Let’s Feast testar Lidls nya produkter – Stora vinnarna

Let’s Feast går loss på Lidls märkligaste nyheter – och lakritsyoghurten blir den stora skrällen

Senast uppdaterad: 3 september 2026

Doris och Cristian i Let’s Feast har en särskild förmåga att göra en vanlig handlingstur till Lidl till ett slags smakmässigt lotteri. I den nya videon LIDL HAR FÅTT IN HELT SJUKA PRODUKTER …. kommer de hem med ungefär 700 kronor i mat, snacks, dryck och sådant som är svårt att placera i en enda kategori. Det blir fryst mochi, körsbärsblomsdessert, matcha, lakritsyoghurt, en märkligt lyckad snabb-burgare, Parkside-energidryck, Balkankorv och två chokladpålägg som får helt olika domar.

Det stora svaret kommer ganska snabbt: den produkt som på pappret låter som ett av de mest riskabla köpen blir i praktiken en av hela videons tydligaste vinnare. Lakritsyoghurten går från misstänksamhet till ren förtjusning, med ett skämtsamt betyg på 20 av 10 från den ena sidan av bordet och omkring 9,5 från den andra. Det är precis den sorts tvärvändning som gjort Let’s Feasts Lidl-videor till ett återkommande format: det som ser mest fel ut kan vara det man vill köpa igen.

De börjar med elefanten i Lidl-rummet

Det mest intressanta med öppningen är att Doris och Cristian inte försöker låtsas som att deras relation till Lidl är helt okomplicerad. De säger att de genom åren gjort många Lidl-videor utan att få betalt för dem och beskriver butiken som en plats där de ofta hittar produkter som är märkliga nog för att bli bra testmaterial. Samtidigt berättar de att det ganska nyligen funnits ett faktiskt samarbete kopplat till Lidl och verktygsmärket Parkside.

De är därför tydliga med två saker samtidigt. Den aktuella Lidl-videon är enligt dem inte betald, och de har själva köpt produkterna till ordinarie pris. Men de skämtar också om att de nästan blivit något slags Lidl-representanter och att tittaren gärna får se videon med vetskapen om att relationen till varumärket numera är varmare än bara ”vi råkade gå in i en butik”. Den transparensen gör mycket för tonen: man slipper gissa varför Parkside dyker upp senare, och det blir lättare att förstå varför London-resan nämns så tidigt.

Det gör också videon lite mer intressant än ett anonymt ”vi testar nya produkter”-klipp. Let’s Feast har redan ett etablerat förhållande till Lidl-formatet. För dem är butiken nästan en återkommande spelplats, med nya säsonger, temaveckor och tillfälliga produkter som naturliga avsnitt. När de nu går in med två stora påsar och frysen dessutom är full av sådant som måste testas direkt finns det en tydlig förväntan: någon produkt kommer att vara katastrof, någon kommer att vara oväntat bra och minst en förpackning kommer att leda till ett sidospår som är roligare än själva maten.

Fyra produkter som verkligen drar ifrån

Om man bara vill veta vilka produkter som är värda att lägga på minnet finns det fyra tydliga namn som återkommer när videon summeras: lakritsyoghurten, körsbärsblomsdesserten, Pork Patty Burger och chokladpålägget med apelsin. De vinner av helt olika skäl, vilket också säger en del om varför formatet fungerar.

1. Lakritsyoghurten – från ”det här känns fel” till videons stora favorit

Lakrits och yoghurt är en kombination som nästan kräver en reaktion innan locket ens öppnats. Det låter salt, syrligt, sött och mejeritungt på samma gång. Duon närmar sig burken med den sortens försiktiga fascination man har inför mat som antingen kan bli genialiskt eller fullständigt obegripligt. När yoghurten dessutom visar sig vara mörkbrun får misstanken ännu mer bränsle.

Sedan händer tvärvändningen. Smaken väcker associationer till hockeypulver, salmiak, Finlandskryssning och gammalt lakritsgodis. Det är en väldigt specifik svensk smaknostalgi, och just därför blir reaktionen så mycket roligare än ett vanligt ”den var god”. Cristian går hela vägen till ett överdrivet 20 av 10, medan Doris också hamnar mycket högt. Plötsligt är den konstiga burken inte längre en kul testprodukt utan något de faktiskt vill ha kvar i kylen.

2. Cherry Blossom Flavor Dessert – den lena tiopoängaren

Körsbärsblomsdesserten går en annan väg. Här är det inte chocken som bär scenen utan konsistensen och den oväntat eleganta smaken. Efter lite språkförvirring kring om förpackningen egentligen ska kallas yoghurt eller dessert skakas den och provas. Reaktionen är omedelbar: len, krämig, blommig och körsbärslik. Båda landar i princip på full pott.

Det är också ett bra exempel på hur Let’s Feasts betyg fungerar bäst när man inte tar siffrorna alltför bokstavligt. Det viktiga är inte om en dessert matematiskt är 9,8 eller 10,0. Det viktiga är om de spontant börjar prata om att de borde ha köpt fler. Här gör de det.

3. Pork Patty Burger – ful ankunge med studentmatspotential

Pork Patty Burger ser först ut som produkten som är med för att man ska skratta åt förpackningen. Den avlånga burgaren innehåller i princip bröd, en fläskpatty och ketchup. Texten ”tomaten ketchup” blir dessutom startskottet för en längre intern språklek. Förväntningarna på själva maten är därför låga.

Men efter uppvärmning visar den sig vara saftigare än väntat. Köttet jämförs med köpta köttbullar, brödet är inte torrt och Cristian börjar resonera mer praktiskt än gastronomiskt: för en student, en snabb lunch, en fisketur eller en dag när maten bara ska bli klar fort kan den fylla en funktion. Det är inte Michelin, som han själv konstaterar, men som billig och enkel ”bukfylla” blir den plötsligt väldigt rimlig. De landar på ett oväntat starkt betyg, särskilt med prisvärdheten inräknad.

4. Choklad + apelsin – pålägget som låter konstigare än det smakar

Mot slutet kommer ett tvåfärgat pålägg som ser ut som en korsning mellan chokladkräm och marmelad. Apelsinvarianten väcker misstänksamhet tills de faktiskt smakar. Då går båda snabbt över till idén om rostat bröd. Kombinationen av kakao och apelsin blir en av de tydligaste ”den här skulle vi köpa igen”-produkterna i hela videon.

Det fina är kontrasten till hallonversionen som kommer direkt efter. Där blir sött plus sött för mycket för Cristian, medan Doris är betydligt mer positiv. Samma produktidé, två frukter, helt olika utfall. Det är nästan en miniatyr av hela videon.

Mochi-rundan visar hur olika de faktiskt smakar

Frysdelen inleds med flera mochi-/glassliknande desserter. Här finns en tydlig konflikt redan innan första tuggan: den ena är förtjust i den klassiska, lite sega och glassiga idén, den andra har dåliga erfarenheter av mochi som ser bättre ut på förpackningen än den smakar i verkligheten. Därför blir jämförelsen mellan smakerna mer intressant än om båda hade gått in med samma förväntningar.

Hasselnöt: kraftig smak men för mjuk för den ena

Hasselnötsvarianten får beröm för själva smaken. Den beskrivs som rik, fyllig och tydligt nötkrämslik, men konsistensen är ett problem för den som vill ha mer motstånd. Betygen hamnar långt ifrån varandra. Det blir ett bra exempel på att ”god smak” inte automatiskt betyder ”bra produkt” när texturen är halva upplevelsen.

Hallon: friskare, men fortfarande försiktig utdelning

Hallonvarianten känns hårdare och fräschare. Smaken kommer lite senare och drar åt hallonsorbet och yoghurt. Den uppskattas mer än hasselnöten av den som störde sig på den mjuka konsistensen, men den blir inte någon total vinnare. Det är mer ”trevlig” än ”spring tillbaka till Lidl”.

Lemon yuzu: den tydligaste mochi-favoriten

Citron/yuzu-varianten lyfter däremot nivån rejält. När den klipps itu syns en sorbetliknande kärna, och det är just den friska syran som gör skillnaden. Här kommer ett av de starkare betygen i hela frysrundan, med upp till 9 av 10. För den som hellre vill ha syrligt och uppfriskande än tung nötkräm är det den självklara vinnaren av de tre.

Körsbärsblomma och matcha: två desserter som överraskar åt samma håll

Efter mochi-rundan kommer två små desserter som på förpackningen ser ut att kunna vara antingen kul gimmick eller genuint bra. Den första är körsbärsblomma. Den andra är matcha. Båda visar sig hamna betydligt närmare ”genuint bra” än ”kul gimmick”.

Körsbärsblomman får nästan komiskt starkt beröm för sin lenhet. Matchan har en svårare start, eftersom matcha i sig beskrivs som en smak som lätt kan bli för gräsig. Ändå blir även den varianten en positiv överraskning. Det som kunde ha blivit två exotiska engångsprodukter blir i stället något duon pratar om som yoghurt/dessert de faktiskt skulle kunna köpa igen.

Det här är en återkommande logik i Lidl-testet: produkter som ser ”mest internationella” eller tematiska ut behöver inte vara de konstigaste i smaken. Ofta är det tvärtom de mer vardagliga sakerna – proteinbaren, snabb-burgaren eller en energidryck – som skapar de starkaste negativa respektive oväntat positiva reaktionerna.

Lakritsyoghurten är mer än ett kul klipp – den finns faktiskt i Lidl-sortimentet just nu

Det är lätt att tro att lakritsyoghurten är en sådan produkt som bara råkar finnas i en enskild butik eller som redan hunnit försvinna när videon publiceras. Men Lidls svenska produktlista visar att lakritsyoghurt finns som aktuell butikskampanj under veckan 31 augusti–6 september 2026, med angivet pris 27,90 kronor för ett kilo. Det gör videons starkaste smakreaktion ovanligt praktisk för den som själv vill prova.

Det finns förstås två stora reservationer. Tillfälliga Lidl-varor kan sälja slut, och sortimentet kan skilja sig mellan butiker. Dessutom är lakrits en smak som delar människor långt innan yoghurt kommer in i bilden. Men just för den som gillar salt lakrits, salmiak och nostalgiskt lakritspulver är Let’s Feasts reaktion tillräckligt entusiastisk för att produkten ska bli videons mest självklara ”prova själv om du ser den”-tips.

Glassmackor, chokladstrutar och den eviga frågan: hur sött är för sött?

En stor del av påsarna består av produkter som egentligen inte är särskilt märkliga i själva grundidén. Glass mellan kakor, choklad i rån och söta snacks har man sett förut. Det som gör dem intressanta är i stället proportionerna, konsistensen och hur snabbt ”gott” kan slå över i ”mastigt”.

De två glassmackorna hamnar ungefär där. Den mörkare varianten påminner om en GB Sandwich med mer kakmotstånd och bitar i, medan den andra är ljusare och sötare. Ingen blir en katastrof, men de är heller inte den typ av produkt som stjäl hela avsnittet. Betygen kretsar runt sju och åtta – bra nog för att äta, inte starka nog för att konkurrera med lakritsyoghurten eller körsbärsblomsdesserten.

Crispy Cones med cookies & cream är ännu mer snack än dessert. Förpackningen får pluspoäng för att små rånstrutar står snyggt uppradade, och själva idén är lätt att förstå: ta den där chokladiga botten som många tycker är den bästa delen av en glasstrut och gör en hel produkt av den. Problemet är att koncentrerad sötma också blir tungt väldigt fort. Duon uppskattar idén mer än den rena ätupplevelsen.

Det här mönstret dyker upp flera gånger under videon. När en produkt kombinerar sött med syra, sälta eller tydlig arom – som yuzu, lakrits eller apelsin – finns det något som bryter av. När allt drar åt samma håll blir mättnaden snabbare. Det är också därför hallon-chokladpålägget senare får ett betydligt mer splittrat mottagande än apelsinvarianten.

Lemonad med körsbär: först surt, sedan sött, sedan oenighet

Lemonadflaskan ser lovande ut. Färgen är snygg, det finns synligt fruktkött och kombinationen citron och körsbär låter som något som borde kunna fungera. Men första klunken kommer med en liten smakmässig berg-och-dalbana: väldigt surt först, sedan väldigt sött.

Cristian tycker att körsbäret är svårt att hitta och stannar vid ungefär fem av tio. Doris är mer öppen för att köpa den igen och börjar direkt tänka på vad som skulle kunna göra drycken bättre, exempelvis något alkoholfritt bubbligt. Det är en typisk Let’s Feast-scen eftersom produkten slutar vara ett ja/nej-test och i stället blir startpunkt för hur man skulle kunna använda den.

Det är samtidigt en av videons tydligare mittfältare. Ingen spottar ut den, ingen börjar planera nästa inköp. Om du redan gillar syrliga lemonader kan den vara värd ett försök. Om du stör dig på drycker som kombinerar kraftig syra med hög sötma är det knappast den mest självklara varan att jaga.

Pripps Radler 0,0 blir exakt så dramatisk som man kan ana

Mitt bland de mer udda produkterna dyker en alkoholfri Pripps Radler med öl och citron upp. Här finns ingen stor överraskning. Den luktar citron och öl, smakar tydligt öl trots att den är alkoholfri och hamnar ungefär på fem av tio. Den är drickbar, men ingen av dem verkar känna att videons framtid står och faller med om den kommer tillbaka till Lidl-hyllan.

Scenen fungerar nästan som en återställning mellan de större reaktionerna. Efter starkt smaksatta desserter, märklig yoghurt och syrlig lemonad är en relativt förutsägbar radler ett tillfälle att bara konstatera: ja, den smakar ungefär som etiketten lovar.

Sötpotatisspiralerna och burgaren gör videon till mer än en snackprovning

Det smarta med upplägget är att de stoppar in sötpotatisspiralerna i air fryern tidigt och låter dem gå i bakgrunden medan andra saker provas. På så sätt får videon en liten inbyggd timer. När spiralerna väl kommer tillbaka har de gått från fryst förpackning till faktisk varm mat, och köket ser plötsligt mer ut som en märklig buffé än ett snacksbord.

Reaktionen blir delad av ett enkelt skäl: den ena gillar sötpotatis mer än den andra. Däremot är de överens om att air fryern lyckats bra med krispigheten. Det är en viktig skillnad. En produkt kan vara väl tillagad och ändå inte passa ens smak. Det är lätt att tappa den nyansen i betygsvideor, men här hörs den tydligt.

Sedan kommer Pork Patty Burger och gör en betydligt större resa. Den går från skämtobjekt till praktiskt matinlägg på några minuter. Till och med det lite märkliga språktrycket på förpackningen – ”tomaten ketchup” – blir en del av charmen. Doris och Cristian börjar associera till gamla familjeuttryck och hur vissa felaktiga eller barnsliga formuleringar kan leva kvar för att de är roligare än de korrekta.

När burgaren sedan smakas av är reaktionen mycket bättre än utseendet förutspått. Den påminner om köpta köttbullar i smakprofilen, men brödet håller sig saftigt efter uppvärmning. Det blir inte en diskussion om kulinarisk finess utan om funktion. Är det något man skulle servera på en fin middag? Nej. Skulle det kunna vara en snabb måltid för en student, en fisketur eller en hungrig kväll? Absolut.

Kokoswafers: när blodsockret nästan blir en medverkande person

Kokoswafersen kommer med en påse som känns oväntat tung och ett innehåll som ser mer vardagligt ut än mycket annat på bordet. Smaken blir ungefär vad man hoppas på: söt, mjuk, kokosig och behaglig. Båda landar runt sju av tio.

Men scenens verkliga poäng är snarare energin mellan Doris och Cristian. De skämtar om att de startar videon på låg nivå och blir mer högljudda ju mer socker de får i sig. Det är inte en vetenskaplig observation, men som självbild av den här typen av Let’s Feast-video är den ganska träffsäker. Ju längre testet går, desto fler sidospår, dialektskämt och spontana formuleringar får plats.

Det är också därför en ren lista med betyg blir missvisande. En stor del av nöjet ligger i vad produkterna sätter igång runt bordet. Kokoswafersen är god, men det man minns från minuten är kanske snarare hur Doris och Cristian börjar reta varandra om skånska och göteborgska än exakt hur waferlagren känns.

Proteinbaren visar att en ”nyttig” framtoning inte ger frikort

Protein-/kvargbaren är nästan motsatsen till Pork Patty Burger. Burgaren ser tveksam ut men presterar bättre än väntat. Proteinbaren ser ut som något man åtminstone borde kunna acceptera för funktionen – och går i stället snabbt nedför.

Förpackningen anger 7,5 gram protein för den lilla baren. Den vita varianten luktar surt och kvargigt, ser enligt duon ungefär ut som en smörbit och skapar en märklig kombination av sött och mejeritungt. Ändå tycker de inte exakt likadant. Den ena kan hitta något okej i den, medan den andra är betydligt mer avvaktande.

Chokladvarianten gör saken värre. Den får ett av videons allra lägsta betyg och blir en av få produkter där äckelreaktionen känns mer samstämmig än nyfiken. Det är en användbar påminnelse om att ord som protein, kvarg och bar inte säger särskilt mycket om smak. För den som prioriterar näringsinnehåll kan andra saker väga tyngre, men som ren smakupplevelse är det här ingen Let’s Feast-favorit.

Bergamott och mint: munskölj, polkagris – och ändå ganska gott?

En annan dryck kombinerar bergamott och mint och innehåller dessutom bitar som syns i botten. Redan doften leder tankarna åt helt andra håll än törstsläckare: snus, tuggummi, städmedel och polkagris nämns i den fria associationskedjan.

Smaken blir lika svår att placera. En jämförelse med munskölj hade normalt varit dödsstöten för en dryck, men här följs den av att smaken faktiskt anses spännande och ganska god. Betygen skiljer sig, ungefär åtta mot fem. Det är en sådan produkt där nyfikenheten sannolikt är ett starkare köpargument än själva poängen: om man gillar mintiga, parfymiga eller Earl Grey-liknande aromer kanske man vill veta vad som händer. Om man inte gör det är beskrivningen i sig sannolikt tillräcklig varning.

Snackringar och Balkankorv: från axelryckning till ännu en oväntad vinnare

Snackringarna i sour cream & onion och ketchup är visuellt lättbegripliga. De ser ut som klassiska ringchips och smakar ungefär i den familjen. Här uppstår en mindre betygskrock: en av smakerna upplevs som helt okej men ganska ordinär, medan den andra får betydligt starkare beröm. Det är inte en produktkategori som behöver fem minuters förklaring. Antingen gillar man ringchips, eller så vet man redan ungefär vad man får.

Balkankorven är roligare. Namnet triggar ett helt litet resonemang om vad ”Balkankorv” egentligen betyder, och utseendet jämförs med en spräcklig falukorv. När de smakar kommer associationer till salami, falukorv och sylta. Betygen blir höga: ungefär sju från den ena och full pott från den andra.

Här är det återigen inte exotiken i sig som avgör. Produkten fungerar för att smaken hamnar i ett bekant köttigt spektrum samtidigt som formatet är tillräckligt annorlunda för att kännas som ett fynd. Det är den typ av vara som kan börja som ”vad tusan är det här?” och sluta som något man lägger i korgen nästa gång man ser den.

Chokladpåläggen visar exakt varför personliga smaktester är roligare än facit

Mot slutet står två snarlika burkar på bordet. Båda bygger på choklad plus frukt. Den ena har apelsin, den andra hallon. Om man bara tittar på konceptet borde de nästan kunna bedömas tillsammans. I praktiken blir de två helt olika historier.

Apelsinen klickar direkt. Smaken påminner om klassiska kombinationer där mörk kakao får hjälp av citrus, och de börjar nästan omedelbart prata om rostad macka. Det är ett av de säkraste tecknen på att en testprodukt verkligen landat: samtalet lämnar själva smakprovet och går över i hur man vill äta den hemma.

Hallonvarianten är betydligt mer polariserande. För Cristian blir det för sött och kombinationen hallon/choklad är redan från början inte en personlig favorit. Doris är klart mer positiv. Här är det därför nästan meningslöst att försöka kröna en objektiv vinnare för alla tittare. Om du älskar hallonpraliner kan du mycket väl hamna på Doris sida. Om du tycker att hallon och choklad ofta blir för sliskigt är Cristians reaktion sannolikt mer relevant.

Det här är också en av videons bästa demonstrationer av varför deras återkommande dubbeltest fungerar. Två personer med helt identiska smakpreferenser hade gett mindre information. Oenigheten gör det lättare för tittaren att själv placera sig.

Parkside-burken leder tillbaka till London Eye – och den storyn är större än energidrycken

När Parkside-energidrycken kommer fram är det nästan omöjligt för Doris och Cristian att bara bedöma smaken. Parkside är inte längre ett anonymt Lidl-varumärke i deras universum. De har nyligen varit i London i samband med märkets uppmärksammade Guinness World Records-projekt där en Parkside Performance 20 V-borrskruvdragare användes för att sätta London Eye i rörelse.

Let’s Feast beskriver upplevelsen med maximal entusiasm och förenklar det naturligt i samtalet till att en skruvdragare flyttade London Eye. Den tekniska förklaringen är faktiskt ännu mer intressant. Enligt Parksides egen redovisning drev 20 V-maskinen en hydraulisk pump som byggde upp tryck till en vinschmotor; systemet överförde kraften till hjulets mekanism. Det var alltså inte en liten chuck som satt direkt mot ett 2 100 ton tungt pariserhjul. Skruvdragaren var kraftkällan i ett konstruerat kraftöverföringssystem.

Projektet var heller inte något spontant infall samma morgon. Parkside beskriver omkring tolv månaders planering och mer än 50 experter i arbetet. London Eye anges ha en diameter på 120 meter och en totalvikt på cirka 2 100 ton, medan själva rekordförsöket genomfördes under Guinness World Records-kontroll. Parkside offentliggjorde rekordet den 19 augusti 2026 som en del av märkets 30-årsfirande.

Det gör den lilla energidrycken på bordet ganska komisk i jämförelse. Efter allt prat om London, rekord och verktyg som flyttar monumentala konstruktioner smakar burken… mest som en ganska vanlig energidryck. Den beskrivs som en klassisk originalsmak i samma breda familj som många billiga energidrycker. Betyget stannar kring fem av tio: drickbar, men knappast en världsrekordhållare i glaset.

Lidls svenska Parkside-sida lyfter nu också London Eye-rekordet i samband med 30-årsjubileet. Där marknadsförs märket tillsammans med aktuella jubileumsprodukter, och det är tydligt att rekordet inte bara var en engångsstunt utan en central del av kampanjen. Det förklarar varför Let’s Feast fortfarande pratar om resan med sådan energi när de sitter hemma och testar mat.

Det här är långt ifrån första gången Let’s Feast tömmer en Lidl-hylla på konstigheter

Den nya videon känns mer som ett nytt kapitel än ett nytt koncept. Let’s Feast har gjort Lidl-testandet till ett återkommande format och deras egna tidigare videobeskrivningar visar hur tydligt mönstret är. Den 31 juli 2024 publicerade de Testar Häftiga Produkter Från LIDL, där de gick in i en Lidl-butik i Norrköping och köpte sådant de tyckte var häftigt, konstigt eller udda. Redan där var frågan om de skulle hitta nya favoriter själva motorn i videon.

Den 14 juli 2025 kom Testar Sommarens Nyheter Från LIDL – Konstiga Produkter. I beskrivningen konstaterade de själva att det var ett tag sedan serien kördes och att Lidl fyllt på med nya roliga och intressanta produkter. Återigen handlade det inte bara om att hitta det märkligaste – slutfrågan var om något faktiskt skulle bli en ny favorit.

Det är precis den tråden 2026-videon tar upp. Skillnaden är att relationen till Lidl-världen blivit mer komplex genom Parkside-resan. Ett format som började som ”vi går in och köper konstiga saker” har nu fått en liten egen historia. De kan hänvisa bakåt till äldre Lidl-videor, framåt till nya temaveckor och åt sidan till ett internationellt Parkside-event. För den som följt kanalen länge blir det därför mer än att se samma idé en gång till.

2024: Norrköping och den rena upptäckarlusten

2024-upplagan är den mest avskalade versionen av konceptet: butik, märkliga produkter, smaktest. Det är också lätt att se varför formatet överlever. Lidl arbetar mycket med tillfälliga varor och temaperioder, vilket betyder att en liknande video kan göras igen utan att innehållet behöver vara identiskt. Hyllan byts ut snabbare än formatet.

2025: serien blir uttalad

I 2025-videon kallar de det uttryckligen sin serie där de testar konstiga Lidl-produkter. Det är en liten men viktig detalj. När en kanal själv börjar behandla ett upplägg som serie förändras tittarens förväntan. Frågan är inte längre om det kommer fler avsnitt, utan vad den här omgångens ”hur kan det där vara gott?”-produkt blir.

2026: serien har fått en extern callback

Nu finns dessutom Parkside-spåret. Den nya videon kan därför öppna med en reklamdiskussion och ändå kännas som en fortsättning på det gamla formatet. De säger i princip: vi har gjort det här länge, tidigare utan ersättning, vi har nyligen haft en faktisk Lidl/Parkside-koppling, men just den här inköpsrundan betalade vi själva. Den informationen hade varit onödigt tung i en första Lidl-video. Efter flera år blir den relevant kontinuitet.

Varför Lidl passar så bra för just den här typen av video

Det finns en enkel strukturell anledning till att Lidl fungerar bra som återkommande testbutik: sortimentet blandar vardagsvaror med tidsbegränsade teman och internationellt färgade produkter. Den som går in för mjölk kan samma vecka stöta på lakritsyoghurt, matcha, asiatiska snacks, en märklig korv eller ett verktygsjubileum. Det skapar en känsla av att man faktiskt kan hitta något man inte såg förra gången.

Lidls egen svenska sajt beskriver också sitt mejerisortiment som en blandning av klassiska vardagsvaror och smaker från andra delar av världen. Under den aktuella veckan syns lakritsyoghurten sida vid sida med betydligt mer traditionella produkter. Det är exakt den kontrast Let’s Feast använder: vardagsbutik på utsidan, smakmässigt överraskningsägg på insidan.

För videon innebär det också att dramaturgin nästan sköter sig själv. Varje ny förpackning är en liten fråga. Ser den god ut? Vet de ens vad den är? Har någon av dem en gammal smakfördom? Finns det en lukt som förstör allt? Blir den bättre när man tillagar den? Och framför allt: är den konstig bara för att vara konstig, eller finns det en riktig favorit gömd där?

Smaktestet fungerar för att Doris och Cristian inte försöker vara samma person

En matvideo blir snabbt monoton om båda vid bordet säger ”mm, god” på allt. Let’s Feast har ett bättre grundläge: de har tillräckligt olika preferenser för att samma tugga kan ge två användbara reaktioner. Det syns tydligt i hallon/choklad, mochin, bergamottdrycken och flera av snacksen.

Cristian kan fastna på en konsistens trots att själva smaken är bra. Doris kan vara mer positiv till en kombination som han redan vet att han brukar ogilla. I andra fall byter rollerna plats. Det viktiga är att de inte försöker jämka fram ett gemensamt facit. När de säger olika saker får tittaren mer information, inte mindre.

Det skapar också några av videons bästa små ögonblick. En säger nio, den andra säger sju. En säger två, den andra säger sex. I stället för att bråka om vem som ”har rätt” går de vidare. Smak är personlig, och videon tjänar på att behandla den så.

De bästa scenerna handlar ibland knappt om maten

Det finns ett ögonblick under lemonaden där de visar en liten tejpbit som markerar kamerans fokuspunkt. Det börjar bara med att produkten ska hållas rätt framför kameran, men blir snabbt ett miniatyrfönster in i hur de faktiskt får testbilderna att fungera. Manuell fokus, en bestämd punkt på bordet och ibland en skärbräda eller tejp som fysisk markör. Det är en detalj som är lätt att missa men som förklarar varför de ibland är så petiga med exakt var en burk hålls.

Sedan skämtas det om ”kamerakrika” och allt är tillbaka i vanligt Let’s Feast-tempo. Just den sortens sidospår gör att videon känns mindre som en uppställd produktrecension och mer som att man sitter med när två personer försöker få igenom en ovanligt stor provsmakning utan att tappa bort vare sig maten eller varandra.

”Tomaten ketchup” fungerar på samma sätt. Förpackningstexten är egentligen en trivial detalj, men den väcker ett minne om gamla familjeuttryck och hur barn kan göra ett felaktigt ord mer permanent än det korrekta. Sådant går inte att planera fram lika lätt som ett betyg. Det är där personerna blir viktigare än produkten.

Ett bättre sätt att läsa betygen: tre frågor i stället för en siffra

Let’s Feast använder poäng frikostigt. Tio av tio kan dyka upp flera gånger och ett skämtsamt 20 av 10 är fullt möjligt. Det är en del av underhållningen, men om man som tittare faktiskt funderar på vad man ska köpa är det smartare att läsa reaktionerna genom tre frågor.

Hela provningen i ordning – från frysen till sista chokladburken

För den som vill följa videon som en faktisk provning snarare än bara hoppa mellan vinnarna är ordningen viktigare än man först kan tro. Doris och Cristian börjar med det som behöver tid i air fryern och rör sig sedan fram och tillbaka mellan fryst, kylt, dryck, snacks och varm mat. Efter hand förändras både aptiten och tålamodet. Det som känns spännande efter fem minuter kan kännas väldigt mastigt när bordet redan hunnit fyllas med socker, yoghurt och choklad.

Sweet Potato Spirals får starta klockan

Sötpotatisspiralerna är den logiska öppningen eftersom förpackningen anger ungefär 15–18 minuter i air fryer. De åker därför in innan själva provsmakningen kommit igång på allvar. Det ger en liten teknisk detalj som är lätt att uppskatta i efterhand: videon slipper stanna upp senare och vänta på maten. När spiralerna är klara har tittaren redan hunnit igenom flera andra produkter.

Utseendet får en positiv första reaktion. Formen är mer dramatisk än vanliga pommes eller klyftor och passar väl in i Food Festival-känslan. När de senare smakar blir krispigheten ett plus, men grundsmaken av sötpotatis delar dem. För den som gillar sötpotatis är reaktionen alltså mer lovande än den samlade siffran kan antyda.

Mochi med hasselnöt – konsistensen blir huvudperson

Hasselnötsmochin är den första riktiga temperaturkänsliga produkten. Den har hunnit tina något och det påverkar upplevelsen. Doris och Cristian konstaterar att den är mycket mjuk, nästan squishy. Den typen av konsistens kan vara precis vad någon vill ha av mochi, men här blir den en stötesten eftersom jämförelsen går till fastare glassmochi som ger mer motstånd.

Smakmässigt får hasselnöten mer respekt. Den beskrivs som tydlig, rik och åt nötkrämshållet. Det finns alltså inget enkelt ”den var äcklig”. Den ena kan uppskatta smaken men ändå ge lägre betyg på helheten. Det är en nyttig skillnad för den som funderar på att köpa den: gillar du mjuk mochi och kraftig hasselnöt kan just det som sänker betyget för en av dem vara helt rätt för dig.

Hallonvarianten – mer friskhet, mindre tyngd

Hallonmochin delas på mitten, både för att de börjar känna att en hel bit är mycket och för att visa insidan. Den är något fastare än hasselnöten. Smaken kommer inte omedelbart, men när den gör det för den tankarna till hallonyoghurt och sorbet. Friskheten blir dess främsta styrka.

Betygen är fortfarande försiktiga. Det är inte en dålig produkt, men i konkurrens med det som kommer senare känns den mer som en mellanakt. Det är också här man börjar märka hur deras skala fungerar: sex av tio betyder inte ”undvik”. Det betyder snarare att den är trevlig men inte minnesvärd.

Lemon yuzu – syran gör jobbet

Lemon yuzu ser nästan varningsfärgad ut enligt duon, men det är en sådan varning som snarare ökar nyfikenheten. När de klipper upp den syns sorbet i mitten. Den friska citrussmaken ger ett tydligare avbrott från den sega ytan än hasselnötsfyllningen gjorde, och reaktionen blir direkt mer positiv.

Här märks också en personlig fördel: Cristian gillar citron mycket. Han går därför högre i betyg, medan Doris fortfarande är positiv. Om man skulle välja en enda mochi utifrån videon är det den här som har bäst chans att tillfredsställa båda lägren.

Cherry Blossom – en liten dessert med stor reaktion

Körsbärsblomsdesserten inleds med en långsam kamp mot ordet yoghurt. Det låter banalt, men det sätter tonen för scenen: innan de ens hunnit smaka har de börjat skoja om stavningen. När innehållet väl provas försvinner ironin nästan helt. Den lena konsistensen och den blommigt körsbäriga smaken träffar rätt hos båda.

Att båda spontant kommer nära 10 av 10 gör den till en av videons säkraste rekommendationer. Det är inte ett läge där den ena försvarar en konstig favorit mot den andra. De är överens. Den typen av samstämmighet är relativt ovanlig i en video där flera produkter splittrar bordet.

Matcha – fördomen överlever inte första skeden

Matcha kommer in med ett handikapp: minst en av dem säger redan före provningen att matcha lätt smakar ”grönt gräs”. Det är en klassisk förväntansfälla. Om man går in i ett test och väntar sig en smak man inte gillar krävs ofta mer av produkten för att vända domen.

Det är därför reaktionen blir så stark när desserten faktiskt fungerar. Färgen är mintgrön, doften mest yoghurt och smaken tydligt matcha – men utan att bli för mycket. Den som normalt är skeptisk till matcha gillar den ändå. För tittaren säger det mer än om en matchaälskare hade gett samma betyg.

Två glassmackor – bra, men de möter hård konkurrens

Glassmackorna kommer när flera starka desserter redan hunnit passera. Den ena har mörkare kaka och lite mer textur, den andra går mer åt klassisk choklad-/vaniljhållet. De är små nog att dela i bitar, vilket är klokt med tanke på hur mycket som återstår.

Båda är goda. Den mörkare får ett litet övertag tack vare tuggmotstånd och bitar som bryter upp glassen. Men ingen av dem skapar samma ”wow” som körsbärsblomman. Det är ett tydligt exempel på hur placering i en provning kan påverka intrycket. Efter två mycket starka träffar känns en kompetent glassmacka nästan vardaglig.

Lakritsyoghurt – skratt blir allvarligt beröm

Lakritsyoghurten kommer med maximal misstänksamhet. Bara färgen – brun och långt från den visuella bild många har av fruktyoghurt – gör att testet ser ut att vara på väg mot katastrof. De luktar, pratar om salmiak och hoppas nästan på att den ska smaka Turkisk Peppar.

När första skeden går in förändras energin. Smaken väcker flera nostalgiska referenser på kort tid: hockeypulver, salta klubbor, lakritspulver i rör och Finland. Den reaktionen är viktig eftersom den visar att produkten inte bara smakar ”lakrits” på ett generiskt sätt. För dem landar den i en specifik nordisk godissmakvärld som de känner igen.

Det skämtsamma 20 av 10-betyget ska förstås som entusiasm, inte laboratoriemätning. Men det råder ingen tvekan om att detta är den produkt som mest överraskar i positiv riktning. När man dessutom vet att Lidl faktiskt listar lakritsyoghurten som aktuell veckovara blir den videons mest konkreta jaktobjekt.

Cherry Lemonade – smakprofilen går i två steg

Lemonaden ser bättre ut än den luktar, och smaken gör nästan samma tvåstegsrörelse som deras ansiktsuttryck. Först kommer en kraftig syra som får båda att reagera. Sedan kommer sötman. Att de upplever dessa faser så tydligt gör drycken intressant, men inte nödvändigtvis mer lättdrucken.

Doris ser fler möjligheter och skulle kunna tänka sig att köpa den igen, medan Cristian stannar mer på ”god men nej tack till repris”. Om man gillar citronlemonad men hoppas på tydligt körsbär kan hans invändning vara relevant: han tycker att körsbärstonen är svår att hitta.

Crispy Cones – den bästa delen av glasstruten, fast mer intensiv

Crispy Cones bygger på en genialt enkel observation: många gillar chokladen i botten på en glasstrut mer än själva rånet. Varför inte sälja små rån fyllda med choklad? Förpackningen ser prydlig ut och idén får omedelbart poäng.

Problemet är koncentrationen. När chokladbotten inte längre är den lilla avslutningen på en glass utan hela produkten blir den snabbt mäktig. Duon kan se hur barn skulle gilla den och uppskattar själva konceptet, men det är inte en snackpåse de vill tömma i ett svep.

Pripps Radler 0,0 – citronen gömmer inte ölsmaken

Radlern känns nästan som en kontrollprodukt. De tror att de kanske testat den tidigare, minns olika och konstaterar sedan att doften är precis vad etiketten säger: citron plus öl. Smaken behåller ökaraktären trots 0,0-etiketten, vilket kan vara positivt för den som faktiskt vill ha en alkoholfri ölprodukt och mindre positivt för den som hoppas på citronläsk.

Fem av tio är ett rättvist uttryck för scenen. Den är inte äcklig. Den är inte spännande. Den gör jobbet och lämnar sedan plats åt märkligare saker.

Pork Patty Burger – först skratt, sedan ett riktigt användningsfall

Burgaren är en av de få produkter där tillagningen i sig blir del av storyn. Den värms, blir het, ketchup diskuteras och parallellt har sötpotatisspiralerna hunnit bli aningen för hårt körda i ena änden. Köket börjar på riktigt kännas som en buffé som ingen seriös restaurang skulle komponera men som passar perfekt i en testvideo.

När den smakas är jämförelsen med köpta köttbullar faktiskt ganska informativ. Det placerar smaken i ett välkänt svenskt referensfält. Den är inte komplex, men saftigheten och enkelheten gör att båda höjer den långt över sina första förväntningar. Att Cristian direkt börjar föreställa sig den på fisketur visar att produkten fått ett konkret liv bortom kameran.

Parkside Kong – varumärket är roligare än smaken

Parkside-burken bär mer story än vätskan klarar av. Efter London Eye-återblicken är ribban nästan komiskt hög. Doften påminner om Red Bull-liknande originalenergidryck och smaken hamnar i ett generiskt energidrycksregister. Cristian associerar till billiga flaskor från tiden när han och Doris träffades.

Fem av tio och ”drickbar” är därför ganska exakt. Den är inte dålig nog för en scen, bara inte unik nog för ett jubileum.

Kokoswafers – tryggt sött efter all märklighet

Wafersen ser mindre utmanande ut än mycket annat, men påsen känns tung och skapar ändå en liten fråga. Smaken levererar kokos, sötma och en mjukare, fuktigare känsla än torra standardwafers. De landar på ungefär sju.

Den blir inte en rubrikprodukt, men den fungerar som ett exempel på att allt i en ”konstiga Lidl-produkter”-video inte behöver vara konstigt. Ibland är det skönt med något som bara smakar bra och sedan låter nästa produkt ta dramatiken.

Kvargbarsduellen – den vita klarar sig, chokladen faller

Kvargbaren kommer från proteinsektionen och innehåller enligt förpackningen 7,5 gram protein. Utseendet hjälper inte. Den ljusa varianten jämförs med en bit smör, och lukten för tankarna till sur yoghurt eller kvarg. Smaken är märklig men inte helt odrickbar – eller oätlig – för båda.

Chokladversionen lyckas däremot göra kombinationen sämre. Den får bara omkring ett av tio från minst en av dem och blir en av få produkter där de nästan behöver skölja munnen efteråt. Om videon har en tydlig bottenkandidat är det här en av de starkaste.

Bergamott och mint – en smak som kräver rätt person

Bergamott är en arom som många känner från te, medan mint lätt går mot godis, tandkräm eller munskölj. När båda hamnar i samma dryck blir associationerna nästan förutsägbart spretiga. Duon luktar städmedel, tänker på polkagris och provar ändå.

Resultatet är mer positivt än lukten. Det är sött och surt på samma gång och tillräckligt annorlunda för att åtminstone en av dem ska kalla det spännande. Men skillnaden i betyg visar att den inte är universell. Detta är en ”om du gillar aromen”-produkt, inte en säker rekommendation.

Snack Rings – inget behöver vara en sensation

Ringchipsen i sour cream & onion och ketchup får mycket mindre dramatik än några av de andra sakerna. De är igenkännbara, krispiga och lättbedömda. Den ena smaken upplevs mer ordinär, den andra får högre betyg. Det är ett bra mellanparti eftersom videon inte försöker tvinga fram ”helt sjukt” ur varje påse bara för att rubriken säger så.

Balkankorven – köttigare än namnet är informativt

Balkankorven är en produkt där själva namnet skapar fler frågor än svar. Duon försöker placera den mellan falukorv, salami och sylta. Utseendet är spräckligt, smaken tydligt köttig och reaktionen förvånansvärt positiv. Ett betyg runt sju från den ena och tio från den andra placerar den högt i den senare delen av videon.

Det är dessutom en av de få salta produkter som verkligen kan konkurrera med dessertvinnarna. När en lång provning domineras av sött kan en salt korv nästan få extra hjälp av kontrasten. Men reaktionen är tillräckligt tydlig för att den ska räknas som mer än bara smakpaus.

Cocoa & Orange Spread – rostat bröd uppstår i huvudet innan testet är slut

Choklad- och apelsinpålägget ser märkligt marmorerat ut i burken. De försöker få med både choklad och fruktdel på skeden och går in med relativt låg förväntan. Sedan kommer den där snabba vändningen: det här skulle vara riktigt gott på rostat bröd.

Det är ett starkt betyg i praktiken. När en produkt direkt genererar en användningsidé betyder det att testet överlevt den konstiga förpackningen och börjat fungera som vanlig mat. Båda är mycket positiva och den hamnar nära toppen.

Cocoa & Raspberry Spread – samma idé, helt annan balans

Hallonversionen ser nästan likadan ut men landar annorlunda. Cristian säger redan före provningen att hallon och choklad inte är en favoritkombination, och första tuggan bekräftar hans misstanke. Han tycker det blir för sött och går ned mot två av tio.

Doris är mer generös och hittar friskhet där han hittar överdos. Därmed avslutas provningen med en av de renaste smakskillnaderna mellan dem. Det är nästan ett perfekt slut för formatet: efter hela bordet finns fortfarande inget objektivt facit.

Vilka av produkterna går faktiskt att hitta nu?

En av de vanligaste frustrationerna med videor om tillfälliga butikssortiment är tidsfaktorn. Man ser något kul, går till butiken några dagar senare och möts av en tom hylla eller en helt ny temavecka. Därför är det värt att skilja på vad som syns i videon och vad Lidl samtidigt listar centralt på sin svenska webbplats.

Den tydligaste träffen är lakritsyoghurten: 27,90 kronor för ett kilo, med angiven butiksperiod 31 augusti–6 september 2026. Lidls frystsida listar dessutom mochi-glass för 39,90 kronor per sexpack om 35 gram och glasscookies för 32,90 kronor per fyrpack, båda i anslutning till samma veckosortiment. Det betyder inte automatiskt att exakt varje smak och variant från videon finns i varje svensk butik, men det visar att flera av produktfamiljerna verkligen ligger i det aktuella flödet.

Det är också värt att notera Lidls egen standardreservation: kampanjprodukter kan ta slut och lokala undantag förekommer. För den som specifikt vill jaga lakritsyoghurten eller mochin är den praktiska strategin därför enkel: se videon som inspiration, men kontrollera den egna butikens läge innan man bygger hela kvällens dessertplan runt en enda tillfällig vara.

Om du bara ska prova fem saker från videon

En 700-kronorsrunda är kul på YouTube, men de flesta tittare kommer knappast vilja återskapa hela bordet. Om man i stället reducerar videon till fem produkter som tillsammans fångar det bästa med testet blir urvalet tydligare.

Lakritsyoghurt – för överraskningsvärdet

Det är den självklara ettan för den som gillar lakrits. Inte för att betyget är matematiskt högst, utan för att skillnaden mellan förväntan och faktisk reaktion är störst. Produkten ser ut som en gimmick, luktar tydligt lakrits och får dem att börja prata om gamla godisminnen. Den levererar exakt det en sådan video hoppas hitta: en ny favorit som ingen hade kunnat gissa säkert innan första skeden.

Cherry Blossom Dessert – för den säkra gemensamma domen

Om lakrits känns för riskabelt är körsbärsblomman det tryggare kortet. Båda är mycket positiva och använder ord som len, krämig och blommig. Den har inte samma nordiska nostalgichock som lakritsen men desto större chans att fungera för någon som bara vill ha en ovanlig dessert utan att ge sig in i salmiakland.

Pork Patty Burger – för vardagsnyttan

Den ser minst elegant ut på listan men fyller en helt annan funktion. Det är en produkt du kan äta när du är hungrig, inte en smakbit du delar i sex små skedar. Det höga betyget kommer ur enkelhet, saftighet och idén att den är billig och snabb. Om man vill prova något från videon som faktiskt kan bli en enkel lunch är den mer relevant än ännu en efterrätt.

Lemon yuzu-mochi – för den friska sidan av frysen

Av mochin är citron/yuzu bäst placerad för ett rekommendationsköp. Syran skär igenom sötman och den sorbetliknande kärnan uppskattas. Dessutom visar den tydligt vad som skiljer mochi från vanlig glass: kombinationen av seg yta och kall, frisk fyllning är själva poängen.

Cocoa & Orange Spread – för frukostbordets chansning

Apelsin och choklad är en mer klassisk smakduo än många av videons andra kombinationer, men burkens upplägg gör den ändå nyfikenhetsvänlig. Det viktigaste är att båda omedelbart ser ett användningsområde: rostat bröd. Den som inte är sugen på att äta en liter lakritsyoghurt har här en mer vardaglig väg in i samma Lidl-runda.

Och fem saker du inte behöver jaga först

Att något hamnar i den här gruppen betyder inte att det är objektivt dåligt. Poängen är snarare att det finns starkare, mer särpräglade eller mer enhälligt uppskattade produkter i samma video.

Choklad-kvargbaren

Den har videons tydligaste negativa smakreaktion och får ett mycket lågt betyg. Om proteinmängden eller andra näringsvärden är ditt primära mål kan du förstås bedöma produkten utifrån andra kriterier, men som smakrekommendation är den svår att försvara utifrån just detta test.

Parkside-energidrycken

Kul burk, kul koppling, vanlig smak. Om du samlar Parkside-prylar eller bara vill ha jubileumskänslan finns ett nöje i varumärket. Om du letar efter den mest spännande drycken på Lidl-bordet är själva innehållet för generiskt enligt deras reaktion.

Hallon-chokladpålägget

Här är domen splittrad, men apelsinvarianten får ett så mycket tydligare gemensamt ja att den känns som bättre första köp. Hallonversionen är mer för den som redan vet att hallon och choklad är en favoritkombination.

Crispy Cones

Idén är rolig, presentationen är gullig och små rånstrutar fyllda med choklad kommer säkert ha sin publik. Men ”mastigt” är den återkommande känslan. Det finns fler intressanta saker att lägga samma sötsug på.

Pripps Radler 0,0

Den gör det den ska men hamnar mitt på skalan. Om du specifikt vill ha alkoholfri öl med citron kan fem av tio fortfarande vara fullt tillräckligt. Men i en video där lakritsyoghurt får folk att nästan tappa konceptet är en korrekt, förutsägbar radler svår att prioritera.

Vad 700 kronor faktiskt köper i den här videon

Doris och Cristian säger att de lagt ungefär 700 kronor och betalat fullpris. Det är mycket pengar om man tänker ”en vanlig matkasse”, men videon är inte byggd som en normal handling. De köper små mängder från många kategorier med målet att få variation: frysdesserter, yoghurt, dryck, snacks, snabbmat, korv, proteinprodukt och pålägg.

Det innebär att priset ska förstås som produktbredd snarare än portionskostnad. De kommer inte hem med middagar för en vecka. De kommer hem med ett smakbibliotek för ett avsnitt. En stor del av varorna äts dessutom bara i små testbitar och sparas. När de delar mochi, skär glassmackor och bara tar en sked av påläggen syns den skillnaden tydligt.

Det är också därför man som tittare inte behöver tolka videon som en köplista. Den mest rationella användningen är snarare att låta två personer ta kostnaden och risken för tjugo nyheter och sedan själv plocka de två eller tre som matchar ens smak.

Den kommersiella gränsen är ovanligt synlig – och det är bra

När ett kanalpar återkommande gör videos om samma butik och dessutom nyligen deltagit i en varumärkesaktivitet blir det naturligt att tittare undrar vad som är samarbete och vad som inte är det. Let’s Feast förekommer frågan genom att ta upp den själva. De säger att de tidigare gjort många Lidl-videor utan ersättning, att just den aktuella videon inte är betald och att varorna köpts för egna pengar, men att de nyligen haft en faktisk Lidl/Parkside-koppling.

Det är en bättre lösning än att låta tittaren upptäcka London-samarbetet halvvägs in och börja fundera på om hela Lidl-serien ska omtolkas. Transparensen tar några minuter men köper mycket tydlighet. Den förändrar inte heller det viktigaste för just smaktestet: reaktionerna är ofta alldeles för varierade för att fungera som slät reklam. Flera produkter får låga eller medelmåttiga betyg, och vissa beskrivs rent ut som obehagliga.

Samtidigt ska man inte göra motsatt misstag och låtsas som att den tidigare relationen är irrelevant. Det är just därför den redovisas. Tittaren får veta både att det finns en kommersiell historik och att den aktuella inköpsrundan enligt duon är självfinansierad. Sedan kan man bedöma videon med den informationen på bordet.

Parkside-rekordet: så gick det till bakom den korta återblicken

London Eye-berättelsen är bara ett sidospår i matvideon, men den förtjänar lite mer kontext eftersom den låter nästan osannolik. Parkside byggde sitt 30-årsjubileum kring projektet ”THE ROTATION” och använde en PARKSIDE PERFORMANCE 20 V borrskruvdragare i ett Guinness World Records-försök. Företaget anger ett maximalt vridmoment på 60 Nm för den aktuella specialversionen.

Det avgörande är kraftöverföringen. London Eye är cirka 135 meter högt, hjulet anges väga omkring 2 100 ton och en vanlig borrskruvdragare kan förstås inte bara pressas mot konstruktionen och snurra den som en skruv. Parkside beskriver ett system där verktyget drev en hydraulisk pump. Pumpen byggde upp tryck och skickade kraften vidare till en hydraulisk vinsch, samtidigt som London Eyes befintliga hydraulik sattes i neutralt läge så att systemet inte bromsade rörelsen.

Vinschen kunde arbeta med stor kraft och sex styrrullar användes för stabilitet. För att rekordkravet skulle uppfyllas behövde rörelsen vara mätbar och kontrollerad. Parkside uppger att projektet genomfördes tillsammans med TU Darmstadt och under tillsyn av Guinness World Records. Mer än 50 experter var involverade och planeringen sträckte sig över ungefär ett år.

Den tekniska förklaringen gör egentligen prestationen mer, inte mindre, intressant. Poängen var inte magi utan ingenjörskonst: att låta ett litet batteriverktyg vara den enda aktiva kraftkällan som via ett specialbyggt system får en enorm konstruktion att röra sig. När Cristian i Lidl-videon kokar ner allt till ”en skruvdragare, ett batteri” är det den emotionella kärnan han återger. Bakom den låg en betydligt större apparat.

Att Let’s Feast var på plats blir därför en stark continuity-detalj. De satt inte bara hemma och såg en reklamfilm i efterhand; de beskriver att de reste till London och bevittnade rekordet. Det förklarar varför de talar om Parkside nästan som ett lag de hejar på när burken kommer fram.

Från Airbus A380 till London Eye – Parkside bygger en egen stuntserie

London Eye-projektet kom inte ur tomma intet. Parkside hänvisar själva till ett tidigare stunt, ”THE PULL”, där en 12 V borrskruvdragare användes i ett system som drog ett Airbus A380-flygplan. Företaget uppger att det över 300 ton tunga planet flyttades 1,43 meter. Efter den kampanjen blev frågan hur man skulle göra något ännu större till 30-årsjubileet.

Svaret blev London Eye. På så sätt finns det faktiskt en intern Parkside-serie som speglar Let’s Feasts egen Lidl-serie: återkommande format, högre insats nästa gång, samma grundidé. Den ena serien testar vad som händer när två personer smakar konstiga butikssaker. Den andra testar hur stora objekt man kan flytta med små elverktyg via smart kraftöverföring. Det är lätt att förstå varför de två världarna kunde mötas i ett samarbete.

Det återkommande Lidl-formatet har tre tydliga byggstenar

När man jämför 2024, 2025 och 2026 går det att se varför serien håller utan att behöva uppfinna en ny regelbok varje gång. Tre byggstenar räcker.

1. Butiken väljer halva innehållet

Eftersom urvalet styrs av vad som råkar finnas på hyllan får varje video automatiskt ett tidsavtryck. Sommarnyheter 2025 ser inte ut som veckans sortiment hösten 2026. Det gör att samma format kan återvända utan att bli en direkt repris.

2. De väljer efter reaktionspotential, inte komplett sortiment

De försöker inte recensera Lidl systematiskt. De plockar sådant som ser gott, äckligt, konstigt eller spännande ut. Det är en viktig skillnad. Videon lovar upptäckter, inte konsumenttest med provlaboratorium. En produkts chans att hamna i korgen ökar om förpackningen får någon att säga ”vad är det där?”.

3. Målet är nya favoriter

Både 2024- och 2025-beskrivningarna använder idén om att hitta nya favoriter. Det är viktigare än det kan låta. Om målet bara var att hitta äckliga saker skulle formatet bli en freakshow. När målet är favoritjakt finns en positiv möjlighet i varje ny förpackning. Lakritsyoghurten 2026 är det perfekta exemplet på varför den formuleringen fungerar.

Varför det är bra att de ibland ändrar sig mitt i tuggan

Flera produkter får en reaktion i två steg. Hallonmochin smakar nästan ingenting först och mer efter någon sekund. Lemonaden börjar surt och slutar sött. Bergamott/mint låter värre när den luktas än när den faktiskt dricks. Det är små saker, men de gör provningen mer trovärdig som smakupplevelse.

Smak är inte alltid omedelbar. Fett, kyla, syra, sötma och arom kan komma i olika ordning. I en hårt klippt reklamrecension hade man lätt kunnat välja en enda reaktion. Här får vi ibland se hur första intrycket blir korrigerat efter två sekunders tuggande. Det är särskilt tydligt när någon först säger att en produkt inte smakar något och sedan börjar hitta hallon, yoghurt eller citrus.

Det betyder inte att bedömningen blir objektiv. Tvärtom är den fortfarande personlig. Men den blir mer användbar eftersom man får se hur smakupplevelsen utvecklas.

Konsistensen avgör mer än man tror

Det går att gruppera nästan hela videon efter konsistens, och det gör tydligt hur mycket texturen påverkar helhetsintrycket. Mochin är mjuk och seg, Cherry Blossom-desserten len och matchavarianten krämig, medan glassmackorna får motstånd från kakan och sötpotatisspiralerna ska vara krispiga. Burgaren överraskar genom att brödet inte är torrt, proteinbaren beskrivs som smörlik och kokoswafersen som ovanligt fuktig. Det är alltså långt ifrån bara smaker som tävlar mot varandra.

Hasselnötsmochin är det tydligaste exemplet. Smaken får beröm men helhetsbetyget sjunker för att produkten hunnit bli för mjuk. Om man bara läste ”hasselnöt – 4/10” skulle man missa varför. För någon som gillar mjuk mochi kan den fortfarande vara helt rätt.

Samma sak åt andra hållet med burgaren: förväntningen är att mikrovågsbröd ska bli torrt eller segt. När det inte blir det stiger hela produkten. Konsistens kan rädda en enkel smak lika mycket som den kan sänka en bra.

Sötma blir den osynliga motståndaren mot slutet

När en provning innehåller många desserter händer något som aldrig syns på en enskild förpackning: tröttheten byggs upp. En produkt kan vara god i tre tuggor men ändå kännas fel som nummer tolv. Doris och Cristian börjar själva kommentera mättnaden och hur mycket de redan ätit. Det är särskilt relevant när de delar produkter i mindre bitar.

Det betyder att senare söta produkter får en tuffare uppgift. Hallon-chokladpålägget är kanske det tydligaste offret; ”sött på sött” blir själva invändningen. Samtidigt klarar apelsinvarianten sig bättre eftersom citrus ger kontrast. Den skillnaden säger något om balans som går bortom personlig favorit.

Det är också möjligt att en tittare som provar hallonpålägget hemma på en neutral brödskiva, utan att först ha ätit mochi, yoghurt, glassmackor och wafers, skulle reagera mildare på sötman. Det gör inte videons omdöme fel – men det sätter det i rätt sammanhang.

Videon har egentligen tre akter – och det är därför ätandet inte känns som en enda lång lista

Om man ser bortom den konkreta ordningen på varorna går videon att dela in i tre tydliga faser. Den första är upptäckten: påsarna töms, fryssakerna identifieras och förväntningarna är fortfarande höga. Den andra är överraskningsfasen där flera av de riktigt stora vinnarna kommer – körsbärsblomma, matcha och framför allt lakritsyoghurt. Den tredje är uthållighetsfasen: de är mättare, tempot är friare och fler produkter bedöms i relation till allt de redan hunnit äta.

Den uppdelningen spelar roll eftersom en provsmakning med ett tjugotal produkter annars lätt blir monoton. Här bryts ätandet hela tiden av små praktiska moment: air fryern piper, något måste tillbaka i frysen, skålar ska hämtas, en burk skakas och en mochi klipps itu för att visa insidan. När en annan produkt dessutom är så varm att den knappt går att hålla får videon rörelse utan att någon behöver lägga en konstgjord tävling ovanpå smaktestet.

Det är också i tredje akten som den sociala energin tar över mer. Dialektskämt, gamla minnen och kommentarer om hur deras egen energi stiger under inspelningen får mer plats. När de till sist kommer till de två chokladpåläggen har videon redan gjort sitt smakmässiga huvudnummer. Därför kan den sluta i en helt vanlig oenighet om hallon och choklad i stället för att behöva en konstruerad final.

Doris och Cristian är som bäst när den ena vägrar köpa den andras smaklogik

Det finns en vardaglig typ av humor i videon som bygger på att de kan varandras preferenser tillräckligt bra för att argumentera innan smaken ens hunnit landa. Matcha är ett sådant ögonblick: skepsisen är känd på förhand. Hallon och choklad är ett annat: Cristian går in med ett redan etablerat motstånd mot kombinationen. När resultatet sedan följer den förväntningen får Doris något att reta honom för; när resultatet bryter mot den, som med matchan, blir scenen ännu bättre.

De försöker dessutom ganska sällan övertyga varandra på riktigt. När någon ger fyra och den andra sju blir nästa fråga ofta bara vad som står näst på bordet. Det gör oenigheten lätt. Smaken används inte för att skapa konflikt, utan för att skapa två perspektiv.

Det märks särskilt när någon formulerar ett helt absurt men ändå träffande smakord. ”Det smakar Finland” hade varit meningslöst i en traditionell recension, men inom deras gemensamma referensvärld blir det omedelbart begripligt: salmiak, färjegodis, lakritspulver och en viss sorts nordisk söt-salt nostalgi. Den andra kan fylla i i stället för att fråga vad i hela landet som avses.

Samma dynamik finns i språkspåren. ”Tomaten ketchup” är roligt för att båda direkt hör hur formuleringen låter som något deras familj skulle kunna ha hittat på. Diskussionen om yoghurtstavning blir lång för att båda är mer intresserade av att driva med ordet än av att vinna ett korrekturkrig. Det är små scener, men de är precis det som gör att tjugo förpackningar inte blir tjugo identiska recensioner.

Det mest användbara med videon är inte topplistan – det är förväntningarna som spricker

En ren ranking berättar vad de gillar. En bättre analys tittar på vilka produkter som förändrar deras uppfattning mest. Där finns fyra tydliga rörelser.

Från misstänkt till fantastisk: lakritsyoghurt

Ingen annan produkt börjar med en så tydlig känsla av att ”det här borde inte fungera” och slutar med lika stor entusiasm. Det är videons största positiva avvikelse från förväntan.

Från tveksam till vardagspraktisk: Pork Patty Burger

Förpackning, utseende och enkel ingrediensidé drar ned förväntningarna. Efter uppvärmning byter samtalet fokus från ”vad är det här?” till ”i vilken situation skulle det här faktiskt vara smart?”. Det är en större seger än ett högt smakbetyg i sig.

Från gräsrisk till dessertfavorit: matcha

Matcha har en uttalad motvind före provningen. Att även skeptikern gillar desserten gör reaktionen mer värdefull än ett neutralt sju av tio hade varit.

Från funktionell till obehaglig: choklad-kvargbaren

Här går rörelsen åt andra hållet. Proteinpositioneringen ger en förväntan om att smaken åtminstone ska vara acceptabel. Chokladvarianten lyckas inte ens nå dit för dem. Den negativa överraskningen gör den mer minnesvärd än många fempoängare.

En smakskala i fyra nivåer – utan att låtsas att alla betyg är exakta

I stället för att försöka göra en matematisk tabell av alla spontana siffror går produkterna bättre att förstå i fyra breda grupper. Det respekterar att vissa betyg sägs snabbt, ibland ändras och ofta är skämtsamt överdrivna.

Vad rubrikens ”helt sjuka produkter” faktiskt betyder när man ser hela videon

Titeln LIDL HAR FÅTT IN HELT SJUKA PRODUKTER …. lovar maximal märklighet, men videon är roligare om man inte tolkar orden bokstavligt. Många produkter är inte extrema alls. Glasscookies, radler, ringchips och kokoswafers är fullt begripliga livsmedel. Det ”sjuka” ligger snarare i blandningen och i vissa specifika smakval.

Lakritsyoghurt sticker ut för kombinationen. Cherry Blossom och matcha sticker ut för att de känns oväntade i en svensk lågprisbutiks kyl. Pork Patty Burger sticker ut för sin enkla konstruktion och förpackning. Parkside-energidrycken sticker ut för att ett verktygsvarumärke plötsligt finns i matdelen. Resten fungerar som kontrast.

Det gör titeln mer rättvis än om varenda produkt hade behövt vara en stuntprodukt. Hade allt varit lakritsyoghurt hade inget varit lakritsyoghurt. De vanliga varorna behövs för att det konstiga ska kännas konstigt.

Det finns en liten matpsykologi i att se någon annan prova först

En stor del av lockelsen med tester av udda butiksmat är riskfördelning. Tittaren behöver inte köpa ett kilo brun lakritsyoghurt för att få veta om kombinationen åtminstone kan fungera. Någon annan öppnar burken, luktar, tar första skeden och gör ansiktet som berättar om katastrofen innan ordet hinner komma – eller, i det här fallet, om överraskningen.

Det sänker tröskeln för nyfikenhet. En person som aldrig hade plockat lakritsyoghurt spontant kanske vågar efter att två bekanta smakpersonligheter reagerat positivt. Omvänt kan choklad-kvargbaren få stanna på hyllan. Videon fungerar därmed som ett informellt filter, men inte som facit.

Det sista är viktigt. Smaktester kan aldrig ersätta den egna smaken. De kan däremot göra ett sortiment mer navigerbart genom att ge beskrivningar, reaktioner och jämförelser. ”Smakar nötkräm men är väldigt mjuk” är mycket mer användbart än bara ”fyra av tio”. ”Surt först, sedan mycket sött” säger mer än ”femma”. Let’s Feast är som mest informativa när de råkar beskriva just de skillnaderna.

När en produkt blir en minnesmaskin

Några av videons mest levande stunder kommer när smaken öppnar en helt annan dörr. Lakritsyoghurten leder till minnen av godis från 80- och 90-tal, plaströr med lakritspulver och Finland. ”Tomaten ketchup” leder till familjens gamla påhittade namn på dryck. Parkside-burken leder till London. En energidryck leder till tiden när Doris och Cristian träffades.

Det är ingen slump att dessa scener känns mer personliga än när någon säger att ett chips är gott. Smak och lukt är starka minnestriggers i vardagen, och i videoformatet ger de spontana associationerna en annan sorts information: inte vad produkten innehåller, utan var den placerar personen som äter den.

För en kanal som bygger mycket på vardagsliv, relation och återkommande familjereferenser är det perfekt material. Man behöver inte lämna köksbordet för att få en callback till en äldre period i livet. Det räcker med fel sorts ketchuptext.

Kamerafokuset är en liten detalj som berättar mycket om formatet

När lemonadflaskan ska visas för tittarna blir det ett kort avbrott kring exakt var den ska hållas. De använder manuella kamerainställningar och har markerat en fokuspunkt med tejp. Ibland använder de andra fysiska markörer för samma sak. Det är en enkel lösning på ett konkret problem: om kameran inte autofokuserar måste produkten hamna på rätt plats för att etiketten och innehållet ska bli skarpa.

Det förklarar också ett återkommande beteende i smakvideos: föremålet hålls nästan ceremoniellt framför linsen, väntar en sekund och flyttas tillbaka. För en tittare ser det självklart ut. För den som spelar in är det ett litet koordinationsmoment varje gång.

Att de väljer att skoja om det i stället för att klippa bort allt gör scenen mer personlig. ”Kamerakrika” behöver inte vara ett återkommande kanalbegrepp för att fungera; det räcker som ett ögonblick där tekniken blir del av samtalet utan att videon plötsligt förvandlas till en kameraguide.

Mättnaden förändrar spelplanen – och de låtsas inte som något annat

Mot slutet säger de öppet att de börjar bli mätta, vilket knappast är konstigt efter flera yoghurtar, mochi, glassmackor, snacks, korv, burgare, wafers och chokladpålägg. Det är värt att ha i bakhuvudet när de sista smakerna bedöms: en produkt som kommer sent möter helt enkelt ett tröttare och mättare smakbord än den som öppnade provningen.

En väldigt söt produkt som kommer först kan kännas lyxig. Samma produkt som kommer efter tio andra söta saker kan kännas tung. En salt korv sent i videon kan å andra sidan få extra attraktionskraft just för att den bryter sockerlinjen. Det betyder inte att man ska justera deras betyg i efterhand, men man kan förstå dem bättre.

Det är därför topplistan ovan väger in mer än siffror. Samstämmighet, spontan återköpslust och konkreta användningsidéer är robustare signaler än om någon råkade säga sju eller åtta efter den femtonde smakbiten.

Ett enkelt sätt att göra en egen Lidl-provning utan att köpa halva butiken

Den som blir sugen på att göra samma sak hemma behöver inte kopiera 700-kronorsupplägget. Tvärtom blir provningen ofta bättre om man väljer färre produkter med tydligt olika profiler. En fryst dessert, en yoghurt, en salt snackprodukt, något varmt och en dryck räcker för att skapa variation.

Utifrån den här videon skulle ett balanserat fempack kunna vara lemon yuzu-mochi, lakritsyoghurt, Pork Patty Burger, Balkankorv och bergamott/mint-drycken. Då får man segt/fryst, krämigt, varmt, salt kött och aromatisk dryck utan att äta fem olika chokladdesserter på rad.

Vill man hellre gå dessertvägen kan man välja körsbärsblomma, matcha, en mochi och ett av chokladpåläggen. Då är det smart att dela små portioner, precis som Doris och Cristian gör med flera produkter. Man behöver inte avsluta en hel förpackning för att veta om smaken är något man vill köpa igen.

För produkter som ska värmas gäller förstås förpackningens egna tillagnings- och förvaringsanvisningar. Videons spontana hantering är underhållning; hemma är det enklast att följa de instruktioner som hör till just den vara man köpt.

Fyra sorters överraskning gömmer sig i samma matkasse

Det är lockande att kalla allt i videon ”konstiga produkter”, men märkligheten kommer egentligen från fyra olika håll. När man skiljer dem åt blir det lättare att förstå varför vissa produkter ger mycket större reaktioner än andra.

Smakkombinationen är oväntad

Lakritsyoghurt är skolboksexemplet. Varken yoghurt eller lakrits är konstigt var för sig. Det är mötet som gör hjärnan osäker. Samma princip gäller bergamott och mint, och till viss del hallon plus choklad när balansen blir väldigt söt.

Formatet är oväntat

Crispy Cones tar en bekant del av en glass – rånet med choklad – och gör den till hela produkten. Pork Patty Burger komprimerar snabbmatsidén till något som nästan ser ut som ett förpackat mellanmål. Parkside sätter sitt verktygsnamn på en energidrycksburk. Här är smaken inte nödvändigtvis ny; formen eller varumärkesmiljön är det.

Smaken är kulturellt eller tematiskt oväntad i svensk butiksmiljö

Cherry Blossom, matcha och yuzu känns som tydliga smakresor. De är etablerade smaker internationellt, men blir mer överraskande när de står bredvid vardagsmejeri i en svensk Lidl-butik. Det är inte ”konstigt” i global mening; det är kontrasten mot den lokala inköpsmiljön som gör dem videovänliga.

Priset och enkelheten skapar överraskningen

Pork Patty Burger är återigen bästa exemplet. Det oväntade är inte att bröd, kött och ketchup kan smaka bra ihop. Det oväntade är att en så enkel, billig-looking snabbprodukt visar sig vara saftig nog för att få högt betyg. När förväntningen är låg behöver produkten inte vara fantastisk i absolut mening för att kännas som ett fynd.

Det tillfälliga sortimentet är nästan en medspelare

Let’s Feast säger att de återvänder till Lidl med jämna mellanrum just för att det dyker upp nya saker. Det uttalandet får stöd av hur Lidls svenska webbplats ser ut den här veckan. Produktlistorna är fulla av datumintervall: 31 augusti–6 september, 3–6 september, 7–13 september. Sortimentet är uttryckligen tidsbundet på ett sätt som gör upptäckandet till en del av butikens rytm.

Det innebär att Let’s Feast-formatet får en naturlig anledning att återkomma. En ny video behöver inte hitta på ett nytt tema om butiken själv bytt ut tillräckligt mycket av det tillfälliga sortimentet. Det gör också äldre avsnitt till små tidskapslar. En tittare kan se 2024-videon och minnas en produkt som inte längre finns, medan 2026-videon fångar en vecka där lakritsyoghurt, mochi och matchasmaker ligger aktuellt.

Det finns förstås en nackdel: artiklar och videos om butikssortiment åldras snabbt på produktnivå. Därför är det viktigt att skilja på ”Let’s Feast gillade den här” och ”du kan köpa den här när som helst”. Den första uppgiften kan leva länge. Den andra måste kontrolleras mot butikens aktuella sortiment.

Vem bör köpa vad? En mer konkret guide genom hela bordet

Här går det att vara mer precis än ”den var god”. Varje produkt har en typ av tittare som sannolikt får mer nytta av reaktionen än andra.

Sweet Potato Spirals

Köp om: du redan gillar sötpotatis och vill ha ett krispigt, visuellt roligare alternativ till vanliga pommes i air fryer. Hoppa över om: själva sötpotatissmaken brukar störa dig; krispigheten kommer inte förändra grundsmaken.

Hasselnötsmochi

Köp om: du gillar nötkräm, mjuk mochi och en fyllig smakprofil. Hoppa över om: du vill att mochi ska vara fast och tydligt seg; just mjukheten är den stora invändningen i videon.

Hallonmochi

Köp om: du vill ha en friskare, mindre tung mochi med hallon-/sorbetkänsla. Hoppa över om: du vill ha väldigt intensiv smak från första sekunden; hallonet upplevs som senare och mildare.

Lemon yuzu-mochi

Köp om: citron, yuzu, sorbet och syra låter bättre än tung choklad eller nötkräm. Hoppa över om: du undviker tydligt citrusfriska desserter. Av mochin är detta videons säkraste rekommendation.

Cherry Blossom Flavor Dessert

Köp om: du gillar len yoghurt/dessert, körsbärstoner och mild blommighet. Hoppa över om: blommiga aromer brukar kännas parfymiga för dig. Reaktionen i videon är ändå ovanligt samstämmig och positiv.

Matchadessert

Köp om: du gillar matcha – eller är försiktigt skeptisk men vill prova en mildare dessertväg in. Hoppa över om: gröna te-aromer är något du konsekvent avskyr. Att en uttalad matchaskeptiker gillar den är dock ett bra tecken.

Glasscookies / glassmackor

Köp om: du gillar klassisk glassandwich men gärna vill ha mer kaktextur eller chokladbitar. Hoppa över om: du redan känner dig mätt bara av tanken på kaka plus glass plus chips/bitar. De bedöms som goda, men mäktiga.

Lakritsyoghurt

Köp om: du gillar salmiak, hockeypulver, Turkisk Peppar-liknande smakvärld eller lakritspulver. Hoppa över om: du redan vet att salt lakrits är en av dina minst favoritsmaker. Reaktionen är extremt positiv men bygger just på att lakritsen faktiskt känns igen.

Cherry Lemonade

Köp om: du gillar drycker som börjar rejält surt och sedan går över i sötma. Hoppa över om: du vill ha tydlig körsbärssmak eller en balanserad, lågmäld lemonad. Videon beskriver den som intensiv åt båda hållen.

Crispy Cones Cookies & Cream

Köp om: chokladbotten i glasstruten alltid är din favoritdel och du gillar små söta snacks. Hoppa över om: vit choklad och koncentrerad sötma snabbt blir för mäktigt.

Pripps Radler 0,0

Köp om: du vill ha alkoholfri dryck som fortfarande smakar tydligt av öl och citron. Hoppa över om: du hoppas på en citronläsk där ölsmaken bara ligger i bakgrunden.

Pork Patty Burger

Köp om: snabbhet, enkel uppvärmning och mättnad betyder mer än gourmetkänsla. Hoppa över om: du vill ha ost, grönsaker, tydlig stekyta och klassisk restaurangburgare. Videons beröm gäller mycket att den är bättre än sin enkla kategori antyder.

Parkside Kong energidryck

Köp om: du gillar klassisk ”original”-energidryckssmak eller tycker Parkside-kopplingen är rolig. Hoppa över om: du söker en ny smakupplevelse; den beskrivs som ganska generisk.

Kokoswafers

Köp om: kokoskräm och söta wafers redan låter som rätt mellanmål. Hoppa över om: du vill ha låg sötma eller torr, knaprig wafer; den beskrivs som mjukare och mer ”moist”.

Vit kvarg-/proteinbar

Köp om: proteinfunktionen är viktigare för dig än dessertkänsla och du brukar gilla kvargiga produkter. Hoppa över om: smörlik konsistens och sur mejeridoft låter obehagligt. Den klarar sig bättre än chokladvarianten men är långt från toppfältet.

Choklad-kvarg-/proteinbar

Köp om: egentligen bara om du vet sedan tidigare att du gillar just den typen av produkt och vill bilda dig en egen uppfattning. Hoppa över om: du använder videon som smakguide; detta är den tydligaste avrådan.

Bergamott & mint-dryck

Köp om: du gillar Earl Grey-arom, mint, polkagris eller ovanliga örtdrycker. Hoppa över om: associationer till tandkräm och munskölj direkt förstör aptiten. Oenigheten i videon är stor nog att egen smakprofil bör styra.

Snack Rings

Köp om: du redan gillar ringchips och vill prova ketchup eller sour cream & onion i formatet. Hoppa över om: du går till Lidl specifikt för något du aldrig smakat förut; de är för bekanta för att vara första prioritet.

Balkankorv

Köp om: du gillar falukorv, salami och kylskåpskorv med tydlig köttsmak. Hoppa över om: spräcklig, kompakt korv är en konsistens du normalt undviker. Den får oväntat starka betyg.

Cocoa & Orange Spread

Köp om: apelsinchoklad, marmelad och rostat bröd hör till saker du redan gillar. Hoppa över om: frukt i choklad är ett absolut nej. Av de två påläggen är detta den klart säkrare rekommendationen.

Cocoa & Raspberry Spread

Köp om: hallonpraliner och söta bär-chokladkombinationer är din grej. Hoppa över om: du lätt tycker att choklad plus söt frukt blir sliskigt. Här delar sig Doris och Cristian tydligt.

Videons egna priser – om man delar ut utmärkelser i stället för poäng

Sifferbetygen är roliga men lite för rörliga för att ensamma sammanfatta avsnittet. Ett alternativ är att ge varje minnesvärd produkt den utmärkelse den faktiskt förtjänar utifrån reaktionen.

Om du följt Let’s Feast länge finns tre callbacks som är extra värda att fånga

Den första är förstås hela Lidl-serien. När de säger att de gjort många sådana videor är det inte bara ett allmänt påstående; det finns verifierade officiella avsnitt från åtminstone 2024 och 2025 med samma uttryckliga grundidé. Den nya videon bygger vidare på ett format som redan har en historia på kanalen.

Den andra är Parkside. London Eye-resan ligger så nära i tid att den fortfarande lever i deras spontana sätt att prata om varumärket. När de skämtar om att vara ”Parkside represent” är det inte en slumpmässig slogan. Det kommer ur en konkret upplevelse där de varit på plats kring ett stort internationellt PR-/rekordevent.

Den tredje är mer personlig och kommer allra sist. De tar upp att tittare reagerat på att Cristian sett sliten ut eller haft ett blåaktigt märke nära ansiktet. I stället för att lämna kommentarsrykten hängande förklarar han själv att han nyligen slutat snusa, rakat håret och att ett märke kring ögat hängde ihop med en Mike Tyson-inspirerad tatuering/markering från en tidigare video med hans pappa. Doris skämtar samtidigt bort spekulationen om att hon skulle ha slagit honom.

Det sista sidospåret behöver inte göras större än de själva gör det. De tar upp tittarkommentarerna om Cristians utseende, ger sin egen förklaring och går vidare. Det finns ingen anledning att spekulera om hans mående eller lägga in något mer än det de faktiskt berättar.

Varför det avslutande sidospåret passar bättre än man först tror

Rent ämnesmässigt har ett ansiktsmärke ingenting med lakritsyoghurt att göra. Men placerat i slutet fungerar samtalet som en klassisk ”innan vi avslutar”-uppdatering till återkommande tittare. De har redan testat allt, bordet är tömt på nyheter och nästa naturliga steg är att fånga upp något publiken frågat om sedan tidigare.

Det finns också en viktig skillnad mellan att göra en spekulativ artikel om någons utseende och att kort återge en förklaring personen själv ger i sin egen video. Här finns den senare situationen. Därför behöver detaljen varken förstoras eller gömmas. En kort, korrekt återgivning räcker.

För den som bara klickat för Lidl-produkterna är det en liten epilog. För den som följt de senaste Let’s Feast-videorna fungerar det som en callback och rättelse av en bild som vissa tittare tydligen hunnit skapa själva.

Vad som är nytt jämfört med de äldre Lidl-avsnitten

Det går inte att jämföra varje produkt mellan 2024, 2025 och 2026 utan att återberätta de äldre videorna i detalj, men deras officiella titlar och beskrivningar visar ändå en tydlig utveckling i ramen runt formatet.

2024 är lokal och enkel: de går in i Lidl i Norrköping, köper häftiga, konstiga eller udda produkter och provar dem. 2025 är mer medvetet seriell: de kallar tillbaka formatet efter ett uppehåll och testar sommarens nyheter. 2026 börjar med relationen till Lidl/Parkside och en diskussion om vad som är reklam, samtidigt som själva testidén är oförändrad.

Det betyder att formatet vuxit utan att behöva byta kärna. Kärnan är fortfarande två personer vid ett bord som provar saker de hittat i butik. Det nya ligger i bakgrunden: det finns fler tidigare avsnitt att referera till, publiken känner deras smakpreferenser bättre och deras relation till ett av butikens stora varumärken har blivit en story i sig.

Vilken äldre Lidl-video ska man se efter den här?

Om du vill fortsätta direkt bakåt är 2025-avsnittet det mest naturliga nästa valet: Testar Sommarens Nyheter Från LIDL – Konstiga Produkter, publicerad 14 juli 2025. Den ligger närmast i tid och beskrivs uttryckligen som en återkomst till deras serie om konstiga Lidl-produkter.

Därefter passar Testar Häftiga Produkter Från LIDL från 31 juli 2024. Där är setupen renodlad: en Lidl-butik i Norrköping, märkliga produkter och frågan om nya favoriter. Tillsammans visar de tre avsnitten hur lite som egentligen behöver ändras när formatet har rätt grundmotor.

För den som främst fastnade för Parkside-spåret är det i stället Parksides egen dokumentation av ”THE ROTATION” som ger mest extra värde. Där finns den tekniska förklaringen till hur 20 V-maskinen kopplades till hydraulik och vinsch, något som naturligt bara får några entusiastiska meningar i matvideon.

Aktuell status den 3 september 2026

Det mest konkreta som går att lägga till just nu är butiksläget. Lakritsyoghurten är fortfarande listad av Lidl Sverige under den pågående veckan, och Lidls frystsortiment visar mochi-glass och glasscookies i samma aktuella period. Parkside-rekordet är också färskt: den officiella pressinformationen är daterad 19 augusti 2026 och Lidls svenska Parkside-sida använder London Eye-projektet som en central del av märkets 30-årsfirande.

Här finns alltså två samtidiga tidsfönster. Let’s Feasts smaktest är nytt nog för att flera av produkterna fortfarande kan vara relevanta i butik, medan Parkside-historien ligger så nära i tid att London-referensen känns som en direkt föregångare till den här videon snarare än gammal kanalhistoria.

Vad som händer härnäst är däremot öppet. Lidl-sortimentet kommer att skifta, och Let’s Feast har redan visat att de återkommer när tillräckligt många nya produkter dyker upp. Om historiken är någon vägledning är det därför mer rimligt att se detta som senaste avsnittet i en levande serie än som slutpunkten för deras Lidl-testande.

Det här skulle kunna bli nästa Lidl-avsnitt

Let’s Feast behöver egentligen inte uppfinna något avancerat för en uppföljare. Den enklaste fortsättningen är samma format vid nästa större temaskifte. Men just den här videon öppnar några mer specifika vägar.

En ren favoritretur skulle kunna vara intressant: köp bara produkter som fått höga betyg i äldre Lidl-videor och se om de fortfarande känns lika bra när överraskningen är borta. Lakritsyoghurten och apelsinpålägget är naturliga kandidater från den här omgången.

En Food Festival-special skulle kunna fokusera på hela temaveckan i stället för ett blandat urval. Flera av produkterna i den nya videon kopplas till Food Festival eller ett internationellt smaktema, och ett mer renodlat test skulle göra jämförelserna lättare.

Parkside-mat och merch är en annan väg om Lidl fortsätter med jubileumsprodukter. Energidrycken var smakmässigt medelmåttig, men varumärkeskopplingen skapade en av videons största bakgrundshistorier. Om fler Parkside-märkta konsumtionsprodukter dyker upp skulle de nästan testa sig själva.

Doris väljer åt Cristian och tvärtom skulle kunna utnyttja deras olika smakprofiler. Välj fem Lidl-produkter som den andra sannolikt ogillar och fem som borde passa perfekt. Den nya videon visar redan hur mycket energi som finns i matcha, hallon/choklad och sötpotatis när en tydlig förhandsåsikt finns.

Vad man inte ska dra för stora slutsatser av

En lättsam smakvideo kan ge mycket information, men det finns gränser. Några saker är särskilt viktiga att hålla isär.

Betyg är inte laboratorietester. De berättar vad Doris och Cristian tycker i stunden. De mäter inte kvalitet, näringsvärde eller vad en genomsnittlig konsument kommer tycka.

En aktuell Lidl-listning är inte en lagergaranti. En produkt kan vara listad för veckan och ändå vara slutsåld lokalt. Kontrollera den egna butiken.

Ett skämt om hälsa är inte ett hälsopåstående. När det skojas om yoghurt och magen är det en del av samtalet, inte medicinsk rådgivning.

Den tidigare Lidl/Parkside-relationen ska varken ignoreras eller överdrivas. Duon redovisar själva att den finns och säger samtidigt att just den här videons produkter köpts för egna pengar och att videon inte är betald. Det är den relevanta informationen.

Kommentarer om någons utseende är inte en grund för spekulation. Cristian ger själv sin förklaring till det blåaktiga märket och andra förändringar. Mer än så går inte att slå fast utifrån det han berättar i videon.

Produkt mot produkt – de mest användbara duellerna i videon

Om man står i butik med två liknande alternativ är en direkt jämförelse ofta mer hjälpsam än en lång topplista. Videon innehåller flera naturliga dueller där Doris och Cristians reaktioner gör valet ganska tydligt.

Lakritsyoghurt eller Cherry Blossom?

Välj lakritsyoghurten om du vill ha maximal överraskning och redan har en positiv relation till salmiak. Den är videons stora ”hur kan det här vara så gott?”-produkt. Välj Cherry Blossom om du vill ha det säkrare dessertkortet. Den får lika tydligt beröm men kräver inte att du är lakritsmänniska. Lakritsen är större story; körsbärsblomman är bredare rekommendation.

Lemon yuzu eller hallonmochi?

Lemon yuzu vinner på intensitet, syra och den tydliga sorbetkärnan. Hallon är mildare och mer yoghurt-/sorbetlik i eftersmaken. Om du gillar citron är valet enkelt. Om du vill ha mindre syra och mer bär är hallonet relevant, men videons samlade reaktion lutar tydligt åt yuzu.

Hasselnöt eller lemon yuzu-mochi?

Här handlar det nästan mer om konsistens och tyngd än smak. Hasselnöt är rik, nötig och mjuk. Yuzu är frisk och upplevs mer uppiggande. I en provning full av sötsaker är yuzu lättare att uppskatta. Som en ensam dessert efter middag kan en hasselnötsälskare mycket väl föredra den tyngre varianten.

Cherry Blossom eller matcha?

Båda får starka reaktioner. Cherry Blossom är blommig, len och körsbärslik. Matcha har tydligare teprofil och vinner extra poäng för att övertyga en skeptiker. Om du aldrig provat någon av dem skulle Cherry Blossom sannolikt vara den mjukare starten. Om du gillar grönt te eller vill utmana en fördom är matcha mer intressant.

Pork Patty Burger eller Balkankorv?

Burgaren vinner på funktion: varm, snabb, mättande och lätt att föreställa sig som enkel måltid. Balkankorven vinner på ren köttsmak och blir en positiv överraskning utan samma uppvärmningsstory. Behöver du något som liknar en måltid är burgaren mer relevant. Vill du ha något salt att skiva eller småäta är korven det naturligare valet.

Cocoa & Orange eller Cocoa & Raspberry?

Apelsin vinner tydligt i videon. Båda kan tänka sig den på rostat bröd och balansen mellan choklad och citrus fungerar. Hallonvarianten blir för söt för Cristian, medan Doris är mer positiv. Om du köper utan att ha en stark personlig hallon-chokladpreferens är apelsin det säkrare valet.

Parkside energidryck eller Pripps Radler 0,0?

Det här är en udda duell eftersom dryckerna fyller helt olika funktioner, men båda hamnar runt videons mittenfält. Parkside smakar klassisk energidryck och har den roligare historien. Pripps smakar öl och citron och är alkoholfri. Välj efter dryckeskategori, inte efter poäng; ingen av dem är tillräckligt unik för att vinna på smak ensam.

Kokoswafers eller Crispy Cones?

Kokoswafersen får bättre helhetsreaktion och upplevs som mjuk, söt och trevlig. Crispy Cones har roligare form men blir snabbt mäktiga. Vill du ha ett snack som sannolikt fungerar genom flera bitar är wafersen det bättre videovalet. Vill du prova en kuriositet och gillar vit choklad kan strutarna ändå vara roligare.

Vit eller chokladig kvargbar?

Den vita vinner genom att vara mindre dålig i deras smaktest. Den känns märklig och smörlik men får åtminstone viss uppskattning. Chokladvarianten blir ett direkt bottennapp. Om du absolut vill prova en av dem är den ljusa den tydliga starten.

Sötpotatisspiraler eller Snack Rings?

Sötpotatisspiralerna kräver tillagning men ger krispighet och mer matlik känsla. Snack Rings är rena påssnacks och mer förutsägbara. För den som gillar sötpotatis är spiralerna mer intressanta. För den som bara vill öppna en påse utan att diskutera air fryer är ringarna enklare.

Tre olika sätt att bygga en egen femprodukterskasse

Videon blir också mer användbar om man tänker i teman. Här är tre typer av småkassar som fångar olika delar av provningen utan att försöka köpa allt.

”Jag vill bara ha vinnarna”

Lakritsyoghurt, Cherry Blossom-dessert, lemon yuzu-mochi, Pork Patty Burger och cocoa & orange spread. Den kassen har störst koncentration av tydliga positiva reaktioner och samtidigt bra variation mellan sött, salt, kallt och varmt.

”Jag vill ha de konstigaste samtalen”

Lakritsyoghurt, bergamott/mint-dryck, Parkside-energidryck, Balkankorv och Pork Patty Burger. Här kommer du närmast videons blandning av ”vad är det?”, varumärkesstory, språkförvirring och oväntade associationer.

”Jag vill inte riskera total katastrof”

Cherry Blossom-dessert, matcha-dessert, glasscookies, kokoswafers och cocoa & orange spread. De ligger närmare etablerade dessertsmaker och får överlag positiva reaktioner. Lakritsyoghurten är medvetet bortplockad eftersom den trots toppbetyget är mer polariserande för den som inte gillar lakrits.

Det mest ”Let’s Feast”-iga ögonblicket är inte nödvändigtvis vinnaren

Om man skulle välja en enda scen som fångar kanalens ton är lakritsyoghurten ett uppenbart svar, men Pork Patty Burger-scenen är nästan ännu mer komplett. Där finns en märklig förpackning, ett språkfel de fastnar för, ett familjeminne, tillagning som nästan går för långt, ett praktiskt resonemang om studentmat och fisketur och sedan ett högt betyg på något som ingen såg särskilt hoppfullt på från början.

Det är flera lager av videon på samma gång. Produkten skapar humor men blir inte bara utskrattad. De bedömer den efter vad den försöker vara. Ett gammalt minne får plats utan att stoppa tempot. Och när de väl gillar maten är de inte rädda för att erkänna att den enkla snabbprodukten gjort jobbet bättre än väntat.

Lakritsyoghurten är den stora rubriken. Burgaren är kanske det bästa koncentratet av själva formatet.

Och det svagaste ögonblicket? När produkten inte har någon egen berättelse

Det finns inget fel i att en radler får fem av tio eller att en energidryck smakar generiskt. Men sådana produkter visar varför testformatet behöver variation. Om hela bordet bestod av ”helt okej, fem av tio” skulle personligheten inte ha något att haka fast i.

Parkside-energidrycken räddas berättelsemässigt av London Eye. Pripps Radler har inte samma bonus och passerar därför ganska snabbt. Snackringarna ligger någonstans mitt emellan: de ger lite skämt och smakskillnad men ingen stor upptäckt.

Det är inte ett problem för videon som helhet. Tvärtom fungerar de neutrala produkterna som vilopunkter mellan större reaktioner. Men om man bara vill se höjdpunkter är det de segmenten man snabbast glömmer.

Temperaturen påverkar fler betyg än man först lägger märke till

Frysen, air fryern och mikron är nästan osynliga medverkande i videon. Flera produkter bedöms inte bara efter vad de är utan efter vilket temperaturfönster de befinner sig i exakt när kameran rullar. Det är särskilt tydligt med mochin. Hasselnötsvarianten har hunnit bli väldigt mjuk och en av invändningarna är just att konsistensen inte längre har det fasta motstånd som uppskattas hos andra mochi-glassar.

Det är möjligt att samma förpackning hade fått en annan konsistensdom direkt ur frysen eller efter en kortare upptining. Videon säger inte att produkten är felaktigt serverad; den visar bara hur den smakar i den situation de faktiskt har. För en tittare är det en praktisk nyans: om en fryst dessert känns för mjuk kan tillagning/temperering vara minst lika relevant som smakreceptet.

Sötpotatisspiralerna går åt motsatt håll. Där behövs värme för att produkten över huvud taget ska bli sig själv. De läggs i air fryer enligt förpackningens ungefärliga tidsram och får bra krispighet, även om en del hinner bli väl hårt tillagad. Den som inte gillar sötpotatis förblir skeptisk, men tillagningsmetoden får beröm. Det är alltså möjligt att skilja på ”bra tillagat” och ”inte min smak”.

Pork Patty Burger är kanske den största temperaturvinnaren. Före mikron ser den ut som en kompakt och ganska tråkig snabbprodukt. Efter uppvärmningen är den het nog att vara svår att hålla men samtidigt förvånansvärt saftig. Brödet, som lätt hade kunnat bli den svaga länken, upplevs inte som uttorkat. Där ändrar uppvärmningen inte bara temperaturen utan hela värderingen av produkten.

Glassmackorna visar ytterligare ett läge. De har hunnit tina så mycket att de behöver hanteras snabbt och delas i mindre bitar. Det gör dem lättare att smaka men kan också göra kakan mjukare och glassen mindre distinkt. Ändå får de bra betyg. Här verkar den ökade mjukheten inte störa lika mycket som hos hasselnötsmochin, vilket igen visar att konsistenspreferenser är produktberoende.

Yoghurt- och dessertprodukterna har minst temperaturdrama, men där spelar skakning och omrörning roll. Cherry Blossom och matcha hanteras som produkter där konsistensen ska bli jämn innan skeden går ned. Det ger också kameran en chans att visa färgen och hur innehållet rör sig, vilket är en viktig del av förväntan innan smaken kommer.

Allt detta gör att videon i praktiken testar mer än varumärken och smaker. Den testar också hur produkterna fungerar i ett vanligt hemkök med air fryer, mikro, frys och den ganska kaotiska timing som uppstår när tjugo saker ska provas på samma gång. Det är inte laboratoriekontrollerat – och det är heller inte poängen. För många tittare är just den hemmiljön närmare den situation de själva skulle hamna i.

Vad krävs för att en testprodukt ska bli en riktig återköpskandidat?

Ett högt betyg räcker inte alltid. Vissa produkter får sju eller åtta och glöms nästan omedelbart när nästa paket öppnas. Andra får ett liknande eller högre betyg och fortsätter leva i samtalet. Skillnaden är ofta att den senare gruppen får ett konkret ”nästa steg”.

Lakritsyoghurten blir en återköpskandidat för att reaktionen är så stark att de pratar om den som ny favorit. Cherry Blossom-desserten blir det för att de nästan beklagar att de inte köpt fler. Cocoa & Orange Spread blir det för att de direkt ser en rostad macka framför sig. Pork Patty Burger blir det för att Cristian placerar den i verkliga situationer – studentmat, snabb måltid, fisketur. Produkten får ett liv efter videon i deras fantasi.

Jämför med Parkside-energidrycken. Den är drickbar men skapar ingen plan. Ingen säger att den måste in i kylen igen eller att den vore perfekt till något särskilt. Därför känns femman mycket slutgiltig. Produkten har gjort sin scen och är klar.

Hallon-chokladpålägget är mer komplicerat. Doris är tillräckligt positiv för att det skulle kunna fungera för henne, men Cristians tvåa drar ned det gemensamma återköpsvärdet. För ett hushåll där båda ska äta samma burk är oenigheten relevant på ett sätt som ett individuellt smakbetyg inte fångar.

Mochin hamnar mitt emellan. Lemon yuzu är tillräckligt uppskattad för att kunna köpas igen, men den starkaste återköpssignalen går inte till mochi-kategorin generellt. Hasselnöt och hallon visar för stora skillnader. Det är smaken, inte formatet, som måste väljas rätt.

Den här skillnaden är användbar även utanför just Lidl. När man ser smakvideos kan man lyssna efter vad som händer efter betyget. Ett ”åtta av tio” följt av ”nästa” är svagare köpsignal än ett ”sju” följt av en konkret idé om när, hur och varför man skulle äta produkten igen.

Varför de lägre betygen faktiskt gör toppbetygen mer trovärdiga

Eftersom Let’s Feast öppnar videon med att prata om sin positiva relation till Lidl finns en naturlig risk att varje högt betyg uppfattas som färgat av varumärkesvänlighet. Men själva provningen innehåller ett ganska bra motgift mot den känslan: de är inte rädda för att ge låga betyg eller beskriva produkter som tråkiga, för söta, obehagliga eller direkt äckliga.

Choklad-kvargbaren är det tydligaste exemplet. Där finns ingen ansträngning att hitta ett positivt försäljningsargument. Parkside-burken, som om något ligger närmast deras nyliga kommersiella story, får bara ett medelbetyg och beskrivs som generisk i smaken. Det är en viktig detalj: varumärket de precis pratat mest entusiastiskt om får inte automatiskt bäst produktomdöme.

Samma sak gäller hallonpålägget. En av dem gillar det bättre, den andra går mycket lågt. Om syftet varit att maximera positiv Lidl-känsla hade det varit enkelt att jämna ut skillnaden och säga att båda var helt okej. I stället får oenigheten stå kvar.

Det betyder inte att videon blir ett oberoende laboratorietest eller att en tidigare relation upphör att existera. Det betyder bara att tittaren får se tydliga negativa reaktioner tillsammans med de positiva. När lakritsyoghurten sedan får ett absurdhögt skämtbetyg känns det mer som genuin smakentusiasm än som en generell regel att allt från Lidl måste hyllas.

Transparensen i början och variationen i betygen arbetar alltså åt samma håll. Den ena ger kontext om relationen. Den andra visar hur den faktiska provningen ser ut. Båda behövs för att tittaren ska kunna göra sin egen bedömning.

Redan innan första tuggan berättar öppningen varför Lidl blivit ett återkommande stopp

Öppningen gör mer än att redovisa samarbetsläget. Doris och Cristian beskriver själva vad de gillar med Lidl som videobutik: det kan dyka upp verktyg, mat, kläder och sådant som inte känns självklart bredvid varandra. De pratar till och med om en äldre Lidl-klädkollektion och skämtar om att gärna bära en hel Lidl-outfit. Den lilla detaljen förklarar varför deras relation till kedjan inte bara handlar om mat.

Det är också därför två stora kassar känns logiska snarare än planlösa. De går inte dit för att köpa ”tjugo desserter” eller ”fem energidrycker”. De letar efter produkter som väcker en reaktion redan i butik – konstiga, goda, äckliga, roliga eller bara oväntade. Den metoden ger automatiskt ett bord som hoppar mellan kategorier.

När de sedan packar upp fryssakerna separat förstärks känslan av att inköpet nästan varit en skattjakt. De minns inte ens omedelbart i vilken ordning allt ska provas. En produkt måste in i air fryern, något annat tillbaka i frysen och nästa burk behöver en sked. Det är mindre ”professionell provpanel” och mer ”vi kom hem med alldeles för många idéer och nu löser vi det”.

Den spontaniteten är viktig. Hade varje vara kommit fram i förutbestämd kategoriordning med färdiga smaknoter hade Lidl-serien blivit mer informativ på ett tekniskt sätt men mindre personlig. Nu får varje praktiskt problem chansen att bli ett skämt eller en callback. Air fryern piper mitt i en annan diskussion. En klocka börjar låta som den alltid gör när de spelar in. Saxen behövs för att dela mochi. Små störningar blir rytm i stället för misstag.

Och när de tidigt säger att de köpt allt för egna pengar får summan på cirka 700 kronor en ytterligare funktion: den visar att det faktiskt finns en kostnad i att vara nyfiken på tjugo olika hyllnyheter. Tittaren kan låta dem göra den stora chansningen och själv nöja sig med lakritsyoghurten eller yuzu-mochin om den verkar värd risken.

Humorn kommer ur fyra enkla saker – och nästan ingen av dem kräver ett manus

Det finns många skämt i videon, men de flesta kan sorteras i fyra typer. Den första är språk. Yoghurtstavningen, ”tomaten ketchup”, felsägningar av produktnamn och överdrivna beskrivningsord blir material i sig. De behöver inte bygga ett skämt från noll; förpackningen eller uttalet ger dem startpunkten.

Den andra är överdrift. Ett betyg på 20 av 10 är inte ett försök att skapa en ny matematisk skala. Det är bara det snabbaste sättet att säga att lakritsyoghurten gick långt över förväntan. På samma sätt kan en enkel smak beskrivas med allt mer storslagna adjektiv tills den andre till slut ger upp och låter ordleken vinna.

Den tredje humorkällan är gemensam historia. En billig energidryck väcker minnet av när de träffades, ett märkligt ketchupord leder tillbaka till familjens egna uttryck, Parkside öppnar dörren till London-resan och lakritsen till 80- och 90-talets godisminnen. På så sätt får maten hela tiden krokar in i sådant som redan finns mellan Doris och Cristian, vilket gör skämten personligare än om varje produkt hade stått helt för sig själv.

Den fjärde är praktiskt kaos. Något är för varmt samtidigt som något annat smälter, kamerafokus måste hittas och en klocka börjar pipa just när de spelar in. När en sötpotatisspiral dessutom hinner bli betydligt mer bränd än den andra blir köksstrulet en naturlig del av samtalet i stället för ett separat misslyckande. Det ger rytm åt videon och bryter av ännu en smakbeskrivning utan att kännas konstruerat.

Tillsammans är de fyra humorformerna ganska robusta. De fungerar även om produkterna byts helt till nästa Lidl-video. Ett nytt ord kan uttalas fel, en ny smak kan få ett orimligt betyg, en ny produkt kan väcka ett gammalt minne och någonting i köket kommer sannolikt att behöva flyttas, värmas eller räddas. Formatet har därmed komik inbyggd i själva processen utan att behöva förlita sig på utmaningsregler.

Om man bara läser en sak innan man går till Lidl: köp efter smakprofil, inte efter poäng

Det är lätt att gå direkt till femman i slutet och försöka hitta allt. Men videons mest användbara budskap är egentligen att samma poäng kan betyda olika saker. En sjua på hasselnötsmochi kan komma med kritik mot konsistensen. En sjua på kokoswafers kan betyda ”trevlig och stabil”. Ett tiobetyg på Pork Patty Burger är uttalat kopplat till vad produkten kostar och försöker vara, medan tiokänslan på Cherry Blossom handlar mer om ren dessertupplevelse.

Därför är den bästa köpfrågan inte ”vad fick högst?” utan ”vilken invändning skulle också störa mig?”. Om du älskar mjuk mochi är kritiken mot hasselnötsvarianten nästan ett plus. Om du avskyr lakrits hjälper inte 20 av 10. Om du älskar hallonpraliner kan Cristians tvåa på hallonpålägget vara mindre relevant än Doris betydligt varmare reaktion.

Samma princip fungerar positivt. Om du alltid väljer citrusdessert är lemon yuzu en stark signal eftersom en uttalad citronälskare går högt. Om du är matchaskeptiker är matchadesserten mer intressant just eftersom den övertygar någon som delar din tvekan. Om snabbmat för dig handlar om enkelhet och mättnad snarare än gourmet kan Pork Patty Burger vara mer relevant än någon av de finare desserterna.

På så sätt fungerar två olika smakpersonligheter som ett litet koordinatsystem. Du behöver inte hålla med Doris eller Cristian om allt. Du behöver bara känna igen vilken av deras invändningar som brukar vara dina. Efter några produkter blir det ganska lätt att göra.

Det är också det som gör de splittrade domarna värdefulla. En produkt som får fem och åtta ger mer information än en produkt som båda slentrianmässigt kallar sju. Skillnaden tvingar fram en förklaring: för söt, för mjuk, för lite körsbär, för mycket ölsmak, för konstig mint. Och det är förklaringen – inte siffran – som hjälper när du står framför hyllan.

Kontrasterna gör att videon håller ihop bättre än en ren dessertprovning

När man räknar igenom produkterna är det lätt att få intrycket att sötsaker dominerar, men de salta och mer vardagliga inslagen gör ett viktigt jobb. Pork Patty Burger, sötpotatisspiraler, Balkankorv, Snack Rings och den alkoholfria radlern bryter upp en annars tung kedja av mochi, yoghurt, glass och choklad. Det förändrar inte bara tittarens upplevelse utan sannolikt också deras egen smakupplevelse vid bordet.

Efter flera kalla och söta produkter känns varm, salt mat som en återställning. När burgaren kommer har de redan hunnit igenom ett antal desserter och drycker, vilket gör att den enkla köttbullsliknande smaken får en annan roll än om den hade öppnat videon. På samma sätt kommer Balkankorven sent nog för att fungera som tydlig kontrast till choklad och proteinbars. Det betyder inte att de höga betygen bara beror på ordningen, men ordningen hjälper till att förklara varför vissa salta produkter känns extra välkomna.

Dryckerna fungerar också som övergångar. Lemonaden ger syra efter mejeridesserter. Pripps Radler ger en bitterare ölton mitt i allt sött. Bergamott och mint introducerar en nästan tandkrämslik friskhet som är helt annorlunda än choklad och kokos. Även när drycken bara får fem poäng kan den alltså göra videon bättre genom att ändra smakmiljön.

Det är en av anledningarna till att en 700-kronors blandkasse fungerar bättre på video än om samma summa lagts på tjugo varianter av samma produkt. Jämförelserna blir mindre vetenskapliga men berättelsen blir rikare. Man kan gå från sorbet till salmiak, från köttbulleburgare till London Eye och från proteinbar till apelsinchoklad utan att behöva byta miljö.

Kontrasten hjälper även humorrytmen. En lång serie av ”den här yoghurten är krämigare än den förra” skulle kräva allt mer ansträngda skämt. När nästa produkt i stället är en avlång fläskburgare med märklig ketchuptext uppstår ett nytt samtal av sig självt. När den är klar kan en Parkside-burk plötsligt öppna en historia om ett världsrekord i London. Produkterna gör en del av manusarbetet genom att vara olika.

Det finns ingen universell vinnare – men det finns en tydlig vinnare för nästan varje smaktyp

Lakritsyoghurten är videons stora berättelse, men den kan aldrig vara det självklara köpet för någon som avskyr lakrits. Därför är det mer träffsäkert att säga att videon producerar flera vinnare för olika människor. För lakritsälskaren är valet enkelt. För citruspersonen är lemon yuzu starkast. För den som vill ha mjuk dessert är Cherry Blossom den säkraste. För matchanyfikna är den gröna desserten en överraskande bra ingång.

Den som inte vill ha sött alls får två helt andra toppalternativ. Pork Patty Burger vinner på funktion, medan Balkankorven vinner på ren smakreaktion. Den som vill ha något till frukost eller kvällsmacka kan strunta i båda och välja cocoa & orange spread. Samma video kan alltså leda fem personer till fem helt olika Lidl-hyllor utan att någon behöver ignorera Doris och Cristians omdömen.

Det är också där de lägre och splittrade betygen får sin funktion. Hallonpålägget är inte ”förloraren” bara för att Cristian ger lågt; Doris visar att produkten har en publik. Bergamott/mint är inte misslyckad bara för att tandkrämsassociationen låter hemsk; en av dem tycker den är klart bättre än den andra. Hasselnötsmochin kan passa exakt den person som gillar mjuk konsistens och kraftig nötkräm.

Den verkligt svaga produkten är snarare den som varken skapar stark smakglädje, intressant användning eller begriplig nisch. Choklad-kvargbaren hamnar nära den punkten i deras test. Parkside-energidrycken räddas åtminstone av varumärkesstoryn. Pripps Radler vet vilken publik den söker. Chokladbaren lämnar mest en önskan att gå vidare.

Så om man vill sammanfatta hela provningen i en enda köpprincip blir den enkel: följ inte högsta siffran – följ den beskrivning som låter mest som du. Där blir Let’s Feasts olika smakpreferenser en styrka, och det är sannolikt också därför Lidl-serien kan fortsätta hitta nya favoriter utan att varje ny video behöver utse samma typ av vinnare.

Varför just den här Lidl-kassen ser ut som den gör – veckans sortiment förklarar mycket

En detalj som är lätt att missa när man bara följer provsmakningen från produkt till produkt är att kassen inte känns slumpmässig när man jämför den med Lidls svenska sortiment under samma vecka. Flera av varorna som ligger på bordet är typiska exempel på sådant Lidl lyfter fram i kortare kampanjperioder: produkter med tydlig internationell profil, ovanliga smakkombinationer och frysdesserter som inte nödvändigtvis är tänkta att stå på exakt samma hyllplats året runt. På Lidls aktuella produktsidor anges exempelvis lakritsyoghurten för 27,90 kronor under perioden 31 augusti–6 september, medan både mochi-glass och glasscookies finns bland de aktuella frysvarorna. Det gör videon till mer än en allmän Lidl-runda. Den fångar ett ganska specifikt ögonblick i butikens roterande utbud.

Det förklarar också varför så många saker på bordet känns som om de kommer från helt olika matvärldar. Här samsas matcha, yuzu, mochi och körsbärsblommiga desserter med lakritsyoghurt, Balkankorv, en snabb pork patty-burgare, chokladpålägg, energidryck och snacks. En vanlig veckohandling hade kunnat se märkligt splittrad ut med samma innehåll. För Let’s Feast är just splittringen däremot poängen: varje ny förpackning ska kunna skapa en reaktion, en diskussion eller åtminstone frågan ”vad är det där?”. När Lidl samtidigt har flera asiatiskt profilerade Vitasia-varor och liknande temaprodukter på sina aktuella sidor blir det tydligt varför den asiatiska tonen återkommer flera gånger i videon utan att hela kassen behöver vara en ren temahandling.

Den här tidsaspekten gör dessutom lakritsyoghurten ännu roligare som huvudperson. En produkt som får 20 av 10 i en video hamnar lätt i kategorin ”den där måste jag prova någon gång”. Men i ett roterande lågprissortiment är ”någon gång” inte alltid samma sak som ”nästa månad”. Den som blir nyfiken vet åtminstone två saker: Let’s Feast reagerar extremt positivt på den, och Lidl listade den den 3 september 2026 under en begränsad kampanjperiod. Det säger betydligt mer än att behandla ett enda smakbetyg som en garanti för att produkten passar alla eller kommer att finnas kvar permanent.

Samma resonemang gäller mochin, fast av ett annat skäl. Här är inte frågan bara om smaken är bra utan också vilken variant som passar den som redan har en uppfattning om mochi. Hasselnöten blir tung och väldigt tydlig i smaken. Hallonversionen känns friskare men mindre explosiv. Lemon yuzu får däremot en betydligt starkare reaktion. Att Lidl samtidigt listar mochi-glass bland sina aktuella frysvaror ger en praktisk brygga från videon till butiksgolvet: läsaren vet vad typen av produkt heter, ungefär var den hör hemma och att den faktiskt förekommer i det aktuella sortimentet. Däremot bör man inte anta att varje smak som syns i videon finns i varje Lidl-butik bara för att produktfamiljen är aktuell.

Det är också en förklaring till varför Let’s Feasts Lidl-format fungerar bättre än ett klassiskt ”bäst i test” med tio nästan identiska varor. När sortimentet roterar får själva upptäckten bli en del av berättelsen. En yoghurt kan vinna över en burgare trots att de inte konkurrerar om samma måltid, ett chokladpålägg kan bli favorit för att Cristian genast ser det på rostat bröd och en korv kan få toppbetyg för att den oväntat påminner om välbekanta svenska smaker. Produkterna behöver inte vara jämförbara; de behöver bara kunna överraska.

Det gör dessutom prisfrågan mer intressant än en enkel jakt på billigast möjligt. I videon berättar Doris och Cristian att de lagt ungefär 700 kronor på hela inköpet. För den summan får de inte en sammanhängande veckomeny utan ett provsmakningsbord med många små berättelser. För en vanlig kund är slutsatsen nästan den motsatta: man behöver inte köpa allt. Det är mer rationellt att välja den produkt vars beskrivning träffar den egna smakprofilen bäst. Lakritsälskaren kan gå direkt på yoghurten. Den som gillar syrligt kan prioritera lemon yuzu. Den som vill ha något praktiskt kan titta på burgaren, och den som vill ha något till mackan har cocoa & orange som ett betydligt mer användbart köp än ännu en dessert.

Veckosortimentet hjälper även till att förstå varför tidigare Lidl-videor från Let’s Feast inte blir irrelevanta bara för att exakt samma produkter försvinner. Serien bygger mindre på en stabil lista av varor och mer på själva beteendet: gå in, leta efter det oväntade, köp sådant som väcker en omedelbar fråga och se om någon ny favorit uppstår. I videon från 2024 var formuleringen redan att de köpte häftiga, konstiga och udda produkter och ville se om de kunde hitta nya favoriter. Sommaren 2025 återkom samma idé när de testade nyheter igen. Den aktuella videon fortsätter därför ett mönster där sortimentsförändringen är bränslet. Om hyllorna såg exakt likadana ut år efter år skulle formatet snabbt förlora mycket av sin charm.

Det finns också en liten men viktig skillnad mellan ”ny för oss” och ”ny på marknaden”. När Doris och Cristian reagerar på en vara är deras egen upplevelse det centrala; videon visar inte automatiskt när produkten först lanserades i Sverige. Det säkra är därför att tala om aktuella varor, veckans sortiment och produkterna de testar. På samma sätt är prisuppgifterna kopplade till den kampanjperiod Lidl faktiskt visar och ska inte läsas som permanenta normalpriser.

När man ser kassen på det sättet blir dessutom de två stora smakvinnarna nästan symboliska för hela Lidl-formatet. Lakritsyoghurt låter på pappret som en produkt som många skulle kunna gå förbi just för att kombinationen känns för märklig. Cocoa & orange spread är lättare att förstå, men den behöver fortfarande en konkret användningsidé för att gå från kuriositet till köp. I videon händer båda sakerna: den märkliga yoghurten visar sig vara mycket bättre än förväntat, medan pålägget får ett omedelbart sammanhang när rostat bröd kommer på tal. Det är exakt den typ av förflyttning som gör en produktprovning användbar – från ”vad är det där?” till ”jag vet varför jag eventuellt skulle köpa den”.

Så den mest praktiska läsningen av videon är inte att försöka återskapa hela 700-kronorskassen. Det är att använda Doris och Cristians reaktioner som ett filter på ett tillfälligt, rörligt sortiment. Leta efter den smakprofil som passar dig, kontrollera att varan finns i din butik och se betyget som en erfarenhet snarare än en garanti. Då blir Let’s Feasts stora Lidl-buffé i själva verket en ganska effektiv genväg genom en butikshylla där det annars är lätt att gå förbi det mest intressanta köpet.

Vanliga frågor om Let’s Feasts nya Lidl-video

Vad heter Let’s Feasts nya Lidl-video?

Videon heter LIDL HAR FÅTT IN HELT SJUKA PRODUKTER …. och finns på Let’s Feasts officiella YouTube-kanal. Grundidén är att Doris och Cristian besöker sin lokala Lidl-butik, väljer nya och udda produkter som väcker deras nyfikenhet och sedan provar dem hemma. Det är ett format de använt tidigare, men den här omgången får extra bakgrund genom deras nyliga koppling till Lidl och Parkside.

Är den nya Lidl-videon ett betalt samarbete?

Enligt Doris och Cristian i videon är just den här videon inte betald av Lidl. De säger att de själva köpt varorna och betalat fullpris. Samtidigt är de öppna med att de nyligen haft ett samarbete kopplat till Lidl/Parkside och rest till London i samband med Parksides London Eye-projekt. De skämtar därför om att de nästan blivit Lidl-/Parkside-representanter, men skiljer tydligt den tidigare kommersiella kopplingen från den aktuella inköpsvideon.

Hur mycket handlade Let’s Feast för på Lidl?

De uppger ungefär 700 kronor. Det är inte en normal matkasse utan ett brett testurval med många mindre produkter från flera kategorier: fryst, yoghurt/dessert, drycker, snacks, snabbmat, korv, proteinprodukter och pålägg. Därför är summan mer relevant som ”hur mycket kostade hela provningen?” än som mått på hur dyr en vanlig Lidl-handling är.

Vilken produkt var bäst i videon?

Den stora överraskningsvinnaren är lakritsyoghurten. Cristian går skämtsamt ända till 20 av 10 och Doris ligger också mycket högt. Men om man söker den mest enhälliga ”säkra” vinnaren är Cherry Blossom Flavor Dessert minst lika viktig eftersom båda direkt hyllar den lena, krämiga och blommigt körsbäriga smaken. Pork Patty Burger och cocoa & orange spread är två andra tydliga topprodukter av helt andra skäl.

Finns lakritsyoghurten kvar på Lidl?

Lidl Sveriges webbplats listar den den 3 september 2026 som aktuell vara för perioden 31 augusti–6 september. Priset anges till 27,90 kronor för 1 kg. Det är däremot ingen garanti för att den finns kvar i just din butik; tillfälliga varor kan sälja slut och lokala sortiment kan skilja sig.

Vilken mochi gillade de mest?

Av de tre tydligt diskuterade smakerna framstår lemon yuzu som vinnaren. Den har en frisk citrusprofil och sorbetliknande kärna som ger mer kontrast än hasselnöten. Hasselnötsvarianten får beröm för sin kraftiga nötkrämssmak men tappar på att den upplevs för mjuk. Hallonvarianten är friskare än hasselnöten men får mer försiktiga betyg.

Är mochi-glassen fortfarande aktuell på Lidl?

Lidls frystsida listar mochi-glass för 39,90 kronor per sexpack om 35 gram under den aktuella perioden. Den centrala produktlistningen visar inte nödvändigtvis exakt alla smaker från Let’s Feast-videon i varje butik, så se den som bekräftelse på att produktfamiljen är aktuell – inte som garanti för att just lemon yuzu ligger i din närmaste frys.

Vad tyckte de om matcha-desserten?

Den blir en tydlig positiv överraskning. Matcha har ett underläge eftersom minst en av dem brukar ha svårt för smaken och beskriver den som gräsig. Trots det uppskattas desserten mycket. Det gör den särskilt intressant för den som är nyfiken på matcha men inte vill börja med en intensiv kopp te. I deras provning fungerar den krämiga dessertformen som en mjukare väg in.

Vad är Cherry Blossom Flavor Dessert?

I videon behandlas den som en yoghurt-/dessertprodukt med körsbärsblomssmak. Doris och Cristian skämtar först om hur yoghurt ska stavas på förpackningen, men när de smakar blir reaktionen mycket rakare: den är len, krämig, blommig och körsbärslik. Båda ligger på eller nära full pott. Det är en av de få produkterna där deras omdömen nästan helt sammanfaller.

Var Pork Patty Burger verkligen god?

Överraskande nog, ja – åtminstone enligt deras test. De går in med låga förväntningar eftersom produkten är enkel och ser rätt märklig ut, men efter uppvärmning beskriver de brödet som saftigt och smaken som något åt köpta köttbullar. Det höga betyget handlar mycket om sammanhang: billig, snabb och enkel mat som kan fungera för student, fisketur eller hungrig vardag. De försöker inte göra den till gourmetburgare.

Vilken produkt var sämst?

Den chokladiga kvarg-/proteinbaren är den tydligaste bottenkandidaten. Den får ett mycket lågt betyg och beskrivs som obehaglig. Den ljusa varianten i samma produktfamilj klarar sig något bättre men är fortfarande långt från favoriterna. Parkside-energidrycken och Pripps Radler 0,0 är inte lika negativa; de är mest medelmåttiga.

Vad var det för Parkside-event i London som de pratade om?

Det var Parksides projekt THE ROTATION, som offentliggjordes den 19 augusti 2026 i samband med märkets 30-årsjubileum. En PARKSIDE PERFORMANCE 20 V borrskruvdragare användes som kraftkälla i ett specialbyggt system för att sätta London Eye i rörelse under ett Guinness World Records-försök. Let’s Feast berättar att de var i London och bevittnade händelsen inom ramen för sin Lidl/Parkside-koppling.

Drev en vanlig skruvdragare verkligen London Eye?

Ja, men det behöver förklaras tekniskt. Borrskruvdragaren satt inte direkt mot hjulet och vred hela konstruktionen med chucken. Enligt Parksides tekniska beskrivning drev verktyget en hydraulisk pump som byggde tryck. Trycket drev i sin tur en hydraulisk vinschmotor kopplad till ett specialbyggt kraftöverföringssystem. London Eyes befintliga hydraulik sattes i neutralt läge, systemet stabiliserades med styrrullar och hela konstruktionen planerades tillsammans med tekniska experter. Verktyget var alltså den aktiva kraftkällan, men mekanisk och hydraulisk utväxling gjorde uppgiften möjlig.

Hur stort är London Eye i Parkside-projektet?

Parkside anger London Eye till cirka 135 meters höjd, med ett hjul på omkring 120 meters diameter och en vikt på cirka 2 100 ton. Företaget beskriver mer än 50 experter och ungefär tolv månaders planering bakom projektet. De uppgifterna sätter Let’s Feasts snabba ”en skruvdragare flyttade London Eye”-återblick i sitt tekniska sammanhang.

Har Let’s Feast gjort Lidl-videor tidigare?

Ja. Två verifierade exempel är Testar Häftiga Produkter Från LIDL, publicerad 31 juli 2024, och Testar Sommarens Nyheter Från LIDL – Konstiga Produkter, publicerad 14 juli 2025. I båda beskrivningarna är grundidén densamma: hitta udda eller intressanta Lidl-produkter, prova dem och se om någon blir ny favorit. Den nya videon är alltså en fortsättning på en etablerad serieidé.

Vad sa Cristian om kommentarerna om hans utseende?

Mot slutet tar de själva upp att vissa tittare reagerat på att han sett sliten ut eller haft ett blåaktigt område vid ansiktet. Cristian säger bland annat att han slutat snusa och rakat håret, och förklarar märket vid ögat med en Mike Tyson-inspirerad tatuering/markering från en tidigare video med hans pappa som efter gnuggning kunde se blå ut. Doris skämtar om att hon inte slagit honom. Det finns ingen anledning att dra vidare slutsatser om hans hälsa eller privatliv utifrån utseendet.

Vilka fem produkter sticker ut mest utifrån deras reaktioner?

Lakritsyoghurt för den stora skrällen, Cherry Blossom-dessert för den enhälliga kvaliteten, lemon yuzu-mochi för friskheten, Pork Patty Burger för den oväntade vardagsnyttan och cocoa & orange spread för återköps-/rostmackekänslan. Den listan täcker samtidigt flera olika smakprofiler i stället för att bara stapla fem söta desserter.

Vilken produkt är bäst om man inte gillar lakrits?

Cherry Blossom-desserten är det tydligaste alternativet. Båda gillar den mycket och smaken beskrivs som len, krämig och blommigt körsbärig. Lemon yuzu-mochin är ett bra val för den som hellre vill ha syrligt och friskt, medan Pork Patty Burger är det uppenbara valet för den som vill lämna dessertbordet helt.

Är Lidl-priserna permanenta?

Nej. Priserna från Lidl.se är aktuella listningar från den 3 september 2026. Lidl arbetar med tidsbegränsade kampanjperioder och anger själv reservation för slutförsäljning och skrivfel. Se därför prisuppgifterna som en ögonblicksbild, inte som en permanent prislista.

Var kan man se originalvideon?

Originalvideon finns på Let’s Feasts officiella YouTube-kanal. Du kan öppna den här: LIDL HAR FÅTT IN HELT SJUKA PRODUKTER ….

Slutsats: det konstigaste köpet blir det mest övertygande

Let’s Feasts nya Lidl-runda börjar som ett välbekant format men hittar flera små saker som gör den större än en återupprepning. Parkside-resan ger Lidl-relationen en ny bakgrund. Lidls aktuella veckosortiment gör flera av produkterna relevanta här och nu. Och framför allt levererar själva provningen det viktigaste som serien behöver: genuina överraskningar åt båda håll.

Lakritsyoghurten är den tydligaste symbolen för det. Den ser ut som en produkt man köper för att göra en rolig min, men blir i stället något de på riktigt vill ha mer av. Cherry Blossom-desserten visar att en udda smak kan vara omedelbart tillgänglig. Matchan visar att en uttalad skeptiker kan ändra sig. Pork Patty Burger visar att en produkt inte behöver vara elegant för att vara lyckad på sina egna villkor.

Samtidigt finns det tillräckligt många femmor, tvåor och rena ”nej” för att videon inte ska kännas som en parad av köpuppmaningar. Parkside-energidrycken är mest rolig på grund av historien runt den. Choklad-kvargbaren får stå för botten. Hallonpålägget visar att Doris och Cristian fortfarande kan smaka samma sak och hamna i helt olika världar.

Och kanske är det den verkliga anledningen till att Lidl-formatet fortsätter fungera efter flera år. Butiken byter produkter, men spelregeln behöver inte ändras. De går in, letar efter saker som ser goda, konstiga eller tveksamma ut, och hoppas att någon av dem ska bli en ny favorit. Så länge en brun burk lakritsyoghurt kan gå från ”obehaglig” till ”20 av 10” på en enda sked finns det fortfarande liv i serien.

Källor och vidare läsning

• Let’s Feast – LIDL HAR FÅTT IN HELT SJUKA PRODUKTER ….
• Let’s Feast – Testar Sommarens Nyheter Från LIDL – Konstiga Produkter (2025)
• Let’s Feast – Testar Häftiga Produkter Från LIDL (2024)
• Lidl Sverige – aktuellt yoghurtsortiment
• Lidl Sverige – aktuellt fryst sortiment
• Lidl Sverige – PARKSIDE 30 år och London Eye
• PARKSIDE – THE ROTATION: teknisk bakgrund till London Eye-rekordet

Annonsinformation: Artikeln innehåller annonslänkar. Videonytt kan få ersättning när läsare använder vissa kommersiella länkar. Det påverkar inte den redaktionella bedömningen av videon eller produkterna.