Konstiga Familjen rättar husmissen – Fiskbensgolvet är här

Konstiga Familjen rättar husmissen – fiskbensgolvet är här och plötsligt känns inflyttningen väldigt nära

Senast uppdaterad: 6 september 2026

Rasmus Eklund och Emelie Ringholm behöver ingen byggkatastrof för att få fart på Konstiga Familjens nya husvideo. Det räcker med några fasadsiffror som sitter lite för snett. Redan där märks hur långt husresan har kommit: det som för några månader sedan handlade om stomme, budget och stora byggbeslut har nått en punkt där millimetrar, skruvhål, färgskiftningar och ett vattenpass plötsligt kan kännas som dagens stora frågor.

Den här gången får de dessutom ett snabbt facit. Siffrorna rättas till, helheten blir rakare och den detalj som Emelie gått och stört sig på sedan den förra videon kan till slut lämnas bakom dem. Men fasaden är bara början. När kameran flyttar vidare genom huset kommer flera betydligt större besked: fiskbensgolvet har anlänt, färgen fungerar mot det mörka köket, köksmontaget är i full gång och badrummet har kommit så långt att diskussionerna nu handlar om exakt hur duschen ska öppnas och var handdukarna faktiskt ska hänga.

Framför allt märks det på Emelie. Hon försöker sätta ord på känslan av att så mycket händer samtidigt och konstaterar att de är så nära nu att det nästan är svårt att förstå. Där ligger videons verkliga nerv. Under våren handlade serien om att få upp huset. Under sommaren kom problem, budgetfrågor, materialval och poolbygge. Nu handlar det om hur golvet ser ut bredvid köket, vem som håller vattenpasset och hur många köksdelar Rasmus och Emelie kan montera innan hantverkarna behöver rätta dem.

Fasadsiffrorna såg bra ut – tills de började titta ordentligt

Videon öppnar på ett sätt som passar Konstiga Familjen nästan för bra. Något som först kändes färdigt visar sig behöva göras om. Det är inte katastrofalt fel och ingen behöver ringa byggfirman i panik. Det är bara precis tillräckligt fel för att bli omöjligt att ignorera när man väl har sett det: fasadsiffrorna sitter inte riktigt rakt.

Krille kommer in i diskussionen och vattenpasset åker fram. Då visar det sig snabbt att sjuan inte är den enda misstänkta. Helheten är sned. Det gör scenen ännu roligare eftersom Rasmus och Emelie redan lagt tid på just de här siffrorna. De kämpade med dem i den tidigare videon, hann bli oense om hur det skulle göras och kunde till slut känna sig nöjda över att ha löst jobbet själva. Nu står de på samma plats igen och tvingas konstatera att deras lilla hemmafixartriumf kanske firades några minuter för tidigt.

Det är ett så litet problem att de själva börjar resonera kring om någon annan ens skulle märka det. På håll kanske allt ser helt normalt ut. Om någon kör förbi huset lär personen knappast bromsa in för att analysera avståndet mellan siffrorna. Men sådana argument hjälper inte särskilt mycket när det är ens eget hus. Rasmus och Emelie kommer själva att gå förbi fasaden varje dag, och när en sned detalj väl har fastnat i blicken brukar den inte magiskt bli rakare av att man försöker tänka på något annat.

Emelie berättar dessutom att siffrorna hängt kvar i huvudet sedan den förra videon. Ju mer hon har tittat på dem, desto mer har placeringen börjat störa henne. Därför blir den nya scenen en direkt fortsättning på Videonytts tidigare genomgång av husets slutspurt. Då var siffrorna ett av de där små projekten som tog mer energi än väntat. Nu får historien ett avslut: ”nästan rakt” räcker inte.

Det finns också en liten smakmässig komplikation. Emelie är inte längre helt övertygad om att hon hade valt exakt samma siffror och färg om beslutet tagits i dag. Det betyder inte att nya ska beställas direkt, men det är ännu ett exempel på hur fort preferenser kan fortsätta utvecklas under ett långt bygge. Det som kändes hundraprocentigt rätt när det beställdes kan några månader senare kännas mer som ”det här blir bra – om vi åtminstone får upp det rakt”.

Sjuan och trean åker ned – och självförtroendet följer nästan med

Rasmus börjar skruva loss siffrorna. Enkla jobb har dock en tendens att bli märkligt tekniska så fort man vill göra dem snyggt. Han behöver rätt bits, några skruvar har redan blivit slitna och varje gammalt hål i den nya fasaden känns betydligt större än hålet faktiskt är. Plötsligt handlar uppgiften inte bara om att flytta en siffra några millimeter utan också om att lämna efter sig så få spår som möjligt.

Naturligtvis går det inte helt utan nya spår. Ett extra hål uppstår och Rasmus reagerar ungefär som någon som upptäckt första repan på en ny bil. Hålet är litet, men huset är nytt, fasaden är ny och därför känns varje märke nästan personligt. Han blir irriterad på sig själv och vill helst hinna fixa allt innan Emelie får anledning att analysera även den detaljen.

Jakten på fasadfärg börjar. När färgen väl är framme stannar arbetet inte vid just det nya hålet. Rasmus passar på att måla över äldre skruvhål och andra små springor han sett på fasaden. Han funderar samtidigt högt på fukt och om ett hål borde tätas ännu bättre. Det viktiga här är inte att behandla hans improviserade resonemang som någon byggmanual, utan att se vad scenen gör med honom: ett enda extra hål får honom att börja patrullera fasaden efter allt annat som eventuellt borde fixas innan vintern.

När små fel blir de stora frågorna har bygget kommit långt

Kontrasten mot husseriens första månader är tydlig. I april var själva byggstarten stor nog att bära ett helt avsnitt. Kort därefter kunde ett helt hus som plötsligt stod uppe vara huvudnumret. Sedan kom problem, budget och stora materialval. Nu kan en siffra på fasaden få flera minuter eftersom det mesta runt omkring redan finns.

Problemen har alltså inte försvunnit. De har bytt storlek och blivit mer personliga. En sned sjua hotar inte konstruktionen, men Emelie kommer se den varje gång hon kommer hem. Ett golv i lite fel nyans får inte huset att sluta fungera, men kan påverka känslan i flera rum. En duschdörr som öppnas åt ett opraktiskt håll kan vara tekniskt korrekt och ändå irritera varje morgon.

Det är därför slutspurten ofta består av en lång rad frågor som ser små ut utifrån men betyder mycket för dem som ska bo där. I början måste huset kunna stå. I slutet måste det börja kännas som deras.

För Rasmus och Emelie blir fasadsiffrorna dessutom lite extra personliga eftersom de satte upp dem själva. När de lyckades första gången fanns en tydlig stolthet i jobbet. När resultatet sedan visade sig snett blev det svårt att bara skylla på någon annan. Att göra om dem blir därför mer än en kosmetisk korrigering. Det blir en liten revansch.

Den revanschen får de. Med Krille som hjälp och vattenpasset som domare flyttas siffrorna. Gamla hål tas om hand, nya skruvar kommer på plats och helheten ser betydligt rakare ut. Efteråt kommer den bästa möjliga reaktionen på just ett husnummer: ingen behöver längre stå och stirra på det.

Regnet kommer – och Rasmus bestämmer sig för höstens ”lock in season”

När regnet börjar falla byter videon plötsligt riktning. Hösten är här, konstaterar Rasmus, och inom några sekunder har samtalet gått från fasadsiffror till träning, mat och hur han vill lägga upp månaderna framåt. Det är ett ganska typiskt vloggögonblick: huset är fortfarande huvudmiljön, men familjens vardag vägrar hålla sig inom en enda ämnesrubrik.

Han beskriver den kommande perioden som en chans att hitta en bättre struktur. Samtidigt vill han inte bygga ett upplägg där jul, nyår, födelsedagar eller andra sociala tillfällen måste behandlas som problem. Tanken är snarare att vardagen ska ha en tydligare riktning medan speciella dagar fortfarande får vara speciella.

Det är en liten detalj, men den passar förvånansvärt bra ihop med resten av videon. Hela familjen befinner sig i en period där mycket ska organiseras samtidigt. Huset ska bli klart, barnen och vardagen ska fungera, träningen ska få plats och en lång byggsommar ska övergå i något mer normalt. Rasmus höstplan blir därför ännu ett försök att skapa struktur när väldigt mycket konkurrerar om tiden.

Lifesum-segmentet blir en del av samma höstplan

Videon innehåller därefter ett tydligt kommersiellt segment för Lifesum. Rasmus visar sin matdagbok, pratar om sitt eget kalorimål och demonstrerar flera sätt att registrera mat. Han visar bland annat hur användaren kan skriva in vad som ätits, använda ett foto för en uppskattning, skanna en streckkod och hålla koll på vatten.

Funktionerna ligger i linje med Lifesums egen information om AI-spårning. Under 2026 har tjänsten beskrivit ett system där mat kan registreras med text, röst, foto och streckkod. Lifesum påpekar också att bildigenkänning och portionsuppskattningar kan bli fel och därför kan behöva justeras manuellt. Den detaljen är värd att ha med eftersom demonstrationer i reklamsegment naturligt går snabbare än verklig vardagsanvändning.

Rasmus egen målsättning är däremot just hans egen. Han skämtar om sådant han sett på TikTok och berättar hur han själv vill lägga upp hösten. Det behöver inte göras om till generella kostråd. Det intressanta för videon är snarare att han, efter en vår och sommar fylld av husbygge, småbarnsliv och andra projekt, vill återta lite kontroll över en del av vardagen som går att mäta och planera.

Sedan lämnar videon träningen nästan lika fort som den kom in. Huset tar över igen. Och det är först nu som slutspurten verkligen börjar kännas fysisk, för kameran går från planering och småfix till rum där hantverkare arbetar och material som paret väntat länge på faktiskt går att ta på.

Badrummet har gått från ritning till frågan: hur ska vi faktiskt använda det?

När de går igenom badrummet märks det att diskussionen inte längre gäller ett abstrakt rum på en ritning. Väggarna, öppningarna och installationerna finns där. De kan stå på plats och prova med kroppen hur man kommer röra sig, var man går in i duschen och vad som riskerar att hamna i vägen.

De resonerar kring en fast del, en öppningsbar eller skjutbar lösning och hur duschen enklast ska nås. Sådana frågor är lätta att underskatta innan rummet byggts. En duschvägg kan se perfekt ut på en produktbild och ändå kännas opraktisk när den möter en verklig bänk, ett tvättställ och den öppning som faktiskt finns.

Flera delar återstår dessutom. Dubbelduschen ska färdigställas. En bänkskiva till tvättstället ska lösas. De pratar om handdukstork eller stång och försöker minnas vad vissa förberedda hål och anslutningar egentligen var tänkta för. Det blir lite komiskt eftersom ett bygge kan innehålla så många beslut att även ens egna planer ibland känns som något någon annan bestämde för länge sedan.

Rummet verkar samtidigt ha blivit rymligare än de först hade föreställt sig. Det öppnar för att åter fundera på sådant som tidigare kanske strukits på grund av platsbrist. Men möjligheten är inte obegränsad. När el, rör och hål redan är förberedda är det svårare att låtsas att planeringen fortfarande befinner sig på ett blankt papper.

Det är vardagsrörelserna som avslöjar hur nära de är

Badrummet sammanfattar egentligen hela slutspurten. I början av ett bygge frågar man vilket badrum man vill ha. Mot slutet frågar man om handen naturligt når handduken när man kommer ur duschen och om glaspartiet öppnas åt rätt håll. De stora idéerna har blivit små rörelser.

Det låter kanske mindre dramatiskt än en färdig badrumsvisning, men för den som följt familjens husresa säger det mycket mer än man först tror. När Rasmus och Emelie står där och diskuterar hur en vanlig morgon ska fungera har huset redan börjat leva i deras huvuden som ett hem, inte bara som ett projekt.

Sedan kommer videons stora lättnad: fiskbensgolvet känns rätt

Om fasadsiffrorna är videons lilla revansch är golvet den stora. Rasmus och Emelie har väntat på ett material som kommer påverka stora delar av husets uttryck, och de har inte kunnat gå omkring på ett färdigt golv innan beställningen. De har sett bilder och prover. Nu finns det riktiga materialet framför dem.

Nervositeten är därför lätt att förstå. En träton som ser perfekt ut på en skärm eller på en liten provbit kan upplevas helt annorlunda när den upprepas över ett helt rum. Dessutom måste golvet fungera tillsammans med hallens mörkare yta, de svarta delarna av köket och resten av den tydliga färgpalett som byggts upp genom huset.

Den första reaktionen är nästan omedelbart positiv. De gillar att stavarna är relativt stora eftersom fiskbensmönstret då inte känns för småskaligt. Emelie gillar färgen och påminner om att hon velat ha fiskben länge. Det är alltså inte ett sista-minuten-val som råkat smyga sig in i projektet, utan en idé som funnits med och som först nu går att bedöma på riktigt.

Sedan gör de det mest avslöjande man kan göra med ett nytt material: de håller det mot allt annat. Först mot det mörkare golvet, sedan mot ett svart köksprov. Plötsligt möts färger som tidigare funnits i separata beställningar och på separata bilder i samma rum och samma ljus.

Det är där lättnaden hörs tydligast. Kombinationen ser inte ut att bli för hård eller för mörk. Det varmare träet och de svarta ytorna konkurrerar inte på det sätt de varit rädda för, utan skapar snarare den kontrast de ville ha. För första gången på ett tag känns golvfrågan mer som ett svar än som ett nytt problem.

Det gör också den tidigare videon där rätt golv fortfarande väntades mer intressant i efterhand. Där var leveransen ännu ett frågetecken. Nu står materialet i huset och deras nervositet kan bytas mot nästa steg: att faktiskt lägga det.

Den gamla provbiten förlorar jämförelsen direkt

När de håller det nya materialet bredvid en äldre provbit blir domen ganska hård. Den gamla ser plötsligt väldigt fel ut. Det är en rolig men också ganska talande reaktion. Ett material kan kännas fullt acceptabelt så länge det ligger ensamt på ett bord. Först när rätt alternativ hamnar bredvid blir det uppenbart vad som saknades.

Det är lätt att förstå varför Emelie reagerar så starkt. Golvet är inte en kudde eller en lampa som går att byta när man tröttnar. Det blir en av de största sammanhängande ytorna i huset och kommer påverka nästan allt som placeras ovanpå det. Om färgen hade känts fel mot köket hade slutspurten fått en helt annan ton.

Nu kan de i stället börja föreställa sig rummen på riktigt. Planen är dessutom att läggningen ska starta mycket snart, kanske redan nästa dag. Det innebär att nästa husuppdatering kan få ett betydligt större visuellt hopp än den här videon visar. Här ser vi materialet. Nästa gång kan ett helt rum ha fått sitt mönster.

Fiskbenet gör något viktigt med det mörka köket

Huset har länge haft en tydlig mörk linje i materialvalen. Fasaden är mörk, flera invändiga ytor drar åt samma håll och köket ska innehålla mycket svart. Det skapar en stark identitet men gör också nästa val känsligt. Ett för mörkt golv hade kunnat göra helheten tyngre, medan ett alltför ljust eller gult trä hade kunnat kännas som om det kom från ett helt annat hus.

Det nya fiskbensgolvet verkar landa någonstans mitt emellan. Trätonen tillför värme men är fortfarande tillräckligt lugn för att fungera mot svart. Mönstret gör dessutom att golvet får ett eget uttryck utan att konkurrera med köket om uppmärksamheten.

De större stavarna spelar en viktig roll här. Ett tätare fiskben hade kunnat skapa mycket rörelse över stora ytor. När delarna är större får mönstret mer luft, vilket verkar vara en av anledningarna till att både Rasmus och Emelie reagerar så positivt.

Det slutliga facit kommer förstås först när golvet är färdiglagt. Några delar som hålls mot ett köksprov kan bara säga så mycket. Men efter tidigare osäkerhet är den spontana reaktionen ändå viktig. De behöver inte övertala sig själva om att det blev bra. Det ser ut att kännas rätt direkt.

I köket blir Rasmus och Emelie tillfälliga lärlingar

Medan golvet skapar lättnad fortsätter hantverkarna med köket. Det ger videon en av dess roligaste trådar: Rasmus vill gärna hjälpa till, men skillnaden mellan att vilja vara nyttig och att faktiskt förstå arbetsordningen blir tydlig ganska snabbt.

Han beskriver hantverkarnas samtal ungefär som att befinna sig i ett annat land där människorna omkring en talar ett språk man hör men inte riktigt förstår. Orden är svenska, men när yrkesfolk diskuterar exakt vilken del som ska sitta var, vilken infästning som behövs och vilken ordning momenten ska göras i uppstår ändå ett helt eget språk.

Rasmus hittar därför en enklare roll: säg vad som behövs, så kan han hämta, hålla eller åtminstone försöka. Han börjar samtidigt räkna på den potentiella ekonomiska vinsten. Om han och Emelie kan göra några av de enklare momenten borde hantverkarna behöva lägga färre arbetstimmar, resonerar han, och då borde förstås den heroiska insatsen synas på fakturan.

Hantverkarna spelar med. Någon skämtar om att en hel dag kan strykas. Rasmus fortsätter gärna räkna. Ingen verkar ta bokföringen särskilt bokstavligt, men scenen fungerar eftersom alla förstår vad som har hänt: husägaren har fått en skruvdragare i handen och känner sig plötsligt som en del av arbetslaget.

Ett köksben klart – och självförtroendet stiger direkt

När ett ben monteras ser jobbet nästan löjligt enkelt ut. Det är precis den sortens moment som får en åskådare att tänka: ”Det där kan väl jag också göra.” Emelie vill prova. Rasmus tvekar skämtsamt och påminner henne ungefär om att hennes verktygshistorik inte nödvändigtvis borde få en egen reklamfilm.

Hon testar ändå. Skruven är liten, naglarna är långa, maskinen ska hållas rakt och trycket ska vara lagom. Det som såg nästan automatiskt ut i hantverkarens händer blir genast en betydligt större uppgift.

Efter en stund visar det sig dessutom att en del av motståndet har en väldigt enkel förklaring: skruvdragaren går åt fel håll. När riktningen ändras blir allt plötsligt lättare. Emelie får bättre känsla, Rasmus peppar och de hinner båda få den där farliga känslan av att de kanske faktiskt blivit riktigt bra på det här.

Den känslan överlever inte särskilt länge.

Sedan upptäcker de att delen inte ens sitter rätt

Efter några minuter av framgång kommer vändningen. Något som känts helt rätt har monterats innan lådan eller skåpsdelen ens varit ordentligt inskjuten. Skruvarna måste upp igen. Den nyvunna yrkesstoltheten byts snabbt mot byggprojektets kanske vanligaste instruktion: gör om, gör rätt.

Skillnaden är att ingen verkar särskilt stressad över misstaget. Det blir en rolig scen i stället för ett problem. Hantverkaren visar sedan hur snabbt samma moment går när någon van gör det. Verktyget arbetar i ett tempo som får Rasmus att reagera med en blandning av respekt och mild förolämpning. Han har precis kämpat för att få till samma sak och får nu se den göras nästan på reflex.

Att de kan skratta åt småmissarna säger också något om byggets läge

Tonläget skiljer sig från flera tidigare delar av husserien. Ett numrerat avsnitt heter VI STÖTER PÅ PROBLEM. Ett annat heter VI SPRÄNGER BUDGETEN. Där handlade rubrikerna om frågor som hade betydligt större konsekvenser än en felvänd skruvdragare eller en köksdel som måste monteras om.

Den nya videon utspelar sig fortfarande på en byggarbetsplats, men energin är lättare. Rasmus kan låtsas att han sparat hantverkarna flera timmar. Emelie kan kämpa med verktygen. De kan reta varandra om vem som egentligen är bäst lämpad att hålla i skruvdragaren. Sådana scener får mer plats eftersom inget av det de gör just då verkar hota hela projektet.

Det blir nästan en statusrapport i sig. När huvudfrågan är om huset över huvud taget blir som planerat får skämten ofta samsas med verklig stress. När huvudfrågan i stället är hur många minuter av köksmontaget husägarna kan ”dra av” själva har projektet kommit till en annan fas.

Det mest vardagliga beviset på att huset inte är färdigt: ingen toalett

Sedan kommer en scen som aldrig hade hamnat i en glänsande husbroschyr. Emelie behöver gå på toaletten. Väldigt mycket. Problemet är att hon står i ett hus som har badrum, kakel och pågående installationer men ännu ingen fungerande toalett hon kan använda.

Hon berättar att hon gått och hållit sig länge samtidigt som allt omkring henne är så spännande att hon inte riktigt vill åka därifrån. Till slut blir det nästan omöjligt för henne att stå still. Hon försöker fortsätta prata om huset medan kroppen mycket tydligt har bytt ämne.

Någon elegant lösning finns inte. Hon får leta efter en plats utomhus och samtalet glider sedan vidare till andra mer eller mindre desperata toalettlösningar i naturen. Det är precis den sortens scen som gör att ett nybygge slutar kännas som en perfekt katalogmiljö och återgår till att vara en plats där helt vanliga människor försöker få vardagen att fungera.

Samtidigt blir scenen nästan symbolisk. Badrummet ser nära färdigt ut. De diskuterar duschglas och handdukar. Men man kan fortfarande inte gå in och använda toaletten. Huset befinner sig exakt i det där märkliga mellanläget där det ser mer och mer ut som ett hem utan att ännu fungera fullt ut som ett.

”Vi är så nära nu” blir videons viktigaste mening

Videons starkaste ögonblick kommer inte när golvet hålls mot köket eller när fasadsiffrorna äntligen blir raka. Det kommer när Emelie försöker beskriva hur det känns att gå omkring på tomten och se hur mycket som förändras samtidigt.

Hon blir nästan överväldigad av hur glad hon är. De är nära nu. Så nära att det är svårt att förstå. Golvläggningen kan starta när som helst, köket monteras framför dem och material som tidigare bara funnits som prover och bilder står nu i huset. Poolen och trallen ligger redan utanför.

Skillnaden mot våren blir särskilt tydlig om man går tillbaka några månader. Den 20 mars beskrev Rasmus familjens situation som extremt kompakt: de bodde på omkring 15 kvadratmeter på svärföräldrarnas tomt utan eget kök och badrum samtidigt som huset byggdes och familjen väntade sitt andra barn. Då angavs augusti som målet för att huset skulle vara klart.

Augusti passerade utan att varje sista detalj var färdig. Men den nya videon visar också varför det vore missvisande att behandla det som om ingenting hänt. Skillnaden mot mars är enorm. Då skulle huset lösa en mycket trång tillfällig vardag. Nu står Rasmus och Emelie i det framtida köket, håller golvprover mot materialvalen och diskuterar var handdukarna ska hänga.

”Lyckan i livet är att bygga hus”

Mitt i glädjen sammanfattar Emelie känslan med en formulering som blir extra rolig efter månader av problem, budgetdiskussioner och omtag: ”Lyckan i livet är att bygga hus.” Hon säger det samtidigt som hon nästan inte kan stå still och desperat behöver hitta en toalett. Kontrasten är ganska perfekt.

Men citatet fungerar också därför att serien redan visat motsatsen. Att bygga hus har inte bara varit lycka. Det har varit väntan, pengar, fel, ändrade beslut och mycket praktisk stress. Därför känns entusiasmen här mindre som en romantiserad bild av nybyggarlivet och mer som lättnaden över att till slut kunna se vad allt arbete faktiskt håller på att bli.

Invändigt nära – utomhus väntar nästan ett helt nytt projekt

Så fort Emelie tittar bort från huset kommer nästa känsla: lätt panik. Tomten är långt ifrån färdig. Gräsmattan ska skapas, staket ska upp, blommor och andra växter ska hitta sina platser, sten och murar ska ordnas och garaget ligger fortfarande framför dem.

Listan är lång nog för att kunna bära en egen husserie. Skillnaden är att Rasmus och Emelie verkar acceptera att mycket av detta får bli vårprojekt. Det är nästan nödvändigt. Om färdigt kök, komplett trädgård, garage, gräsmatta och varenda rabatt måste vara klara innan familjen får känna att huset är färdigt kommer mållinjen flytta sig i all evighet.

Poolen är däremot redan på plats och trallen finns där, vilket gör att de trots den råa tomten kan börja se framför sig hur första sommaren ska kännas. Solen ligger bra över uteplatsen och Emelie räknar snabbt upp nästa lager i bilden: utekök, solstolar, bord, stolar och livet runt poolen.

Det är ett tydligt skifte. Under våren behövde de föreställa sig själva huset. Nu står huset där och fantasin kan flytta ut på tomten. Nästa års frågor blir därför annorlunda: var ska staketet gå, hur ska marken möta trallen, vilka växter passar och hur ska garaget fungera tillsammans med resten?

Första sommaren kan samtidigt få ett soundtrack av grävmaskiner

Mot slutet av videon dyker ett nytt framtidsproblem upp. Tomten bakom deras är såld. Det räcker för att tankarna ska dra iväg: tänk om familjen äntligen flyttar in, får sin första sommar vid poolen och exakt då börjar nästa husbygge alldeles bakom dem?

Någon exakt tidsplan för grannprojektet anges inte. De vet inte när arbetet börjar eller hur intensivt det blir. Men efter en egen byggperiod fylld av leveranser, maskiner och hantverkare är själva tanken tillräcklig för att skapa både skratt och en liten suck.

Deras spontana lösning är ungefär lika avancerad som man kan vänta sig i stunden: plank och musik. ”Noise cancelling” i villakvartersformat. Sedan skjuter de frågan framför sig. Det får bli ett framtida problem – och just nu har de fler än nog med sina egna.

Husbygget 2026: från 15 kvadratmeter till fiskbensgolv på mindre än ett halvår

När de viktigaste hållpunkterna läggs efter varandra blir det tydligt hur snabbt huset har förändrats.

Den numrerade husserien berättar bara en del av historien

De officiellt numrerade husavsnitten ger en tydlig ryggrad, men huset har fortsatt dyka upp i vanliga vloggar mellan dem. Det är egentligen naturligt. Ett pågående bygge väntar inte på att nästa video ska få rätt avsnittsnummer innan något viktigt händer.

Därför blir kopplingarna mellan videorna viktigare än själva numreringen. I slutet av augusti var rätt golv fortfarande på väg. Nu har det kommit. Fasadsiffrorna som monterades tidigare görs om. Köket som varit ett framtida moment håller på att byggas. Serien rör sig framåt även när rubriken inte säger ”avsnitt 7”.

Tre tidigare frågor får äntligen tydliga svar

1. Får fasadsiffrorna sitta kvar som de satt?

Nej. Vattenpasset bekräftar att känslan av att något är snett inte bara sitter i huvudet. Siffrorna flyttas, de gamla hålen tas om hand och resultatet blir betydligt rakare.

2. Känns det nya golvet bättre än det tidigare alternativet?

Den första reaktionen är mycket positiv. Rasmus och Emelie gillar färgen, de större delarna och hur fiskbenet fungerar mot både det mörkare golvet och det svarta köket. Hela golvet är ännu inte lagt, men leveransnervositeten kan åtminstone släppa.

3. Är köket fortfarande bara kartonger och planer?

Nej. Köksmontaget pågår aktivt. Videon visar inget helt färdigt kök ännu, men skåp och delar monteras på plats och Rasmus och Emelie försöker till och med hjälpa till.

Rasmus och Emelie byter roller hela tiden – och det är en stor del av charmen

Husdelen blir mer än en materialvisning eftersom Rasmus och Emelie hela tiden byter roller. Den som är mest säker i ena sekunden kan vara den som behöver hjälp i nästa. Rasmus kritiserar fasadsiffrorna men råkar själv göra ett extra hål. Emelie kämpar med skruvdragaren men lär sig snabbt när verktyget väl går åt rätt håll.

Ingen behöver heller spela expert hela vägen. De kan driva med varandras misstag, vara oense om småsaker och sedan gå vidare. Det är samma vardagsfriktion som gör format som ”Vem har rätt?” naturliga för dem. Ska siffran upp eller ned? Är det verkligen rakt? Hur ska den här delen sitta? Vem ska egentligen hålla i verktyget?

Ett husbygge erbjuder ett nästan obegränsat lager av sådana frågor. Två personer kan vara helt överens om slutmålet och ändå ha olika tolerans för sneda detaljer, olika smak och olika vilja att göra saker själva. I den här videon märks det extra tydligt eftersom de går från estetiska val till praktiska verktyg på några minuter.

Vårens tillfälliga boende gör köket till mer än en snygg detalj

När Rasmus i mars berättade om familjens boendesituation nämnde han särskilt att de bodde utan eget kök och badrum. Det ger den nya videons köksmontage en bakgrund som lätt försvinner om man bara ser den enskilda scenen.

För många husvideor kan ett färdigt kök främst handla om design. Här finns också något mer grundläggande. Efter månader i ett extremt kompakt mellanläge kommer ett färdigt kök innebära att familjen får tillbaka en vardagsfunktion som varit tillfälligt bortkopplad.

Det gör också Rasmus skämt om att hjälpa till lite bättre. Han står faktiskt och skruvar på köket han snart ska använda efter månader utan ett eget. Han gör inte allt rätt, men det spelar egentligen mindre roll. Hantverkarna ser till att resultatet blir korrekt. Han får känna att han varit med och byggt en liten bit av det.

Hantverkarnas tempo blir den perfekta kontrasten

En av videons återkommande kontraster är hur snabbt yrkesfolk löser sådant som Rasmus och Emelie lyckas göra till små äventyr. Krille kan titta på fasadsiffrorna och börja resonera om placeringen. Köksmontören hanterar skruvdragaren med ett tempo som får Rasmus att häpna.

När Emelie försöker hålla, rikta och skruva samtidigt märks det hur många små rörelser som har blivit automatiska för någon som gjort samma sak hundratals gånger. Det behövs ingen lång förklaring om yrkesskicklighet. Skillnaden syns direkt.

Rasmus verkar dessutom helt bekväm med att både vilja hjälpa och erkänna att någon annan är väldigt mycket snabbare. Det gör scenerna lättsamma i stället för tävlingsinriktade. Han får vara med, men behöver inte vinna över den som faktiskt kan jobbet.

Videon känns mer som en inflyttningsnedräkning än en vanlig byggdagbok

Ingen nedräkning visas på skärmen och inget exakt antal dagar sägs. Ändå känns hela videon som om kalendern har börjat ticka. Det beror på vilken sorts saker som nu händer.

Fasadsiffrorna rättas därför att adressen ska kännas färdig. Golvet ska läggas därför att rummen snart ska kunna möbleras och användas. Badrummet behöver sina sista praktiska lösningar. Köket monteras i stället för att beställas. Pool och trall finns redan utanför. Diskussionerna handlar inte längre främst om vad som ska ske om flera månader, utan om vad hantverkarna kanske börjar med nästa dag.

Därför blir ett exakt inflyttningsdatum nästan mindre viktigt än de små fysiska bevisen. Datum kan flytta sig. Ett kök som håller på att monteras är däremot ett kök som kommit betydligt närmare färdigt. Ett paket med rätt golv inne i huset är mer konkret än en leveransplan.

Det finns fortfarande en hel andra husserie utanför väggarna

När familjen väl flyttar in kommer husinnehållet knappast försvinna. Det kommer bara byta karaktär. Tomten innehåller redan en projektlista som skulle kunna fylla en hel vår och sommar.

Staketet ska skapa struktur och avskärmning. Gräsmattan ska få marken att kännas mindre som byggplats. Växter och blommor ska mjuka upp de nya ytorna. Stenar och murar ska ge form åt nivåerna. Garaget är ett betydligt större projekt. Och någonstans bland allt detta finns drömmen om ett utekök intill poolen.

Nästa fas kan därför bli mer flexibel än själva husbygget. De stora byggmomenten har i hög grad styrts av entreprenörer, leveranser och installationsordning. En trädgård kan växa fram stegvis. En rabatt kan ändras. Ett utekök kan vänta till nästa sommar om livet kommer emellan.

Det innebär att huset så småningom kan gå från att styra familjens vardag till att bli en del av den. Det är en ganska stor förändring efter månader där bygget varit närvarande nästan överallt.

Första sommaren i huset har redan både drömbild och orosmoln

Det är talande att Rasmus och Emelie redan mitt i byggstöket kan stå på trallen och se framför sig hur platsen ska användas. Poolen är där, uteplatsen har sitt läge och solen faller över området på ett sätt de verkar nöjda med. Det är en sådan scen som förklarar varför människor orkar igenom hundratals små byggbeslut: till slut finns platsen de försökt skapa framför dem.

Sedan räcker det att titta mot grannens tomt för att verkligheten ska göra sig påmind. Den är såld och ett nytt bygge kan alltså komma. Plötsligt får den första sommaren två möjliga ljudbilder: plask i poolen och musik från uteköket – eller grävmaskiner bakom staketet.

Det behöver förstås inte bli så. Ingen byggstart anges och ingen vet ännu hur mycket aktivitet som faktiskt kommer synas eller höras. Men som tanke är den nästan komiskt brutal: precis när den egna byggarbetsplatsen försvinner kanske någon annans tar över utsikten.

Det fina är att videon inte behöver något stort färdigställande

Många byggvideor är uppbyggda kring det färdiga resultatet. En dörr öppnas, kameran panorerar och ett rum som tidigare varit byggplats visas komplett. Den här videon gör nästan motsatsen. Golvet ligger ännu inte. Köket är inte färdigt. Badrummet saknar delar och tomten är rå.

Ändå känns utvecklingen tydlig eftersom flera gamla frågetecken flyttas fram samtidigt. Fasadsiffrorna går från irriterande till raka. Golvet går från väntat till levererat. Köket går från plan till montering. Badrummet går från ritning till konkreta vardagsbeslut. Tomten går från en vag framtid till en tydlig lista för våren.

Det blir ingen stor före-och-efter-scen. I stället får tittaren en rad mindre bekräftelser på att familjen är på väg ur byggfasen och mot den vardag de försökt skapa hela året.

När huset blir hem behöver det inte längre vara huvudperson i varje scen

Under ett stort livsprojekt är det lätt att allt annat hamnar i bakgrunden. Konstiga Familjens vår och sommar har varit så präglade av huset att byggstatus nästan blivit ett eget återkommande språk. Men den nya videon visar också hur den perioden kan börja lösas upp.

Rasmus kan gå från fasad till kostapp och tillbaka till byggarbetsplatsen. Sedan kommer golvet, köket och Emelies desperata toalettjakt. Huset finns kvar överallt men behöver inte längre bära exakt varje minut.

Det är sannolikt den naturliga utvecklingen efter inflyttning. Köket slutar vara ett projekt och blir platsen där frukost görs. Poolen slutar vara ett byggmoment och blir bakgrund till sommardagar. Gräsmattan blir något som klipps, inte bara något som ska anläggas.

Ett byggprojekt har en tydlig ambition att ta slut. Ett hem fortsätter bara.

Vad nästa husvideo nästan måste visa

Den nya videon lämnar flera naturliga fortsättningar efter sig utan att behöva konstruera någon dramatisk cliffhanger. Den största är golvet. Om läggningen verkligen startar direkt efter inspelningen kan nästa besök i huset se dramatiskt annorlunda ut.

Köket är nästa självklara punkt. När skåp står på rätt plats och arbetsytor börjar komma in kan ett rum gå från byggdelar till fungerande kök på förvånansvärt kort tid. För den här familjen får det dessutom extra betydelse efter månader utan ett eget kök.

Badrummet ligger också nära ett tydligare facit. Glas, bänkskiva och de sista praktiska detaljerna kan snabbt göra att diskussionen om vad som ska sitta var ersätts av ett rum som faktiskt fungerar.

Och sedan finns den stora övergången som ännu inte har visats: dagen då familjen slutar åka till ett bygge för att titta på sitt framtida hem och i stället vaknar i det.

Vanliga frågor om Konstiga Familjens nya husvideo

Är Konstiga Familjens nya fiskbensgolv rätt den här gången?

Rasmus och Emelie är mycket nöjda med den leverans de visar. De gillar färgen, de större stavarna och hur golvet fungerar mot både den mörkare hallen och det svarta köket. Hela golvet är dock inte färdiglagt i videon, så det slutliga visuella resultatet återstår.

Vad var fel med fasadsiffrorna?

De satt inte tillräckligt rakt och placeringen hade börjat störa framför allt Emelie efter den tidigare videon. När vattenpasset kommer fram bekräftas att helheten behöver korrigeras.

Blir fasadsiffrorna bättre efter ommonteringen?

Ja. Efter flytten tycker de på plats att siffrorna ser betydligt rakare och mer naturliga ut. Framför allt slutar de dra blicken till sig på samma sätt.

Är köket färdigt?

Nej. Köksmontaget pågår aktivt i videon. Skåp och andra delar monteras, och Rasmus och Emelie hjälper till med enklare moment, men något komplett slutresultat visas inte ännu.

Är badrummet färdigt?

Inte helt. De diskuterar fortfarande bland annat duschlösning, bänkskiva och hur handdukarna ska placeras. Rummet är däremot så långt kommet att de kan bedöma lösningarna på plats i stället för på ritning.

Har familjen flyttat in?

Videon visar fortfarande huset som en aktiv byggarbetsplats. Köket monteras och golvet väntar på läggning. Någon genomförd inflyttning visas därför inte, även om både tonen och arbetets karaktär gör det tydligt att familjen känner sig mycket nära nästa fas.

Vad återstår utomhus?

Pool och trall har kommit långt, men familjen nämner bland annat staket, gräsmatta, blommor och andra växter, sten, murar och garage som framtida projekt. Mycket av det ser de som arbete för våren.

Vad säger de om tomten bakom huset?

De berättar att tomten är såld och funderar därför på om nästa husbygge kan sammanfalla med deras första sommar. Någon exakt starttid anges inte, så det är en oro och ett skämtämne snarare än ett bekräftat schema.

Vad visar Rasmus i Lifesum-delen?

Han visar hur han registrerar mat och demonstrerar funktioner för bland annat AI-baserad registrering, foto, streckkod och vatten. Segmentet är kommersiellt. Hans eget kalorimål och träningsupplägg är hans personliga plan och ska inte läsas som generell kostrådgivning.

Varför är videon viktig i husserien när inget stort rum visas helt färdigt?

För att flera tidigare öppna frågor får konkreta svar samtidigt. Fasadsiffrorna rättas, rätt golv har kommit och köket monteras. Videon visar därför övergången från ett bygge där stora saker fortfarande väntas till ett hus där de sista materialen faktiskt börjar hamna på sina platser.

Det raka husnumret blir en oväntat bra symbol för hela slutspurten

I början av videon är fasadsiffrorna ett irritationsmoment. De har hängt där sedan förra gången och hunnit bli en detalj som Emelie inte kan sluta se. Efter omtaget blir resultatet precis så odramatiskt som ett bra husnummer ska vara: rakt, rent och inget man längre behöver tänka på.

Det sammanfattar egentligen hela fasen familjen befinner sig i. Många saker som under byggperioden varit stora projekt ska snart bli saker de knappt reflekterar över. Golvet kommer sluta vara ”golvet vi väntade på” och bara bli golvet under köksbordet. Köket kommer sluta vara hundratals delar och bli platsen där frukosten görs. Badrummet kommer sluta vara duschglas, hål och bänkskivor och bara bli badrummet.

Det är kanske den största skillnaden mellan att bygga ett hus och att bo i det. Under byggtiden är nästan varje detalj en fråga. När huset väl fungerar försvinner de flesta frågorna in i vardagen.

Konstiga Familjen är inte riktigt där ännu. Golvet ska läggas, köket ska färdigställas och utanför väntar en hel vår av projekt. Men den här videon känns som en tydlig punkt där det stora bygget börjar lämna plats åt något annat.

Ett hem.

Källor och vidare läsning

• Originalvideon från Konstiga Familjen – utgångspunkt för händelserna, dialogen och husuppdateringen i artikeln.
• NU BÖRJAR HUSBYGGET | HUSBYGGE AVSNITT 1 – publicerad 27 april 2026.
• HUSET ÄR UPPE | HUSBYGGE AVSNITT 2 – publicerad 3 maj 2026.
• VI STÖTER PÅ PROBLEM | HUSBYGGE AVSNITT 3 – publicerad 24 maj 2026.
• VI SPRÄNGER BUDGETEN | HUSBYGGE AVSNITT 4 – publicerad 7 juni 2026.
• VI BYGGER POOL | HUSBYGGE AVSNITT 6 – publicerad 25 juli 2026.
• Cykla.se:s intervju med Rasmus Eklund – bakgrund om familjens tillfälliga boende och augustimålet för huset.
• Lifesums information om AI Tracking – kontroll av funktionerna som demonstreras i videons sponsorsegment.
• Konstiga Familjens hus: slutspurt och poddcomeback – Videonytts tidigare genomgång av husets septemberfas.
• Konstiga Familjen testar ”Vem har rätt?” – tidigare Videonytt-artikel där rätt golv fortfarande var en kommande leverans.