lila förknippas ofta med den snabbaste registrerade sektorn i det aktuella passet.

Det betyder inte automatiskt att hela varvet blir snabbast. En förare kan vara lysande i första delen, göra ett misstag senare och förlora allt. Det är precis den sortens situation som gruppen verkar reagera på: Alve visar fart, men alla varv blir inte lika rena.

För en vän vid sidan av banan är en snabb sektor ändå uppmuntrande. Den visar att kapaciteten finns. Nästa steg är att koppla ihop delarna till ett helt varv och sedan upprepa den nivån när andra förare, startmoment och ett långt heat läggs till.

Varför ”450” förändrar allt för Rasmus på en GP-helg

Rasmus säger i vloggen att han kör 450 nu och att det innebär MXGP på den här nivån. För en tittare som inte kan klassystemet kan det låta som en liten teknisk detalj, men det är själva kärnan i hans förklaring. När han var i 250-systemet fanns EMX250 och MX2 som tydliga internationella steg. På 450-sidan är MXGP den stora världsmästerskapsklassen.

Det betyder inte att varje 450-förare måste köra VM. Sverige har nationell MX1, där Rasmus också finns registrerad 2026. Det betyder bara att om han vill delta i Sveriges GP på sin nuvarande typ av klassnivå handlar frågan om MXGP snarare än om att bara fortsätta exakt där han var året före.

När han säger att förarna där är ännu bättre och att han inte känner att han är på den nivån just nu är det därför ett konkret sportsligt resonemang. Han jämför inte sin vardag med en abstrakt dröm. Han jämför den med ett fält som samma helg innehåller Jeffrey Herlings, Romain Febvre, Tom Vialle, Tim Gajser och andra internationella toppnamn.

2026 visar ett nytt sätt för Rasmus att vara viktig i Mirabells crossvideor

Tidigare har hans värde för berättelsen varit självklart: han kör. Då finns automatiskt nerv inför start, ett resultat att följa och en reaktion efter målgång. 2026 skulle han teoretiskt kunna bli mindre central. Det motsatta händer. När han inte måste vara huvudperson kan han fungera som länk mellan Mirabell, de yngre förarna och publiken.

Han känner sporten tillräckligt väl för att hjälpa Alve och Laban att prata om körningen. Han känner Mirabells format tillräckligt väl för att spela med i skämten. Han är igenkänd av motocrosspubliken och kan bli stoppad av människor som undrar varför han inte kör. Och han kan stanna kvar efter läggdags, vilket ironiskt nog ger vloggen mer Rasmus på kvällen än en tävlingshelg kanske hade gjort.

Det är en utveckling som kan vara mer hållbar för återkommande Uddevalla-vloggar. Serien behöver inte vara beroende av att han själv står på en startlista varje år. Så länge de har relationer till sporten och personer att följa finns en berättelse ändå.

Motocrossen har blivit ett eget återkommande universum på Mirabells kanal

Det finns en skillnad mellan att göra en vlogg från ett event och att bygga ett återkommande universum kring en miljö. Efter flera Uddevalla-år, Rasmus racing, crossprat i podden och återkommande förare i kompisgänget har motocrossen blivit det senare. En tittare behöver inte följa sporten mellan videorna för att känna igen vissa komponenter när augusti kommer tillbaka.

Glimminge är platsen. Rasmus är den självklara länken in i sporten. Svenska förare blir personer man lär känna bit för bit. Campingen är den kaotiska motpolen till tävlingsdisciplinen. Motorsågarna är ljudet som säger att det är Uddevalla. Det gör att en ny video kan börja snabbt. Mirabell behöver inte ägna fem minuter åt att lära publiken vad ett GP är innan hon går in i storyn.

Samtidigt är 2026 ett bevis på att universumet inte står och faller med en enda persons tävlingsresultat. Rasmus kör inte, men sporten finns kvar. Alve träder fram. Laban får sin del. Isak Gifting får berget att låta. Det är ett tecken på att formatet har vuxit från ”följ med när min pojkvän tävlar” till ”följ med in i vår motocrosshelg”.

För den som redan sett videon är Rasmus treårsresa den viktigaste extrabiten

Den som redan har sett alla 26 minuter vet vad som händer på campingen och vet att Alve blir tia totalt. Det mest användbara tillägget är därför inte en minut-för-minut-återberättelse. Det är att koppla 2026 till vad Rasmus faktiskt gjorde på samma GP tidigare år.

2024: EMX250, 25:a totalt i Uddevalla. 2025: MX2, 23:a totalt. 2026: svensk MX1 på Triumph men ingen start i MXGP på Glimminge. På tre år går han alltså från EM-systemet via VM:s mindre klass till större motorcykel nationellt. Det är en konkret utveckling som gör hans kommentar om 450 och MXGP mycket mindre kryptisk.

Det ger också en annan läsning av de sena kvällarna. Tidigare är han en förare vars resultat väntar nästa dag. 2026 är han en person som aktivt valt att inte sätta sig i MXGP-situationen och därmed faktiskt kan uppleva den sociala helgen. Det är inte bara ”Rasmus festar mer”. Det är en följd av en sportslig förändring.

För den som inte kan motocross är Alve den perfekta föraren att följa

Alves story är lagom avgränsad. Man behöver inte förstå ett helt världsmästerskap för att följa den. Han är en svensk förare som gruppen känner, kör två finalheat och har ett tydligt slutresultat. Första dagen går väldigt bra. Andra dagen känns sämre. Totalt blir han tia och bäst av svenskarna. Det är en komplett liten sportberättelse på några få scener.

Samtidigt finns djup för den som vill gå längre. Han har internationell fart, hade nyligen gjort en stark MX2-insats i Lommel och kör i en EM-klass där många unga förare försöker ta nästa steg. Hans reaktion efter andra heatet går därför att läsa som mer än vanlig perfektionism. Han vet vad han kan göra när allt fungerar.

Mirabells tydliga partiskhet hjälper snarare än stjälper. Tittaren vet vem man ska hålla ett extra öga på. När han lyckas känns det. När han är missnöjd vill gruppen övertyga honom. Det är exakt den typ av sportstory som kan få någon som kom för vloggen att plötsligt bry sig om en EMX250-resultatrad.

För motocrosspubliken fungerar Mirabell som en kamera på fel – och därför rätt – plats

Den inbitne motocrossföljaren har redan tillgång till bättre racekameror, bättre tider och fullständiga resultat. Det Mirabell kan ge den publiken är därför inte teknisk överlägsenhet. Hon kan stå på fel sida av en perfekt TV-vinkel men på rätt sida av en kompisreaktion. Hon kan missa en omkörning men fånga samtalet tre minuter efteråt.

Det är en annan sorts närhet. I stället för teamets officiella presskommentar får man Alve som fortfarande tänker på vad som gick fel. I stället för en expertanalys av Gifting får man publikens vrål. I stället för en sponsorproducerad eventfilm får man Mirabell som tycker att det börjar bli för raggigt framåt slutet.

För sporten kan sådana perspektiv vara värdefulla just för att de inte försöker ersätta kärnbevakningen. De visar varför någon vill åka dit, hur en hel dag känns och vilka människor som finns runt loppen. Det är sådant som kan vara svårt att sälja in med en resultatlista.

Tre olika sorters nerv driver videon

Tävlingsnerven

Den tydligaste nerven finns i Alves heat och i publikens förväntningar på Isak. Där finns ett faktiskt utfall som ingen i gruppen kan kontrollera. En start kan bli dålig. En förare kan fastna. En fjädring kan kännas fel. Ett resultat kan bli bättre eller sämre än väntat.

Den sociala nerven

På campingen är osäkerheten en annan. Man vet inte vem som kommer fram, vad någon ska säga eller var gruppen hamnar. Det finns ingen resultatlista, bara en känsla av att nästa tält kan vara lugnt eller fullständigt kaos. För en vlogg är det ett starkt driv eftersom kameran kan hitta något oförutsett när som helst.

Relationsnerven

Den tredje är mycket mindre dramatisk men ständigt närvarande: vem retar vem, hur reagerar Vida på en hypotetisk situation, hur svarar Rasmus på frågor om sin racing och hur försöker Mirabell få Alve att erkänna att en total tiondeplats faktiskt är bra? Det är de små relationella friktionerna som gör att videon känns som mer än en evenemangsfilm.

Vloggens mest talande kontrast: ”bra helg” mot ”jag är besviken”

När Mirabell summerar är grundkänslan tydligt positiv. Bra helg. Bra kört av svenskarna. Mycket människor. Mycket intryck. Alve står samtidigt med ett topp tio-resultat och känner att sista körningen inte var vad han ville. De två slutsatserna krockar på ett bra sätt.

För en besökare kan helgen vara fantastisk även om favoritföraren inte gör sitt drömresultat. För en förare kan helgen vara frustrerande även om publiken älskar den. För arrangören kan 28 000 åskådare vara succé samtidigt som en enskild svensk går hem och grubblar över en start. Ett stort event innehåller alla versionerna samtidigt.

Mirabells kamera råkar röra sig mellan dem. Det är därför videon känns rikare än titeln ”VM CROSS I UDDEVALLA 2026” antyder. Den handlar om tävlingen, men lika mycket om hur olika människor bär med sig olika helger hem från samma plats.

Det är svårt att göra 28 000 personer personliga – Mirabell gör det en hälsning i taget

Stora publiksiffror är abstrakta. 28 000 kan lika gärna vara en graf. Vloggen bryter ner siffran genom möten. En person berättar vad han lyssnar på under arbetsdagen. En annan vill hälsa till sin flickvän. Någon frågar Rasmus om hans VM-planer. Någon vill bara synas ett ögonblick.

Ingen av scenerna säger något representativt om hela publiken, och det behöver de inte. De gör mängden begriplig genom detaljer. Det finns faktiskt tusentals olika skäl till att människor står där: sporten, kompisarna, campingen, familjetraditionen, en särskild förare eller bara känslan av ett stort event.

När Mirabell blir förvånad över att så många killar känner igen henne får tittaren dessutom se att hennes egen bild av publiken justeras i realtid. Det är ett ovanligt sympatiskt sätt att visa räckvidd. Hon behöver inte säga att hon har en bred publik. Hon upptäcker den på en grusväg i Uddevalla.

Varför videon slutar med ”för raggigt” och ändå låter som en kärleksförklaring

Mirabells sista campingomdöme är perfekt ambivalent. Hon säger att hon älskar raggare men att det finns en gräns och att det börjar bli lite för raggigt. Isolerat skulle meningen kunna låta som kritik. Efter hela videon låter den mer som någon som haft exakt så mycket Uddevalla som hon klarar för den här gången.

Hon har gått från fredagskvällens nyfikenhet till lördagens fulla campingupplevelse, mött mängder av tittare, hört raketer, musik, motorcyklar, motorsågar och JAS, sovit för lite och sedan sprungit tillbaka till söndagens race. När hon sätter en gräns är den ganska välförtjänt.

Samtidigt kommer direkt ett hopp om att vara tillbaka nästa år. Det är det viktiga. ”För raggigt” betyder inte ”aldrig igen”. Det betyder snarare att Uddevalla lyckades göra det Uddevalla gör: trycka in väldigt mycket motor, människor och ljud på väldigt få dagar.

Aktuell status den 3 september 2026: Uddevalla är över, men VM-säsongen går in i sitt avgörande

När Mirabells video publiceras har själva Uddevalla-helgen redan hunnit bli några veckor gammal och VM-cirkusen har fortsatt till Arnhem i Nederländerna. Nästa stopp är Turkiet den 6 september. Det gör artikeln till en ögonblicksbild av en helg som redan fått sin slutliga resultatlista, samtidigt som de internationella förare som syns på banan fortfarande befinner sig mitt i säsongens slutstrid.

Jeffrey Herlings kommer till Turkiet med ett massivt mästerskapsövertag. MXGP:s officiella förhandsrapport den 3 september anger 143 poängs ledning över Romain Febvre med 180 poäng kvar att köra om. Han kan därför närma sig eller i rätt scenario säkra sin sjätte världsmästartitel redan under den kommande helgen. Uddevalla blev en viktig del av den utvecklingen eftersom hans perfekta svenska GP gav maximal utdelning.

EMX250-säsongen går samtidigt mot sin avslutning i Turkiet. Det betyder att Alve Callemo och de andra EM-förarna snabbt har behövt lämna hemmaplansupplevelsen bakom sig och tänka på nästa start. För Mirabells tittare kan Uddevalla kännas som en komplett liten värld. För förarna är den ett kapitel i en mycket längre säsong.

Vad årets video egentligen säger om Mirabells och Rasmus förhållande till motocross

Det enklaste svaret är att sporten har gått från att vara något som Rasmus gör och Mirabell följer till något de delar på fler sätt. Hon känner förare, förstår tillräckligt mycket för att följa ett kval, har egna minnen från flera Uddevalla-år och vet vilka publikritualer som väntar. Rasmus är fortfarande den djupare kunskapskällan, men hon behöver inte längre stå utanför sporten och fråga vad allting betyder.

Det märks i hur hon hejar. Alve blir inte intressant bara för att Rasmus berättar att han är bra. Mirabell har en egen relation till honom i videon och reagerar på hans resultat som vän. Isak Gifting blir inte bara ”den svenska VM-föraren” utan någon hon minns från förra årets publikexplosion. Campingen är inte en exotisk miljö utan en plats hon vet att hon tidigare missat delar av.

Det är en ganska naturlig utveckling när två personers världar överlappar över tid. Man behöver inte bli expert för att få egna referenser. Efter tillräckligt många helger vet man vilka ljud som betyder vad, vilka personer som brukar dyka upp och varför ett visst resultat gör någon glad eller förbannad.

Den viktigaste förändringen är kanske att Rasmus får välja bort utan att försvinna

I prestationskultur blir ett steg bort från den högsta nivån lätt beskrivet som ett misslyckande. Vloggen gör inte det. Rasmus kan säga att MXGP är för tufft för var han befinner sig just nu, att han lägger tid på annat och ändå stå mitt i sporten. Ingen behöver ordna ett avsked. Ingen behöver lansera en comeback.

Det är egentligen en ganska vuxen sportbild. Att tävla nationellt i MX1 är fortfarande motocross. Att kunna bedöma att ett VM-startfält inte är rätt satsning just nu är inte samma sak som att ge upp. Och att sedan åka till Uddevalla, heja på vänner och ha roligt på campingen visar att relationen till sporten kan överleva förändrade mål.

För Mirabells återkommande serie är det dessutom dramaturgiskt användbart. Om Rasmus någon gång kör GP:t igen kommer det vara en förändring värd att följa. Om han inte gör det kan videorna ändå fortsätta. 2026 bevisar det.

Slutanalys: årets Uddevalla-vlogg handlar mindre om VM än om att få vara ledig mitt i VM

Titeln lovar VM-cross i Uddevalla, och videon levererar det. Vi ser förare, tidskval, finalheat, svenska placeringar, publik på berget och ett internationellt event på full volym. Men den verkliga förändringen är nästan motsatsen till tävling: Rasmus behöver inte prestera den här gången.

Det frigör hela helgen. Mirabell kan stanna ute. Rasmus kan följa med. De kan lägga mer tid på Alve och Laban. Campingen kan få ta plats. Ett fan kan ställa frågan alla undrar över och få ett svar utan att det måste bli konflikt. När söndagen kommer kan gruppen fortfarande bli nervös för sina vänner, men deras egen helg står inte och faller med en personlig resultatlista.

Det är därför 2026 passar så bra som tredje kapitel i Mirabells Uddevalla-serie. 2024 och 2025 etablerar miljön och Rasmus som förare. 2026 testar vad som händer när den delen förändras. Svaret är att helgen blir mer social men inte mindre förankrad i motocross. Faktiskt blir sporten ibland tydligare, eftersom Rasmus får tid att prata om den i stället för att bara förbereda sig för den.

Alve Callemo blir den stora sportsliga vinsten: bästa svensk i EMX250 och topp tio totalt. Laban Alm ger ytterligare en stark svensk insats. Isak Gifting ger publiken det toppåtta-ögonblick den väntat på. Jeffrey Herlings levererar världsklass längst fram. OneGripper gör fredagen till show. JAS-flygningen gör lördagen ännu mer högljudd än en motocrossbana rimligen behöver vara. Och campingen gör resten.

När Mirabell till slut säger att det börjar bli lite för raggigt har hon redan hunnit visa varför hon ändå vill tillbaka. Det är stökigt, högt, tröttande och alldeles för mycket på en gång. Precis därför fungerar Uddevalla så bra i hennes kanal.

Vanliga frågor om Mirabells VM-cross i Uddevalla 2026

Varför kör inte Rasmus Moen i Uddevalla GP 2026?

Rasmus förklarar i videon att han kör 450 nu och att GP-alternativet då är MXGP, där nivån är högre än den han själv känner att han ligger på just nu. Han säger också att han lägger mycket tid på annat. Han tävlar fortfarande i motocross och finns registrerad i svensk MX1 under 2026. Det finns alltså inget stöd för att säga att han har slutat med sporten.

Är Mirabell orsaken till att Rasmus inte kör VM?

Nej, inte enligt Rasmus själv. Frågan kommer upp på campingen och han avfärdar den. Hans egen förklaring handlar om klassbytet till 450, MXGP-nivån och att han prioriterar annat vid sidan av crossen. Att lägga ett annat motiv ovanpå det skulle vara spekulation.

Vilken plats kom Alve Callemo på i Uddevalla 2026?

Alve Callemo blev åtta i första EMX250-finalheatet och fjorton i det andra. Det gav tionde plats totalt. Han var därmed bästa svenska förare i EMX250-klassen under Uddevalla GP 2026.

Vilken plats kom Laban Alm på?

Laban Alm slutade trettonde totalt i EMX250 och var näst bäst av de svenska förarna. I första finalheatet blev han nia, direkt bakom Alve Callemo.

Hur gick det för Isak Gifting i MXGP?

Gifting blev åtta i första MXGP-heatet och fjorton i det andra, vilket gav elfte plats totalt i Sveriges GP. Han kom in i helgen efter skadeproblem och fick dessutom ett besvärligt kval efter en incident, så åttondeplatsen i första finalen blev ett starkt hemmaögonblick.

Vem vann MXGP i Uddevalla 2026?

Jeffrey Herlings vann Sveriges MXGP 2026 efter seger i båda söndagsheaten. Romain Febvre blev tvåa totalt och Tom Vialle trea. Herlings tog därmed en perfekt helg när även lördagens kvalseger räknas in.

Vad är OneGripper Holeshot Night?

Det är ett separat showevent under fredagskvällen där förare möts en mot en i korta startdueller. Vinnaren går vidare och förloraren slås ut. 2026 arrangerades det den 14 augusti vid BMK Uddevalla som en upptakt till GP-helgen.

Varför flyger JAS över motocrossbanan?

Överflygningen var en planerad publikaktivitet. Uddevalla kommun informerade i förväg om att JAS 39 Gripen från F 7 skulle genomföra en flyguppvisning vid Glimmingen klockan 11.30 på lördagen.

Hur många besökare hade Uddevalla GP 2026?

Svemo uppgav efter tävlingen att över 28 000 åskådare kom till Glimminge under helgen. Det var en rekordstark publiksiffra enligt den internationella MXGP-rapporteringen.

Har Mirabell vloggat från Uddevalla tidigare?

Ja. På hennes YouTube-kanal finns bland annat ”VM I UDDEVALLA 2024 – KAOS & NÄRA TILL TÅRAR” och ”UDDEVALLA CROSS VM 2025”. Årets video fortsätter därmed ett återkommande format där samma GP-helg får en ny personlig berättelse varje år.

Helgens kronologi – med det som blir tydligare först i efterhand

Fredag eftermiddag: återkomsten till Glimminge

Vloggen börjar inte med resultat utan med igenkänning. Mirabell är tillbaka på en plats som redan har blivit en årlig hållpunkt på kanalen. Skillnaden märks först genom Rasmus roll. Han finns bredvid henne, men det finns ingen egen träningstid att passa och inget personligt kval som ligger och väntar. I stället kan gruppen direkt röra sig mot människor och aktiviteter. Det gör att fredagen får mer utrymme än en traditionell tävlingshelg, där en förare ofta behöver spara energi redan från början.

Fredag kväll: Holeshot Night gör starten till show

När OneGripper Holeshot Night drar igång får helgen sitt första riktiga tävlingsmoment utan att någon mästerskapspoäng står på spel. Head-to-head-upplägget är nästan en destillerad version av motocrossens startnerv: två förare, grind, acceleration och ett mycket kort facit. Mirabell beskriver det som roligt och lyckat, medan Rasmus och andra runt henne kan läsa starterna på ett mer tekniskt sätt. I efterhand blir kvällen också en smart brygga mellan event och camping. När sista duellen är klar behöver ingen i sällskapet gå och lägga sig för ett eget GP-heat.

Fredag natt: den första riktiga campingsvängen

Det är här Mirabell själv sätter ord på den stora förändringen. Tidigare år har Rasmus tävling gjort att de lämnat kvällen tidigare. Nu kan de fortsätta. Bengaler syns, fyrverkerier smäller och gruppen börjar röra sig mellan tält och människor. Mirabell verkar först tro att fredagen kanske blir den lugnare kvällen. Det blir den möjligen relativt lördagen, men knappast lugn i vanlig mening. Det viktiga är att kameran för första gången får följa den del av Uddevalla som hon tidigare beskriver som något hon gått hem innan den riktigt kommit igång.

Lördag morgon: tröttheten kommer före tävlingsnerven

Morgonen innehåller vatten, bars, hårkommentarer och den sortens sega småprat som direkt visar att natten märks. Det är en värdefull scen eftersom den binder ihop helgen. Festen är inte ett fristående montage som försvinner när solen går upp. Den påverkar hur gruppen ser ut och beter sig nästa dag. Samtidigt växlar videon ganska snabbt tillbaka till tävling. Alve ska köra och den som nyss bedömde en chokladbar måste nu börja tänka på träning, tidskval och hur banan känns.

Lördag förmiddag: Alve visar fart och JAS tar över ljudbilden

Alves tränings- och kvaldel ger första riktiga kvittot på att gruppens optimism har sportslig grund. Det pratas om snabba sektorer och en femteplats i ett moment, samtidigt som han själv fortsätter svara betydligt mer återhållsamt än personerna runt honom. Mitt i detta kommer JAS 39 Gripen över området. Kommunens program visar att flygningen var planerad till 11.30. Vloggens nästan absurda ljudnivå är alltså inte en slumpmässig störning utan en av dagens officiella publikpunkter.

Lördag eftermiddag: Alve åtta och Laban nia

När första EMX250-finalen är körd har den svenska delen av Mirabells story sitt starkaste gemensamma resultat. Alve blir åtta och Laban nia. Vloggen fångar inte prestationen som en högtidlig svensk dubbelframgång, utan som ett samtal mellan vänner där man snabbt börjar leta efter förbättringar. Det gör nästan resultatet mer imponerande när man ser facit senare. Två personer som minuter efter ett internationellt topp tio-heat kan stå och prata på samma avslappnade sätt som före starten visar hur snabbt normaliteten återvänder i en tävlingsmiljö.

Lördag senare: MXGP flyttar fokus till berget

När Isak Gifting kör förändras publikens roll. Alve och Laban följs nära därför att Mirabell känner dem. Isak följs därför att nästan hela berget gör det. Hans åttondeplats i första finalheatet ger hemmapubliken en konkret anledning att leva om, och minnet av 2025 förstärker varje rörelse framåt. Samtidigt dominerar Jeffrey Herlings längst fram. Vloggen behöver inte visa varje varv för att skillnaden mellan individuell kompisnerv och kollektiv hemmapublik ska bli tydlig.

Lördag kväll: ”nu är det igång”

Om fredagen är upptakt är lördagen full effekt. Varm munk, människor överallt, musik och ett tydligare drag av raggarcamping. Mirabell säger att hon hittat sitt folk men har samtidigt tillräcklig distans för att senare känna att det blir mycket. Rasmus stannar längre än hon gör. Hon avslutar sin egen kväll runt ett, medan han enligt söndagsmorgonen kommer tillbaka först omkring tre. Återigen visar klockslagen mer än en lång förklaring skulle göra: det här är inte en förares normala uppladdning inför ett VM-heat.

Söndag morgon: festen ska omedelbart bli sport igen

Gruppen har ont om tid, ska tillbaka till banan och vill hinna med momenten runt Alve. Det skapar en naturlig känsla av finaldag. På lördagen fanns utrymme för flyg, mat och långa mellanrum. Nu räknas minuterna. Mirabell beskriver hur det plötsligt blir stressigt och hur de måste vara redo. Den känslan är viktig eftersom den visar att hur avslappnad helgen än varit finns det fortfarande ett resultat som betyder något för människor i hennes närhet.

Söndag: Alve blir tia totalt och vill ändå ha mer

Andra heatets fjortondeplats ger total tia. Det är helgens tydligaste exempel på hur två sanningar kan existera samtidigt. Resultatet är starkt och gör Alve till bästa svensk i EMX250. Körningen motsvarar samtidigt inte hans egen känsla eller målbild. Mirabell argumenterar för stolthet, Alve letar fel. För tittaren som sett honom genom hela helgen blir det ett bättre slut än ett enkelt jubel, eftersom det visar vilken måttstock föraren själv använder.

Söndag: hemresan kommer innan hela VM-programmet är slut

När Mirabell till sist tackar för helgen återstår fortfarande körning på programmet. Men hennes historia har nått sin naturliga slutpunkt. Hon har följt Alve till totalresultatet, sett svenska MXGP-ögonblick, klarat två campingkvällar och fått svar på den stora Rasmus-frågan. Den officiella motorsporten fortsätter utan henne, vilket nästan är en perfekt påminnelse om formatets gräns. Vloggen är hennes helg, inte ett komplett protokoll över Grand Prix.

Varför kronologin gör 2026 till den tydligaste Uddevalla-storyn hittills

När alla delarna läggs i ordning syns en ganska ren båge. Fredag: friheten upptäcks. Lördag: friheten används fullt ut samtidigt som kompisarna levererar på banan. Söndag: konsekvenserna av den sena kvällen möter det sportsliga allvaret, och helgen landar i ett resultat som är bra men inte perfekt. Rasmus frånvaro från startlistan finns som förklaring under allt utan att behöva bli ett drama.

Det är också den version av storyn som ger mest till den som redan sett videon. Man behöver inte få varje skämt återberättat. Det intressanta är hur de små scenerna hänger ihop med det som gick att verifiera efteråt: klassbytet, tidigare GP-resultat, Alves officiella placering, Giftings comebackhelg, JAS-programmet, OneGripper-kvällen och den enorma publiken.

Och där finns kanske den bästa förklaringen till varför Mirabells Uddevalla-vloggar fortsätter fungera. Platsen är densamma nog för att skapa igenkänning men levande nog för att aldrig ge exakt samma helg två gånger.

Resultaten som gör att flera små scener får en annan betydelse

Tävlingsresultaten kan först se ut som en bilaga till en vlogg som till stor del handlar om människor, camping och helgstämning. I just den här videon fungerar de snarare som ett facit som förändrar hur flera scener landar. När Alve står före start och svarar kort på frågor om känsla, bana och taktik är det inte bara en kompis som låter lite fåordig framför kameran. Några timmar senare har han kört in som åtta i det första EMX250-heatet, och efter söndagens fjortondeplats slutar han tia totalt. Den officiella sammanställningen visar hur nära videons vardagliga småprat faktiskt ligger en prestation på internationell nivå.

Samma sak händer med Laban Alm. I kameran är han en del av det lösa kompisgänget, någon som kan skämta under en snabb intervju och sedan gå vidare. På resultatsidan blir perspektivet skarpare. Han placerar sig nia i första heatet och slutar trettonde totalt i EMX250. Det betyder att Mirabell under helgen rör sig mellan två världar utan att göra en stor sak av det: människor som några minuter tidigare skämtat vid tältet ställer sig därefter på en internationell startlinje och kör mot Europas starka 250-förare.

Där ligger en viktig skillnad mellan ett referat och verkligt sammanhang. Ett referat kan säga att Alve kör, att Mirabell hejar och att resultatet blir bra. Sammanhanget visar varför reaktionerna är intressanta. Total tia är inte ett anonymt ”helt okej” resultat. Svemo lyfter Alve som bästa svensk i EMX250 under helgen, men ändå hör vi honom vara mer kritisk till den avslutande körningen än människorna runt honom. Kameran fångar där en spänning som resultatschemat inte kan visa: placeringen säger framgång, medan förarens egen måttstock säger att det fanns mer att hämta.

För Isak Gifting är logiken en annan. Mirabell står inte lika nära hans tävling som Alves, men publiken gör honom omöjlig att missa. Svemos sammanfattning visar att han kommer till Uddevalla efter en skadeperiod och att detta bara är hans fjärde GP för säsongen. Åttondeplatsen i första MXGP-heatet får därför större tyngd än om man bara ser siffran isolerat. När berget reagerar på en svensk förare som rör sig framåt är det både hemmapublik och comebacknerv i samma ögonblick. Andra heatets fjortondeplats drar ned totalen till elfte plats, men tar inte bort varför första heatet känns så laddat i miljön runt banan.

Rasmus tre Uddevalla-år berättar mer än uttrycket ”jag är för långsam”

En av vloggens roligaste återkommande egenskaper är att allvarliga frågor ofta får medvetet självironiska svar. Det gäller inte minst när Rasmus får frågan om varför han inte kör. I en publikmiljö där människor känner igen honom och förknippar honom med motocross är frågan naturlig, och han avdramatiserar den med formuleringar om att vara långsam och avdankad. Läser man bara de skämten kan man få intrycket av en abrupt reträtt. Tävlingshistoriken visar något betydligt mer gradvis.

I Uddevalla 2024 finns Rasmus med i EMX250 och slutar 25:a totalt. Året därpå tar han steget in i MX2 på svenska Grand Prix och blir 23:a totalt. Under 2026 syns han i stället i svensk MX1 med startnummer 567, på Triumph för Team MC-Konsult och Upplands Väsby MK. Det är alltså inte en berättelse om att motocrossen har försvunnit. Snarare har både klass och ambitionsnivå förändrats, samtidigt som han själv i videon säger att mer tid går till andra saker än cross.

Den detaljen förklarar också varför 450-frågan betyder så mycket. Att Rasmus kör 450 i Sverige innebär inte automatiskt att ett inhopp på hemma-GP:t blir ett naturligt nästa steg. På GP-programmet är den stora klassen MXGP, och han säger själv att han inte bedömer sig ligga på den nivån just nu. Det är ett betydligt mer precist besked än den skämtsamma sammanfattningen som följer senare. Han har flyttat upp i kubik och klass i den svenska miljön, men väljer inte att översätta det till en MXGP-start bara för att världsmästerskapet råkar komma till Uddevalla.

Det gör fanfrågan om Mirabell extra talande. När någon undrar om hon är orsaken till att han inte kör VM svarar han nej. Det är viktigt att låta svaret stanna där. Vloggen erbjuder själv en sportslig och praktisk förklaring: klassbytet, nivån i MXGP och hans förändrade prioriteringar. Att lägga en relationsförklaring ovanpå det skulle göra en skämtsam campingfråga till något större än vad materialet stödjer.

Samtidigt skapar förändringen ett nytt utrymme för paret på plats. När Rasmus inte ska prestera nästa morgon kan han röra sig friare mellan tält, publik och sena kvällar. Mirabell konstaterar själv skillnaden mot tidigare år, då hans tävlande gjorde att kvällen tog slut betydligt tidigare. Den förändringen är egentligen hela 2026-vloggens motor: samma människor, samma GP och samma bana, men ett helt annat dygnsschema.

28 000 åskådare förändrar också vad ”campingen” betyder

Den officiella publiksiffran ger ytterligare ett perspektiv på bilderna av köer, människor, raketer, musik och spontana möten. Svemo uppger att mer än 28 000 åskådare kom till Glimminge Motorstadion under helgen. Det är en skala som gör det missvisande att betrakta campingen som en separat liten fest vid sidan av ett race. För många besökare är boendet, kvällarna och mötena med andra motocrossintresserade en integrerad del av Grand Prix-helgen.

Mirabells kamera hamnar därför på en plats där evenemangets två identiteter möts. På dagen är Uddevalla en internationell tävlingsarena med EM- och VM-klasser. På kvällen blir samma publikhav en social miljö där människor lagar mat, spelar musik, pratar med förare och med varandra och bygger egna traditioner runt helgen. Det förklarar varför så många av vloggens minnesvärda ögonblick inte har en startgrind i bakgrunden.

Det förklarar även varför Mirabell möter människor som känner henne från helt andra delar av hennes och Rasmus offentliga liv. En person kommer fram och berättar att han lyssnar mycket på podden när han arbetar. Andra vill hälsa till partners hemma. Någon frågar om Rasmus tävlande. I den miljön korsas motocrosspublik, poddlyssnare och YouTube-tittare utan att grupperna behöver vara identiska. Grand Prix blir en fysisk mötesplats för relationer som annars bara syns som tittningar, lyssningar och kommentarer på nätet.

Mirabells sista kommentar om att det nästan börjar bli ”för raggigt” ska också läsas mot den skalan. Tidigare under helgen är hon tydligt road av stämningen och säger att hon hittat sitt folk. Mot slutet har hon fått många timmars ljud, sena kvällar, raketer, bengaler och ett mycket stort antal människor runt sig. Att både älska energin och nå sin egen gräns är inte motsägelsefullt. Det är snarare ett ganska trovärdigt slut på en intensiv helg.

Tre återbesök – men tre olika roller på samma bana

När 2024, 2025 och 2026 läggs bredvid varandra blir det tydligt varför Uddevalla har blivit mer än ännu en plats i Mirabells vloggarkiv. År 2024 tävlar Rasmus i EMX250. År 2025 kör han MX2 på Grand Prix. År 2026 är han fortfarande motocrossförare men inte GP-deltagare, medan Alve, Laban och Isak står för den sportsliga nerv som kameran följer. Platsen återkommer, men Mirabells roll förändras från år till år eftersom relationen mellan kompisgänget och tävlingen förändras.

Det är precis den sortens kontinuitet som gör en återkommande vloggserie intressant. Om varje år såg identiskt ut skulle den lätt bli en traditionsrapport där nya ansikten och placeringar bara byts ut. Här finns i stället en faktisk förflyttning. Rasmus går från EMX250 till MX2 och vidare till svensk MX1 utan GP-start. Mirabell går från att behöva förhålla sig till hans tävlingsschema till att kunna upptäcka kvällslivet på ett sätt hon själv säger att hon inte gjort tidigare. Samtidigt flyttas den direkta tävlingsnerven över till andra personer i gruppen.

Det gör också titeln ”VM CROSS I UDDEVALLA 2026” mer träffande än den först kan verka. Videon försöker inte låtsas att Mirabell är där som sportreporter och den försöker inte låtsas att helgen bara är fest. VM-crossen är ramen som gör båda delarna möjliga. Utan tävlingen finns varken Alves resultat, Giftings publikögonblick, depån, OneGripper-kvällen eller den enorma campingkulturen runt anläggningen.

Och utan den personliga historiken skulle samma Grand Prix kunna bli vilken eventvlogg som helst. Rasmus tidigare starter gör frånvaron betydelsefull. Mirabells återkomst gör att hon kan jämföra kvällarna. De svenska förarna ger tittaren personer att hålla koll på. Det är kombinationen av återkommande plats och förändrade roller som gör att en ny Uddevalla-video fortfarande har en egen berättelse.

Det stora ljudet runt banan är inte bara motocross

En detalj som är lätt att avfärda som ett snabbt avbrott är flyguppvisningen. Mirabell försöker fånga planen samtidigt som hon beskriver hur svårt det är att förmedla ljudet. Uddevalla kommun hade i förväg annonserat att JAS 39 Gripen från F7 skulle passera vid 11.30 på lördagen. Det betyder att scenen inte bara är ett slumpmässigt plan över banan utan en planerad del av publikprogrammet.

Det säger något om hur ett modernt hemma-GP paketeras. Mellan träningar och heat måste tiotusentals människor ha något att samlas kring. Fredagskvällen får sitt OneGripper-format, lördagen ett tydligt flyginslag och söndagen sin mer traditionella tävlingskulmen. För Mirabell blir effekten att vloggen kan byta tempo utan att lämna evenemanget. Ett ögonblick står hon och pratar med en förare om banans hårdhet; nästa försöker hon fånga ett Gripenplan på kameran.

Ljudbilden är samtidigt en påminnelse om varför stämning spelar så stor roll i just den här typen av video. Ett officiellt resultat kan tala om vem som blev åtta; det kan inte återskapa motorsågar, publikvrål eller känslan när ett stridsflygplan passerar över ett redan högljutt motocrossområde. Där har vloggformatet en tydlig styrka: det dokumenterar sådant som nästan alltid försvinner ur den rena sportsammanfattningen.

Fredagens Holeshot Night är mer än bara uppvärmning

Fredagskvällens starttävling är ett bra exempel på en scen som blir tydligare när man vet vad arrangemanget faktiskt är. ONEGRIPPER Holeshot Night är upplagd som ett separat head-to-head-format där förare möts i korta utslagningar med starten som själva huvudnumret. Det förklarar varför atmosfären i vloggen känns annorlunda än under de ordinarie EM- och VM-heaten. Här finns ingen lång raceberättelse att följa varv efter varv. Publiken får i stället en koncentrerad duell, omedelbar reaktion och ett format som lämpar sig perfekt för en fredagskväll innan Grand Prix-programmet når full fart.

För Mirabells helg fyller det dessutom en berättarteknisk funktion utan att hon behöver förklara den. Gruppen har precis kommit in i eventet, människor samlas och gamla profiler och aktiva förare rör sig i samma miljö. Hon kan presentera ansikten, känna av stämningen och börja bygga den sociala delen av helgen innan lördagens mer resultatstyrda program. När någon frågar varför Rasmus inte kör uppstår frågan alltså i ett sammanhang där det är naturligt att se förare runt omkring sig och börja jämföra vilka som står på startlinjen och vilka som inte gör det.

Redan på fredagen blir 2026 års förändrade roll tydlig. Tidigare Uddevalla-år har Rasmus egen tävling satt en praktisk gräns för hur kvällen kan utvecklas. Nu står han bredvid, kommenterar och umgås, medan Mirabell kan låta kameran följa publikens rytm i stället för en förares uppladdning. Där planteras också lördagens stora kontrast: de är fortfarande djupt inne i motocrossmiljön, men behöver inte leva som om någon i paret ska prestera på VM-nivå morgonen därpå.

Holeshot-kvällen fungerar därmed som bryggan mellan sporten och campingen. Det är fortfarande tävling, men den är paketerad som show. Det är fortfarande förare, men socialiteten tar större plats. Och det är fortfarande Uddevalla GP, men ännu innan lördagens kval, JAS-passering och första EMX250-final har gjort resultatlistan till helgens tydligaste måttstock. För en vlogg som vill visa hur hela helgen känns är det nästan den perfekta första akten.

Vad helgen lämnar öppet inför nästa Uddevalla-besök

Mirabell avslutar med förhoppningen att de är tillbaka nästa år. Det är ingen garanti och ska inte läsas som en bokning, men efter tre återkommande Uddevalla-vloggar finns det flera verkliga frågor som naturligt kan få nya svar om traditionen fortsätter. Den största gäller Rasmus. Kör han fortfarande MX1 på samma sätt, ändras hans satsning igen eller uppstår en ny situation där ett internationellt inhopp blir relevant? 2026 ger inget löfte om något av detta, men det etablerar en ny utgångspunkt.

En annan fråga gäller Alve. Total tia i EMX250 på hemmaplan är ett resultat som går att bära vidare, särskilt eftersom hans egen reaktion visar att han inte betraktar helgen som någon slutstation. Även Laban lämnar Uddevalla med ett tydligt internationellt resultat. Om någon av dem återkommer i framtida videor kommer 2026-helgen därför fungera som en konkret referenspunkt, inte bara som ett nostalgiskt klipp från campingen.

Publikkulturen är det tredje öppna spåret. Mirabell går från fascination till viss mättnad under samma helg. Om hon återvänder blir det intressant att se om det är just den friare campingdelen hon söker igen eller om balansen flyttas tillbaka mot tävling och depå. Den frågan är särskilt relevant eftersom 2026 var första året i den här treårssekvensen där Rasmus inte behövde anpassa hela helgen efter en egen GP-start.

Det viktigaste är ändå att 2026-vloggen inte behöver en dramatisk cliffhanger. Den har redan en avslutad båge. Gruppen kommer dit med nya förutsättningar, provar den friare helgen, följer vännernas race, firar starka svenska placeringar, blir trötta på precis det kaos de först sökte och åker hem innan hela tävlingsprogrammet är färdigt. Nästa år, om det blir ett nästa år, behöver därför inte fortsätta samma berättelse. Det räcker att Uddevalla återigen förändrar rollerna.

Källor och vidare läsning

• Originalvideo: Mirabell – ”VM CROSS I UDDEVALLA 2026”, YouTube: se originalvideon på YouTube.
• Uddevalla kommun: officiell information om Grand Prix 15–16 augusti, gratisbussar, JAS 39 Gripen och söndagens invigning.
• Svemo: officiell helgsummering med publiksiffra och svenska resultat i EMX125, EMX250, MX2 och MXGP.
• MXGP: officiella race reports och förhandsartiklar om Uddevalla 2026, inklusive banförhållanden, Herlings seger, Gifting och Callemo.
• OneGripper: officiell presentation av Holeshot Night 2026 och head-to-head-formatet.
• Svemo TA: startlistor för svensk MX1 2026 med Rasmus Moen, startnummer 567, Team MC-Konsult/Upplands Väsby MK och Triumph.
• MXGP-resultatarkiv/Racer X: Rasmus Moens Uddevalla-resultat i EMX250 2024 och MX2 2025.
• Apple Podcasts: programinformationen för ”Rakt på med Mirabell & Rasmus” och parets gemensamma poddkontext.