Johanna Nordström och Adam Smedberg visar nya lägenheten – Här är renoveringsplanerna

Adam Smedberg och Johanna Nordström öppnar dörren till nya lägenheten – och renoveringen har redan börjat

Senast uppdaterad: 5 september 2026

Adam Smedberg vrider om nyckeln till familjens nya lägenhet med en blandning av nervositet och ren förtjusning. Bredvid honom finns Johanna Nordström, sonen Stellan och en ganska lång lista med saker som snart ska målas, byggas om, flyttas, öppnas upp eller åtminstone undersökas innan någon tar fram släggan. Det här är alltså inte en klassisk visning av ett färdigt drömhem där kuddarna redan är puffade och kaffebordet råkar vara perfekt stylat. Tvärtom. Lägenheten är fortfarande nästan tom, och just därför blir den intressant.

Den nya vloggen fångar bostaden precis i skarven mellan köp och hem. Adam och Johanna har fått nycklarna, men de flyttar inte in samma dag. De har ungefär en vecka på sig att lämna den gamla bostaden, hantverkare ska in, färgprover ska bestämmas och flera större idéer behöver testas mot verkligheten. Den mest avgörande planen är att öppna upp mellan köket och vardagsrummet. De talar om att ta bort eller öppna väggen, men gör samtidigt något som lätt försvinner i en snabb house tour: de tar in byggnadskonstruktör och säger uttryckligen att de först måste kontrollera om konstruktionen är bärande. Det är den detaljen som gör att videon fungerar så bra som ett första kapitel. Vi ser inte resultatet. Vi ser besluten innan resultatet finns.

Samtidigt säger rummen mycket om varför familjen över huvud taget behövde ett nytt hem. Bara några månader tidigare väntade Johanna och Adam sitt första barn och berättade offentligt att de köpt en större bostad. Sonen Stellan föddes i juni. När familjen nu går genom den tomma lägenheten är det därför inte bara ett extra rum som ska fyllas. Ett av rummen är redan Stellans, med planerad panel, tapet och plats för både sömn och lek. Ett annat ska fungera som gästrum och kontor eller gaminghörna. Föräldrasovrummet får en varm gul färgskala. Vardagsrummet ska möta köket på ett öppnare sätt. Lägenheten är tom, men funktionerna är redan fördelade.

Hoppa till

Nyckeldagen är mer nervös än högtidlig – och det passar den här flytten perfekt

Det första som märks är hur lite ceremoni de försöker pressa fram ur själva nyckelögonblicket. Frukosten ska ätas upp, äggröra står på spisen och Adam ska iväg och hämta nycklarna. Johanna och Stellan kommer efter i bilen med färg och andra saker som redan ska in i bostaden. Det är förstås en stor dag, men den behandlas på ungefär samma sätt som många stora dagar faktiskt känns när man befinner sig mitt i dem: en blandning av pirr och logistik.

De har bara varit i lägenheten ett par gånger tidigare. Under visningen hann de få den där omedelbara känslan av att de gillade bostaden, men inte inventera varje vitvara, garderob eller detalj. I vloggen skämtar de om att de knappt vet vilken kyl eller ugn som finns. Det är en ganska mänsklig kontrast mot hur bostadsköp ofta beskrivs i efterhand, när alla beslut låter välövervägda och självklara. Här erkänner de i praktiken att mycket fortfarande är nytt även för dem.

Just det gör den tomma rundturen roligare. Adam och Johanna tittar inte bara in i kameran och visar tittaren vad de redan känner utan och innan. De upptäcker fortfarande lägenheten själva. Ett digitalt lås börjar prata. En garderob har en neddragbar klädstång som löser höjdskillnader på ett oväntat fiffigt sätt. De funderar över vad som är original, vad som uppenbarligen inte är det och varför vissa garderobsdörrar verkar ha olika nyans. Badrummets stenytor får en liten upprättelse eftersom de ser betydligt bättre ut i verkligheten än på bilder. Den sortens observationer skapar en helt annan energi än en efterhandsproducerad bostadspresentation.

Det finns också en viktig tidsmässig detalj: de får nycklarna innan den riktiga inflytten. Det ger dem ett litet men värdefullt mellanrum. Föräldrarna har redan börjat flytta ut möbler från den gamla bostaden, men familjen har fortfarande sin vardag där. Samtidigt kan hantverkare komma in i den nya lägenheten innan alla möbler står i vägen. Det är sannolikt därför vi får se så många beslut redan i första vloggen. Golven är fria, väggarna synliga och rummen kan behandlas som projekt snarare än färdiga vardagsrum.

Adam återkommer flera gånger till känslan i lägenheten. Han och Johanna beskriver att de fick en mycket stark, bra magkänsla redan på visningen. Sådana formuleringar kan låta lite diffusa, men i videon blir det tydligare vad de menar. Det handlar om takhöjden, rumsföljden, ljuset, de äldre detaljerna, balkongen, badrummet och möjligheten att förändra planlösningen utan att bostaden förlorar sin karaktär. De köpte inte något som redan var exakt som de ville ha det. De köpte en plats där de snabbt såg hur deras eget liv skulle kunna passa in.

Det är också värt att lägga märke till hur snabbt bostaden skiftar status under dagen. Först är den ”nya lägenheten”, nästan abstrakt och fortfarande kopplad till säljarens möbler och tidigare bilder. Sedan hamnar färgprover på väggarna samtidigt som hantverkare, vänner och små praktiska problem börjar fylla rummen med aktivitet. När någon testar låset igen och firandet drar i gång har lägenheten redan fått sina första minnen som bara tillhör Adam och Johanna, trots att flyttlasset ännu inte har kommit.

Det är därför nyckeldagen i slutänden känns mindre som en final och mer som ett avstamp. Köpet är avslutat, men hemmet är inte färdigt. De är inne, men ännu inte inflyttade. Alla rum finns, men nästan inget av dem ser ut som det ska göra om några veckor eller månader. För en vloggserie är det närmast idealiskt: tittaren får en riktig före-bild som senare uppföljningar kan jämföras med.

Flytten kommer mitt i årets största förändring: Adam och Johanna har blivit föräldrar

Det går egentligen inte att förstå lägenheten utan att se vad som hände precis före den. I januari 2026 berättade Johanna Nordström att hon väntade sitt första barn med Adam Smedberg. I juni, bara några dagar före födseln, blev dessutom bostadsköpet offentligt genom parets egen video: de hade köpt en ny lägenhet och konstaterade själva att det handlade om väldigt mycket pengar samtidigt som ett barn kunde komma när som helst. Den 16 juni rapporterade TV4 att sonen Stellan var född. När septembervloggen börjar är familjen alltså inte bara nyinflyttad i en större bostad – de är också en helt ny familj på tre.

Det förändrar sättet man ser på nästan varje rum. Ett extra sovrum hade kunnat vara ett gästrum, ett större kontor eller en walk-in-closet om det här varit samma par några år tidigare. Nu finns det ingen tvekan om vad ett av rummen är till för. Stellan får ett eget rum, och diskussionen går direkt till panel, tapet, säng och belysning. Det stora badkaret blir inte bara en snygg detalj utan något de skämtar om att Stellan ska kunna bada i med badankor och leksaker. Förvaringen får en annan betydelse när ytterkläder, barnprylar och vardagslogistik ska samsas.

Det här är också en av anledningarna till att Expressens färska bevakning av lägenheten beskriver flytten som ett steg till en större bostad efter att paret blivit föräldrar. Att en känd person visar sitt hem är i sig inget nytt format, men tajmingen gör just den här visningen till en del av en större berättelse. Under första halvan av 2026 förändrades Johannas offentliga kalender på flera sätt. Hon berättade om graviditeten i podcasten Ursäkta, avslutade sitt uppdrag som programledare för nästa säsong av Love Island eftersom tidpunkten inte fungerade med barnet, och i juni blev hon och Adam föräldrar. Några månader senare står de med nycklarna till ett hem som uttryckligen ska fungera bättre för den nya vardagen.

Vloggen överdriver inte heller livsskiftet. Stellan är helt enkelt en del av dagen: han ska följa med till lägenheten, får ett eget rum och sover medan de vuxna äter, samtidigt som hantverkare och flyttlogistik måste fungera runt familjen. Den vardagliga tonen känns mer övertygande än om varje dörröppning hade fått symbolisera ”ett nytt kapitel”.

Samtidigt finns det en praktisk följd av att flytta med en liten bebis: tiden får ett annat värde. Adam och Johanna verkar vilja få så mycket som möjligt gjort innan bostaden fylls av möbler och vardagsrutiner. Målare och snickare är därför med i bilden nästan direkt. En byggnadskonstruktör tittar på förutsättningarna för den tänkta öppningen. Färgvalen är i hög grad bestämda. De funderar redan på köksluckor, bänkskiva och hur matplatsen ska placeras. Det är ingen färdig renoveringsplan i betydelsen att varje skruv är beställd, men de har kommit långt för att fortfarande vara på nyckelstadiet.

Från ”vi behöver större” till ett rum som redan heter Stellans

Det finns en fin liten förskjutning mellan parets tidigare bostadsköp och den nya rundturen. När köpet först presenterades var lägenheten framför allt ett stort beslut: pengar, tajming, graviditet och behov av mer plats. I september har beslutet blivit konkret. Ett anonymt rum är inte längre ”det där extra rummet”. Det är Stellans rum. Gästrummet har fått en funktion. Balkongen har fått en föreställd vardag. De vet var soffan ska stå och var de vill skapa en öppning mot köket.

Den sortens mental inflyttning sker långt före flyttkartongerna. Man börjar prata om ett rum efter den person som ska bo där. Man bestämmer var gäster ska sova. Man ser ett konstigt hörn och tänker förvaring i stället för problem. Man tittar på en vägg och ser inte längre väggen, utan rummet som skulle finnas om den förändrades. Vloggen är full av just sådana översättningar från befintligt till planerat.

För Johanna finns dessutom en offentlig bakgrund som gör familjeförändringen extra tydlig. När hon och Adam blev ett par var hon redan välkänd genom humor, sociala medier och podcasten Ursäkta. Adam beskrev 2022 i Edvin & Johanna – Sveriges enda kändisar hur annorlunda det var att plötsligt leva nära en person som stannades på stan. Då var historien hur ett relativt nytt par lärde sig en gemensam vardag. Fyra år senare är de föräldrar och diskuterar vilken panel som ska sitta i sonens rum. Det är inte nödvändigt att göra den kontrasten större än så. Den talar ganska bra för sig själv.

Hallen, två toaletter, badkar och märkligt smart förvaring – rundturen börjar i detaljerna

När house touren väl börjar är hallen en bra introduktion till varför lägenheten känns större än bara antalet rum. Adam och Johanna reagerar på takhöjden, och det är en sådan egenskap som är svår att fånga i en planritning. Hallen fungerar dessutom som ett nav mellan flera delar av bostaden: gästtoaletten, det större badrummet, sovrummen och vardagsdelen. Redan här finns också ett av dagens första små tekniknummer, det digitala låset som uppenbarligen har bestämt sig för att bli en egen karaktär.

Gästtoaletten får ungefär den respekt en gästtoalett brukar få i en familjevlogg: den är praktisk, men skämten kommer fortare än inredningsanalysen. Det större badrummet däremot blir en av de delar där de verkar mer positivt överraskade än de var av bilderna. Där finns både dusch och badkar, dubbla handfat och bra förvaring. Att ha både separat gästtoalett och ett större badrum kan låta som en mindre detalj i en visning, men för ett hushåll med barn och gäster är det en av de där funktionerna som tenderar att märkas först när man har den – eller saknar den.

Badrummets material får dessutom sin egen lilla revansch. Paret berättar att en stenyta såg betydligt brunare och mer sjuttiotalsaktig ut på fotografierna än den gör på plats. I verkligheten uppskattar de den betydligt mer. Det är ett bra exempel på varför deras första reaktioner känns trovärdiga: de försöker inte låtsas att allt såg perfekt ut redan när de klickade på annonsen. Vissa saker övertygade först när de stod framför dem.

Förvaringen återkommer sedan i nästan varje rum. I hallen finns en lösning som de vill ersätta med något rymligare. I sovrummet finns garderober. I gästrummet står en extra garderob som de gärna behåller. Johanna konstateras – med sedvanlig kärleksfull pik – ha gott om jackor och skor. Adam svarar ungefär med att hans egen garderob inte kräver samma logistiska central. Det är ett ganska vardagligt skämt, men bakom det finns en riktig renoveringsfråga: i en äldre lägenhet kan smart förvaring vara skillnaden mellan ett hem som känns rymligt och ett hem där varje kvadratmeter till slut blir parkeringsplats för ytterkläder.

Den neddragbara klädstången är vloggens mest oväntade lilla uppfinning

En detalj som nästan garanterat kommer att fastna hos fler än man först tror är den neddragbara klädstången i garderoben. Den tidigare boende var enligt Johanna också kortare, och lösningen gör att kläder kan hänga högt men dras ned när de ska nås. Det är en så liten sak att den hade kunnat passera på två sekunder, men Johanna demonstrerar den med uppenbar glädje. För en gångs skull är det inte en app, en specialbeställd sten eller en designklassiker som känns ”high tech”. Det är en garderobsstång.

Den scenen säger också något om hur paret tittar på lägenheten. De verkar inte ha någon ambition att riva ut precis allt bara för att det inte är deras. Sådant som fungerar kan få stanna. Den extra garderoben i gästrummet är användbar och blir kvar. De ser potential i badrummets befintliga sten när de väl ser den på riktigt. Samtidigt är de tydliga med vilka delar de vill förändra: färgerna, köket, öppningen mellan vardagsrum och kök och en del av hallförvaringen.

Det skapar en mer intressant renoveringslinje än ”allt gammalt ut, allt nytt in”. Lägenheten verkar ha tillräckligt mycket karaktär för att de ska vilja arbeta med den, men tillräckligt många praktiska kompromisser för att flera projekt känns motiverade. Den balansen kommer sannolikt avgöra hur bra slutresultatet blir. Om de behåller rätt saker kan bostaden fortsätta kännas som en äldre lägenhet. Om de förändrar rätt saker kan den samtidigt börja fungera som ett modernt familjehem.

Stellans rum är det tydligaste beviset på att lägenheten redan fått en identitet

Det finns ett särskilt ögonblick när ett tomt rum slutar vara ett tomt rum. För Adam och Johanna händer det när de går in i rummet som ska bli Stellans. Väggarna är ännu inte klara, möblerna saknas och det finns inget färdigt barnrum att visa upp. Ändå pratar de om rummet i presens som om funktionen redan vore självklar: här ska panelen sitta, här kommer tapeten, här kan en säng få plats och här går det att göra en mysig hörna med belysning.

Planen är en halvpanel i trä med tapet ovanför. Beskrivningen av tapetmotivet i videon är lite snabb och lekfull, men tydligt är att de vill åt något mjukt och naturinspirerat snarare än ett helt neutralt vuxenrum i miniformat. Panelen ska målas i en varm beige ton, och resten får mer mönster och personlighet. Det är ett ganska klassiskt sätt att bygga ett barnrum: en stabil, tålig nedre del och en dekorativ övre del som kan ge rummet mer berättelse.

De pratar också om möjlighet till en extra sängplats. Det kan låta märkligt i ett rum för en bebis, men är praktiskt på flera sätt. I småbarnsår blir ett barns rum ofta mer flexibelt än man föreställer sig. En förälder kan behöva sova nära. Mor- eller farföräldrar kan hälsa på. Rummet kan förändras snabbare än planerat. Att redan från början se det som mer än ett perfekt fotograferat bebisrum är därför ganska jordnära.

Vloggens barnperspektiv hålls samtidigt på en lagom nivå. Stellan är förstås central för varför flytten sker, men kameran gör inte hans privatliv till ett renoveringsargument. Det räcker att visa hur föräldrarna tänker kring rummet. Det är en viktig skillnad. Ett hem kan berättas genom vuxnas beslut utan att ett litet barn behöver göras till huvudperson i varje detalj.

Det intressanta är att rummet skiljer sig från föräldrasovrummet utan att kännas som en helt annan bostad. I sovrummet väljer de gula toner. Hallen drar åt sandbeige. Barnrummet får beige träpanel och mönstrad tapet. Det finns alltså en gemensam varm bas, men de olika rummen får olika temperatur och karaktär. Det är en mer genomarbetad tanke än att måla hela lägenheten i exakt samma greige och kalla det en dag.

Att Stellan får ett eget rum betyder förstås inte att han måste använda det på något särskilt sätt redan nu. Han är fortfarande mycket liten. Det relevanta för vloggen är snarare vad rummet gör med hela planeringen. När ett rum har tilldelats barnet måste vuxnas behov lösas i de övriga rummen. Därför blir gästrummet också kontor. Därför blir förvaring viktigare. Därför är det attraktivt att öppna upp de gemensamma ytorna i stället för att använda ännu ett rum som vardagsyta.

Föräldrasovrummet går åt gult – och balkongen är redan en plats de ser sig använda

Föräldrasovrummet är kanske den del där färgvalen känns mest bestämda. Väggarna ska målas i Buttercup, en varm gul kulör, medan lister, garderob och andra snickerier får Belle – också gul, men med ett annat djup. Adam och Johanna håller färgproverna bredvid varandra och konstaterar att skillnaderna kan se små ut var för sig men blir tydligare när kulörerna möts. Tanken är att snickerierna ska ”poppa” snarare än smälta in helt.

Det är ett roligt grepp eftersom tonal färgsättning ofta ser enklare ut på papper än den är i verkligheten. Två gula nyanser kan antingen ge ett mjukt, sammanhållet rum eller råka se ut som att någon missade färgkoden på andra strykningen. Därför blir provarken viktiga. Paret sätter upp dem direkt på väggen och försöker läsa kulörerna i det faktiska ljuset. Det är förmodligen mer användbart än att stirra på en liten färgruta i en webbutik, särskilt i en äldre lägenhet där dagsljuset kan variera ordentligt mellan rummen.

Garderoberna är en annan viktig del. Den neddragbara stången gör att höjden kan utnyttjas bättre, och de verkar inte ha någon plan att kasta ut fungerande förvaring bara för att den råkar vara kvar sedan tidigare. Däremot finns en garderobsdörr som avviker i färg, vilket leder till ett av vloggens mer typiska vardagsresonemang: måste det verkligen lämnas bort på professionell lackering, eller kan Adam måla själv? Det är ett mikrobudgetbeslut mitt i en större renovering, och det känns ganska äkta. Även den som lägger stora pengar på bostad kan fastna i exakt samma tanke: behöver just den här lilla saken verkligen bli ett dyrt projekt?

Balkongen får mindre skärmtid, men reaktionen är omedelbar. De ser framför sig att sitta där och ha det trevligt. Det låter banalt, men i en tom lägenhet är det ofta de små mentala scenerna som visar om någon faktiskt kan föreställa sig ett vardagsliv. En balkong blir inte viktig för att den fotograferas snyggt utan för att man redan börjar tänka på kaffe, kvällar, gäster eller några minuter utomhus medan resten av bostaden lever sitt eget liv.

Samma sak gäller det kombinerade gästrummet och kontoret. Adam och Johanna räknar med en säng, ett skrivbord och förvaring. Där finns ingen ambition att skapa ett ”perfekt gästrum” som står tomt större delen av året. Rummet måste arbeta dubbelt. För en familj där båda har yrken som delvis kretsar kring media, inspelning och digitalt arbete är det logiskt att ett arbetsutrymme behöver finnas, men bostaden är samtidigt för dyrbar i kvadratmeter för att ett helt rum bara ska vara kontor.

Gästrum plus kontor är den mest realistiska kompromissen i hela planlösningen

Multifunktionsrum får ibland dåligt rykte eftersom de kan sluta som förråd med skrivbord. Här finns åtminstone en tydlig grundplan: en riktig sovplats, ett riktigt skrivbord och en garderob som redan finns. Om de lyckas hålla de tre funktionerna tydliga kan rummet bli betydligt mer användbart än om de valt bara en.

Det finns dessutom en social logik. Lägenheten ska inte bara fungera för två vuxna och ett barn utan också för familj och vänner. Senare i vloggen kommer besökare över redan innan inflytten är klar. Paret går på kräftskiva hos vänner. Det sociala livet finns alltså närvarande i berättelsen, och ett gästrum är inte bara något man nämner för att en planritning råkar ha ett extra sovrum.

Kombinationen av barnrum, gästrum/kontor och större gemensamma ytor visar ganska tydligt hur bostaden är tänkt att användas. Privatlivet koncentreras till sovrummen, arbete får ett avgränsat hörn och gäster kan sova över, medan köket och vardagsrummet ska bli öppnare och mer sociala. Den senare delen är förstås den som kräver mest arbete – och mest försiktighet.

Vardagsrummet har den största förändringen framför sig: öppningen mot köket

När rundturen når vardagsrummet börjar den del av renoveringen som på riktigt kan förändra hur lägenheten upplevs. Möbleringen finns redan i huvudet: tv på en sida, soffa på en annan, två fåtöljer och en mer sammanhängande social yta. Men för att den bilden ska fungera som paret tänkt behöver gränsen mot köket förändras. De pratar om att riva eller öppna upp väggen och skapa ett valv eller en bredare passage mellan rummen.

Det är lätt att förstå lockelsen. Köket ligger nära vardagsrummet men den befintliga väggen gör rummen mer separerade. En öppning kan låta matplatsen hamna i övergången och göra att den som står i köket fortfarande känner sig del av vardagsrummet. För en familj med ett litet barn är den sortens siktlinje dessutom praktisk. För middagar och besök blir det lättare att röra sig mellan matlagning och umgänge. Och visuellt kan en bred öppning få två redan fina rum att upplevas som ett större sammanhang.

Men det är också här videon blir mer intressant än en ren inspirationsfilm. Adam och Johanna säger inte bara ”den här väggen ska bort” och går vidare. De markerar att det först måste utredas om väggen är bärande. Senare under dagen har byggnadskonstruktör varit på plats. Det betyder inte att projektet är godkänt eller tekniskt löst, men det visar att de själva förstår att idén har en annan nivå av konsekvens än att måla om.

En annan detalj är vad de inte vill förlora. I vardagsdelen finns äldre karaktär som de verkar uppskatta, bland annat eldstads-/kaminområdet som de talar om som något självklart att behålla. I stället för att göra hela bostaden till en helt öppen nyproduktionskänsla verkar målet vara att skapa bättre kontakt mellan rummen och samtidigt låta äldre drag vara kvar. Om slutresultatet blir bra kommer mycket sannolikt avgöras av just den balansen.

Öppna planlösningar har under många år behandlats nästan som ett automatiskt uppgraderingsord, men i äldre bostäder är det inte alltid självklart att ju färre väggar desto bättre. Väggar skapar möblerbara ytor, ljudavskiljning och tydliga rum. Därför är parets idé om en öppning eller ett valv mer intressant än tanken att helt sudda ut gränsen. En generös passage kan ge kontakt utan att vardagsrummet förlorar sin form.

Det är klokt att de tar in konstruktör – en bärande vägg i en bostadsrätt är inte ett vanligt DIY-projekt

Att byggnadskonstruktör dyker upp i vloggen är inte bara en kul detalj för den renoveringsintresserade. Om en ändring innebär ingrepp i en bärande konstruktion gäller särskilda regler. Enligt 7 kap. 7 § bostadsrättslagen får en bostadsrättshavare inte utan styrelsens tillstånd göra ett ingrepp i en bärande konstruktion. Samma bestämmelse omfattar bland annat vissa ändringar av vatten, avlopp, ventilation, eldstad och andra väsentliga förändringar i lägenheten.

Boverkets regler kan dessutom göra en anmälan till kommunen aktuell när en ändring påverkar byggnadens bärande delar väsentligt. Exakt vad som krävs i ett enskilt projekt beror på åtgärden, byggnaden och kommunens bedömning. Det går därför inte att titta på några sekunder av en vlogg och avgöra vilka tillstånd som behövs. Det relevanta här är i stället att Adam och Johanna gör precis det man vill höra i den här fasen: de säger att konstruktionen måste kontrolleras innan planen blir verklighet.

Bostadsrätterna sammanfattar samma princip på ett enkelt sätt: medlemmen har stor frihet när det gäller ytskikt, golv och köksinredning, men ingrepp i bärande konstruktion och flera andra väsentliga förändringar kräver styrelsens tillstånd. En bred öppning i en vägg kan därför innebära betydligt mer dokumentation och projektering än vad slutresultatet senare avslöjar. När arbetet väl är klart kan det se ut som att väggen ”bara öppnades”. Bakom den enkla bilden kan det finnas beräkningar, avväxling, stål, förstärkning och villkor från förening eller myndighet.

Det gör också hantverkarbesöken i den tomma lägenheten mer logiska. Paret verkar försöka lösa ordningsföljden innan de börjar. Om väggen ska förändras påverkar det köket. Om köksdelen ska flyttas påverkar det bänkskiva, el och eventuellt andra installationer. Om ytskikten ändå ska målas är det smartare att smutsigare konstruktionsarbeten kommer före den sista finishen. Renoveringens svåraste del är ofta inte själva arbetet utan att göra saker i rätt ordning så att man slipper göra samma yta två gånger.

Vloggen ger ännu inget svar på om väggen verkligen kan öppnas på exakt det sätt de vill. Det är viktigt att behålla den osäkerheten. Adam och Johanna uttrycker en plan och har tagit in expertis; de visar inte ett färdigt konstruktionsbesked. Nästa renoveringsvideo får därför en naturlig fråga att besvara: vad kom byggnadskonstruktören fram till, och hur mycket av den ursprungliga idén går faktiskt att genomföra?

Äldre känsla kan också göra försiktigheten viktigare

Paret beskriver huset som gammalt och talar om 1800-tal, samtidigt som de flera gånger försöker avgöra vilka detaljer som verkligen är ursprungliga. Det är en bra påminnelse om att ”gammalt hus” och ”originaldetalj” inte är samma sak. En byggnad kan ha förändrats många gånger under mer än ett sekel. Väggar kan ha flyttats. Eldstäder kan ha byggts om. Snickerier kan se gamla ut utan att vara ursprungliga. Och material som någon vill riva kan ibland ha större teknisk eller kulturhistorisk betydelse än man först tror.

Bostadsrättslagen har dessutom särskilda regler för lägenheter med historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värden: om en åtgärd påverkar sådana värden kan tillstånd krävas. Det betyder inte att den här bostaden automatiskt omfattas av någon särskild klassning; det finns inget underlag för att slå fast det. Poängen är bara att parets professionella kontroll är relevant på fler sätt än frågan ”ramlar taket ned?”. I äldre byggnader kan god renovering också handla om att veta vad man bör låta bli att förändra.

Här blir nästa steg betydligt mer intressant än själva före-bilden. Färgen finns redan som provark och garderobslösningen går att föreställa sig, men öppningen mellan kök och vardagsrum kommer antingen förändra hela bostadens flöde eller behöva omprövas. Det är den första riktiga cliffhangern i en annars väldigt jordnära flyttvlogg.

Köket ska inte rivas för rivandets skull – men det ska få en tydligare roll i planlösningen

Köket får ett ovanligt positivt förstautlåtande för att vara ett rum som ändå ska renoveras. Adam och Johanna tycker att det redan är fint och noterar att det påminner om köket i deras nuvarande bostad. Det är inte stommarna i sig som verkar vara problemet. Planen handlar snarare om att förändra ytorna och anpassa dispositionen till den nya öppningen mot vardagsrummet.

Luckorna ska lackeras om och bänkskivan bytas. En del av köksinredningen ska enligt deras idé flyttas om väggen kan öppnas. På så sätt kan matbordet hamna mer naturligt i övergången mellan kök och vardagsrum. De pratar också om ny spis och andra vitvaror. Exakt slutlig produktlista är inte tydligt fastställd i vloggen, och det är klokt att inte göra mer av de snabba varumärkesreferenserna än vad som faktiskt går att höra säkert.

Det som däremot är tydligt är principen: de vill behålla mycket av kökets grund men ändra sådant som ger störst visuell och funktionell effekt. Omlackerade luckor kan förändra färgintrycket utan att hela köket behöver kastas. En ny bänkskiva kan ändra materialkänslan. Flyttad sektion kan förändra arbetsflödet. Och en ny öppning mot vardagsrummet kan göra att samma kök upplevs som ett helt annat rum.

Det är på sätt och vis den mest resurssnåla idén i hela renoveringen, åtminstone i det vi får se. Totalrivning är enkel att förklara i en före/efter-video: allt gammalt bort, allt nytt in. Men det är inte alltid den mest intressanta lösningen. Om stommar och delar av inredningen fungerar kan en selektiv ombyggnad vara både snabbare och mer trogen bostaden. Det kräver däremot att planeringen blir bättre, eftersom nya och gamla komponenter måste passa ihop.

Köksplanen är också direkt beroende av konstruktionsfrågan. Om väggen inte kan förändras på tänkt sätt behöver delar av layouten sannolikt ritas om. Det är därför det är för tidigt att prata om ett ”slutligt kök”. I den här vloggen ser vi en designhypotes: så här vill de att det ska fungera. Den tekniska verkligheten avgör hur nära de kan komma.

Det gamla i lägenheten är inte ett problem som måste suddas ut

En av de bättre sakerna med Adam och Johannas första rundtur är att de inte verkar ha bestämt sig för att allt som ser gammalt ut automatiskt ska bort. De är tvärtom ganska nyfikna på vad som hör till byggnadens historia och vad som lagts till senare. Någon detalj som först uppfattas som original visar sig vid närmare eftertanke nästan säkert inte vara det. Ett lås ser däremot äldre ut. Badrummets sten känns bättre på plats än på bilder. Eldstaden eller kaminpartiet i vardagsrumsdelen är något de tydligt vill bevara.

Den osäkerheten är sund. I äldre lägenheter är det lätt att skapa en romantisk berättelse där varje list, krok och mässingsdetalj sägs vara från byggåret. Verkligheten är nästan alltid rörigare. Bostäder renoveras i lager. En tidigare ägare kan ha lagt till något på 1990-talet som ser äldre ut. Ett äldre skåp kan ha flyttats. En stenyta kan vara betydligt yngre än resten av badrummet. När Adam och Johanna själva korrigerar sina gissningar blir det faktiskt mer trovärdigt än om de hade försökt sälja in varje detalj som kulturhistoria.

Samtidigt är bostadens äldre karaktär en viktig del av den där ”viben” de återkommer till. Takhöjden, rummens proportioner och vissa snickerier ger en grund som de inte behöver skapa genom nyproduktionens tillvalskatalog. Renoveringen verkar därför gå ut på att förstärka värmen och göra planlösningen mer praktisk, inte att göra lägenheten anonymt modern. De gula och beige färgerna passar också in i det. De är tydliga, men inte kliniska.

Badrummet är ett bra exempel. På fotografier hade stenytorna tydligen fått paret att tänka betydligt mer brunt sjuttiotal än elegant sten. När de står i rummet ändras bedömningen. Materialet har mer liv och känns ”coolt” i verkligheten. Det är precis den sortens yta som skulle kunna rivas ut i ett reflexmässigt före/efter-projekt och sedan saknas när allt blivit nytt och perfekt. Här verkar de åtminstone vilja ge det befintliga en chans.

Det betyder inte att nostalgikänslan ska styra allt. Hallens förvaring är för begränsad och ska sannolikt ersättas. Köket ska förändras. Väggprojektet kan bli omfattande. Olika garderobsdörrar behöver få en gemensam finish. Men det finns en skillnad mellan att modernisera funktion och att radera identitet. Den första vloggen antyder att de försöker hålla sig på rätt sida av den linjen.

Badrummet visar också hur bilder kan ljuga utan att någon faktiskt ljuger

När en bostad säljs är bilderna gjorda för att visa rummen så attraktivt som möjligt. Ändå kan de misslyckas med material. Sten, trä, glans och djupa färgskiftningar kan bli plattare eller brunare på bild än i verkligheten. Adam och Johannas badrumsreaktion är därför en nyttig påminnelse om att ”såg bättre ut i verkligheten” inte behöver vara en artig omskrivning. Vissa material behöver rörelse och ljus för att förstås.

Samma sak kommer sannolikt gälla färgerna de väljer. Buttercup och Belle kommer att ändras beroende på dagsljus, lampor och vad som står i rummet. Lungo kan se neutral ut i ett rum och betydligt varmare i ett annat. Det är därför provarken i nästa del av vloggen är mer än sponsorrekvisita. De fyller faktiskt en praktisk funktion när paret försöker översätta skärmfärger till riktiga väggar.

Lungo, Buttercup och Belle: färgplanen är varm, mjuk och betydligt mer gul än standardvitt

När Adam och Johanna kommer tillbaka med färgprover blir den visuella planen mycket mer konkret. De samarbetar med svenska färgföretaget Klint, och paret är öppna med att färgerna har skickats till dem. Det gör det enkelt att skilja mellan redaktionell observation och reklaminslag: valet presenteras i en kommersiell kontext, men kulörerna är samtidigt de faktiska färger de säger att de ska använda i hemmet.

Hallen och den angränsande delen ska få 108 Lungo. Klint beskriver Lungo som en sandfärgad beige med varm, tidlös känsla. Det stämmer ganska väl med hur Adam och Johanna själva uppfattar provet: mörkare och mer beige än ett rent neutralt vitt, men inte en kulör som tar över rummet. De jämför den med tonen de redan har i sitt nuvarande vardagsrum, vilket antyder att de inte gör en total stilvändning bara för att de flyttar.

I föräldrasovrummet blir färgsättningen mer markerad. Väggarna ska få 150 Buttercup, som Klint själva beskriver som mjuk och smörigt gul. Snickerierna får 116 Belle, en varm gul som är både mjuk och mer färgstark. När proverna hålls bredvid varandra blir idén lättare att förstå: väggarna får ett ljust varmt fält, medan lister och garderober kan få mer närvaro. Ton-i-ton, men inte ton-i-ingenting.

Det är ett ganska modigt val i jämförelse med den länge dominerande idén om att en dyr lägenhet helst ska målas i en försiktigt varm vit eller en beige som bara blir identifierbar när någon berättar färgkoden. Här finns faktiskt gulhet. Adam och Johanna säger också själva att skillnaderna mellan vissa kulörer är marginella när man tittar på dem var för sig, men tydligare sida vid sida. Det är exakt så tonala paletter brukar fungera: effekten kommer ur relationen mellan ytorna snarare än ur en enda dramatisk fondvägg.

Stellans rum håller fast vid den varma basen men får ett annat uttryck genom panel och tapet. Kulörnamnet på den beige panelnyansen hörs inte tillräckligt tydligt för att vara värt att gissa, och det behövs heller inte. Det viktiga är principen: trädetaljerna ska få en lugn beige ton och tapeten får stå för mer figur och lekfullhet.

Johanna ger Edvin äran för inspirationen

En av de roligare färgdetaljerna är att Johanna själv säger att hon har härmat Edvin Törnblom. Han har enligt henne målat stora delar av sin lägenhet på ett sätt hon tyckte blev väldigt fint, och hon skämtar om att de även tog inspiration därifrån i sin förra bostad. Det är ett typiskt Johanna-ögonblick: hon gör inte anspråk på att ha uppfunnit tonal färgsättning utan skickar krediten vidare till kompisen.

Den kommentaren ger färgvalen en liten kontinuitet som inte syns om man bara läser produktnamnen. För Johanna är det inte tre isolerade kulörer från en färgkatalog. De är kopplade till hem hon redan sett, till en väns stil och till hur hon och Adam trivts med färger i den tidigare lägenheten. Inredningsval fungerar ofta så. Pinterest kan visa hundra sovrum, men det är rummet man faktiskt varit i som gör att man vågar måla alla snickerier gula.

Klint-proverna är dessutom stora självhäftande ark, vilket paret demonstrerar på väggarna. Företagets idé är just att kulören ska kunna flyttas runt och bedömas i olika ljus utan att man först målar flera små testfläckar. I en lägenhet där rummen får olika toner är det särskilt relevant. Ett prov kan flyttas från fönstersidan till den mörkare delen av rummet och avslöja om färgen fortfarande känns rätt.

Det finns förstås en reklamaspekt – och den ska inte döljas. Adam säger i videon att Klint har skickat färgerna. Men reklam gör inte automatiskt den redaktionella detaljen ointressant. Det viktiga är att inte låta sponsorbudskapet bli en oberoende kvalitetsstämpel. Att Lungo, Buttercup och Belle är de planerade kulörerna kan vi konstatera. Att de blir perfekta i just den här lägenheten återstår att se när målarna gjort sitt och möblerna kommit in.

Färgplanen känns mest lovande just för att paret inte försöker få allt att matcha exakt. Hallen får beige, sovrummet går tydligare åt gult och barnrummet får tapet, medan de gemensamma ytorna kommer att påverkas av köksmaterial och äldre detaljer. En lägenhet med många rum behöver inte se ut som en enda färgburk som råkat multiplicera sig.

Målare, snickare och byggnadskonstruktör samma dag – nu börjar lägenheten bli en arbetsplats

Efter den första rundturen går tempot upp. Adam och Johanna hinner äta i området, köpa kaffe och sedan släppa in målare, snickare och byggnadskonstruktör. Det är ett ganska effektivt sätt att visa hur snabbt en nyckeldag kan övergå i projektledning. Några timmar tidigare stod de och försökte lista ut vilken ugn som följde med lägenheten. Nu går yrkespersoner runt och bedömer vad som ska göras.

Att flera yrkesgrupper kommer tidigt är särskilt relevant eftersom deras planer hänger ihop. Målaren behöver veta vilka ytor som kommer vara kvar. Snickaren behöver förstå vilka snickerier, paneler och öppningar som ska byggas. Konstruktören behöver bedöma den större förändringen mot köket. Om någon av dessa delar ändras påverkar det de andra. Den tomma lägenheten ger ett kort fönster där sådana samtal kan ske utan att vardagen står mitt i arbetsområdet.

Det finns något nästan komiskt i kontrasten mellan de stora renoveringsbesluten och det problem som verkar ha tagit mest faktisk tid hittills: det digitala dörrlåset. Adam och Johanna konstaterar att de sammanlagt har lagt omkring tre timmar på det. Det är en renoveringsklassiker i modern kostym. Man kan anlita konstruktör för en vägg och ha färgplanen klar för fyra rum, men sedan försvinner en halv arbetsdag in i en pryl som på kartongen lovade ”enkel installation”.

Låset är också ett bra exempel på varför de små problemen ofta känns större än de stora i stunden. En bärande konstruktion lämnar man till någon som kan räkna på den. Ett digitalt lås ser däremot ut som något man borde kunna lösa själv, vilket gör varje misslyckat försök personligt. När det till slut fungerar har familjen kanske inte kommit en centimeter närmare den öppna planlösningen, men segern känns ändå välförtjänt.

Ordningen på projekten blir viktigare än ambitionsnivån

Det finns flera möjliga renoveringskedjor i lägenheten. Stellans panel kan byggas och målas relativt oberoende av köket. Sovrummets färger kan komma på plats snabbt. Men vardagsrum och kök behöver sannolikt vänta på tydligare besked kring väggen. Köksluckorna kan lackeras separat, samtidigt som en ny bänkskiva måste måttas mot slutlig disposition. Hallförvaringen kan kanske byggas utan att störa andra rum, men om större byggmaterial ska bäras genom hallen kan det vara smart att inte göra de mest känsliga ytskikten först.

Det intressanta uppstår när sådana beroenden får påverka planen i stället för att döljas bakom ett snabbt före/efter-klipp. Om Adam visar varför väggen kunde eller inte kunde öppnas, hur köksplanen anpassades och varför vissa färger eller snickerier ändrades får slutresultatet en historia, inte bara en snygg slutbild.

Det är också därför den här första videon tjänar på att vara så ofärdig. Vi har fått se startlinjen. När målarna kommer nästa vecka vet vi vilka kulörer som var planen. När snickaren bygger panelen vet vi hur paret föreställde sig rummet. När köket förändras vet vi hur den gamla dispositionen såg ut. En renovering blir betydligt mer tillfredsställande att följa när ”före” inte bara är en snabb mobilbild infogad i efterhand.

Lifesum-inslaget passar in i Adams hösttema – men är fortfarande reklam

Mitt i nyckeldagen kommer ett tydligt sponsoravbrott för Lifesum. Adam knyter det till september, höstrutiner och sin vilja att ta träningen mer seriöst. Han berättar att han använt appen för att hålla koll på kosten och lyfter särskilt AI-funktionen där en måltid kan registreras med hjälp av en bild. I videon marknadsförs också en rabatt på Premium via QR-kod eller länk i videobeskrivningen.

Det är värt att hålla isär två saker. Dels är Adams rekommendation en del av ett betalt samarbete och ska därför förstås som reklam. Dels finns funktionen han beskriver faktiskt dokumenterad av Lifesum. Företagets hjälpcenter beskriver AI Tracking som ett sätt att logga mat via bland annat kamera, text och röst, med automatisk uppskattning av måltidens innehåll. Lifesum anger också att AI Tracking hör till Premium-funktionerna. Det innebär att den tekniska kärnan i sponsordelen går att kontrollera utan att man behöver behandla reklambudskapet som oberoende konsumentråd.

I sammanhanget fungerar reklamen nästan som en tidsmarkör. Adam pratar om september som början på hösten och återgången till rutiner. Några minuter senare befinner han sig i ett hem där nästan inga rutiner ännu finns. Det är nycklar, hantverkare, flytt, småbarnsliv och färgprover. Om det finns en vecka när en perfekt vardagsplan riskerar att få stryk är det sannolikt just den här.

Det gör sponsorplaceringen lite roligare än om den legat i en vanlig gymvlogg. Han pratar om struktur samtidigt som resten av videon visar hur livet gärna testar struktur. Det behöver inte betyda att rutinerna faller. Snarare illustrerar det varför människor brukar längta efter dem efter en flytt. Ett nytt kök, ett nytt kvarter och nya vardagsvägar innebär att gamla automatiska vanor måste byggas upp igen.

Lifesum ska däremot inte användas som källa för medicinska eller individuella näringsråd i den här artikeln. Det räcker att konstatera vad Adam lyfter i samarbetet och vad företagets egen dokumentation säger att funktionen gör. Vloggen handlar om lägenheten, inte om en kostmetod, och sponsorinslaget bör få ungefär den proportionen även här.

Två olika samarbeten i samma vlogg säger något om videons format

Klint och Lifesum förekommer båda kommersiellt, men på väldigt olika sätt. Lifesum är ett tydligt avgränsat sponsorsegment som Adam går in i och sedan lämnar. Klint är mer integrerat i själva renoveringen eftersom färgproverna används i lägenheten och påverkar vad vi kommer att se i kommande videor. För läsaren är det därför viktigt att reklammärkningen inte suddas ut bara för att produkten samtidigt är relevant för storyn.

Det är en vanlig balans i vloggar där privat vardag, projekt och sponsring blandas. En matapp kan ligga mellan två scener. Ett färgföretag kan bokstavligen hamna på väggarna. Det gör inte automatiskt innehållet mindre genuint, men det gör transparensen viktigare. I den här videon säger Adam själv att samarbetena är betalda eller att produkterna skickats, vilket gör gränserna tydligare.

För renoveringsdelen är det mest användbara att färgnamnen går att verifiera och att vi vet vilka ytor paret säger att de ska användas på. Resten får framtida vloggar avgöra. Om Buttercup ser fantastisk ut i sovrummet är det ett visuellt resultat. Om den inte fungerar i ljuset kan planen ändras. Sponsring eliminerar inte den möjligheten, och en bra uppföljning bör vara lika öppen med ändrade beslut som med ursprungsplanen.

Lunch, gammalt vin och kräftskiva: flyttvloggen vägrar bli ett byggmöte i trettio minuter

Efter all planlösning och alla färgprover hade vloggen kunnat bli förvånansvärt arbetslik. Adam och Johanna räddar den genom att göra det som de ändå verkar ha tänkt göra: äta, träffa människor och låta dagen spåra ur lite lagom. De testar ett ställe i närheten som de fått rekommenderat, sitter nära en busshållplats och kommenterar omgivningen medan Stellan sover. Det är inte en stor scen, men den gör området till mer än en punkt på en karta. De börjar använda sin nya vardagsmiljö innan de ens bor där.

Senare kommer vänner förbi lägenheten och ett vin från 1995 öppnas. Johanna hade fått flaskan i samband med att hon fyllde 30, och idén är förstås att en gammal flaska ska göra nyckeldagen lite högtidligare. Resultatet blir mindre slottskällare och mer gruppövning i att beskriva något som ingen riktigt tycker är gott. Kommentarerna går åt märkliga smaker, vinägerkänsla och diverse betydligt mindre glamorösa associationer.

Det är ett perfekt exempel på en scen som inte behöver analyseras ihjäl för att vara värdefull. Hela vloggen har byggt upp den nya lägenheten som en stor livshändelse. Då är det ganska befriande att firandet inte landar i en perfekt champagnebild utan i fyra personer som misstänksamt tittar på ett glas gammalt vin. De öppnar hellre bubbel efteråt. Nycklar: succé. Årgång 1995: mer tveksamt.

Nästa sociala stopp är en kräftskiva hos Edvin. Här försvinner renoveringen nästan helt ur fokus. Det finns Lego, dukning, vänner, kräftor och de vanliga små samtalen som uppstår när kameran får följa med utan att varje minut måste föra huvudstoryn framåt. Johanna och Adam är gäster snarare än projektledare. Efter en dag där nästan allt handlat om deras lägenhet är det ett bra tempobyte.

Just den kontrasten gör att färgpratet senare får mer energi när de återvänder till bostaden. Hade vloggen varit en oavbruten lista över material och rum hade Buttercup känts som punkt 17 i ett protokoll. Nu kommer färgproverna efter mat, vänner och en kväll där renoveringen fått vila. Det är en ganska klassisk vloggstruktur: projektet ger riktning, vardagen ger syre.

Från ett snabbt samboliv till Stellan och större lägenhet – därför känns flytten som en tydlig milstolpe

Adam och Johanna är ett par vars vardag förändrats ganska mycket sedan de först blev offentliga tillsammans. När relationen uppmärksammades i början av 2022 handlade mycket av nyfikenheten om vem Adam var och hur han hamnat i Johannas betydligt mer offentliga liv. I TV4-serien Edvin & Johanna – Sveriges enda kändisar berättade de senare att de hade träffats året innan när Johanna var i Göteborg med sin turné Ring Polisen. Flytten ihop gick fort, och Adam beskrev hur det var att vänja sig vid att människor stannade Johanna på gatan.

Den historien har en ganska rolig spegling i dagens vlogg. Då handlade flytten om att Adam lämnade Göteborg och anpassade sig till Johannas vardag i Stockholm. Nu är det inte längre ”Johannas lägenhet” som en ny partner flyttar in i, utan ett hem de har köpt som familj och planerar tillsammans. Adam står själv bakom kameran, driver vloggen och diskuterar allt från väggkonstruktion till garderobsfärg. Johanna kommer in med färgprover, rumslösningar och mycket tydliga åsikter. Dynamiken har gått från inflyttning till gemensamt projekt.

Det betyder inte att relationen behöver berättas som en rak saga där varje år automatiskt leder till nästa stora livshändelse. Det intressanta är snarare hur offentliga glimtar förändrar fokus. 2022 var det uppseendeväckande att Adam över huvud taget syntes i Johannas tv-vardag. 2026 är han en självklar del av familjeberättelsen och har en egen YouTube-kanal där en av årets stora gemensamma förändringar får ta plats. Den som följt Johanna länge får därmed se en sida av livet som ligger långt från de tidiga Twitteråren, standupturnén och partyhistorierna i Ursäkta.

Johannas karriär har samtidigt fortsatt vara ovanligt bred. Hon har byggt sin publik genom humor och sociala medier, drivit Ursäkta med Edvin Törnblom, turnerat med standup, varit Sommarvärd i P1 och lett Love Island i TV4. I början av 2026 var hon fortfarande programledare för Love Island samtidigt som graviditeten blev offentlig. I april berättade hon att hon inte skulle leda nästa säsong eftersom tidpunkten inte passade med barnet. Den 16 juni kom beskedet att Stellan var född.

När Adam och Johanna i vloggen står och funderar över panel i barnrummet finns alltså en ganska konkret omställning bakom scenen. Ett arbetsliv som länge inneburit turnéer, inspelningar och resor måste nu samsas med ett spädbarn och en flytt. Det gör inte att karriären försvinner – TV4 har exempelvis fortsatt presentera Johanna i nya programkontexter – men hemmet får en annan funktion. Det behöver inte bara vara platsen mellan jobb. Det måste fungera även när mycket av livet faktiskt händer där.

Det nya hemmet blir också ett ovanligt tydligt gemensamt projekt

Vem som ”bestämmer” inredningen blir förstås ett återkommande skämt, men i praktiken verkar besluten delas. Johanna är tydlig med färger, tapeter och känsla. Adam är lika engagerad i planlösning, möblering och de tekniska frågorna. De kommenterar varandras garderobsbehov och olika prioriteringar utan att vloggen försöker skapa ett låtsasbråk om smak. Det känns mer som två personer som redan pratat igenom ganska mycket men fortfarande upptäcker detaljer på plats.

Den gemensamma processen är viktig eftersom stora renoveringar annars lätt berättas som en enda persons vision. Här kommer de små kompromisserna fram. En garderobsdörr kanske Adam kan måla själv i stället för att lämna på lackering. Johanna får sannolikt mer av förvaringen. En öppning mot köket ska skapa den sociala yta båda verkar vilja ha. Stellans rum får ett uttryck de båda låter positiva till. Gästrummet behöver rymma både sovande gäster och arbete.

Det finns också ett ekonomiskt lager som paret själva varit öppna med tidigare. När de berättade att de köpt lägenheten beskrev Adam köpet som väldigt mycket pengar. Det är så långt man behöver gå. Det finns ingen anledning att spekulera i köpeskilling, lån eller exakt ekonomi när de inte själva redovisar den i den aktuella vloggen. Men kommentaren sätter renoveringsdiskussionerna i ett rimligt perspektiv: även för personer som kunnat köpa en stor lägenhet är valet mellan professionell lackering och att måla en dörr själv tydligen fortfarande en diskussion.

Den sortens vardagsbudget är ofta mer relaterbar än exakta totalsummor. Renoveringar består av hundratals små beslut där varje enskild kostnad kan verka överkomlig tills de ligger ovanpå varandra. Måleri, snickeri, konstruktör, köksdelar, bänkskiva, vitvaror, tapet, förvaring och flytt är olika kostnadsposter även innan man börjar köpa möbler. Om Adam fortsätter visa de valen kan renoveringsserien bli intressant även utan att han någonsin behöver göra en full ekonomisk redovisning.

2026 gick snabbt: graviditetsbesked, bostadsköp, Stellan och nycklar inom några månader

Tidslinjen för året är ovanligt kompakt. Den 29 januari rapporterade TV4 att Johanna hade berättat i Ursäkta att hon var gravid. Under våren blev det klart att hon skulle lämna Love Island efter två säsonger eftersom nästa inspelning inte passade med familjelivet. I början av juni berättade paret att de hade köpt en ny lägenhet, den 16 juni kom beskedet att sonen Stellan var född och i början av september får familjen nycklarna och börjar renoveringen.

Det innebär att bostadsköpet i praktiken gjordes under slutspurten av graviditeten. När de tidigare pratade om behovet av ett större hem fanns barnet ännu inte i vardagen; nu följer han med till lägenheten, får ett eget rum och gör planeringsfrågorna mer konkreta. En planritning som såg vettig ut för två vuxna och en bebis ska plötsligt fungera med sovtider, bad, förvaring, gäster och arbete samtidigt.

Den snabba tidslinjen förklarar också varför de tar in hjälp tidigt. Att måla ett enstaka rum på en ledig helg är en sak, men flera rum, köksförändringar, snickerier och en möjlig konstruktionsändring blir ett betydligt större projekt när familjen samtidigt har en nyfödd och bara ett kort flyttfönster. När målare, snickare och byggnadskonstruktör kommer in redan på nyckeldagen handlar det därför lika mycket om tempo och genomförbarhet som om ambition.

Det är samtidigt tydligt att paret inte försöker låtsas att ett nytt hem gör själva flytten enkel. Den gamla bostaden börjar tömmas, det dammar, motivationen att städa mitt i allt är begränsad och kalendern fylls snabbt av hantverkare och praktiska beslut. Ändå är glädjen över den nya lägenheten påtaglig. De två känslorna kan existera samtidigt: en flytt kan vara efterlängtad och fortfarande vara ganska jobbig.

Varför tajmingen spelar roll

Lägenheten köptes när paret fortfarande väntade Stellan. När nycklarna kommer är han född och rummen får omedelbart andra funktioner. Det gör den här vloggen till första gången den tidigare idén om ”större för familjen” går att se i praktiken: barnrum, arbetsplats, extra förvaring och mer plats för gemensam vardag finns nu som faktiska rum, inte bara som önskemål.

Därför knyter nyckeldagen ihop flera trådar från året utan att behöva göra någon av dem större än den är. Graviditetsbeskedet, bostadsköpet, Stellans födelse och flytten följer på varandra med bara några månaders mellanrum, och i septembervloggen landar allt i något väldigt konkret: vem som ska sova var, vilka ytor som behöver fungera och vilka renoveringsidéer som faktiskt är värda att genomföra.

Planlösningen berättar vad familjen prioriterar: gemensam yta ute, specialrum inne

Om man lägger alla små kommentarer från rundturen bredvid varandra framträder en ganska tydlig logik. Adam och Johanna vill inte göra varje rum större. De vill göra de gemensamma delarna mer sammanhängande och låta de privata rummen få tydliga funktioner. Barnrummet ska vara barnrum. Gästrummet får vara kontor när ingen sover där. Föräldrasovrummet får en egen färgvärld. Hallen behöver bättre förvaring. Det är framför allt gränsen mellan kök och vardagsrum som ska bli mindre tydlig.

Det är en viktig skillnad. Många renoveringar presenteras som jakt på maximal öppenhet, men här är det snarare en fråga om var öppenheten gör mest nytta. De försöker inte slå ihop sovrum eller göra en enorm studio av hela bostaden. Tvärtom verkar de uppskatta att det finns många separata rum. För en småbarnsfamilj är dörrar ofta lika värdefulla som siktlinjer. Någon kan sova medan någon annan arbetar. En gäst kan stänga om sig. Ett arbetsmöte behöver inte ske mitt i leksaker och tv.

Vardagsrummet och köket är däremot de rum där familjen sannolikt kommer att mötas mest under vakna timmar. Där är en öppning logisk. Om köksarbetet går att förena med kontakt mot soffan och matplatsen blir vardagen mindre uppdelad. När Stellan blir större kommer den vuxne som lagar mat sannolikt uppskatta att kunna se mer av rummet intill. När vänner är på besök slipper någon försvinna ur samtalet varje gång något ska hämtas i köket.

Den tänkta matplatsen i öppningen blir därför mer central än den först låter. Ett matbord är inte bara en möbel som måste få plats. Det är en övergång mellan två funktioner: matlagning och vardagsrum. Om öppningen blir tillräckligt bred kan bordet fungera som det visuella ankaret som binder ihop båda sidor. Om öppningen blir mindre kan bordets placering behöva ändras helt. Ännu en gång landar mycket i konstruktionsbeskedet.

Förvaring är den mindre glamorösa huvudstoryn

Ju längre rundturen går, desto tydligare blir det att förvaring nästan är en egen tråd. Den dyker upp i hallen, badrummet, föräldrasovrummet, gästrummet och köket. Det är också precis vad man kan vänta sig i en större lägenhet som ska fungera som familjehem. Mer yta leder ofta till fler saker, inte automatiskt till mindre stök. Om förvaringen inte är planerad för det riktiga livet kan ett rymligt hem bli fullt av synliga prylar förvånansvärt snabbt.

Hallförvaringen verkar vara den del där behovet är tydligast. Den befintliga lösningen räcker inte, särskilt med jackor och skor. Adam driver lite med Johannas mängd, Johanna ger ungefär samma svar tillbaka, och under skämtet finns ett praktiskt faktum: småbarnsliv lägger till ytterkläder, väska, barnvagnsrelaterade saker och allt det där som helst ska gå att få undan utan att en hall förvandlas till depå.

Det är därför det är smart att de inte bara jagar estetiska före/efter-ögonblick. En ny garderob i hallen blir kanske inte den mest klickvänliga sekvensen i renoveringsserien, men den kan göra större skillnad för vardagen än en dyr lampa. Samma sak gäller garderoben i gästrummet. Den är inte perfekt integrerad, men den ger extra kapacitet och får därför stå kvar. Funktion vinner över principen att allt måste vara platsbyggt från dag ett.

Badrummets förvaring är också något paret reagerar positivt på. Dubbla handfat och separata ytor ger dem möjlighet att slippa dela varje liten låda. Skämtet om ”his and hers” är enkelt, men den praktiska vinsten är större i en vardag där morgnar kan bli betydligt mer komprimerade när ett barn ska med ut.

Två toaletter är kanske mindre sexigt än sekelskiftesdetaljer – tills gästerna kommer

Gästtoaletten får inte samma entusiastiska rundtur som badrummet, men den är en av bostadens mest robusta sociala funktioner. När vänner kommer över behöver ingen gå in i familjens huvudsakliga badrum. När någon duschar finns en annan toalett. När Stellan blir större kommer två separata toaletter sannolikt kännas ännu mindre som ”bonus” och mer som normal drift.

Det passar också ihop med parets vilja att ha ett gästrum. Hemmet planeras inte bara för de tre som bor där utan för besök. Den sociala tonen i vloggen stödjer det. Vänner kommer redan förbi innan bostaden är färdig. Paret går på middag och kräftskiva. De pratar om balkongen som en plats att sitta på. Det finns en tydlig idé om att lägenheten ska användas av fler än kärnfamiljen utan att gäster behöver ta över hela vardagen.

Den planeringen gör också öppningen mellan kök och vardagsrum mer begriplig. Större gemensam yta, extra toalett, gästrum och balkong arbetar åt samma håll: bostaden ska tåla människor. Föräldrasovrummet och Stellans rum går åt motsatt håll och blir mer privata, tydligt färgsatta rum. Det är en ganska konsekvent uppdelning mellan socialt och personligt.

När man ser planeringen på det sättet känns inte de enskilda valen lika slumpmässiga. Varma färger, öppnare gemensam yta och mer förvaring är inte tre separata trender. De är svar på samma mål: ett hem som ska kännas mjukare än ett showroom och fungera för en familj som både arbetar, har barn och verkar tycka om att ha människor omkring sig.

Måla, bygga panel, flytta köksdel – olika projekt har helt olika trösklar

Vloggen blandar projekt som på skärmen kan se ungefär lika stora ut men som juridiskt och tekniskt ligger på helt olika nivåer. Att måla väggar och snickerier är i grunden ett ytskiktsprojekt. Att bygga en dekorativ panel i ett barnrum är normalt ett snickeri- och inredningsarbete. Att ta upp en öppning i en bärande konstruktion är något helt annat. Och att flytta delar av ett kök kan bli mer komplicerat om vatten, avlopp eller ventilation påverkas.

Bostadsrättslagen gör den skillnaden tydlig. Styrelsens tillstånd krävs bland annat för ingrepp i bärande konstruktion, installation eller ändring av vissa ledningar, ändring av ventilation, påverkan på eldstad eller brandskydd och andra väsentliga förändringar. Det betyder inte att varje ny kökslucka kräver ansökan. Tvärtom framhåller Bostadsrätterna att medlemmen har stor frihet i fråga om ytskikt, material och köksinredning. Det är när projektet börjar påverka husets gemensamma system eller konstruktion som spelplanen förändras.

För Adam och Johannas plan är väggen den uppenbara punkten. Köket är nästa fråga. Om ”flytta den här delen hit” bara betyder skåp och arbetsyta kan det vara relativt enkelt. Om det innebär nya ledningar, ventilation eller andra fasta installationer krävs mer. Vloggen ger inte tillräckligt med teknisk information för att avgöra det, och det ska den heller inte behöva göra. Det viktiga är att den professionella bedömningen kommer före byggstart.

Eldstaden är ytterligare ett exempel på varför bevarande kan vara enklare än förändring. De verkar vilja låta den vara kvar. Installation eller ändring av eldstad och rökkanal är ett område som uttryckligen nämns i bostadsrättslagen och kan även aktualisera andra krav. Genom att behålla en fungerande befintlig lösning slipper de åtminstone göra den till ännu ett projekt i en redan ganska full renoveringslista.

Den juridiska kontexten är inte här för att göra vloggen till bostadsrättsjuridik. Den förklarar varför parets arbetsordning ser ut som den gör. Färgprover kan de leka med direkt. Garderobsdörren kan Adam överväga att måla själv. Väggen däremot väntar på konstruktör. Det är inte inkonsekvent – det är olika risknivåer.

Det bästa med rundturen är att lägenheten fortfarande är tom

En färdig lägenhetsvisning kan vara snyggare, men en tom första visning är ofta mer informativ. När soffan, mattorna och konsten ännu inte kommit in går det att se vad bostaden faktiskt består av. Väggarnas placering blir tydligare. Proportionerna syns. Man märker var förvaringen saknas. Dörröppningar, golv, snickerier och ljus får mer plats. För Adam och Johannas renovering är det nästan idealiskt att kameran kommer in innan hemmet blivit en scenografi.

Det betyder också att varje kommande förändring får en tydlig utgångspunkt. Om väggen mot köket öppnas kommer tittaren minnas hur avskild den var. Om hallen får en ny platsbyggd lösning finns det en konkret bild av vad som inte räckte. Om sovrummet blir helt gult går det att jämföra med det neutrala tomma rummet. Om badrummet lämnas ganska intakt vet vi att det var ett medvetet val, inte bara något som aldrig nämndes.

Den tomma bostaden gör även Adams och Johannas olika sätt att reagera tydligare. De fyller rummen mentalt medan de går. ”Här ska det stå…” återkommer som ett slags osynlig möblering. På några sekunder kan ett tomt hörn bli två fåtöljer, en vägg bli tv-plats och en öppning bli ett framtida matbord. För en person som själv flyttat är den processen bekant. Det är ofta långt före inflyttning man börjar gå runt i en bostad som om möblerna redan fanns.

Samtidigt uppstår små verklighetskrockar: stenen som såg brun ut på bild är snyggare på plats, garderobsdörrarna har olika nyans och vissa vitvaror är fortfarande ett frågetecken. En lösning som verkade självklar på ritningen måste dessutom kanske granskas av konstruktör. Det är sådana korrigeringar som gör att bostaden går från annons till verkligt hem.

”Vibe” är vagt – men deras val visar vad ordet betyder för dem

Adam och Johanna använder flera gånger ord som känsla, vibe och aura om lägenheten. Orden är vaga i sig, men de fyller dem med ganska konkreta saker: takhöjden, rumsföljden, balkongen, det stora badrummet, det äldre uttrycket och möjligheten att skapa en mer social koppling mellan kök och vardagsrum.

Deras färgval förstärker samma riktning. Varm beige och gul ger ett mjukare uttryck än kallt vitt. De behåller vissa äldre material. De vill ha ett valv eller en öppning snarare än att nödvändigtvis utplåna alla spår av en vägg. Barnrummet får tapet och panel. Det är på så sätt möjligt att översätta det diffusa ordet ”vibe” till en ganska konkret inredningsstrategi: varm, lite äldre, personlig och social.

Det återstår förstås att se om slutresultatet håller ihop. En tom lägenhet förlåter fler idéer samtidigt eftersom inget ännu konkurrerar. När gul snickerifärg möter möbler, konst, köksluckor, sten, trä och tapet kan någon del behöva tonas ned. Men den risken är nästan ett gott tecken. Ett hem med noll risk att något krockar brukar också ha ganska låg chans att bli särskilt personligt.

Det här vet vi inte ännu – och det är bättre än att fylla luckorna med gissningar

En ny lägenhet hos två offentliga personer drar snabbt till sig frågor som videon inte besvarar. Exakt adress, exakt köpeskilling, exakt boyta, föreningens beslut, konstruktörens slutsats och slutlig renoveringsbudget är exempel på uppgifter som det är frestande att jaga fram. Men allt som går att hitta är inte automatiskt relevant att publicera, särskilt när bostaden nu är hem för en familj med ett litet barn.

Videon behöver inte en exakt adress för att vara begriplig. Vi vet att det är en lägenhet i Stockholm och att paret börjar lära känna sitt nya område. Mer detalj än så tillför väldigt lite till berättelsen om renoveringen men kan göra det enklare att lokalisera deras privata hem. Videonytt publicerar därför inte bostadens exakta adress här.

Samma försiktighet gäller ekonomin. Paret har offentligt sagt att bostadsköpet var mycket pengar, men den aktuella vloggen ger ingen fullständig ekonomisk redovisning. Det går därför inte att presentera någon säker totalsumma för köpet eller renoveringen utan att blanda in externa register, uppskattningar eller spekulation. Sådant skulle flytta fokus från det Adam faktiskt valt att visa.

Boytan är heller inte nödvändig för att förstå planlösningen. Vi ser de funktioner som betyder något: flera sovrum, vardagsrum, kök, gästtoalett, större badrum, balkong och förvaring. Exakta kvadratmeter kan vara intressanta i en bostadsannons, men den här storyn handlar mer om hur rummen ska användas och förändras.

Att lämna de frågorna öppna gör artikeln mer korrekt och gör dessutom kommande videor mer intressanta. Ett renoveringsprojekt är inte en serie facit. Det är en kedja av beslut där vissa idéer överlever och andra behöver ändras. Om Adam redan i första videon hade haft alla svar hade det nästan varit ett tecken på att vi tittade på en rekonstruktion snarare än på processen i realtid.

En home tour behöver inte bli en karta till någons ytterdörr

När offentliga personer visar sitt hem uppstår alltid en märklig dubbelhet. Själva bostaden blir frivilligt offentlig i bild: tittaren får se hallen, badrummet och planerna för barnrummet. Samtidigt är bostaden fortfarande deras privata plats. Det är inte en publik studio bara för att en kamera varit där.

Det är särskilt relevant nu när Stellan är en del av familjen. Att beskriva att han får ett eget rum och hur föräldrarna tänker inreda det är en del av videons berättelse. Att sammanställa adressuppgifter, port, våningsplan eller andra identifierande detaljer skulle däremot inte hjälpa någon förstå videon bättre. Det skulle bara göra hemmet lättare att hitta.

Samma princip gäller grannskapsscenerna. Adam och Johanna äter i närheten och kommenterar sin nya gata, men poängen i vloggen är att de börjar landa i en vardagsmiljö – inte att publiken ska kunna återskapa deras exakta promenadväg. En artikel kan därför prata om Stockholm, området som vardagskänsla och deras första lunch utan att göra geolokalisering till en sport.

Det är ingen motsättning mot att bevaka offentliga personer. Tvärtom gör det redaktionella urvalet artikeln bättre. Den intressanta frågan är vad de bygger, varför de flyttar och hur de tänker använda hemmet. Portkoden hade varit mycket mer exakt information och samtidigt mycket mindre journalistiskt relevant.

Den här gränsen blir lätt att hålla om man ställer en enkel fråga: hjälper detaljen läsaren förstå storyn? Att väggen kan vara bärande gör det. Att Lungo är färgen i hallen gör det. Att Stellan får panel och tapet gör det. Exakt adress gör det inte. Därför kan man gå djupt i det som faktiskt händer utan att göra familjens privatliv mindre privat än de själva valt.

Det här är början på en renoveringsserie, inte slutet på en lägenhetsvisning

Mot slutet av vloggen säger Adam rakt ut att det kommer mer renoveringsinnehåll. Det är nästan onödigt att säga efter allt vi fått se, men löftet sätter ändå ramen. Den här videon är inte byggd för att ge ett färdigt svar på hur lägenheten blir. Den etablerar problemen, valen och förväntningarna som nästa videor kan betala av.

Det finns redan flera naturliga fortsättningar. Först kommer måleriet. Adam och Johanna säger att målarna ska komma följande vecka, vilket innebär att de färgprover vi ser på små ark snart ska täcka hela rum. Därefter finns snickerierna, inte minst halvpanelen i Stellans rum och den nya hallförvaringen. Köket är ett större projekt eftersom flera delar hänger på väggen mot vardagsrummet. Och till sist finns den riktiga house touren efter inflyttning, när möbler, konst och vardagsprylar avslöjar om planerna fungerade.

Det bästa möjliga scenariot för serien är faktiskt inte att allt går exakt enligt plan. Om varje kulör blir perfekt, väggen visar sig okomplicerad, bänkskivan kommer i tid och låset aldrig strular igen blir slutresultatet säkert fint, men berättelsen ganska rak. De mest användbara renoveringsuppföljningarna brukar vara de där ett beslut behöver göras om och tittaren får förstå varför. Den här vloggen har redan gett ett litet smakprov genom badrumsstenen som såg sämre ut på bild och garderobsdörren som inte har rätt nyans.

Det finns också en naturlig före-och-efter-struktur mellan den tidigare bostaden och den nya. Paret jämför redan Lungo med färgen de haft i vardagsrummet tidigare och pratar om köket som liknande det gamla. De tar alltså med sig delar av en stil de trivs med, men skalar upp den till en annan bostad. Det är mer intressant än en total omstart där det gamla hemmet aldrig nämns igen.

Renoveringen har en tydlig lista med återkommande frågor

För den som tänker följa serien finns några frågor som sannolikt kommer återkomma genom flera avsnitt. Den första är förstås väggen. Den andra är hur köket omformas efter beskedet. Den tredje är om färgpaletten håller ihop när alla rum är klara. Den fjärde är förvaringen: får de verkligen plats med allt när flyttlasset kommit? Den femte är tiden. En vecka mellan nyckel och utflytt ur gamla bostaden låter generöst när man bara ska bära kartonger, men betydligt tajtare när flera rum samtidigt ska förberedas.

Stellan skapar dessutom en kalender som renoveringen inte kan kontrollera. Sömn, mat och vardag går inte att pausa för att en hantverkare behöver tillträde. Det är en av de saker som kan göra kommande vloggar mer verkliga. En tom lägenhet är lätt att projektleda. Ett bebisliv mitt i flyttkartonger är något annat.

Adam har också ett tonläge som passar ett sådant format. Han och Johanna kan bli entusiastiska över stora planer men har lätt att skämta när små saker går snett. Digitala låset tar tre timmar. Det gamla vinet smakar märkligt. Garderobsdörrarna matchar inte. Den typen av vardaglig friktion behövs i en serie där mycket annars handlar om attraktiva rum och dyra material. Ingen orkar se tjugo minuter av ”wow, vad fint” varje vecka.

Så ser läget ut den 5 september 2026

Vid den här artikelns senaste uppdatering har Adam och Johanna fått nycklarna och påbörjat arbetet i den nya lägenheten. De har visat den tomma bostaden, presenterat de viktigaste planerna och tagit in målare, snickare och byggnadskonstruktör. Färgvalen för flera rum är gjorda. Familjen befinner sig samtidigt mitt i själva flytten från den tidigare bostaden.

Expressen uppmärksammade den 4 september att Johanna och Adam, efter att ha blivit föräldrar, flyttar till en större lägenhet och visar upp den på YouTube. Den aktuella vloggen ger samtidigt den mest detaljerade bilden av vad som faktiskt är planerat i rummen och hur långt arbetet har kommit.

Något färdigt renoveringsresultat finns däremot inte att redovisa ännu. Det finns ingen anledning att skriva som om väggen redan är riven eller köket redan flyttat bara för att planerna är tydliga. Formuleringen ”ska” i en vlogg är inte samma sak som ”har”. Det gäller särskilt ett projekt som uttryckligen väntar på teknisk kontroll.

Målarna uppges komma nästa vecka i videons tidslinje. Det innebär att färgerna sannolikt blir en av de första stora visuella förändringarna. De kan genomföras snabbare än köks- och väggarbetena och ger familjen möjlighet att flytta in i rum som redan känns mer deras, även om större delar av projektet fortsätter.

Samtidigt är familjens större livssituation stabilt etablerad i offentliga källor. Stellan föddes i juni. Johanna lämnade nästa säsong av Love Island med hänvisning till tajmingen kring barnet. Adam och Johanna har varit ett offentligt par sedan början av 2020-talet och bor tillsammans. Det finns därför inget behov av att göra den nya lägenheten till ett tecken på någon mer dramatisk privat förändring än den de själva visar: de har blivit föräldrar och flyttar större.

Det gör den 5 september till ett ovanligt bra datum att komma in i serien. Tillräckligt mycket är bestämt för att man ska förstå visionen, men nästan allt visuellt arbete återstår. Den som börjar följa nu kommer sannolikt kunna se bostaden förändras rum för rum i stället för att mötas av ett slutresultat och en tvåsekunders före-bild.

Från köpvideon i juni till nyckeln i september – tre månader förändrar hela innebörden

När lägenhetsköpet blev offentligt i juni såg situationen helt annorlunda ut. Johanna var höggravid och Stellan hade ännu inte fötts. Hänt uppmärksammade parets besked och återgav hur Adam reagerade på den ekonomiska storleken i köpet medan Johanna påminde om att de dessutom hade ett barn som kunde komma när som helst. Det var nästan två stora deadlines staplade på varandra: först en bostadsaffär, sedan en förlossning som inte gick att kalenderstyra.

I september är båda de abstrakta händelserna konkreta. Barnet finns. Bostaden går att låsa upp. Det gör att den nya vloggen fungerar som en fortsättning snarare än en repetition. ”Vi har köpt lägenhet” var historien i juni. ”Så här ska vi faktiskt leva i den” är historien nu. De två videorna behöver inte ha samma tempo eftersom frågorna har förändrats.

Det är också lättare att förstå vissa beslut i efterhand. Ett extra rum är viktigare när Stellan faktiskt finns i vardagen. Ett badkar känns annorlunda när de börjar skämta om badleksaker. Gästrummet blir mer värdefullt när familj eller vänner kan behöva stanna. Förvaring blir mindre av en inredningsfråga när barnprylar kommer in i ekvationen. Det som i juni kunde beskrivas som ”större” får nu en mer exakt betydelse.

Köpvideon satte också ekonomin i perspektiv utan att avslöja någon komplett kalkyl. Adam kallade summan väldigt stor. Det räcker för att förstå att det var ett beslut med tyngd. I den nya vloggen syns en intressant följd: de är beredda att investera i professionell hjälp där det behövs, men inte ointresserade av mindre besparingar. Adam funderar på att måla en garderobsdörr själv. De behåller förvaring som fungerar. Köket verkar inte totalrivas på ren reflex. Det är inte sparsamhet som identitet, men det är heller inte ”allt ska bytas eftersom vi ändå är igång”.

En veckas överlapp låter länge tills renoveringen börjar

I början av september har familjen ungefär en vecka på sig att flytta ut ur den gamla bostaden efter att nycklarna hämtats. En vecka kan kännas som gott om tid om planen är att boka flyttfirma, packa kartonger och sedan stänga dörren. Men här pågår flera saker samtidigt. Färg och material ska in. Hantverkare ska titta på projekt. Möbler har redan börjat lämna den gamla bostaden. Det ska fortfarande lagas mat, sovas, duschas, träffas vänner och tas hand om en bebis.

Det skapar den där väldigt specifika mellanperioden när ingen bostad riktigt fungerar hundraprocentigt. Den gamla är på väg att tömmas och känns därför mindre hemma för varje dag. Den nya är fortfarande tom och delvis arbetsplats. Saker man behöver kan ligga på fel adress. Städmotivationen i gamla hemmet försvinner eftersom man mentalt redan flyttat. Samtidigt måste just det hemmet lämnas i ordning. Johanna säger själv att motivationen att städa mitt i en flytt inte direkt är på topp, och det är svårt att inte förstå henne.

Det praktiska blir ännu mer påtagligt med en liten bebis. Vuxna kan sova en natt på madrass och kalla det äventyr. Ett barn gör att vissa grundfunktioner behöver fungera tidigare: plats för sömn, skötning, matning och lugn. Därför är det logiskt att målningen och de mest störande jobben helst görs innan hela familjen är etablerad i lägenheten.

Den korta överlappen förklarar även varför Adams kamera hamnar mitt i en så koncentrerad dag: nycklar ska hämtas, färg bäras in, rundturen filmas och lunchen hinnas med samtidigt som målare, snickare, konstruktör och vänner passerar genom lägenheten. Det är alltså inte bara ett försök att packa mycket i en vlogg; själva kalendern gör dagen full.

Den gamla bostaden börjar försvinna innan den nya är klar

Johanna nämner att hennes föräldrar redan har hämtat ett bord som hennes syster ska få. Det är en liten uppgift, men den markerar att den gamla bostaden faktiskt demonteras som hem. Möbler som inte ska med får nya destinationer. Ytor blir tomma. Dammet syns mer när saker flyttas. Sådant är nästan aldrig med i de perfekta flyttmontagen, men det är en stor del av varför flyttveckor känns så märkliga.

Paret verkar inte heller ha försökt tajma allt så att nya hemmet är 100 procent färdigt innan de lämnar det gamla. Det är sannolikt omöjligt med den här ambitionsnivån. Målarna kan komma tidigt, men kök och konstruktionsfrågor tar längre tid. Det betyder att de nya rummen kommer att vara i olika stadier samtidigt: något nymålat, något fortfarande neutralt, något fullt av kartonger och något väntande på hantverkare.

För kommande vloggar är det nästan bättre. En renovering som görs helt bakom stängda dörrar före inflyttning ger ett snyggt slutresultat men mindre vardag. Här kommer tittaren sannolikt få se hur ett projekt måste samsas med att familjen faktiskt bor där. Det kan innebära mer stök, men också fler beslut som känns relevanta eftersom konsekvensen märks direkt.

De har redan valt lägenheten – nu väljer de om den, rum för rum

Ett bostadsköp är egentligen ett märkligt beslut. Man fattar ett enormt ekonomiskt och känslomässigt beslut efter förhållandevis få besök. Adam och Johanna skämtar själva om att de sammanlagt knappt hunnit vara i lägenheten innan nyckeldagen. Ändå hade båda fått en så stark känsla på visningen att de ville köpa.

Nyckeldagen blir därför en andra sorts val. Nu finns ingen konkurrerande spekulant, ingen mäklare som väntar och ingen visningstid att passa. De kan öppna skåp, stanna i badrummet och fundera på vilken garderob som faktiskt fungerar. De kan upptäcka att sten ser bättre ut än på bild och att vissa dörrar har olika nyans. De kan erkänna att de inte minns exakt vilka vitvaror som finns. Den andra bedömningen handlar inte om ”ska vi köpa?” utan ”vad köpte vi egentligen?”.

Det är också då förälskelsen i en bostad börjar få fler nyanser. Den starka magkänslan finns kvar, men nu syns uppgifterna tydligare: en vägg måste utredas, förvaringen räcker inte överallt, köket är fint men ska justeras, låset kräver tålamod och garderobsdörrarna stör ögat. De ser alltså både kvalitet och arbete samtidigt.

Att de ändå låter mer entusiastiska efter flera timmar i lägenheten än innan är kanske det mest övertygande tecknet på att köpet känns rätt för dem. Om en bostad bara fungerar i visningsljus brukar irritationsmomenten börja dominera när man får nyckeln. Här verkar motsatsen hända. De hittar fler saker att ändra, men känslan av potential blir starkare.

Den skillnaden är viktig. ”Vi älskar allt som det är” hade varit en märklig utgångspunkt för den renoveringslista de presenterar. ”Vi älskar känslan och ser mycket vi vill göra” är betydligt mer logiskt. Hemmet behöver inte vara perfekt för att vara rätt. I deras fall verkar det snarare vara möjligheten att påverka bostaden som är en del av varför den känns rätt.

Färgerna kommer inte se likadana ut hela dagen – därför är provarken mer viktiga än kulörnamnen

Det är lockande att beskriva en färg som om den vore ett fast värde: Lungo är beige, Buttercup är gul och Belle är en annan gul. I ett verkligt rum är det betydligt rörigare. Färg upplevs i relation till ljus, golv, tak, möbler och andra målade ytor. Det är en av anledningarna till att Adam och Johannas provark faktiskt säger mer om renoveringen än en snygg produktbild på nätet.

Lungo ska sitta i hallen och den angränsande delen. Hallar får ofta mindre direkt dagsljus än vardagsrum, vilket kan göra att en sandbeige kulör upplevs djupare och mer ombonad. Samma färg på en solbelyst vägg kan kännas betydligt ljusare. När Johanna säger att Lungo påminner om färgen de redan har i sitt nuvarande vardagsrum visar det dessutom att de har en referens i verkligheten. De väljer inte helt blint.

Buttercup och Belle är mer spännande eftersom de ska mötas i samma rum. Klint beskriver Buttercup som en mjuk, smörigt gul ton och Belle som en varm gul som både är mjuk och färgstark. På ett litet provark kan de ligga ganska nära varandra. När den ena täcker stora väggytor och den andra markerar lister, garderober och snickerier kan kontrasten bli tydligare utan att rummet känns tvåfärgat i klassisk mening.

Det är ungefär samma logik som när äldre rum har vägg, list och dörr i nära besläktade toner. Skillnaden mellan ytorna kommer lika mycket från glans och form som från färg. En list fångar ljuset på ett annat sätt än en vägg. En garderobsdörr har kanter och skuggor. Belle kan därför uppfattas betydligt mer distinkt när den sitter på snickerier än när två pappersprover ligger platt bredvid varandra.

Johanna och Adam kommenterar själva att kulörskillnaderna kan vara marginella men blir synligare tillsammans. Det är ett ganska bra tecken. De verkar inte jaga tre färger som konkurrerar om uppmärksamheten utan en palett där varje yta får lite egen ton. Om det lyckas kan sovrummet kännas färgat utan att bli intensivt.

Barnrummets tapet bryter den tonala logiken på rätt ställe

Stellans rum får en annan strategi. Där ska den nedre panelen vara lugn och beige medan tapeten tar mer plats visuellt. Det är ett smart sätt att skapa ett barnrum som känns lekfullt utan att varje möbel och vägg måste vara starkt färgad. Panelen ger en stabil bas och tapeten får bära motivet.

Det finns också en praktisk sida: en målad träpanel på den nedre delen av väggen kan tåla vardagsslitage och målas om separat, medan tapeten ovanför sitter mer skyddad. Paret säger inte att det är därför de valt lösningen, så det ska inte göras till deras uttalade motiv, men rent funktionellt är kombinationen rimlig i ett barnrum.

Det intressanta blir hur den beige panelen möter resten av lägenhetens varma toner. Om hallen är sandbeige och sovrummet gult får barnrummet en brygga mellan neutralt och mer lekfullt. Det kan göra att bostaden känns sammanhållen utan att varje rum behöver dela samma färgkod.

Möblerna kan förändra färgerna mer än målaren

Just nu ser vi färgprover på tomma väggar. När möblerna kommer in förändras balansen. En mörk sänggavel kan få Buttercup att kännas ljusare. Ljusa textilier kan göra Belle mer framträdande. Träslag i kök och vardagsrum kan antingen förstärka värmen i Lungo eller få den att dra åt ett annat håll. Till och med en stor matta kan påverka hur väggfärgen uppfattas.

Det är därför det vore helt normalt om paret justerar någon kulör efter första strykningen. Ett provark är ett bra verktyg men inte ett facit. Det ger en större färgyta än en liten färgflisa och kan flyttas runt, men det är fortfarande inte samma sak som fyra målade väggar som reflekterar färg mot varandra.

Om de håller fast vid planen blir sovrummet sannolikt den tydligaste förändringen från den tomma lägenheten. Ett neutralt rum kan bli varmt och mer omslutande utan att någon vägg flyttas. Det är den sortens renovering som går fortare än ett köksprojekt men kan ge större visuell effekt på kamera. Därför är det rimligt att måleriet blir ett av de första stora payoff-ögonblicken i serien.

Det är alltså först när lägenheten är möblerad som paletten verkligen går att bedöma. I den här fasen är det mest intressanta att Adam och Johanna vågar gå bort från standardvitt och har en tydlig idé om hur rummen ska skilja sig åt. Nästa steg får visa om teorin överlever ljuset.

Köket är egentligen ett flödesprojekt – bänkskivan är bara den synliga delen

Det är lätt att fastna i det som syns mest i ett kök: luckornas färg, bänkskivans material och vitvarorna. Men Adam och Johannas plan handlar i första hand om hur människor rör sig genom rummet. Det är därför väggen mot vardagsrummet och den tänkta matplatsen spelar större roll än vilken kulör köksluckorna får. Om flödet förändras blir samma skåp och samma golvyta en annan vardag.

I den nuvarande lösningen är köket mer avgränsat. Paret vill flytta en del av köksinredningen och skapa en öppning mot vardagsrummet. Resultatet de föreställer sig verkar vara att matbordet kan hamna närmare gränsen mellan rummen. Då blir köket mindre av en destination man går in i och mer av en del av den gemensamma ytan.

För en småbarnsfamilj finns flera uppenbara vinster med det, även om Adam och Johanna inte radar upp dem som en kravspecifikation. Den som lagar mat kan ha bättre kontakt med vad som händer i vardagsrummet. En barnstol vid matbordet hamnar närmare köket utan att hela familjen behöver sitta inne bland arbetsytorna. Gäster kan prata med den som står vid köksbänken. Och när någon dukar av blir vägen kortare.

Samtidigt finns en risk med att flytta delar av ett kök: en snygg öppning kan skapa sämre arbetsflöde om man inte ser till helheten. Kyl, spis, diskho, diskmaskin och arbetsyta behöver fungera ihop. Vloggen visar inte tillräckligt mycket av ritningen för att analysera exakt hur det blir, vilket är bra – det ska inte gissas. Men just därför är det intressant att de inte presenterar slutlayouten som helt låst. Konstruktionsfrågan kommer först.

Omlackering ger köket en ny identitet utan att allt behöver bli avfall

Att lackera om befintliga luckor kan vara ett mycket stort visuellt grepp med förhållandevis liten förändring av kökets grund. Om stommar, gångjärn och planlösning i övrigt fungerar behöver man inte nödvändigtvis byta allt för att få ett annat uttryck. I Adam och Johannas fall passar det dessutom den linje som går genom resten av bostaden: behåll det som fungerar, ändra det som faktiskt behöver bli bättre.

Det går också ihop med deras färgpalett. Om köksluckorna får en ton som samspelar med Lungo och vardagsrummets färg kan de nya gemensamma ytorna kännas planerade som en helhet. Om luckorna i stället blir en stark kontrast kan köket få en tydligare egen identitet trots öppningen. Vloggen avslöjar ännu inte hela den färgstrategin, vilket gör köket till ett av de rum där det finns mest kvar att upptäcka.

Bänkskivan blir då den materiella motvikten. I ett kök med omlackerade luckor kan en ny bänkskiva göra att hela rummet uppfattas som nytt, särskilt om den gamla skivan har en ton eller kantprofil som daterar köket. Adam och Johanna säger att den ska bytas, men de visar inte ett slutligt materialval. Det är ännu en detalj som bör lämnas öppen tills de själva visar det.

Matbordet kan bli den viktigaste möbeln i hela ombyggnaden

Tv:n, soffan och fåtöljerna får mer uppmärksamhet när de pratar vardagsrum, men matbordets placering är kanske mer avgörande för hur de två rummen fungerar tillsammans. Ett bord i övergången kan skapa en naturlig mittpunkt mellan kök och vardagsrum. Det kan användas till frukost, jobb, middagar, fika, barnpyssel och allt det där som ett matbord faktiskt blir när ett hem används mycket.

Det är också en plats där gamla och nya delar kan mötas. Om vardagsrummet behåller äldre karaktär och köket får uppdaterade ytor kan bordet fungera som neutral länk mellan dem. Ett stort bord kan dessutom göra att öppningen känns avsiktlig. Utan en möbel som förklarar övergången kan en ny öppning ibland se ut som att en vägg bara råkat försvinna.

Det är därför den slutliga köksplanen sannolikt inte kan bedömas förrän möbleringen är på plats. En ritning kan visa gånglinjer, men först när bord och stolar står där vet man om passagen känns generös eller trång. Om paret följer upp det i vloggarna får tittaren en betydligt mer användbar bild än enbart närbild på den nya bänkskivan.

De stora besluten behöver inte tas samtidigt

En fördel med att köket redan är fullt användbart är att familjen inte verkar behöva kasta sig in i allt på dag ett. Väggar kan målas och familjen kan flytta in medan den mer komplicerade planlösningen utreds. Det ger utrymme att mäta, tänka och kanske leva några veckor med rummen innan sista beslutet tas. I en renovering där ett litet barn och arbete pågår parallellt kan den möjligheten vara värd mycket.

Det minskar också risken att en stressig flyttvecka bestämmer ett kök som ska stå i många år. Ett färgval kan målas om. En bärande öppning och flyttade installationer är betydligt mindre enkla att ångra. Att Adam och Johanna redan har konstruktör på plats men ännu inte visar en färdig lösning är därför inte ett tecken på att planen är vag. Det kan lika gärna vara ett tecken på att de låter rätt beslut ta tid.

Badrummet kan bli renoveringens ovanliga vinnare genom att få vara ganska mycket som det är

I en lägenhet där så många saker ska förändras är det nästan uppfriskande att ett av de största rummen inte omedelbart får en rivningslista. Det stora badrummet har dusch, badkar, dubbla handfat och förvaring. Adam och Johanna verkar redan tycka om funktionen. Den visuella tvekan de haft gäller framför allt stenen, och den minskar när de ser materialet i verkligheten.

Det är en viktig skillnad mellan att ogilla ett fotografi och att ogilla ett rum. På bostadsbilder hade ytan sett brun och ganska daterad ut. På plats ser de mer av stenens struktur och tycker att den fungerar betydligt bättre. Därmed försvinner ett potentiellt jättestort projekt från den omedelbara listan. Badrumsrenoveringar är både omfattande och störande, så att kunna leva med och till och med uppskatta det befintliga är en ganska stor praktisk vinst.

Badkaret får dessutom en ny roll nu när Stellan finns. Paret skämtar om badankor och leksaker, och det är ett litet exempel på hur samma inredningsdetalj kan byta betydelse när familjen förändras. Ett badkar kan ha varit en vuxen lyxdetalj i en tidigare bostad. Nu blir det också en väldigt konkret småbarnsfunktion.

Den stora duschen gör att badkaret inte behöver bära vardagsduschen, vilket också är praktiskt. Dubbla handfat ger separata ytor och förvaringen verkar generös. Det är alltså inte svårt att förstå varför paret inte letar efter problem här. Jämfört med hallens begränsade förvaring och kökets flöde är badrummet redan nära deras behov.

Att låta ett rum vara kan vara lika medvetet som att renovera det

Renoveringsinnehåll skapar lätt en märklig förväntan: om något syns på en ”före”-bild måste det nästan vara borta på ”efter”-bilden. Men bra bostäder byggs inte genom att maximera antal förändringar. De byggs genom att prioritera rätt förändringar. Om ett badrum är funktionellt, i gott skick och materialmässigt mer attraktivt i verkligheten än på bild kan det vara helt rationellt att lägga pengarna någon annanstans.

För Adam och Johanna finns det gott om andra ställen där pengar och tid sannolikt gör större skillnad. Hallförvaring påverkar vardagen varje dag, den möjliga öppningen kan förändra hela planlösningen, köket behöver anpassas och Stellans panel ska byggas samtidigt som flera rum ska målas. Ett stort badrumsprojekt ovanpå allt detta skulle inte bara kosta pengar utan också skapa ännu en byggzon i en bostad som familjen ska flytta in i.

Det finns dessutom något estetiskt intressant i att behålla en yta som inte ser helt ny ut. Om resten av lägenheten får nymålade, noggrant valda färger kan badrummets sten ge ett materiellt motstånd. Allt behöver inte kännas levererat samma vecka. Särskilt i en äldre bostad kan det vara just blandningen av nytt och befintligt som gör att hemmet inte ser överrenoverat ut.

Gästtoaletten avlastar mer än man tror

Gästtoaletten får som sagt mest skämt i rundturen, men den gör huvudbadrummet lättare att behålla som familjens privata rum. Besökare behöver inte gå förbi handdukar, badleksaker och vardagsförvaring. Om någon badar Stellan finns en annan toalett tillgänglig. När två vuxna ska göra sig i ordning samtidigt finns fler möjligheter.

Det kan låta som små bekvämligheter, men de passar bostadens större idé. Adam och Johanna bygger tydliga privata och sociala zoner. Gästrum och gästtoalett hör ihop med besökssidan. Föräldrasovrum och stora badrummet blir mer familjeinternt. Köket och vardagsrummet ska öppnas mot varandra. Planlösningen får alltså en sorts hierarki utan att någon ny vägg behöver byggas.

Om badrummet i framtiden ändå renoveras finns det inget i den här videon som pekar på att det är nära förestående. Just nu verkar parets reaktion snarare vara lättnad: det ser bättre ut i verkligheten, funktionen är bra och det finns betydligt mer angelägna projekt. I en renoveringsserie kan ”vi låter det vara” vara ett väldigt bra besked.

Adam står inte längre i utkanten av Johannas offentliga liv – här är det hans kamera som leder familjeberättelsen

När Adam Smedberg först började synas offentligt var sammanhanget nästan alltid Johanna Nordström. Rubrikerna handlade om hennes pojkvän, om hur de träffats och om hur han hade flyttat från Göteborg till Stockholm. Det var logiskt: Johanna hade redan en stor publik, Ursäkta var etablerad och hennes standup- och tv-karriär var långt framme. Adam blev introducerad genom hennes värld.

Fyra år senare är maktförhållandet i just den här berättelsen annorlunda. Johanna är fortfarande den mer välkända personen, men lägenhetsvloggen kommer från Adams YouTube-kanal och det är hans kamera som håller ihop dagen. Han hämtar nycklarna, visar rummen, pratar om möbleringen, diskuterar väggen, gör reklamsegmentet, träffar hantverkarna och avslutar med löftet om fler renoveringsvideor. Johanna är inte gäst – det är deras gemensamma hem – men Adam är den som strukturerar den offentliga berättelsen om det.

Det skapar en annan bild av honom än den gamla etiketten ”Johanna Nordströms pojkvän”. I vloggen är han pappa, partner, bostadsköpare, projektledare, någon som försöker förstå ett digitalt lås och någon som mycket gärna vill ha en viss möblering i vardagsrummet. Den mer vardagliga rollen är egentligen mer informativ än en klassisk profiltext om vem han är.

Det är också tydligt att Adam har ett eget tonläge. Han är gärna entusiastisk men har inte särskilt långt till självironi. Det finns en viss komik i att han först beskriver lägenheten som otrolig och sedan inom några minuter går runt och hittar väggar, garderober och köksdelar som ska förändras. Men motsägelsen är bara skenbar. Han gillar bostaden för potentialen och känslan, inte för att han anser att varje yta är fulländad.

Johanna behöver inte bära varje scen

För den som länge följt Johanna är det kanske ovanligt befriande att hon inte behöver vara huvudperson i varje minut. Hon får vara den som håller ett färgprov mot väggen, kommenterar sin garderob, skämtar om badrummet och går på kräftskiva. Vloggen kräver inte att hon producerar en ny stor berättelse om karriär, relation eller föräldraskap. Hon kan bara vara en av två vuxna som står inför en flytt.

Det betyder inte att hennes offentliga historia är irrelevant. Tvärtom förklarar den varför så många bryr sig om den här lägenheten. Men det är viktigt att inte låta bakgrunden äta upp nuet. Hon behöver inte återintroduceras som en sammanfattning av tio års karriär varje gång hon väljer en väggfärg. Den mest relevanta kontexten är den som faktiskt förändrar hur vi förstår vloggen: relationen med Adam, graviditeten, Stellan, bostadsköpet och den förändrade vardagen.

På samma sätt behöver Adam inte beskrivas genom en katalog av jobb eller följarsiffror för att artikeln ska ge mer än videon. Hans roll framgår genom vad han gör. Han är lika engagerad i att få bort väggen som Johanna är i att färgerna ska fungera. Han försöker hålla i kostnader på småsaker men tar in expertis på konstruktionen. Han skämtar om att Johanna behöver mycket förvaring men är själv den som planerar en gaming-/kontorshörna. Den dynamiken säger mer än en generisk biografi.

Föräldraskapet gör Adams perspektiv mer centralt

Stellan är parets gemensamma barn, och därför blir lägenheten också en berättelse där Adam inte kan reduceras till den person som råkar bo med en känd komiker. Han är en av två föräldrar som bygger ett hem för barnet. Det syns i hur de pratar om badkar, rum, sovplatser och vardagsfunktioner. Hans beslut påverkar inte bara hans egen arbetsplats eller garderob utan familjens gemensamma logistik.

Det är också en anledning till att renoveringsserien kan ge en mer nyanserad bild av familjen än kortare kändisbevakning gör. En nyhetsartikel behöver kondensera till ”större lägenhet efter att de blivit föräldrar”. Vloggen kan visa vad ”större” faktiskt betyder i praktiken. Ett eget rum till Stellan. En extra toalett. Ett gästrum som också måste vara kontor. Bättre hallförvaring. Ett öppnare kök där familjen kan vara i samma del av hemmet.

Det här är inte en värdering av vad som krävs för att vara en bra familj eller ett påstående om att en viss planlösning är bättre för alla. Det är bara vad parets egna beslut visar att de prioriterar. Deras nya bostad blir ett dokument över vilka problem de vill lösa just nu.

Det finns en tydlig utveckling från 2022 års tv-scen till 2026 års hall

I Edvin & Johanna – Sveriges enda kändisar berättade Adam 2022 om hur speciellt det var att komma in i en vardag där folk stannar ens partner för bilder. Han sade också att relationen var hans första. Det var ett ganska stort steg att synas i den serien över huvud taget. I den nya vloggen finns ingen sådan introduktionsnervositet kvar. Han pratar direkt till tittarna, håller i videons struktur och låter vardagen vara material nog.

Kontrasten är rolig om man känner till båda bilderna. Den unge killen som beskrev det som ovant att bli en del av Johannas kändisvardag står nu i deras nyköpta hem och klagar på tre timmar med ett smart lås. Offentligheten har blivit normal nog för att det vanliga livet ska få vara huvudstory.

Det innebär också att relationens offentliga värde förändrats. Nyhetsvärdet är inte längre ”de är tillsammans”. Det är vad de gör tillsammans: får barn, köper bostad, flyttar, renoverar och försöker skapa rutiner. Så brukar långvariga relationer också se ut utanför offentligheten. Själva relationen blir mindre av en nyhet och mer av ramen runt andra händelser.

Det smartaste renoveringsbeslutet hittills är kanske att Adam och Johanna inte försöker göra allt själva

Det finns en ganska talande kontrast i vloggen. Adam kan absolut tänka sig att själv måla en garderobsdörr för att hålla nere kostnaderna, men när frågan gäller väggen mellan kök och vardagsrum står målare, snickare och byggnadskonstruktör plötsligt i lägenheten. Det är inte inkonsekvent. Tvärtom är det ungefär så ett genomtänkt renoveringsprojekt bör skilja mellan kosmetiska jobb och ingrepp som kan påverka konstruktion, installationer eller andra delar av huset.

Den sortens prioritering är lätt att missa när en tom lägenhet visas upp i snabb följd. Allt kan se ut som punkter på samma att-göra-lista: måla hallen, fixa barnrummet, ändra köket, öppna en vägg, lackera luckor, flytta förvaring. I praktiken är skillnaden enorm mellan att sätta färg på en yta och att förändra en byggnadsdel. Adam och Johanna verkar redan ha förstått det genom att låta rätt person titta på rätt fråga innan de låser planlösningen.

Det ger också projektet en tydligare ekonomisk logik. Professionell hjälp är inte bara en kostnad; ibland är den det som förhindrar att en billig idé blir dyr i efterhand. Samtidigt finns det gott om mindre moment där paret kan välja att göra jobbet själva eller vänta tills de bott in sig. Garderobsdörren blir nästan en symbol för den gränsdragningen. Den behöver knappast en konstruktionsutredning. Väggen gör det.

Just därför är det för tidigt att beskriva den öppna lösningen som ett färdigt beslut. I videon talar de själva om att väggen förmodligen ska tas bort och att de ska kontrollera om den är bärande. Den ordalydelsen spelar roll. Det finns en vision, men visionen har ännu inte vunnit över byggnadens förutsättningar. Om nästa renoveringsvlogg visar att planen ändras är det alltså inte ett misslyckande eller en motsägelse, utan precis vad den första genomgången lämnar utrymme för.

Det här är också en anledning till att tomheten i lägenheten är så värdefull just nu. Hantverkare kan se väggar, golv, anslutningar och hörn utan att behöva arbeta runt ett fullt möblemang. För familjen betyder det att vissa smutsiga eller störande moment kan göras innan vardagen riktigt flyttar in. Samtidigt är det klokt att inte låta den praktiska fördelen bli ett argument för att fatta alla beslut på en gång. En bostad avslöjar ofta sina verkliga behov först när man levt i den.

Adam och Johanna befinner sig därför i ett ovanligt intressant mellanläge: de har tillräckligt med idéer för att sätta igång, men fortfarande tillräckligt många frågetecken för att projektet ska kunna ändra riktning. För kommande vloggar är det nästan bättre än en färdig ritning. Väggen, köksdelen, färgerna och barnrummet har varsin tydlig fortsättning – och inget av det kräver att de låtsas veta exakt hur allt kommer bli.

Den mest lovande stilen är inte “nyrenoverat” – den är en förhandling mellan gammalt och nytt

Adam och Johanna pratar flera gånger om sådant som känns äldre i lägenheten, men deras reaktion är inte automatiskt att riva bort det. Det är en viktig skillnad. I vardagsrummet finns en detalj de vill behålla samtidigt som den intilliggande väggen kan öppnas. I badrummet upptäcker de att ytan som såg brun och daterad ut på bild faktiskt är sten och fungerar mycket bättre i verkligheten. I hallen och andra rum vill de i första hand arbeta med kulörer, snickerier och förvaring.

Det skapar en annan renoveringslogik än den där allt rivs ned till samma moderna standard. Om den behålls genom projektet kan lägenheten i stället få kontrast: äldre material och proportioner mot varma nya kulörer, modernare köksfunktion mot befintliga rum, digitalt dörrlås mot en bostad där vissa beslag och detaljer ser ut att tillhöra en annan tid. Redan nu finns den där blandningen i vloggen, även innan första färgburken öppnats.

Deras egna kommentarer visar samtidigt hur lätt det är att romantisera äldre detaljer för snabbt. När de diskuterar om något är original korrigerar de sig själva. Det är ett bra ögonblick just för att de inte försöker göra lägenheten äldre eller mer “sekelskifte” än de faktiskt vet. Huset beskrivs av dem som gammalt, men en specifik detalj blir inte automatiskt original bara för att den ser gammal ut. Den försiktigheten bör följa även när lägenheten beskrivs utifrån.

Färgpaletten passar ganska väl till den här kompromissen. Klint Lungo ligger i en varm sandig riktning, Buttercup är mjukt gul och Belle fortsätter i en varm gul ton. Ingen av kulörerna försöker göra hemmet kritvitt och anonymt. De kan i stället förstärka trä, sten och äldre former – om de fungerar med ljuset i just de här rummen.

Barnrummet bryter samtidigt av med tapet och panel. Det gör att bostaden inte behöver bli en enda beige-gul färgstudie. Ett hem kan ha en sammanhållen bas utan att varje rum ser ut som samma moodboard. I barnrummet finns snarare en tydlig tillåtelse att vara lekfull; i sovrummet blir det mjukare och mer tonalt; i hall och gemensamma ytor kan Lungo binda ihop flödet.

Det är därför den kommande före/efter-jämförelsen blir mer intressant om paret bevarar vissa saker än om allt blir nytt. Den tomma lägenheten har redan en egen karaktär. Renoveringen behöver inte uppfinna den från noll. Den behöver snarare avgöra vilka delar som förtjänar att förstärkas, vilka som behöver fungera bättre och vilka som faktiskt bara står i vägen.

En veckas flyttfönster gör ordningen nästan lika viktig som själva renoveringen

I början av vloggen säger Johanna att de inte flyttar in samma dag som nycklarna hämtas. De har ungefär en vecka på sig att lämna den gamla bostaden, och tömningen har redan börjat. På pappret låter en vecka som ett bekvämt mellanrum. I praktiken blir den snabbt full när en ny bostad samtidigt ska mätas, inspekteras, målas, planeras och möta hantverkare.

Det är därför första dygnet i lägenheten ser ut som det gör. De bär inte in soffan och börjar dekorera. De tar dit färg och småsaker, visar rummen, testar låset, tar emot professionell hjälp och pratar igenom vad som ska hända. Den ordningen gör att de fortfarande kan ändra sig utan att varje beslut kräver att möbler flyttas runt. Om målarna kommer nästa vecka, som de säger i videon, är det dessutom rationellt att låta stora väggytor vara åtkomliga så länge det går.

Samtidigt pågår avvecklingen av det gamla hemmet. Johannas föräldrar har redan hämtat ett bord som ska vidare till hennes syster, och hon beskriver hur det börjar bli tomt. Det är en fin liten parallell till den nya bostaden: på ena adressen försvinner saker, på den andra finns ännu nästan ingenting. Under några dagar är familjens hem egentligen utspritt mellan två platser, kartonger, föräldrar, hantverkare och en massa beslut som ännu inte blivit möbler.

Med Stellan i bilden blir logistiken ännu mer konkret. Det är inte bara två vuxna som kan sova på en madrass och leva ur en resväska om planeringen spricker. Barnets vardag behöver fungera genom hela bytet. Vloggen gör ingen stor sak av det, men just därför blir det tydligt varför försprånget före den faktiska inflytten är värdefullt. Ju mer damm, måleri och osäker byggplan som kan hanteras innan familjen bor mitt i det, desto enklare blir övergången.

Det betyder inte att allt måste bli klart. Tvärtom lovar Adam mer renoveringsinnehåll, vilket antyder att processen kommer fortsätta efter flytten. Den rimliga gränsen är snarare att få bostaden till ett läge där vardagen går att starta: tillräckligt rent, tillräckligt fungerande och utan att de största ingreppen gör hemmet obrukbart. Resten kan växa fram när de faktiskt märker hur de rör sig mellan sovrum, badrum, kök och vardagsrum.

Det är också här köksväggen blir en joker. Om konstruktionsbeskedet kräver en större omprojektering kan den delen av renoveringen behöva vänta, även om målningen går vidare. Om öppningen kan göras på ett rimligt sätt påverkar det placeringen av köksdelen och matbordet. Ett enda tekniskt svar kan alltså flytta flera andra punkter i tidplanen. Därför är det klokt att inte låta allt vara beroende av att den första skissen måste bli verklighet exakt som tänkt.

Relaterat på Videonytt: två andra hemstories som sätter flytten i perspektiv

Den här artikeln befinner sig i början av ett bostadsprojekt. För den som gillar just kontrasten mellan hem, relationer och renovering finns två färska Videonytt-stories som visar andra faser av ungefär samma typ av vardagsberättelse.

I en annan hemma-hos-feature besöks Viktor Frisk i en betydligt mer färdig miljö. Där ligger intresset i hur ett hem redan formats av livet som pågår i det, snarare än i en tom lägenhet full av färgprover. Läs Hemma hos Viktor Frisk – lägenheten, Andreas och livet nu för den kontrasten.

En annan närliggande story följer en familj i ett helt annat skede, där graviditet, BB-väska och de sista förberedelserna står i centrum. Familjen Mitkus: bebisen nära – BB-väskan packas i vecka 37 fungerar som en parallell till hur familjeliv gör praktiska detaljer viktigare än de först verkar. Adam och Johannas vlogg börjar efter den tröskeln: barnet är redan här, och nu ska bostaden anpassas till den nya vardagen.

Gemensamt för de tre historierna är att ett hem blir intressant först när man ser vad människorna faktiskt ska göra där. Möbler och färger är synliga, men relationer, rutiner och kommande förändringar avgör varför en viss lösning spelar roll. Det är precis därför Adams tomma lägenhet redan känns full av berättelser trots att nästan inga möbler har kommit på plats.

Tidslinjen: från relation och graviditet till nycklarna i handen

Tidslinjen visar varför flytten känns större än en isolerad YouTube-händelse. På drygt sju månader har familjen gått från ett graviditetsbesked till barn, bostadsköp och en konkret inflyttning. Lägenheten blir platsen där alla de förändringarna ska landa samtidigt.

Vanliga frågor om Adam Smedbergs och Johanna Nordströms nya lägenhet

Har Adam Smedberg och Johanna Nordström flyttat in i den nya lägenheten?

Inte när vloggen spelas in. De får nycklarna och börjar förbereda bostaden, men Johanna säger uttryckligen att de inte flyttar in samma dag. De har ungefär en vecka på sig att lämna den gamla bostaden. Under tiden ska bland annat målare komma, färger ska på väggarna och flera praktiska frågor ska lösas. Nyckeldagen är alltså starten på övergången, inte en färdig inflytt.

Har Stellan ett eget rum?

Ja. Ett av rummen pekas tydligt ut som Stellans och är dessutom det rum där planerna är mest lekfulla. Tanken är träpanel på nedre delen av väggen och tapet ovanför, tillsammans med en mjuk färg på snickerierna. De pratar också om säng och belysning så att rummet ska fungera praktiskt och mysigt. Exakt slutresultat syns däremot först i kommande renoveringsmaterial.

Ska väggen mellan köket och vardagsrummet rivas?

Det är planen de diskuterar, men den är inte definitiv i den första vloggen. Adam och Johanna säger att väggen förmodligen ska öppnas och att de behöver kontrollera om den är bärande. De tar också in en byggnadskonstruktör. Det är en viktig reservation: om väggen påverkar bärande konstruktion eller om föreningens tillstånd och tekniska förutsättningar kräver en annan lösning kan planeringen behöva ändras.

Vilka färger har Adam och Johanna valt?

Tre namn går att identifiera tydligt. Hallen och närliggande ytor planeras med Klint Lungo, en varm sand/beige ton. I föräldrasovrummet ska Buttercup användas på väggarna och Belle på bland annat lister och garderob för en ton-i-ton-effekt med gula nyanser. Barnrummet får dessutom panel och tapet. De visar provark i vloggen och påpekar själva att små nyansskillnader blir tydligare när färgerna ligger bredvid varandra.

Är Klint ett betalt samarbete i videon?

Johanna säger i videon att färgerna har skickats till dem av Klint och beskriver momentet som reklam. Det är därför rimligt att läsa färgvisningen som kommersiellt samarbete eller reklaminslag, även om kulörerna samtidigt är faktiska val i renoveringen. De officiella Klint-sidorna bekräftar också att Lungo, Buttercup och Belle är riktiga kulörer i sortimentet.

Är Lifesum-delen reklam?

Ja. Adam markerar att videon innehåller ett betalt samarbete med Lifesum och presenterar appens funktioner och ett erbjudande innan vloggen återgår till lägenheten. Det redaktionellt relevanta är främst att reklamdelen är tydligt avgränsad från house touren. Lifesum beskriver samtidigt på sina egna supportsidor AI-baserad matregistrering via bland annat kamera, vilket ligger i linje med funktionen Adam visar.

Ska hela köket bytas ut?

Inte enligt den plan som presenteras. De tycker redan om köket och pratar i stället om att lackera om luckorna, byta bänkskiva, skaffa vissa nya vitvaror och flytta en del av köket om väggen mot vardagsrummet kan öppnas. Det är mer en omgestaltning än en total rivning. Hur omfattande ingreppet blir beror därför mycket på konstruktionsbeskedet och den slutliga planlösningen.

Vad ska det extra rummet användas till?

De beskriver det som gästrum och kontor/gaminghörna. Planen inkluderar säng och skrivbord, och där finns dessutom extra garderobsförvaring. Det är ett av lägenhetens mest flexibla rum och lär kunna ändra funktion över tid beroende på hur mycket gäster, arbete hemifrån och förvaring familjen faktiskt behöver.

Var ligger lägenheten?

Videonytt publicerar inte familjens exakta adress eller detaljer som gör bostaden onödigt lätt att lokalisera. För storyn räcker det att lägenheten ligger i Stockholm och att Adam och Johanna beskriver den som sitt nya hem. En house tour kan ge full förståelse för planlösning och renovering utan att fungera som vägbeskrivning till en privat familj.

Kommer det fler renoveringsvloggar?

Ja, det är det tydligaste löftet i slutet. Adam säger att mer renoveringsmaterial kommer för den som vill följa lägenheten. Det finns dessutom flera öppna frågor som nästan automatiskt skapar uppföljningar: om väggen kan öppnas, hur färgerna ser ut på hela väggar, hur Stellans rum blir, hur köket förändras och hur möbleringen fungerar när familjen faktiskt flyttat in.

Varför är den här vloggen viktigare än en vanlig house tour?

För att den fångar ett tydligt före-läge i en period då mycket förändras samtidigt. Paret har nyligen fått sitt första barn, de har köpt en större bostad, de ska lämna den gamla inom kort och flera renoveringsbeslut är ännu öppna. Nästa gång samma rum visas kan både väggar, färger, funktioner och familjens rutiner ha förändrats. Det gör den första tomma rundturen till en naturlig referenspunkt för hela serien som följer.

Nio beslut som kommer avgöra hur den färdiga lägenheten faktiskt känns

Efter en första house tour är det lätt att fastna vid de stora orden – ny lägenhet, renovering, köksförändring. Men slutresultatet kommer snarare avgöras av en kedja av ganska specifika beslut. Flera av dem är fortfarande öppna, och det är just där de kommande vloggarna har mest att berätta.

1. Om öppningen mellan kök och vardagsrum blir av

Det här är projektets domino-bricka. Om väggen kan öppnas på det sätt Adam och Johanna hoppas förändras siktlinjerna, möbleringen och kopplingen mellan matlagning och vardagsrum. Då blir idén om matbord i öppningen begriplig och köksdelen som ska flyttas får en tydligare anledning. Om väggen däremot måste vara kvar, eller om öppningen behöver bli mindre än tänkt, måste flera andra idéer ritas om. Därför är konstruktionsfrågan viktigare än vilken soffa de väljer.

2. Hur mycket av köket som faktiskt flyttas

Paret vill inte göra ett helt nytt kök bara för att bostaden är ny för dem. Det är en styrka, men selektiv renovering kräver precision. När en befintlig köksdel flyttas måste proportioner, arbetsytor och förvaring fortfarande fungera. Det räcker inte att den nya placeringen ser bra ut från vardagsrummet. Den ska också fungera en tisdag morgon när frukost, kaffekokning och barnvardag händer samtidigt.

3. Om matbordet blir en passage eller en samlingsplats

Planen att placera matbordet i eller nära öppningen kan bli väldigt bra eftersom det binder ihop köket och vardagsrummet. Men samma möbel kan också hamna mitt i familjens viktigaste gångstråk. Här är några decimeter mer betydelsefulla än de låter. När bord, stolar och soffa väl står på plats blir det tydligt om den öppna planen skapar flöde eller bara flyttar trängseln till mitten av rummet.

4. Hur Lungo beter sig i hallens verkliga ljus

Klint beskriver Lungo som varm och sandig, men Johanna konstaterar själv att kulörer är svåra att återge exakt i kamera. Hallar kan dessutom få mindre direkt dagsljus än vardagsrum och sovrum. Det betyder att samma beige ton kan upplevas djupare, gråare eller varmare beroende på tid på dagen och vilka lampor som senare används. Provarket är därför början på beslutet, inte slutet.

5. Om Buttercup och Belle blir tillräckligt olika i sovrummet

Idén med en gulare vägg och en närliggande gul ton på snickerierna bygger på små skillnader. Det är själva poängen: listerna ska poppa utan att rummet blir tvåfärgat på ett hårt sätt. Men små skillnader kan försvinna i vissa ljus och bli tydliga i andra. När garderob, lister och hela väggar är målade kommer man först kunna se om ton-i-ton-effekten blir så lugn som de tänkt.

6. Hur barnrummets panel möter tapeten

Stellans rum har den mest dekorativa idén av alla rum, och därför också flest detaljer som måste mötas: panelhöjd, tapetens skala, snickerifärg, sängens placering och belysningen. Om panelen hamnar rätt kan rummet få tydlig struktur även när leksaker och möbler tillkommer. Om den hamnar för högt eller för lågt kan tapetens motiv och möbler börja konkurrera. Det är en sådan detalj som nästan alltid ser enkel ut i ett prov men blir mycket mer konkret på fyra hela väggar.

7. Vad gästrummet prioriterar när två funktioner krockar

“Gästrum och kontor/gaminghörna” låter som tre funktioner i ett rum, vilket är helt rimligt så länge de inte behöver maximalt utrymme samtidigt. En permanent stor säng kan äta upp arbetsytan. Ett massivt skrivbord kan göra gästdelen svår att använda. Här blir valet av möbler viktigare än ett nytt ytskikt. En flexibel lösning kan göra rummet till ett av bostadens mest användbara; en övermöblerad lösning kan göra det till ett förråd med skärm.

8. Hur mycket hallförvaring familjen faktiskt behöver

Redan i tomt skick diskuterar de hur en befintlig lösning kan ersättas med något som rymmer mer. Det är sannolikt ett beslut som blir tydligare först efter inflytt. En familjehall ska hantera sådant som inte syns i en snygg bostadsbild: ytterkläder för olika årstider, skor, väskor och barnrelaterade saker som behöver vara nära dörren. Om förvaringen dimensioneras efter hur hallen ser ut tom riskerar den att bli för liten. Om den dimensioneras efter en verklig vintermorgon blir lösningen en annan.

9. Vilka äldre detaljer de låter vinna över renoveringsivern

Den sista frågan är mindre teknisk men kanske viktigast för karaktären. De gillar att vissa saker känns äldre, samtidigt som de vill öppna, måla och modernisera. Varje gång något befintligt möter en ny idé måste de välja: förstärka, anpassa eller ta bort. Badrummets sten verkar redan ha gått från tveksam på bild till uppskattad i verkligheten. Fler sådana omsvängningar är fullt möjliga när de bott in sig.

Före/efter-kompassen: vad som sannolikt förändras mest – och minst – rum för rum

Eftersom lägenheten visas helt tom för första gången går det redan nu att skilja mellan rum där förändringen verkar bli strukturell och rum där den främst handlar om färg, möblering och användning. Det är en bättre kompass för kommande uppföljningar än att bara leta efter “wow”-bilder. I vissa rum kan den största förbättringen vara att nästan ingenting rivs.

Hallen: visuellt ganska lugn, funktionellt mer ambitiös

Hallen får Lungo och kommer sannolikt se varmare ut när väggar och snickerier är målade, men den verkliga före/efter-skillnaden kan bli förvaringen. Adam och Johanna reagerar redan på att befintliga lösningar inte verkar maximera platsen. Om de bygger en ny garderob eller kompletterar den gamla kan hallen gå från “ett rum man passerar” till den plats som faktiskt håller resten av bostaden städad. Det är svårt att fånga i en dramatisk thumbnail, men mycket lätt att märka i vardagen.

Det digitala låset hör också hemma i den funktionella sidan av hallen. Att de lägger timmar på att få det att fungera är en påminnelse om att “smart hem” ofta betyder en del ganska analog frustration innan allt sitter. När det väl fungerar kommer det antagligen knappt synas i kommande filmer – vilket är typiskt för bra vardagsfunktion. Den märks mest när den inte fungerar.

Stellans rum: störst chans till tydlig visuell förvandling

Barnrummet har både panel, tapet, färg och ny möblering framför sig. Där finns alltså flera lager som kan förändra rummets uttryck samtidigt. Den tomma vita ytan ger nästan ingen ledtråd till slutresultatet, medan planen redan är ovanligt detaljerad. Just därför lär det här bli ett av de rum där en framtida före/efter-jämförelse faktiskt känns rättvis: grundrummet är neutralt, slutrummet ska få en mycket specifik identitet.

Men det finns också en funktionell tidsdimension. Ett barnrum för en liten bebis används inte på samma sätt som ett rum för ett äldre barn. Säng, lekyta och förvaring kan därför behöva flytta runt snabbare här än i föräldrarnas sovrum. Om panel och tapet blir den fasta ramen kan resten av möbleringen förändras utan att hela rummet måste göras om.

Föräldrasovrummet: färg snarare än ombyggnad

Sovrummet är ett bra exempel på ett rum där de verkar lita på planlösningen. De pratar inte om att flytta väggar eller göra stora ingrepp. Fokus ligger i stället på Buttercup, Belle och hur snickerierna ska skilja sig från väggarna. Garderoberna finns redan och har dessutom en oväntat praktisk neddragbar klädstång. Det ger en ganska tydlig prioritering: behåll funktionen, förändra atmosfären.

Det är en viktig kontrast till köket. Om sovrummet blir lyckat behöver det inte synas som en total transformation. Ett mjukare ljus, gulare ton och möbler som passar proportionerna kan räcka. Den typen av renovering är ofta mer beroende av helheten än av en enskild “före och efter”-detalj.

Vardagsrum och kök: högst potential – och högst osäkerhet

Här kan förändringen bli störst eftersom planlösningen själv är en del av projektet. Om öppningen görs kommer två rum att uppfattas på ett nytt sätt även om golv, tak och stora delar av köket blir kvar. Soffans placering, fåtöljerna, tv:n och matbordet är alla beroende av hur den nya kopplingen fungerar.

Det är också här en framtida uppföljning behöver vara noga med ordet “efter”. Ett öppnat väggparti kan vara klart långt innan köket är omlackerat, bänkskivan bytt och möblerna på plats. Projektet kan därför få flera efter-lägen: först konstruktionen, sedan ytskikten, sedan möbleringen och först därefter vardagen. Den tomma rundturen är egentligen nollpunkten för alla fyra.

Badrummet: kanske minst renovering men störst omvärdering

Badrummet är redan i videon ett litet exempel på hur ett rum kan förbättras utan att något byggs om. På bilder hade materialet gett dem en brun, nästan 70-talsaktig känsla. På plats tycker de att stenen är betydligt snyggare. Den viktigaste förändringen kan alltså ha skett i deras bedömning, inte i rummet.

Det är värt att komma ihåg när resten av lägenheten renoveras. Bostadsannonser och kameror pressar material, färger och djup genom en skärm. Något som ser fel ut på tvådimensionell bild kan fungera utmärkt när dagsljus, struktur och skala kommer med. Om badrummet får vara ganska intakt är det inte nödvändigtvis ett rum de “glömt”, utan ett beslut att inte lösa ett problem som försvann när de såg ytan på riktigt.

Gästrum/kontor: minst säkert slutdatum

Det flexibla extrarummet kan vara det sista som blir helt färdigt eftersom dess funktion inte är lika akut. Stellan behöver sitt rum, sovrummet behövs varje natt och köket måste fungera från dag ett. Ett gästrum kan däremot börja med en säng och ett skrivbord och utvecklas efterhand. Det är dessutom först efter några månader som familjen vet hur ofta gäster stannar över och hur mycket arbets- eller gamingtid som faktiskt hamnar där.

Det gör rummet intressant på ett annat sätt. Om det ser “halvfärdigt” ut i en tidig uppföljning kan det vara precis rätt. Flexibla rum tjänar ofta på att inte låsas innan användningen blivit tydlig. Den extra garderoben ger dessutom rummet en funktion redan från början, även om resten av möbleringen är provisorisk.

Den här fördelningen gör också renoveringsserien mindre förutsägbar på ett bra sätt. Alla rum behöver inte leverera samma typ av payoff. Ett avsnitt kan handla om konstruktion, nästa om färg, ett tredje om tapet och ett fjärde om att de helt enkelt upptäcker att en gammal lösning var bättre än de först trodde. Det är så ett verkligt hem brukar växa fram: ojämnt, rum för rum och ibland genom att beslut tas tillbaka.

Källor och vidare läsning

För den som vill gå vidare till de offentliga uppgifterna bakom tidslinjen och renoveringskontexten finns några särskilt relevanta källor:

• Adam Smedbergs originalvideo på YouTube – videon där familjen får nycklarna, visar rummen och går igenom de första renoveringsplanerna.
• Expressen om den nya lägenheten – aktuell offentlig rapportering om att familjen flyttar större och visar bostaden på YouTube.
• TV4 om Stellans födelse den 16 juni 2026 – tidslinjekontext till familjens flytt.
• Bostadsrättslagen hos Sveriges riksdag – regler om bland annat tillstånd för vissa ändringar i en bostadsrätt.
• Boverket om anmälan vid byggåtgärder – relevant bakgrund när bärande delar kan påverkas.
• Bostadsrätterna om ombyggnation i lägenhet – praktisk översikt över vad en medlem behöver tänka på.
• ELLE:s intervju om Johanna Nordström och Adam Smedbergs relation – offentlig bakgrund till parets tidigare historia.
• Hänt om bostadsköpet i juni 2026 – den offentliga länken mellan graviditeten och den större bostaden.
• Klint Lungo, Klint Buttercup och Klint Belle – officiella kulörsidor för färgerna som nämns i vloggen.
• Lifesums supportsida om nyare appfunktioner – bakgrund till AI-registreringen som visas i reklamdelen.