Tone Sekelius möter tullinspektören Mimmi från Gränsbevakarna Sverige

Tone Sekelius möter tullinspektören Mimmi – blodiga väskor, heroinbeslag och jobbet bakom Gränsbevakarna

Senast uppdaterad: 6 september 2026

Det börjar med blod som sipprar ur en resväska. Sedan kommer en björnskalle, ett halvt gethuvud, miljontals cigaretter och fem och ett halvt kilo heroin. Redan under de första minuterna av Tone Sekelius möte med tullinspektören Mimmi Larsdotter står det klart att det här inte blir ett samtal om att vänligt vinka semesterresenärer genom den gröna gången på Arlanda.

Mimmi, som många känner igen från Gränsbevakarna Sverige, gästar Tones serie Bakom yrket. De spektakulära fynden levererar förstås flera av avsnittets mest minnesvärda ögonblick, men det verkligt intressanta kommer mellan dem. Hur väljer en tullinspektör vem som ska kontrolleras när tusentals människor passerar? Vad händer när en historia inte går ihop? Varför kan en till synes helt ordinär resväska få en erfaren tjänsteman att stanna upp? Och hur beter man sig mot en människa som just har förstått att ett fynd kan förändra resten av livet?

Det är där avsnittet växer från en kavalkad av märkliga smugglingshistorier till något betydligt bättre. Mimmi utgår från Arlanda, men hennes arbetsvärld sträcker sig till hamnar, postterminaler, vägkontroller och andra varuflöden. Hon berättar om narkotika, cigaretter, läkemedel, djurprodukter och stöldgods, men också om människorna bakom väskorna och om ett tulluppdrag som på bara några år har fått nya verktyg och nya arbetsområden.

Originalvideon finns på Tones officiella YouTube-kanal: se Bakom yrket med tullinspektören Mimmi här.

Det första Tone behöver reda ut: tullen är inte gränspolisen

En av de bästa sakerna Tone gör i början är också en av de enklaste: hon erkänner att hon blandar ihop tullinspektörer och gränspoliser. Hon lär knappast vara ensam. Uniformerna, flygplatsmiljön och myndighetsrollen gör att funktionerna lätt flyter ihop för den som möter dem några minuter på väg hem från en semester.

Mimmis grundförklaring är föredömligt rak. Polisen och gränspolisen arbetar i grunden med människor och deras rätt att resa in och vistas i landet. Tullverket arbetar med varor. I praktiken korsas världarna hela tiden, eftersom det nästan alltid är en människa, bil, lastbil, båt eller försändelse som för varan över gränsen, men myndigheterna är olika och personalen har olika utbildning, regelverk och uppdrag.

Det är också därför den återkommande flygplatsfrågan om att bli slumpmässigt utvald och få händerna svabbade får Mimmi att le. Den typen av kontroll hör normalt till flygplatsens säkerhetskontroll, inte Tullverket. Säkerhetskontrollens huvudfråga är flygsäkerheten och vad som kan utgöra ett hot ombord. Tullens fråga är en annan: vad förs över gränsen och vilka regler gäller för varan?

Mimmi påpekar dessutom att Tullverket har egna funktioner som sträcker sig långt bortom tjänstemannen i tullfiltret. Hon nämner egna utredare, spanare och andra specialistroller, och betonar att hon själv inte har någon polisutbildning. Skulle hon vilja byta och bli polis skulle hon behöva söka den utbildningen på samma sätt som andra.

För resenären kan gränsen mellan myndigheterna ibland kännas akademisk eftersom de samarbetar tätt. För den som vill förstå Mimmis jobb är den däremot central: hon är inte en polis med tullinriktning utan en tulltjänsteman i en egen myndighet med ett eget kontroll- och brottsbekämpande uppdrag.

Arlanda är Mimmis bas – men inte gränsen för hennes arbetsdag

Den som främst känner Mimmi från Gränsbevakarna Sverige kan lätt få bilden av att hennes yrkesliv utspelar sig mellan bagageband, tullfilter och ankomsthallar på Arlanda. Det är där TV-kamerorna oftast följer henne och där hon har sin bas. Mimmi förklarar det konkret: arbetspasset börjar och slutar på Arlanda och där finns bland annat hennes uniform, men arbetsdagen kan ta henne långt utanför terminalerna.

Hon kan arbeta vid hamnar och postterminaler och berättar att tullpersonal kan stoppa fordon längs väg, exempelvis i arbetet mot alkohol och tobak. På flygplatsen kan kontroller dessutom ske på fler platser än i det klassiska tullfiltret efter bagageutlämningen. I ett av avsnittets tyngre exempel beskriver hon hur tullpersonal arbetade direkt vid gate på en inkommande flight.

Tullverkets egen beskrivning av kontrollavdelningen fyller ut bilden ytterligare. Tullinspektörer arbetar ofta uniformerat och kan möta allmänheten varje dag, men arbetsmiljön kan lika gärna innebära smutsiga eller trånga utrymmen, utomhusarbete och skift med oregelbundna arbetstider. En del arbetar också med klarering och kontroll av tulldeklarationer. Den gemensamma nämnaren är alltså inte en specifik terminal, utan kontrollen av varuflöden och efterlevnaden av de regler som följer med dem.

Mimmi nämner också utgående kontroller, något som förmodligen överraskar fler än Tone. Den gamla bilden av tullen som en verksamhet som står och väntar på sådant som förs in i Sverige är för smal. Ett modernt tulluppdrag behöver också kunna reagera på vad som är på väg ut, inte minst stöldgods och andra varor som kan vara kopplade till organiserad brottslighet.

Variationen verkar vara en stor del av varför Mimmi fortfarande tycker om jobbet efter många år. Hon beskriver hur smugglingsmetoder och så kallade modus förändras, hur nya regler tillkommer och hur myndigheten får nya befogenheter. Det finns en stabil kärna i uppdraget, men vardagen står knappast still.

”Magkänslan” är inte magi – den är erfarenhet som blivit snabb

En av avsnittets mest fascinerande delar kommer när Tone försöker förstå hur Mimmi väljer vem som ska kontrolleras. På en stor flygplats passerar så många människor att det är omöjligt att granska alla lika ingående. Därför uppstår frågan som nästan varje tittare på Gränsbevakarna någon gång har ställt: vad såg tullinspektören egentligen?

Mimmi använder ordet magkänsla, men hennes förklaring gör samtidigt ordet mindre mystiskt. Ju fler kontroller hon gör, desto bättre lär hon sig vad som brukar vara normalt i olika flöden. När något sticker ut kan reaktionen komma snabbt, ibland snabbare än det går att formulera en komplett lista över alla detaljer som skapade den.

Bagagetaggar är ett exempel. Mimmi berättar att hon blivit skicklig på att snabbt läsa dem och förstå resans olika led. Om taggen visar att resenären har kommit via Amsterdam kan det samtidigt finnas en tidigare utgångspunkt som är mer relevant för kontrollen. Frågan blir därför inte bara ”vilket flyg kom du med?”, utan var resan faktiskt började och hur vägen hit har sett ut.

Olika destinationer och flöden kan dessutom vara förknippade med olika typer av varor och smugglingsmönster. Det betyder inte att en viss resenär automatiskt betraktas som skyldig för att den kommer från en viss plats. Det betyder att erfarenhet och information hjälper tullpersonalen att avgöra vilken typ av frågor som är relevanta och var resurser bör läggas.

Det kan sedan handla om flera små saker på en gång: bagage som inte riktigt passar med den resa som beskrivs, en ovanlig tyngd, svar som förändras eller en detalj som inte stämmer med det normala mönstret. Ett sådant frågetecken behöver inte betyda att något olagligt finns där. Det betyder bara att det kan finnas skäl att titta lite närmare.

Tone skojar om att Mimmi nästan utvecklat ett sjätte sinne. Mimmi skrattar och önskar att det vore ännu bättre. Det är ett litet ögonblick, men det sammanfattar henne ganska väl i intervjun: hon är uppenbart stolt över hantverket utan att försöka framställa sig själv som någon övernaturlig smugglarradar.

När det sipprar blod ur väskan – och innehållet inte ens är det mest allvarliga fyndet

Om man bara skulle välja ett ögonblick ur intervjun som garanterat stannar kvar är den blodiga resväskan en stark kandidat. Mimmi berättar om en väska där det började sippra ut blod. När den öppnades låg där ett djurhuvud – närmare bestämt ett halvt gethuvud med tungan kvar. Under transporten hade innehållet inte direkt förbättrats. Flugor och larver hade hunnit bli en del av paketlösningen.

Tones reaktion är ungefär den enda rimliga: varför tar man ens med sig det? För Mimmi verkar historien däremot ha hunnit hamna i det mentala arkivet för ”saker man tydligen kan hitta på jobbet”. Hon nämner också en björnskalle, ett kranium där det fortfarande fanns rester av vävnad och intorkat blod.

Det är just sådana fynd som gör att tullarbete inte kan reduceras till narkotika i dubbelbottnade väskor. Varor som passerar en gräns kan omfattas av regler om livsmedel, animaliska produkter, hotade arter, läkemedel, vapen, alkohol, tobak och en lång rad andra områden. Det groteska fyndet kan därför vara en ingång till ett betydligt mer vardagligt regelverk.

Mimmi berättar att resenärer ibland tar med sig mat som uppenbart har passerat gränsen för vad de flesta skulle kalla aptitlig. Förklaringen kan ändå vara att den ska kokas ordentligt senare. Tullens intresse handlar dock inte om smaken. Regler för animaliska livsmedel finns bland annat för att begränsa risken för att djursjukdomar förs mellan länder.

Björnskallen leder vidare till CITES

När Tone och Mimmi pratar om djurdelar nämns noshörningshorn som ett tydligt exempel på en produkt som kan omfattas av mycket strikta regler. Här kommer CITES in – det internationella systemet för att reglera handel med hotade djur- och växtarter och produkter från dem.

För en resenär innebär det att ”jag köpte den öppet i en butik” inte automatiskt betyder ”jag får föra in den i Sverige”. En souvenir kan vara snidad, polerad eller förpackad så att kopplingen till ett djur eller en växt inte känns särskilt dramatisk, men ändå omfattas av tillståndskrav.

När den smarta packningen blir det som avslöjar väskan

Ett annat exempel är nästan komiskt pedagogiskt. Mimmi berättar om en väska där väldigt många galgar hade packats runt innehållet. Tanken verkar ha varit att galgarna skulle hjälpa till att dölja något. Effekten blev snarare den motsatta: när en resväska innehåller oproportionerligt många galgar har försöket att se normalt ut själv blivit en avvikelse.

Hon beskriver också klassiska dubbelbottnade väskor. I sådana fall behöver ingenting förbjudet ligga synligt mellan skjortor och strumpor. En i övrigt tom väska kan helt enkelt väga mer än en tom väska borde, och röntgen från olika vinklar kan visa lager eller konstruktioner som inte stämmer.

Mimmi verkar nästan uppskatta detektivmomentet mer än det helt uppenbara fyndet. En hel väska cannabis är förstås ett viktigt beslag, men själva mysteriet blir ganska kort när dragkedjan öppnas. En märklig tyngd, en misstänkt konstruktion eller en historia som långsamt faller isär kräver mer av sökandet – och där märks också hantverket bakom TV-klippet.

Åtta miljoner cigaretter och 5,5 kilo heroin – Mimmis största beslag

När Tone kommer till den självklara frågan om Mimmis största beslag får hon två svar i helt olika format. Det ena är omkring åtta miljoner cigaretter i en lastbil. Det andra är fem och ett halvt kilo heroin i en resväska.

Siffrorna är Mimmis egna exempel på stora ärenden hon varit delaktig i, inte någon lista över Tullverkets historiska rekord. Men storleksordningen gör skillnaden mellan vardagsresenärens tullkontakt och organiserad smuggling mycket tydlig. Åtta miljoner cigaretter är inte några extra limpor i en baklucka, och 5,5 kilo heroin är en mängd där konsekvenserna blir mycket allvarliga.

Den nationella statistiken ger ytterligare perspektiv på heroinet. Tullverket uppgav i årsredovisningen för 2025 att myndigheten det året tog 134 kilo heroin i beslag, den största årsvolymen myndigheten dittills hade registrerat. Året före var motsvarande mängd tre kilo. Myndigheten förklarade den extrema skillnaden med ett fåtal mycket stora beslag, bland annat i tung trafik och persontrafik.

Det illustrerar samtidigt varför beslagsstatistik behöver läsas försiktigt. Ett enda stort parti kan förändra ett halvår eller ett helt år dramatiskt. Tullverket påpekar dessutom att preliminära klassificeringar kan ändras efter laboratorieanalys. Den som vill följa utvecklingen kan använda Tullverkets aktuella beslagsstatistik.

De bästa smugglingsförsöken behöver inte vara Hollywood-avancerade

I sant-eller-falskt-delen får Mimmi ta ställning till föreställningen att de bästa smugglingsförsöken alltid är de mest avancerade. Hon säger i praktiken nej till den enkla logiken. Det finns sofistikerade upplägg, men det finns också människor som reser med förbjudna varor på sätt som inte känns särskilt genomtänkta.

Ett problem är att många historier inte håller särskilt länge. En resenär kan säga en sak om syftet med resan, ändra en detalj senare och sedan få svårt att förklara nästa led. Det kan förstås bero på smuggling, men Mimmi är noga med att en oskyldig person också kan bete sig märkligt om den är obekväm med myndigheter eller försöker hålla en fullt laglig privat sak för sig själv.

Därför är motsägelsen inte en dom utan ytterligare information. Det är först när fler delar läggs ihop som kontrollen får riktning.

Hur ser en smugglare ut? Mimmis svar borde vara självklart

Populärkultur är bra på att ge oss ett visuellt facit. Den misstänkte är nervös, undviker ögonkontakt och ser på något svårdefinierat sätt skyldig ut redan innan väskan öppnats. Mimmi river ner den föreställningen ganska effektivt: en person som smugglar kan se ut som vem som helst.

Det kan vara någon som reser ensam, ett par, en äldre person eller någon som har barn med sig. Personen kan vara nervös, men den kan också vara lugn. Att bygga bedömningen på en enda stereotyp skulle därför vara både ineffektivt och riskera att missa de människor som inte passar in i den förväntade bilden.

Mimmi beskriver i stället en helhet av resa, bagage, frågor, information och beteende. Vad säger personen att den ska göra? Passar bagaget med berättelsen? Var började resan? Finns något som sticker ut? Och om kontrollen går vidare, vad visar de tekniska hjälpmedlen?

Nervös betyder inte skyldig

Tone frågar vad som händer när människor blir aggressiva, rädda eller får panik. Mimmi säger att stark nervositet är vanlig. Hon försöker då först känna av om personen helt enkelt är stressad av att för första gången ha blivit uttagen till myndighetskontroll.

Om Mimmi själv är lugn och förklarar att vem som helst kan kontrolleras brukar den sortens nervositet ofta lägga sig ganska snabbt. Om stressen fortsätter trots att situationen är lugn kan det däremot bli ytterligare en detalj som väcker frågor. Inte bevis – men en detalj.

När kuriren bryter ihop och Mimmi fortfarande måste se människan

Avsnittets mest intressanta skifte sker när samtalet går från vad Mimmi hittar till vem hon hittar det hos. Det är lätt att skratta åt en resväska full av galgar eller ett halvt gethuvud. Det är betydligt svårare när en människa sitter på andra sidan och precis har förstått att konsekvenserna kan bli mycket allvarliga.

Mimmi berättar om personer som bryter ihop när narkotikan hittats. Vissa tycks vara erfarna och fullt införstådda med vad de gör. Andra beskriver en kedja där de har fått en väska, några instruktioner och besked om att någon kommer möta dem på flygplatsen. De kanske inte ens vet namnet på personen som ska hämta dem.

Det går förstås inte att avgöra sanningshalten i varje sådan berättelse från en intervju, och ansvarsfördelningen avgörs inte av tullinspektörens medkänsla. Men Mimmi beskriver tydligt hur mänskligt komplicerade situationerna kan bli. Om personen redan sitter där och narkotikan är hittad ser hon ingen poäng med att lägga på ett lager av ilska bara för att markera.

Hon försöker i stället vara lugn och respektfull. Det juridiska arbetet fortsätter oavsett tonen i rummet, men hon kan fortfarande möta människan som människa. Samtidigt vill Tullverket i större ärenden komma längre än till kuriren och identifiera mottagare, organisatörer och nätverk bakom transporten.

Det perspektivet får sällan lika mycket plats i korta TV-klipp. En öppnad väska och flera paket på ett bord är en tydlig bild. Frågorna bakom är mycket rörigare: vem rekryterade personen, vilken kontroll hade den över situationen, vem väntade på varan och vilka delar av berättelsen kan faktiskt bevisas?

Det tyngsta Mimmi berättar om handlar inte om narkotikamängder

När Tone frågar om kontroller som varit särskilt svåra känslomässigt förändras stämningen. Mimmi lyfter arbete där det finns misstanke om material med sexuella övergrepp mot barn på elektronisk utrustning. Där är själva kontrollsituationen extremt känslig, både eftersom brottet är så allvarligt och eftersom ett felaktigt antagande om en person kan få stora konsekvenser.

Hon beskriver därför hur viktigt det är hur frågorna ställs och hur kontrollen genomförs. När det sedan faktiskt framkommer material eller andra omständigheter som styrker misstanken blir situationen tung på ett helt annat sätt än ett traditionellt varufynd. Tone säger själv att hon inte ens hade tänkt på den typen av ärenden som en del av tullens värld.

Mimmi tar också upp ett ärende där ett litet barn befann sig tillsammans med en person som misstänktes ha narkotika i kroppen. Enligt Mimmis berättelse visade det sig senare att barnet inte var resenärens eget. Det som stannade kvar hos henne var inte bara narkotikamisstanken utan oron för barnet.

Hon funderar i samtalet över om barn ibland kan användas för att få en resenär att framstå som mindre misstänkt. Det är viktigt att hålla det på rätt nivå: det är hennes resonemang kring en möjlig förklaring, inte ett fastställt motiv i varje enskilt fall. Det centrala i berättelsen är snarare hur snabbt yrket kan gå från jakten på ett beslag till oro för en person som kan behöva skydd.

Det finns saker som är för grova för TV – och mycket som bara är för vardagligt

I snabbfrågorna får Mimmi påståendet att det finns saker som är för grova för att visas i TV. Svaret är ja. Det är knappast förvånande efter de tyngre delarna av intervjun, men det väcker en större fråga: hur mycket formar Gränsbevakarna Sverige vår bild av vad tullarbete faktiskt är?

Alla dokumentära TV-format behöver välja. En kontroll där ingenting hittas kan vara korrekt och viktigt myndighetsarbete men ganska svag television. En lång utredning kan vara central för Tullverket och ändå svår att göra begriplig i några minuters TV. Ett märkligt föremål i en resväska är däremot omedelbart: kameran ser det i samma sekund som tittaren.

Mimmi säger uttryckligen att jobbet är mer varierat än det som syns i serien. En del kan inte visas, en del lämpar sig inte för formatet och en stor del av verkligheten är helt enkelt mer vardaglig än TV-klippen. Det gör inte serien missvisande, men det betyder att den visar ett urval.

TV-serien verkar även ha gjort själva yrket mer synligt

Synligheten har fått en oväntad bieffekt: fler verkar ha fått upp ögonen för Tullverket som arbetsplats. I årsredovisningen för 2025 noterade Tullverket nästan 31 000 ansökningar till lediga tjänster, upp från omkring 22 000 året före. Myndigheten skrev själv att ökningen framför allt syntes vid aspiranttjänster i Stockholm, Göteborg och Malmö och att synligheten i Gränsbevakarna Sverige sannolikt hade bidragit till intresset.

Det är en rätt slående utveckling för en myndighet som Mimmi själv beskriver som ganska anonym för många innan TV-serien. En person kan börja titta för ett blodigt gethuvud och några säsonger senare sitta och fundera på om tullaspirant faktiskt vore ett rimligt karriärval.

Mimmis igenkänning har även använts utanför underhållningen. Läkemedelsverket och Tullverket tog hjälp av henne och kollegan Adam Hübinette i information om att resa med läkemedel. Där blev ansikten från Gränsbevakarna ett sätt att få ganska vardagliga tullregler att nå resenärer som annars kanske aldrig hade sökt upp dem.

Mat, läkemedel och djurprodukter – fynden vanliga resenärer faktiskt bör lyssna på

När Tone ber Mimmi nämna saker som människor oftare försöker föra in än man kanske tror kommer ett betydligt mer vardagligt svar än heroin: mat, läkemedel, djurprodukter och cigaretter. För den som själv brukar resa är det här sannolikt den mest praktiskt användbara delen av hela intervjun.

Många tänker på tullregler i termer av sådant som uppenbart är förbjudet. ”Jag har inga droger eller vapen” blir nästan samma sak som ”jag har inget att deklarera”. Men ett fullt lagligt köp i ett annat land kan fortfarande omfattas av införselregler när det passerar svensk gräns.

Läkemedel: medicinen kan vara laglig och ändå kräva koll

Tullverket anger att en resenär ska kunna visa att läkemedel som förs in är avsedda för personligt medicinskt bruk. Recept, apoteksetikett eller läkarintyg kan användas för att styrka det. För icke narkotikaklassade läkemedel skiljer sig mängdgränserna dessutom beroende på varifrån man reser: från ett annat EES-land får man normalt föra med sig upp till ett års förbrukning, medan motsvarande gräns från ett land utanför EES är tre månaders förbrukning.

För narkotikaklassade och dopningsklassade läkemedel finns ytterligare regler, och inom Schengen kan ett särskilt intyg behövas. Läkemedelsverket rekommenderar dessutom att mediciner behålls i originalförpackningen under resan.

En enkel tumregel från myndigheternas information är därför ganska användbar: om du är osäker, fråga. Att välja röd fil och reda ut saken före en kontroll är betydligt enklare än att försöka förklara den efteråt. Läs aktuella regler på Tullverkets sida om att resa med läkemedel och hos Läkemedelsverket.

Mat: reglerna handlar inte om ifall tullaren tycker lunchen ser god ut

För livsmedel finns regler som bland annat skyddar djurhälsa och växtskydd. Kött, mjölkprodukter och andra animaliska produkter från vissa länder kan därför omfattas av helt andra bestämmelser än samma typ av mat på en resa inom EU.

Och om innehållet i väskan redan börjat läcka blod är det förmodligen en signal om att både införselreglerna och själva packstrategin hade mått bra av lite mer förberedelse.

CITES: souveniren kan följa med hela vägen till tullbordet

CITES-regler är extra luriga eftersom en resenär inte behöver känna att den ”smugglar ett djur”. Det kan handla om ett smycke, en läderprodukt, en bit korall, ett skal eller ett annat föremål som tillverkats av delar från en skyddad art. Dokumentation och tillstånd kan krävas även när föremålet ser ut som en helt vanlig souvenir.

Jordbruksverket har därför särskild information om souvenirer av hotade växt- och djurarter. Den är värd att läsa innan köpet snarare än när föremålet redan ligger framför en tullinspektör.

Tullen tittar inte bara inåt – stöldgods på väg ut har blivit ett större uppdrag

En detalj Mimmi nämner nästan i förbifarten är egentligen en av de mest aktuella delarna av hela samtalet. Hon berättar att Tullverket arbetar med utgående kontroller och fått bättre möjligheter att ingripa mot stöldgods som förs ut ur landet. Båtmotorer är ett typiskt exempel på den sorts gods som ofta nämns i sammanhanget.

Bakgrunden är en lagändring som trädde i kraft den 1 september 2025. Brottet utförselhäleri infördes samtidigt som Tullverket fick möjlighet att kontrollera och stoppa varor som misstänks vara stöldgods och inleda förundersökning innan ärendet lämnas vidare till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.

Det förändrar den klassiska tullbilden ganska ordentligt. I stället för att bara fråga vad som kommer in över gränsen behöver myndigheten även kunna upptäcka värdefulla föremål som är på väg ut. För organiserade nätverk kan snabb utförsel vara avgörande: ju längre ett stulet föremål hinner från brottsplatsen, desto svårare kan det bli att återföra det.

Från 1 juli 2026 kan Tullverket hjälpa Kronofogden med utmätning på distans

Mimmi tar upp ännu en förändring som visar hur snabbt yrkesrollen utvecklas. Från den 1 juli 2026 kan Tullverket, tillsammans med Kustbevakningen och Ekobrottsmyndigheten, hjälpa Kronofogden med så kallad utmätning på distans.

Upplägget innebär inte att tullinspektören själv bestämmer att en dyr klocka eller bunt kontanter ska utmätas. Om en kontrollerad person har skulder och samtidigt besitter värdefull egendom kan tjänstemannen kontakta Kronofogden, som fattar beslutet på distans. Därefter kan myndighetspersonen på plats omhänderta egendomen.

Kronofogden har en jour som gör att sådana beslut kan fattas även kvällar, nätter och helger. Det är relevant för en verksamhet som inte direkt stänger ner bara för att kontorstid är slut. Mimmis exempel med kontanter eller en dyr Rolex blir därmed en ganska konkret bild av hur arbetet mot kriminell ekonomi kan dyka upp mitt i en helt annan kontroll.

Kronofogden beskriver systemet närmare på sin sida om den utökade utmätningen på distans.

Narkotikan är fortfarande kärnan – men Mimmi pekar också på efterfrågan

Trots alla djurhuvuden, cigaretter, läkemedel och stöldgods råder det ingen tvekan om vilket område Mimmi återkommer till som särskilt viktigt: narkotikan. Hon beskriver arbetet med att stoppa inflödet och hur nya transportvägar och smugglingsmetoder gör att Tullverket hela tiden måste anpassa sig.

Mimmi uttrycker också frustration över vad hon uppfattar som en normalisering av vissa droger i delar av samhället, särskilt i festmiljöer. Hennes resonemang är ett marknadsperspektiv: när människor i Sverige vill köpa narkotika skapas ekonomiska incitament för någon att föra in och distribuera den.

Exakta samband mellan narkotikamarknaden, olika konsumtionsmönster, organiserad brottslighet och våldsutveckling är betydligt större frågor än ett enskilt YouTube-avsnitt kan besvara. Men i Mimmis vardag blir kedjan konkret: efterfrågan på andra sidan gränsen kan landa som en resväska, lastbil eller försändelse framför henne.

När narkotikan finns på eller i kroppen

Tone frågar också om metoder många känner igen från dokumentärer: narkotika som tejpats mot kroppen eller svalts. Mimmi bekräftar att sådana fall förekommer. Det innebär att en tullkontroll under rättsligt reglerade förutsättningar ibland behöver omfatta personen och inte bara bagaget.

Tullverket skiljer mellan olika former av kroppsvisitation och kroppsbesiktning, och åtgärderna är betydligt mer integritetskänsliga än en vanlig väskkontroll. Det är också en påminnelse om att smugglingsmetoder som ser abstrakta ut i statistik kan innebära direkt fysisk risk för den person som transporterar narkotikan.

”Jag visste inte” är en svår historia att bedöma

Mimmi säger att en av de frustrerande delarna av jobbet är människor som skyller ifrån sig eller hävdar att de inte visste vad de transporterade. Samtidigt berättar hon själv om personer som verkar ha mycket begränsad kunskap om kedjan runt omkring dem. Någon kan ha fått en väska och ett besked om att en okänd person kommer att möta dem vid ankomsten.

Vad personen faktiskt visste, vad den avsåg och vilket straffrättsligt ansvar som går att bevisa kan därför inte avgöras av magkänslan i tullfiltret. Det hör hemma i den fortsatta utredningen. Mimmis första uppgift är att hantera kontrollen, säkra fyndet och dokumentera det som faktiskt har hänt.

Mimmi ville först prova polisyrket – en cigarettgömma ändrade riktningen

Mimmis väg till Tullverket börjar nästan som en slump. Hon gick en gymnasieutbildning med inriktning mot uniformerade yrken och ville egentligen göra praktik hos polisen. Där fanns ingen plats, så hon hamnade i stället hos Tullverket.

Under praktikveckan följde hon med till en hamn där tullpersonalen tog in en bil. Fordonet hade ett dolt utrymme fyllt med cigaretter. För en gymnasieelev som knappt hade tänkt på vad tullen gjorde var det en rätt effektiv demonstration av varför jobbet kunde vara spännande.

Minnet blev kvar. Många år senare sitter hon i Tones studio och berättar om ett beslag på omkring åtta miljoner cigaretter i en lastbil. Cirkeln från den första cigarettgömman till hennes egen karriär är nästan för prydlig för att vara påhittad.

Mimmi påpekar samtidigt att dagens Tullverk inte tar emot gymnasiepraktikanter på samma sätt som när hon fick sin chans. Den som ser intervjun och omedelbart vill kopiera hennes gamla väg behöver alltså hitta en annan ingång.

Så blir man tullinspektör 2026 – först blir man tullaspirant

Avsnittet lär väcka en ganska specifik Google-sökning hos en del tittare: hur blir man egentligen tullinspektör? Vägen går inte genom en fristående tullhögskola som man söker direkt. Tullverket anställer tullaspiranter och utbildar dem inom myndigheten.

Kraven blir ganska begripliga efter att ha hört Mimmi beskriva vardagen. Yrket kräver lugna samtal med nervösa resenärer, men kan också innebära tunga arbetsmoment, obekväma miljöer, skiftarbete och möten med personer som är arga, rädda eller i kris.

Konkurrensen är dessutom påtaglig. Tullverket uppger att det i genomsnitt kan komma omkring 800 sökande per ort när myndigheten rekryterar tullaspiranter till Stockholm, Göteborg och Malmö, medan antalet platser kan vara allt från några få till ett par tiotal beroende på behovet.

Det finns ingen fast övre åldersgräns. Tullverket uppger att medelåldern bland tullaspiranterna de senaste åren legat omkring 31 år, vilket gör att yrkesbyte senare än direkt efter gymnasiet inte alls är något främmande upplägg. Den som söker behöver däremot klara samma relevanta krav och tester.

Vad tjänar en tullaspirant?

Tullverkets aktuella information anger en ingångslön på 27 000 kronor i månaden under utbildningen. Efter godkänd grundutbildning är lönen lägst 32 000 kronor, och ett år efter utbildningen anges minst 34 000 kronor. Beloppen är uppdateringskänsliga och bör därför alltid kontrolleras mot den aktuella rekryteringssidan: så blir du tullaspirant.

Mimmis råd: förklara vad just du tillför

Tones sista fasta fråga handlar om vilket råd Mimmi skulle ge någon som vill in i yrket. Svaret börjar med att inte ge upp om första försöket misslyckas. Många söker till relativt få platser, så det kan krävas mer än en ansökan.

Sedan kommer den mer intressanta delen: lägg tid på CV:t, var dig själv och fundera över vad just dina styrkor kan bidra med. Mimmi beskriver kollegorna som människor med väldigt olika bakgrunder. Alla kommer inte från säkerhetsbranschen, och poängen är inte att alla ska fungera likadant. Olika personer ser olika saker.

Utbildningen är omkring 16 månader – och betydligt bredare än att lära sig öppna väskor

Tullverkets grundutbildning för kontrollavdelningen är totalt omkring 16 månader. Ungefär nio månader är teori och omkring sju månader praktik. Aspiranten är anställd under utbildningstiden och får lön, men behöver bli godkänd på utbildningen och bedömas som lämplig för arbetet för att gå över till en tillsvidareanställning.

Kursinnehållet förklarar mycket av det Mimmi pratar om. Aspiranten behöver lära sig tullformaliteter, restriktioner, olika kontrollmetoder, underrättelseinformation, narkotika och dopning, bevis- och spårsäkring samt reglerna kring tjänstemannens befogenheter och skyldigheter.

Det finns också praktisk och teoretisk visitationsutbildning, konflikthantering och taktiskt förhållningssätt. Tullverkets utbildning omfattar bland annat batong, OC-spray och tjänstepistol för de funktioner där sådan kompetens ingår. Det är lätt att fastna vid själva utrustningen, men sammanhanget är viktigare: den lärs ut tillsammans med juridik, proportionalitet, säkerhet och konflikthantering.

Den som vill läsa mer kan gå direkt till Tullverkets information om grundutbildningen för tullaspiranter.

Hundförare är en möjlig fortsättning – inte en separat genväg in

Sökhundarna är bland de mest synliga verktygen i tull-TV, men den som vill bli hundförare börjar inte med hunden. Tullverket beskriver vägen som att man först utbildas och arbetar som tullinspektör och därefter kan söka sig vidare internt till hundförarrollen.

Det passar ganska bra med hela Mimmis budskap om yrket. Specialiseringen kommer ovanpå en bred grund. Hunden är ett vasst verktyg, men någon måste fortfarande förstå kontrollen runt omkring den.

Varför Tones ”dumma frågor” är precis rätt frågor

Det hade varit enkelt att göra hela avsnittet till ”vad är det sjukaste du har hittat?” följt av nästa ännu värre historia. Tone ställer absolut sådana frågor – tack och lov, annars hade vi aldrig fått gethuvudet – men hon gör också något viktigare: hon vågar börja i sin egen okunskap.

Hon blandar ihop tull och gränspolis. Hon undrar varför säkerhetskontrollen inte redan sett en väska full av cannabis. Hon frågar hur tullarna väljer bland tiotusentals resenärer. Det är precis de frågor som en vanlig tittare sitter med, och därför tvingas Mimmi förklara jobbet från grunden i stället för att falla tillbaka på myndighetstermer.

Samtalet fungerar också för att Tone inte försöker vinna poäng på att kunna allt i förväg. När hon har missförstått något låter hon Mimmi rätta henne. Det ger intervjun ett slags pedagogisk motor utan att den börjar kännas som en föreläsning.

Och humorn gör sitt. När Mimmi får höra om handsvabbningar i säkerhetskontrollen blir budskapet i princip ”skyll inte på oss”. När Tone plötsligt får en märklig dialekt på ordet ”droger” finns det naturligtvis tid för att kommentera det också. Det är små ögonblick, men de hindrar ett ganska tungt ämne från att stelna.

Snabbfrågorna fungerar eftersom Mimmi inte alltid accepterar alternativen

Sant-eller-falskt-delen ger några roliga svar just för att verkligheten inte alltid vill vara binär. Folk tar med sig förbjudna saker utan att förstå reglerna. Vissa försöker prata sig ur en kontroll. De mest oväntade människorna kan stå bakom grova försök. Kreativa gömställen är ofta mindre geniala än skaparen hoppats.

Men när Tone försöker ställa ”magkänsla” mot ”rutin” vägrar Mimmi egentligen välja sida. Just den vägran säger mer om jobbet än ett enkelt sant eller falskt hade gjort.

Tekniken hjälper – men någon måste veta när den ska användas

Hundar, scanners och röntgenapparater är nästan egna karaktärer i tull-TV eftersom de gör kontrollen visuellt begriplig. Mimmis berättelse placerar dem däremot på rätt plats: som verktyg i en större kedja. En scanner väljer inte själv vem som ska kontrolleras, och en hund ersätter inte samtalet eller bedömningen.

Den dubbelbottnade väskan är ett bra exempel. Tekniken kan visa lager och konstruktioner som ögat inte ser, men först måste någon reagera på att vikten eller bilden inte stämmer. Ett verktyg blir värdefullt först när det kombineras med rätt fråga.

Varför säkerhetskontrollen kan missa det som tullen hittar

Tone fastnar vid en logisk fråga: om en person flyger till Sverige med en väska full av cannabis, borde inte säkerhetskontrollen i avreselandet ha sett den? Jo, den kan mycket väl ha sett organiskt material i bagaget. Men säkerhetskontrollens huvudsakliga uppdrag är ett annat.

Den arbetar framför allt för flygsäkerheten och letar efter sådant som kan hota flygningen, medan Tullverket arbetar med varor som är förbjudna eller reglerade vid gränsen. Samma röntgenliknande bild kan alltså vara intressant av helt olika skäl beroende på vem som tittar och vilket uppdrag personen har.

Det betyder inte att narkotika alltid passerar obemärkt genom säkerhetskontroller eller att aktörerna aldrig samarbetar. Det betyder bara att röntgen inte är någon universell ”olaglighetsdetektor”. Maskinen visar information. Uppdraget avgör vad människan framför skärmen söker efter.

De kontroller som inte hittar något är också en del av jobbet

Det sägs nästan i förbifarten, men är en av de viktigaste detaljerna i intervjun. Mimmi berättar att en tullkontroll ibland slutar precis så odramatiskt som den bör: man öppnar, tittar, pratar, kontrollerar och konstaterar att det inte finns anledning att gå längre. Sedan får personen eller fordonet fortsätta.

I TV är det ett antiklimax. I verkligheten är det ett tecken på att kontrollen inte är till för att bekräfta en första misstanke till varje pris. Den ska pröva om det finns något att gå vidare med. Om svaret är nej behöver även det svaret kunna accepteras.

De tomma kontrollerna bygger dessutom erfarenhet. För att verkligen veta vad som sticker ut behöver en tullinspektör ha sett väldigt mycket som inte gör det.

När en märklig historia är oskyldig – och en normal historia inte är det

Samtal med resenärer återkommer genom hela Mimmis berättelse. Den som transporterar narkotika kan ha förberett en historia om varför den är i Sverige, men berättelsen behöver inte vara särskilt djup. Mimmi beskriver hur svar ibland förändras efter några följdfrågor och hur en till synes enkel förklaring snabbt börjar få sprickor.

Samtidigt kan en oskyldig person ljuga om något som över huvud taget inte är olagligt. Den kanske inte vill berätta vem den ska träffa eller varför resan egentligen gjorts. För tullinspektören blir lögnen ändå ett frågetecken, vilket kan göra kontrollen längre trots att sanningen bakom den är fullständigt laglig.

Det är en nyttig motvikt till den enkla kriminalserielogiken. Oskyldiga människor uppför sig inte alltid perfekt, och skyldiga människor ser inte alltid nervösa ut. Därför behöver varje detalj förstås i sitt sammanhang.

Gränsbevakarna gör Mimmi känd – Bakom yrket gör rollen begriplig

Mimmi kommer in i Tones studio från en ovanlig position. Hon behöver inte först övertyga tittaren om att jobbet kan vara spännande; många har redan sett henne utföra det. De har sett väskor öppnas, resenärer få följdfrågor och misstankar bli till beslag i Gränsbevakarna Sverige.

Därför kan Bakom yrket göra något annat. I stället för att vänta på nästa fynd kan Tone stanna vid frågor om hur besluten fattas, varför en resenär verkar intressant eller vad som händer när kontrollen inte hittar någonting. Mimmi blir nästan sin egen kommentator till TV-rollen.

Det är kanske därför tullprogram fungerar så bra. Flygplatsen är en av våra mest vardagliga internationella miljöer. De flesta passerar med laddare, tandborste och kanske ett kvitto de hoppas att ingen ska fråga om. Bakom en annan dörr kan en resväska samtidigt väga flera kilo mer än den borde.

En tullinspektör måste kunna växla ton på några sekunder

I Tones studio kan berättelsen om ett gethuvud vara absurd och rolig. Några minuter senare handlar samtalet om barn som riskerar att fara illa eller personer som bryter ihop efter ett narkotikafynd. Den tonala svängningen är stor, men verkar samtidigt spegla yrket ganska väl.

En kontroll kan börja med vanligt småprat om resan och sluta med misstanke om ett allvarligt brott. Nästa kontroll kan sluta med ett vänligt tack och hej. Tullinspektören måste kunna växla utan att låta föregående situation styra nästa.

Mimmi framstår som särskilt bra på just den delen. Hon kan skratta åt ett fullständigt bisarrt fynd utan att göra en utsatt människa till ett skämt, och hon kan uppskatta själva sökarbetet utan att romantisera konsekvenserna när det faktiskt hittas något allvarligt.

Vad avsnittet faktiskt förändrar i bilden av Tullverket

Efter alla historier är det frestande att sammanfatta avsnittet med fynden: björnskallen, gethuvudet, fem och ett halvt kilo heroin och åtta miljoner cigaretter. Men då missar man det som faktiskt förändras under samtalets gång.

Före intervjun är det lätt att se tullinspektören som uniformen vid gränsen som frågar om man har något att deklarera. Efteråt framträder ett yrke där juridik, samtal, fysisk kontroll, teknik, underrättelser, mönsterigenkänning och samverkan med andra myndigheter blandas i samma arbetsliv.

Arlanda är inte hela kartan, inkommande resenärer är inte hela flödet och narkotika är inte den enda varan. Det mest slående är dessutom hur ofta Mimmi återkommer till människor: den nervösa resenären som inte gjort något fel, personen vars berättelse faller sönder, kuriren som bryter ihop, barnet som väcker oro och kollegan vars styrkor kompletterar hennes egna.

Det är därför Bakom yrket med Mimmi fungerar bättre än en topplista över ”sjukaste tullfynden”. De galna väskorna öppnar dörren, men när man väl kommit in handlar berättelsen om ett arbete där det verkligt svåra ofta börjar först efter att dragkedjan har öppnats.

Vanliga frågor om Mimmi, Tone Sekelius och tullinspektörsyrket

Vem är Mimmi i Tone Sekelius Bakom yrket?

Mimmi Larsdotter är tullinspektör med Arlanda som bas och är känd för en bredare publik genom Gränsbevakarna Sverige. I Tones intervju berättar hon om arbetsdelar som inte alltid får lika mycket utrymme i TV-serien.

Vad är skillnaden mellan en tullinspektör och en gränspolis?

Förenklat kontrollerar gränspolisen människor och deras rätt att resa in eller vistas i landet, medan Tullverket kontrollerar varor som passerar gränsen. Myndigheterna samarbetar men är organisatoriskt och utbildningsmässigt skilda.

Är säkerhetskontrollen på Arlanda Tullverket?

Nej. Säkerhetskontrollen arbetar i första hand med flygsäkerhet och exempelvis föremål som kan utgöra ett hot ombord. Tullverket kontrollerar varor som förs över gränsen och omfattas av tull-, införsel- eller förbudsregler.

Vad är det största beslag Mimmi berättar om?

Hon nämner omkring åtta miljoner cigaretter i en lastbil och 5,5 kilo heroin i en resväska som två mycket stora beslag hon själv varit delaktig i. Det är hennes personliga exempel, inte Tullverkets historiska rekordlista.

Vad är det konstigaste Mimmi hittat?

Bland exemplen finns en björnskalle och ett halvt gethuvud i en resväska där blod hade börjat läcka ut. Hon berättar även om rutten mat och märkliga försök att dölja innehåll i bagage.

Hur vet tullen vem den ska kontrollera?

Mimmi beskriver en kombination av erfarenhet, information om flöden, resrutter, samtal och observationer. Det hon kallar magkänsla är till stor del erfarenhetsbaserad mönsterigenkänning. En person som smugglar har inget bestämt utseende.

Arbetar tullinspektörer bara på flygplatser?

Nej. Mimmi utgår från Arlanda men berättar bland annat om hamnar, postterminaler och fordonskontroller. Tullverkets kontrollverksamhet finns på flera platser där varuflöden passerar gränsen och vissa kontroller kan även ske inne i landet.

Kan tullen kontrollera personer och inte bara väskor?

Ja, när de rättsliga förutsättningarna är uppfyllda kan kontrollen även omfatta personen. Tullverket beskriver flera former av kroppsvisitation och kroppsbesiktning för situationer där exempelvis förbjudna varor misstänks finnas i kläder, på kroppen eller i kroppen.

Kan Tullverket stoppa stöldgods som förs ut ur Sverige?

Ja. Sedan den 1 september 2025 har Tullverket stärkta möjligheter att ingripa mot misstänkt stöldgods genom reglerna kring utförselhäleri.

Kan Tullverket hjälpa Kronofogden att utmäta egendom?

Ja. Från den 1 juli 2026 kan Tullverket biträda Kronofogden vid utmätning på distans. Kronofogden fattar själva utmätningsbeslutet, medan tullpersonal kan omhänderta egendomen på plats när förutsättningarna är uppfyllda.

Hur lång är utbildningen till tullinspektör?

Grundutbildningen för tullaspiranter till kontrollavdelningen är cirka 16 månader och består av ungefär nio månaders teori och sju månaders praktik.

Vad tjänar en tullaspirant 2026?

Tullverkets information i september 2026 anger 27 000 kronor per månad under aspiranttiden, minst 32 000 kronor efter godkänd grundutbildning och minst 34 000 kronor ett år senare. Kontrollera alltid den aktuella rekryteringssidan eftersom lönenivåer kan ändras.

Finns det en övre åldersgräns för att bli tullaspirant?

Tullverket anger ingen övre åldersgräns. Den sökande behöver däremot uppfylla de aktuella fysiska, medicinska och övriga kraven i rekryteringsprocessen.

Behöver man ha jobbat som polis eller väktare tidigare?

Nej. Mimmi betonar att kollegorna har mycket olika bakgrunder och att olika styrkor behövs. Däremot måste den sökande uppfylla Tullverkets formella krav, där bland annat flera års arbetslivserfarenhet ingår.

Får en tullinspektör bära vapen?

Tullverkets grundutbildning innehåller bland annat utbildning i tjänstepistol samt konflikthantering med batong och OC-spray. Vilken utrustning en tulltjänsteman får bära och använda styrs av arbetsuppgift, utbildning och myndighetens regler.

Vad är CITES och varför arbetar Tullverket med det?

CITES är en internationell överenskommelse som reglerar handel med hotade djur- och växtarter och produkter från dem. Det gör att exempelvis vissa souvenirer, skinn, koraller, horn och andra naturprodukter kan omfattas av tillstånd eller förbud när de förs över gränsen.

Källor och vidare läsning

För den som vill kontrollera reglerna eller läsa vidare finns de viktigaste myndighetskällorna här:

• Tone Sekelius – originalvideon med tullinspektören Mimmi
• Tullverket – jobba som tullinspektör
• Tullverket – så blir du tullaspirant
• Tullverket – grundutbildning för tullaspiranter
• Tullverket – kontroller på och av kroppen
• Tullverket – resa med läkemedel
• Läkemedelsverket – att ta med mediciner på resan
• Jordbruksverket – ta med mat och dryck till Sverige
• Jordbruksverket – souvenirer och CITES
• Tullverket – beslagsstatistik
• Kronofogden – utmätning på distans från 1 juli 2026

Tillbaka till den blodiga väskan

Det är lätt att förstå varför avsnittet öppnar med blodet som sipprar ur resväskan. Ingen behöver en lång introduktion för att vilja veta vad som finns bakom dragkedjan.

Efter hela samtalet känns samma väska däremot nästan annorlunda. Den är inte längre bara ett bisarrt fynd med ett halvt gethuvud i. Den blir en ganska bra symbol för yrket Mimmi just har beskrivit: du kan ha erfarenhet, utbildning, teknik och tusentals tidigare kontroller bakom dig, men du vet fortfarande inte exakt vilken version av arbetsdagen som väntar när nästa väska öppnas.

Det kan vara ett läkemedel som kräver rätt dokumentation, en souvenir av en skyddad art, en märklig matvara, narkotika gömd i en konstruktion eller ingenting olagligt över huvud taget. Och ibland är det tydligen ett gethuvud.

Artikeln innehåller annonslänkar. Videonytt kan få ersättning om du går vidare via en sådan länk. Redaktionellt innehåll och myndighetsinformation är separerade från annonserna.