IJustWantToBeCool tar tillbaka Gissa priset – Priserna bakom videon

IJustWantToBeCool tar tillbaka Gissa priset – Jennifer och Joel möter Tokyoflyg, Pokémonrekord och miljardkonst

Senast uppdaterad: 5 september 2026

Det börjar med en känsla av tidsresa. Victor Beer tittar tillbaka mot 2016, det gamla introt plockas fram och plötsligt är ett av IJustWantToBeCools mest lättbegripliga tävlingsformat tillbaka: Gissa priset. Reglerna är lika enkla som de är effektiva. Victor visar något som kostar pengar, Jennifer Milonell och Joel Adolphson försöker komma närmast rätt pris och varje gissning blir en liten personlighetsmätare. Vem har koll på flyg? Vem kan mode? Vem har lyssnat på rätt dokumentär? Vem råkar vara konstintresserad just när ett Leonardo-relaterat rekordobjekt dyker upp?

Det som gör den nya omgången roligare än en vanlig frågesport är skalan. Ena stunden handlar det om ett flyg till Tokyo, nästa om Balenciaga och Crocs, därefter om organiserat fusk på högskoleprovet, en extremt dyr Samsung-telefon, budgeten för en Spider-Man-film och till slut en tavla som såldes för ett belopp som får de flesta andra siffror i videon att se nästan rimliga ut. Mitt i allt finns dessutom världens dyraste offentligt sålda Pokémon-kort: Logan Pauls PSA 10-exemplar av Pikachu Illustrator, som 2026 såldes för 16,492 miljoner dollar och därmed skrev om rekordlistan för samlarkort.

Men det finns en annan sak som gör videon extra kul för den som har följt IJustWantToBeCool länge. Gruppen befinner sig 2026 på en helt annan plats än när den gamla Gissa priset-känslan etablerades. Victor Beer, Emil Beer och Joel Adolphson hade redan slagit igenom stort på YouTube när de gjorde Sommar i P1 tillsammans 2016. Tio år senare har de hunnit med böcker, tv, större produktioner och en biosuccé med Skurkarnas skurk. Ändå kan en PowerPoint, ett poängsystem och två personer som vägrar ge varandra mentalt utrymme mellan gissningarna fortfarande bära en hel video.

Gissa priset fungerar fortfarande eftersom alla har en referenspunkt – tills den plötsligt inte räcker

Det finns tävlingsformat som behöver tjugo regler, en grafikavdelning och ett formulär för att hålla reda på specialpoäng. Gissa priset behöver i princip bara en bild och en siffra, och det är en styrka: så fort en produkt dyker upp börjar tittaren automatiskt spela med hemma. Ett flyg eller en telefon går kanske att placera med någon sorts vardagskänsla, medan ett par Crocs med Balenciaga-logga genast gör skalan svajigare. Vid ett unikt Pokémon-kort lämnar vardagsekonomin rummet helt, och inför en Leonardo-tillskriven målning hjälper det inte längre att veta vad hyran kostar.

Det är precis den förskjutningen som Victor utnyttjar. Frågorna är inte bara dyra; de ligger på olika prisplaneter. Det gör att Jennifer och Joel hela tiden tvingas byta metod. I ena rundan resonerar de från egna köp. I nästa försöker de förstå hur mycket ett lyxvarumärke kan lägga ovanpå en vardagsprodukt. Sedan kommer ett samlarobjekt där ”rimligt pris” egentligen inte finns, eftersom värdet avgörs av sällsynthet, skick, proveniens och hur mycket två extremt kapitalstarka köpare vill vinna samma auktion.

Videon börjar dessutom med ett uttalat nostalgispår. Det känns som 2016, konstaterar Victor, och gänget tittar tillbaka mot hur introt såg ut då. Det är mer än en lös throwback. År 2016 var IJustWantToBeCool redan en etablerad svensk YouTube-aktör. Sveriges Radio beskrev då hur Victor och Emil Beer tillsammans med kusinen Joel Adolphson hade börjat filma som barn, slagit igenom stort 2012 och byggt en publik på hundratusentals prenumeranter. Samma sommar gjorde trion ett gemensamt Sommar i P1. När den nya videon skämtar om att ”det känns som 2016” finns det alltså en riktig tidsmarkör bakom skämtet: det är en period då gruppens YouTube-identitet redan var tydligt etablerad, men långt före den långfilmssuccé och bredare familjeunderhållningsposition de har 2026.

Samtidigt märks det att den nya versionen inte försöker återskapa ett gammalt klipp ruta för ruta. Jennifer är med, PowerPoint-presentationen är en del av humorn och frågorna är hämtade från en samtid där ett Pokémon-kort bokstavligen kan säljas för över 16 miljoner dollar. Nostalgiformatet får nytt bränsle av nya absurditeter. Det är ungefär den bästa sortens comeback: bekant nog för att ge igenkänning, men inte så museal att allt måste behandlas som ett heligt original.

Victor håller i spelet – Jennifer och Joel gör reglerna till en förhandling

Victor är den naturliga programledaren här. Han sitter på facit, matar fram nästa produkt och får därmed den där speciella makten som varje frågesportvärd älskar lite för mycket: han vet exakt när deltagarna är på väg åt fullständigt fel håll, men får inte säga det. När någon försöker läsa hans ansikte blir han en del av spelet. När någon vill ändra ett svar blir ”har du låst?” plötsligt den viktigaste juridiska formuleringen i rummet.

Jennifer och Joel fungerar däremot bäst som motpoler. Joel har flera gånger kunskap som ligger nära frågans ämne, men det hjälper inte alltid så mycket som man först tror. Jennifer kan sakna en tydlig referenspunkt och ändå resonera sig farligt nära. Sedan finns förstås den klassiska tävlingsmekaniken där den som svarar tvåa har hört den första siffran. Det leder till en mindre filosofisk kris kring vad som egentligen är en hederlig gissning och vad som bara är att placera sig strategiskt några miljoner åt rätt håll.

Ett återkommande skämt är att den andres svar påverkar ens egen kalkyl. När Joel säger en siffra börjar Jennifer resonera kring om hon ska ligga över eller under. När Jennifer träffar bra vill Joel gärna påminna om att han ”lade grunden”. När en gissning är för nära den andres uppstår anklagelser om fulspel. Det är småsaker, men de är viktigare för videons rytm än själva poängtavlan. Två korrekta svar utan tjafs hade varit en betydligt kortare video.

Jennifer skämtar också om att hon är produktionsledare och därför kan budget när Spider-Man-frågan dyker upp. Det är ett perfekt exempel på hur formatet hittar humor i deltagarnas självbild. Om man arbetar med produktion borde man väl kunna en filmbudget? Ja, om den egna vardagen normalt omfattar Hollywoodproduktioner på hundratals miljoner dollar. Annars är glappet ungefär lika pedagogiskt som att fråga en person som lagar middag varje kväll vad ett statsbankettkök kostar att driva.

Vad kostar business class till Tokyo? Videons 52 000 kronor är ett ögonblickspris, inte en naturlag

Den första stora prisfrågan är smart vald eftersom nästan alla vet vad ett flyg är men långt ifrån alla har köpt business class till Japan. Joel går först på 20 000 kronor. Jennifer tycker att det låter orimligt billigt när skalan mellan ekonomi och business börjar diskuteras och arbetar sig upp mot ungefär 60 000. Victor visar ett pris på 52 000 kronor, vilket gör Jennifer klart närmare.

Det är samtidigt viktigt att läsa flygfrågan på rätt sätt. En flygbiljett är inte en produkt med ett fast rekommenderat pris. Samma sträcka kan skilja med tiotusentals kronor beroende på avresedag, bokningstidpunkt, flygbolag, mellanlandning, återbetalningsregler, platsinventering och kampanjer. I videon kommer dessutom detaljen att sökningen i praktiken gäller en mycket nära avgång. En sådan parameter kan göra hela skillnaden.

Som jämförelse har aktuella söktjänster i början av september 2026 visat business class från Stockholm till Tokyo från omkring 33 000 kronor tur och retur för vissa kombinationer, medan Japan Airlines samtidigt har haft exempel på betydligt högre businesspriser beroende på datum. Det gör 52 000 kronor fullt möjligt utan att det betyder att ”business till Tokyo kostar 52 000”. Den korrekta formuleringen är snarare att den resa Victor hade valt i sin presentation låg där.

Det här är också den första rundan där videon tydligt visar skillnaden mellan vardagsintuition och prissättning i premiumsegment. Joel utgår från att 20 000 kronor redan är mycket pengar för en biljett. Det är helt rimligt ur ett privat hushållsperspektiv. Men business class prissätts inte bara som ”ekonomi fast lite bekvämare”. Produkten säljs till resenärer och företag som värderar större säte eller lie-flat-bed, lounge, flexibilitet, prioriterade tjänster, måltidsupplägg och andra förmåner på ett helt annat sätt. Flygbolaget vet dessutom att en del av efterfrågan är betydligt mindre priskänslig.

Det är därför det blir så roligt när diskussionen fastnar i om 20 000 kronor är ”jättedyrt” eller uppenbart för lågt. Båda känslorna kan vara sanna samtidigt. För en privatperson kan 20 000 kronor vara groteskt mycket för en resa. För ett långdistanssäte i business class med kort framförhållning kan det ändå vara en låg gissning.

När Victor säger att han nyligen varit i Tokyo blir det förstås bränsle

Så fort Victor nämner att han nyligen har varit i Tokyo anklagas han skämtsamt för att flexa. Han försöker förklara att han inte flög den dyra businessprodukten i presentationen, men den detaljen behöver gå flera varv runt bordet innan alla låtsas acceptera den. Det är typiskt för gruppens samtalskomik: den praktiska informationen är egentligen enkel, men varje försök att reda ut den skapar en ny sidodiskussion.

Här dyker också ett roligt klassperspektiv upp utan att videon behöver bli en ekonomilektion. Vem har egentligen bäst koll på vad saker kostar? Den som kan köpa vad den vill och därför ser många dyra alternativ, eller den som måste titta på priset varje gång? Gänget landar skämtsamt i att den som har mindre pengar kanske är mer tränad i att veta vad vardagssaker kostar. Sedan går de omedelbart vidare till objekt som nästan ingen vanlig privatekonomi kan ge en relevant referenspunkt för. Det är ett snyggt sätt att sabotera sin egen teori.

Pikachu Illustrator: frågan där 147 miljoner kronor faktiskt är den korta versionen av historien

Om flygbiljetten etablerar att priser kan vara oväntade är nästa stora fråga ett fullständigt byte av spelplan. Victor visar Pikachu Illustrator, samlarkortet som länge har haft närmast mytisk status bland Pokémon-samlare. Joel och Jennifer börjar i miljonklassen. Det låter redan extremt. Problemet är bara att marknaden under 2026 hade hunnit flytta gränsen för vad ”extremt” betyder.

Den 16 februari 2026 såldes Logan Pauls PSA Gem Mint 10-exemplar via Goldin Auctions för 16 492 000 dollar inklusive köparpremie. Guinness World Records registrerade därmed kortet både som det dyraste Pokémon-kortet som sålts på auktion och som det dyraste samlarkortet över huvud taget som sålts på auktion. I svensk omräkning vid ungefär den nivå som används i videon hamnar summan kring 147 miljoner kronor. Det är alltså inte ett påhittat ”internetvärde” där någon har lagt ut ett kort för en absurd summa och sedan kallat det marknadspris. Det är ett faktiskt dokumenterat försäljningsresultat.

Just den skillnaden är viktig. Samlarvärlden är full av rubriker som bygger på utropspriser, önskepriser eller värderingar. Ett objekt blir inte värt tio miljoner bara för att en säljare skriver tio miljoner i en annons. Pikachu Illustrator-rekordet har däremot en avslutad transaktion bakom sig. Någon var beredd att betala. Någon annan sålde. Ett etablerat auktionshus genomförde affären och Guinness verifierade rekordet.

Varför är kortet så speciellt?

Raritetsförklaringen börjar långt före Logan Paul. Pikachu Illustrator skapades som ett pris kopplat till illustrationstävlingar i Japan i slutet av 1990-talet. Kortet var alltså aldrig tänkt som en vanlig produkt som barn kunde dra ur ett boosterpaket. Det gavs till vinnare. Redan där finns en helt annan knapphet än hos de flesta kommersiellt distribuerade samlarkort.

Guinness återger uppgiften att 39 exemplar delades ut till vinnare i 1998 års illustrationstävling och beskriver Pauls kort som det enda kända exemplaret som nått PSA Gem Mint 10. Exakt hur många Illustrator-kort som totalt trycktes eller delades ut har diskuterats i samlarkretsar, och olika historiska sammanställningar kan använda något olika antal beroende på vilka tävlingsomgångar som räknas. För videons poäng behövs egentligen inte den striden. Det avgörande är att kortet är extraordinärt sällsynt och att just det aktuella exemplaret kombinerar den sällsyntheten med högsta möjliga graderingsstatus.

Sedan kommer motivets betydelse. Atsuko Nishida är krediterad som den ursprungliga designern bakom Pikachu och illustrerade också kortet. Samlare köper därför inte bara ett gammalt tävlingspris. De köper ett objekt som går rakt in i historien om en av världens mest igenkända spel- och underhållningsfigurer. Kombinationen av ursprung, extrem knapphet, ikonisk karaktär och toppskick är nästan konstruerad för att skapa en så kallad trophy asset – ett objekt där en liten grupp mycket rika samlare kan konkurrera om något som i praktiken inte går att ersätta med en identisk vara.

PSA 10 är inte bara en siffra i hörnet

När ett kort skickas till en graderingsaktör som PSA bedöms bland annat skick, centrering, yta, hörn och kanter. En hög gradering kan påverka marknadsvärdet dramatiskt, särskilt för extremt sällsynta objekt. Det kan låta märkligt för den som inte samlar: samma tryckta bild borde väl vara samma bild? Men samlarmarknader fungerar ofta på just det sättet. Den fysiska bevarandestatusen blir en del av objektets identitet.

Skillnaden mellan ett exemplar i mycket bra skick och det enda kända exemplaret med högsta betyg kan bli större än en vanlig konsument någonsin skulle acceptera för två i övrigt jämförbara produkter. Ett nytt kylskåp blir inte hundra gånger dyrare för att kartongen saknar ett veck. Ett unikt samlarkort kan däremot få en helt annan efterfrågekurva om det bär en kombination av sällsynthet och status som inget annat exemplar kan matcha.

Det är också därför Jennifer och Joels gissningar i några miljoner dollar inte alls är dumma historiskt sett. Logan Pauls tidigare rekordaffär för kortet värderades till 5,275 miljoner dollar. Hade frågan ställts med ett äldre facit hade en gissning kring 2,5–3 miljoner varit långt mindre absurd. Men i februari 2026 hände något som flyttade facit brutalt uppåt. Den som spelade med gamla referenspunkter blev straffad.

Logan Pauls egen resa med kortet gjorde objektet ännu mer känt

När Logan Paul köpte PSA 10-kortet var affären i sig rekordstor. Enligt Guinness bestod den av fyra miljoner dollar kontant plus ett PSA 9-exemplar av Pikachu Illustrator som värderades till 1,275 miljoner dollar. Totalvärdet blev 5,275 miljoner dollar. Det var inte bara en ekonomisk affär utan också en mediehändelse. Paul bar senare kortet runt halsen i ett specialtillverkat smycke i samband med WrestleMania 2022, vilket gjorde att ett objekt från en relativt nischad samlarkultur hamnade framför en betydligt bredare publik.

Fyra år senare såldes det för mer än tre gånger det tidigare transaktionsvärdet. Det är en spektakulär ökning, men man ska vara försiktig med att läsa den som ett normalt avkastningsexempel för Pokémon-kort. Ett enda världsrekordobjekt är inte ett index. Det säger nästan ingenting om hur ett vanligt Charizard-kort i en skrivbordslåda kommer att utvecklas. Rekordpriset handlar om ett extremt undantag där nästan varje egenskap som kan skapa samlarpremium råkar finnas på samma ställe.

Det är dessutom svårt att skilja själva kortets knapphet från den offentliga historien kring just detta exemplar. När ett föremål blir ”det där kortet Logan Paul bar på WrestleMania”, ”det enda PSA 10-exemplaret” och ”det som satte det förra rekordet” samlas fler lager av proveniens runt samma objekt. Proveniens betyder i grunden dokumenterad ägar- och objekthistorik. På toppmarknader kan den historiken bli en del av värdet. Två fysiskt jämförbara objekt behöver därför inte behandlas som ekonomiskt identiska om det ena har en särskilt välkänd historia.

Varför 147 miljoner kronor känns mer orimligt än 16,492 miljoner dollar

Det finns också en liten psykologisk fälla i valutorna. ”Sexton och en halv miljon dollar” låter enormt, men för en svensk tittare kan siffran fortfarande ligga i en abstrakt Hollywood- eller USA-låda. När samma belopp presenteras som ungefär 147 miljoner kronor försvinner en del av avståndet. Då börjar man automatiskt jämföra med bostäder, löner, företag och sådant man känner i kronor.

Det är då kortets absurditet verkligen biter. Det är en pappersbit med tryck, men det är samtidigt ett historiskt samlarobjekt vars marknadsvärde skapas av knapphet, kulturell betydelse, skick och konkurrens mellan köpare. Materialkostnaden är nästan irrelevant. Samma princip gäller konst, frimärken, mynt och memorabilia. Den ekonomiska nyttan ligger inte i vad föremålet gör utan i vad det representerar och hur svårt det är att få tag i.

Det är en av videons återkommande idéer: pris och materiell funktion glider isär. En businessbiljett transporterar dig faktiskt bättre eller bekvämare än en billigare biljett. En dyr viktelefon har ny teknik och mer hårdvara. Men när man når Pikachu Illustrator är nyttoperspektivet nästan helt borta. Kortet kan inte spela Pokémon bättre för att det kostar 147 miljoner. Det är dyrt för att människor har bestämt att just detta exemplar är ett av kulturens mest eftertraktade samlarföremål.

Ett rekord som också säger något om Pokémon 30 år efter starten

2026 är dessutom Pokémons 30-årsjubileum räknat från den japanska spelstarten 1996. Guinness har i sin jubileumsbevakning lyft just Illustrator-försäljningen som ett av franchisens moderna rekord. Det finns en fin tidsmässig symmetri där: ett pris från den tidiga Pokémon-eran blir tre decennier senare ett av världens dyraste samlarobjekt. Det är svårt att tänka sig en tydligare illustration av hur barnkultur kan växa till generationsöverskridande nostalgi och kapitalstark samlarmarknad.

För en person som var barn på 1990-talet är Pokémon inte ett nytt fenomen. Samma generation kan nu ha vuxna inkomster, företag, investeringskapital och en önskan att köpa tillbaka delar av sin barndom. På massmarknaden betyder det kanske ett nytt spel eller en samlarbox. På den absoluta toppen betyder det att någon kan lägga ett åttasiffrigt dollarbelopp på ett tävlingskort. Skalan är extrem, men mekanismen – nostalgi plus knapphet – är lätt att känna igen.

Balenciaga x Crocs: när vardagsskon blir lyxobjekt och alla referenspunkter börjar glida

Efter ett samlarkort för ett niosiffrigt belopp i kronor känns ett par skor nästan som en återgång till normalitet. Nästan. Victor visar en svart Balenciaga x Crocs-mule med Jibbitz-liknande dekorationer och ber Jennifer och Joel sätta priset. Jennifer lägger sig kring 15 000 kronor. Joel går lägre, omkring 10 000. Båda gissningarna avslöjar att de förstått huvudproblemet: man kan inte prissätta den som en vanlig Crocs bara för att grundformen är bekant.

Balenciagas Crocs-samarbeten har i olika versioner sålts på en nivå som ligger långt över standardpriset för Crocs. Under 2026 har internationella återförsäljare och prisaggregatorer listat den svarta Jibbitz-modellen kring ungefär 1 000 dollar i nypris hos vissa butiker, samtidigt som andrahandspriser och storlekar har varierat betydligt. Det gör videons femsiffriga svenska gissningar fullt begripliga. Men det visar också samma sak som flygfrågan: ”vad kostar den?” kan betyda nypris, aktuellt butikspris eller andrahandspris, och de tre behöver inte vara samma.

Det roliga är att Jennifer först försöker använda Crocs som referenspunkt. Det är en naturlig mänsklig metod. Man känner igen basprodukten och bygger därifrån. Problemet är att ett lyxsamarbete med Balenciaga inte prissätts som ”Crocs plus lite extra för charms”. Varumärket är en central del av produkten. Designern säljer inte bara EVA-material, sula och funktion. Den säljer modeposition, begränsad distribution, igenkänning och tillhörighet till ett lyxsegment.

Varför känns ett dyrt par Crocs mer provocerande än en dyr lädersko?

Det finns en komisk friktion i att kombinera ett varumärke som många förknippar med praktiska plastskor med ett modehus som förknippas med höga priser. Hade Victor visat en anonym handsydd lädersko för 10 000 kronor hade priset kanske känts lyxigt men begripligt. När silhuetten ser ut som en Crocs uppstår i stället frågan: ”Vad är det jag faktiskt betalar för?”

Den frågan är egentligen hela lyxmarknaden i miniatyr. Produktionskostnad är bara en komponent. Priset behöver också bära design, marknadsföring, butiksmiljö, varumärkeskapital, kollektionens position och den kundgrupp företaget vill sälja till. Ibland är det dessutom själva kontrasten som är produkten. En vardaglig eller till och med medvetet ”ful” form får ny status genom lyxsammanhanget. Det blir mode därför att det ser ut som något som inte borde vara dyrt.

Videon behöver förstås inte reda ut allt detta. Det räcker att Jennifer säger en siffra, Joel säger en annan och Victor får njuta av att båda ser lite obekväma ut över att en gummisko ens kan hamna i det området. Men just därför är frågan effektiv. Man tror att man vet vad en Crocs kostar. Sedan upptäcker man att ”Crocs” i produktnamnet inte längre är den viktigaste prisinformationen.

170 000 kronor för 2,0 på högskoleprovet: den mörkaste prisfrågan i videon har ett verkligt svenskt rättsfall bakom sig

Sedan byter videon tonart utan att sluta vara en frågesport. Victor frågar vad det kostade att köpa ett resultat på 2,0 av den organiserade fuskliga som avslöjades i samband med högskoleprovet 2018. Här finns inte längre ett legitimt köpobjekt. Priset är kopplat till en olaglig tjänst som byggde på avancerad teknisk utrustning och rätta svar som förmedlades till provskrivare.

Jennifer och Joel rör sig först kring 50 000–60 000 kronor. Det låter dyrt, särskilt om man tänker på det som ”hjälp med ett prov”. Facit ligger mycket högre. Ekobrottsmyndigheten uppgav i april 2018 att priset för att få högsta resultatet, 2,0, hade varit 170 000 kronor. SVT och Sveriges Radio rapporterade samma uppgift från myndighetens pressträff. Plötsligt handlar frågan inte om ett dyrt provhjälpmedel utan om ett belopp i nivå med en mindre bil eller en rejäl kontantinsats.

Så fungerade upplägget som avslöjades

Enligt myndighetsuppgifter och dåtida rapportering använde nätverket bland annat mycket små hörselsnäckor och teknisk utrustning för att förmedla svar. Vid tillslaget i april 2018 ska omkring 70 misstänkta provskrivare ha varit uppkopplade mot systemet. Polisen och Ekobrottsmyndigheten slog till medan verksamheten pågick. Det är en detalj som gör historien betydligt mer dramatisk än ett vanligt ”någon tittade på fusklapp”.

Verksamheten misstänktes ha pågått i flera år och ha dragit in över tio miljoner kronor. Priserna var graderade efter vilket resultat kunden ville uppnå. Högsta möjliga resultat var dyrast. På det sättet liknade upplägget nästan en olaglig prislista: ju mer attraktivt slutresultat, desto högre kostnad.

Det är också därför frågan blir så svår att gissa. En normal tittare har ingen rimlig marknadsreferens för organiserat högskoleprovsfusk, vilket förstås är bra. Man kan försöka resonera från värdet av en universitetsplats, från risken för de inblandade eller från vad en desperat kund kan vara beredd att betala, men inget av detta ger ett självklart facit. Priset existerade i en svart marknad där säljaren utnyttjade hur mycket kunderna ansåg att ett visst provresultat kunde förändra deras framtid.

Joels dokumentärreferens är typiskt Gissa priset: plötsligt har någon faktiskt specialkunskap

Joel säger att han nyligen lyssnat på en P3-dokumentär om ämnet och börjar därför återge hur fusket gick till. Exakt där får spelet sin kanske viktigaste dynamik: en fråga som borde vara ren gissning förvandlas till minnesprov. Har han hört rätt siffra? Minns han den? Eller minns han bara detaljerna kring hörsnäckan och upplägget?

Det visar också varför kunskap inte automatiskt ger poäng. Att veta hur ett system fungerade är inte samma sak som att minnas prislappen. Joel kan ha betydligt mer kontext än Jennifer och ändå landa långt från 170 000. Jennifer resonerar i stället från vad en sådan tjänst skulle kunna vara värd för köparen och flyttar sin gissning uppåt. Ingen når hela vägen.

I ett annat program hade den här delen kunnat bli moraliserande eller tung. Här håller Victor den inom frågesportens ram, men den verkliga bakgrunden gör att frågan sticker ut. Det är ett pris som inte bör romantiseras. Pengarna köpte inte kunskap eller utbildning utan ett försök att kringgå urvalssystemet och få ett resultat man inte presterat själv.

Varför var 2,0 så värdefullt?

Högskoleprovet används som en separat urvalsgrupp vid antagning till högre utbildning. Ett mycket högt resultat kan därför förbättra möjligheten att konkurrera om utbildningsplatser där antagningsgränserna är höga. Det gör inte 2,0 till en ”biljett till vilken utbildning som helst” i bokstavlig mening – antagning påverkas av program, termin, antal platser och urvalsgrupp – men det är lätt att förstå varför fuskligan kunde sälja in resultatet som något mycket värdefullt.

Det ekonomiskt intressanta är att kunden inte betalade för en sak i nuet utan för en förväntad framtida möjlighet. Samma typ av logik syns i helt legitima sammanhang som utbildning, certifieringar och förberedelsekurser: människor investerar pengar nu i hopp om större valfrihet senare. Fuskligan exploaterade samma framtidsvärde men gjorde det genom ett olagligt system.

Det förklarar också varför 50 000 kronor, som Jennifer och Joel först rör sig kring, kunde vara för lågt i den marknaden. Om en kund ser det önskade provresultatet som skillnaden mellan att komma in och att inte komma in på en drömutbildning kan betalningsviljan bli irrationellt hög. Lägg till att säljaren måste täcka teknik, organisering, risk och en stor olaglig vinstmarginal, så blir prisnivån mindre oförklarlig – utan att för den skull bli mindre häpnadsväckande.

Den vikbara Samsung-frågan: här märks hur snabbt teknikpriser kan göra ett quiz gammalt

Efter fuskhärvan återvänder videon till en mer klassisk konsumentprodukt: en ny vikbar Samsung-telefon. Jennifer börjar kring 14 000–15 000 kronor. Joel tänker på vad en modern iPhone kostar, lägger till premium för ny teknik och hamnar kring 18 000. Sedan inser båda att vikbart kanske betyder betydligt dyrare än deras vanliga smartphone-referenser.

Det är en rimlig fälla. En vanlig flaggskeppsmobil och en stor vikbar modell delar många komponenter, men viktelefonen har en betydligt mer komplicerad konstruktion. Flexibel skärm, gångjärn, extra skärmyta, tunnare komponentpaketering och mindre produktionsvolymer kan hålla priset uppe. Dessutom säljs vikbara toppmodeller ofta som ett tekniskt prestigeformat snarare än som massmarknadens standardtelefon.

Som aktuell referens lanserade Samsung Galaxy Z Fold7 i Sverige 2025 med rekommenderade priser på 24 990 kronor för 256 GB, 26 490 kronor för 512 GB och 29 990 kronor för 1 TB. Det är viktigt att den uppgiften inte automatiskt används som facit på Victors bild, eftersom den exakta modellbeteckningen i videons presentation inte framgår tillräckligt tydligt här och en ännu dyrare eller annorlunda vikmodell kan ha använts. Men prislistan visar varför 15 000–18 000 snabbt kan bli lågt när kategorin är en stor premiumvikbar Samsung.

”Men det är ju bara för att den fäller upp” är egentligen en ganska bra konsumentfråga

När priset drar iväg kommer det ofrånkomliga motargumentet: varför ska en telefon kosta så mycket bara för att den går att vika? Skämtet landar extra bra eftersom det är ungefär samma fråga marknaden har behövt besvara sedan moderna vikmobiler började säljas. Vad får kunden egentligen mer än en spektakulär mekanik?

Svaret är främst skärmyta i ett mer portabelt format. En Fold-modell kan fungera som en vanlig smal telefon när den är stängd och som en mindre surfplatta när den öppnas. För personer som läser dokument, använder flera appar samtidigt, visar presentationer eller ser mycket video kan det vara genuint användbart. För någon som mest skickar meddelanden, tar bilder och lyssnar på musik kan merkostnaden däremot kännas betydligt svårare att försvara.

Det är därför ”vem bryr sig om att den fäller upp?” blir mer än en punchline. Det är konsumentvärdets kärnfråga. Innovation skapar inte automatiskt värde för alla användare. En funktion är bara värd premiumpriset om den löser ett problem eller ger en upplevelse som kunden faktiskt bryr sig om.

Teknikfrågan illustrerar också ett problem Victor inte behöver bekymra sig om i stunden men som blir tydligt när man tittar tillbaka på äldre Gissa priset-avsnitt: konsumentelektronik åldras fort. Ett Pokémon-rekord kan stå i åratal och en tavlas auktionspris från 2017 är fortfarande ett historiskt facit. Ett telefonpris kan däremot vara gammalt innan nästa höst. Formatet blir på så sätt en liten tidskapsel över vad premiumteknik kostade när videon gjordes.

Spider-Man: No Way Home – när ”jag jobbar med produktion” möter en budget på omkring 200 miljoner dollar

Filmbudgetfrågan är nästan skräddarsydd för att skapa bråk om vem som egentligen får ta åt sig äran. Victor visar Spider-Man: No Way Home och frågar vad filmen kostade att göra. Joel går på 200 miljoner dollar. Jennifer vill först lägga sig nära, får höra att det är oschysst, funderar på 250 och landar till slut på 210 miljoner. I presentationen anges omkring 220 miljoner dollar och Jennifer får poängen eftersom hennes svar ligger närmare.

Här uppstår en intressant skillnad mellan quizfacit och externa branschuppgifter. The Numbers listar produktionsbudgeten för No Way Home till 200 miljoner dollar. Andra uppskattningar har genom åren placerat filmen i ett ungefärligt spann kring 200 miljoner eller något högre, beroende på vad som räknas in och vilken källa som används. Därför ska 220 miljoner i videon inte läsas som en universellt fast bokföringspost med samma precision som ett offentligt auktionspris. Filmers produktionsbudgetar rapporteras ofta som uppskattningar och kan skilja mellan källor.

Joel hade alltså väldigt bra riktning – även när poängen gick åt andra hållet

Det är just det som gör rundan extra rolig. Om man använder The Numbers uppgift är Joels 200 miljoner exakt den siffra som den databasen anger. I spelet är det däremot Victors presentationsfacit som gäller, och då blir Jennifers 210 närmare 220. Joel kan därför med viss rätt känna att han har förstått storleksordningen perfekt samtidigt som resultattavlan säger något annat.

Det här är inte ett tecken på att frågan är ”fel”, utan ett exempel på varför filmbudget behöver källangivelse. Till skillnad från biljettintäkter, som kan summeras från rapporterad försäljning, är den fullständiga produktionskostnaden inte alltid offentlig i detalj. Skatteincitament, omtagningar, försäkringar, löner, visuella effekter och redovisningsmetoder kan göra att olika uppskattningar hamnar olika.

Varför kan en superhjältefilm kosta två miljarder kronor att göra?

En budget på 200 miljoner dollar är så stor att det är svårt att översätta den till vardaglig intuition. Det handlar om en internationell studiofilm med stora stjärnor, avancerade visuella effekter, omfattande scenografi, långa produktionskedjor och ett enormt tekniskt team. No Way Home innehåller dessutom en mängd karaktärer och effektsekvenser som kräver digitalt arbete långt efter att skådespelarna lämnat inspelningsplatsen.

VFX är ett bra exempel. I en modern Spider-Man-film måste allt från dräkter och miljöer till rörelser, portaler, skurkar och destruktion ofta kombineras mellan praktisk inspelning och datorgenererat material. Varje färdig sekund kan bära arbete från många specialister: animatörer, compositors, simuleringsexperter, ljussättare, modellbyggare, tekniska artister och handledare. När den processen multipliceras över en lång film blir kostnaden begripligare, även om den fortfarande är svindlande.

Sedan kommer stjärnlöner, rättigheter, studios, resor, utrustning, stuntarbete, säkerhet, kostym, ljud, musik och ett stort antal administrativa funktioner. Det är därför Jennifers skämt om att vara produktionsledare fungerar. Hon kan budget – men Hollywoodbudget är en egen fysisk dimension.

No Way Home hade åtminstone den sorts publik som kan bära en sådan investering

Filmen blev en enorm global biosuccé. The Numbers redovisar en världsomspännande box office på över 1,9 miljarder dollar för originalutgåvan och senare återlanseringar. Det betyder inte att 1,9 miljarder är ren vinst – långt därifrån – men det sätter produktionskostnaden i sitt kommersiella sammanhang. Studion satsade på en av världens största figurer och fick ett resultat i absolut blockbusterklass.

För Gissa priset är det ändå inte lönsamheten som spelar roll. Det viktiga är att 200, 210 och 220 miljoner dollar ligger så nära varandra procentuellt och så långt från vardagsbelopp att deltagarna börjar behandla tio miljoner dollar som en liten taktisk marginal. Där någon tidigare bråkat om några tusenlappar säger man nu i princip ”lägg dig femtio miljoner högre”. Formatet skalar elegant med frågorna.

Salvator Mundi: sista frågan går från prislapp till konsthistoria, attribution och ett rekord på 450 miljoner dollar

När Victor plockar fram Salvator Mundi händer något som varje frågesportvärd fruktar och samtidigt drömmer om: en deltagare känner igen ämnet direkt. Joel har sett dokumentärmaterial om målningen och börjar prata om restaureringen, Leonardo da Vinci, glasering och den omdiskuterade tillskrivningen. Jennifer står plötsligt i den otacksamma positionen att behöva gissa mot någon som redan verkar ha hört historien.

Jennifer går ändå in med maximal kraft och kastar ur sig en siffra i storleksordningen 100 miljarder kronor. Det är så högt att Joel nästan blir en mänsklig valutakonverterare. Han minns något kring 450 miljoner, försöker först placera summan i pund och landar sedan i att det var dollar. Facit: Salvator Mundi såldes hos Christie’s i New York den 15 november 2017 för 450 312 500 dollar inklusive köparpremie. Det var då ett nytt auktionsrekord för ett konstverk.

Här får Joel alltså den sortens fråga man hoppas på när man råkar ha ett specialintresse. Han behöver inte uppskatta vad färg, träpanel och arbetstid kostar. Han minns själva händelsen. Och eftersom summan är så extraordinär är den lättare att minnas än priset på en vanlig dyr tavla. 450 miljoner dollar är inte bara ”väldigt mycket”; det är ett tal som blev en del av konstmarknadens historia.

Målningen är dyr – men berättelsen är ännu större än prislappen

Salvator Mundi, ”Världens frälsare”, föreställer Kristus med ena handen höjd till välsignelse och den andra hållande en transparent klotliknande sfär. Målningen presenterades inför rekordauktionen som ett verk av Leonardo da Vinci. Christie’s byggde försäljningen kring idén att detta var ett återupptäckt verk av en konstnär vars målningar nästan aldrig kan köpas på den öppna marknaden. Om attributionen accepteras blir knappheten närmast total: de berömda Leonardo-verken finns på museer och i offentliga samlingar, inte i regelbundna kvällsauktioner.

Men just attributionen är en viktig del av berättelsen. Flera forskare och konsthistoriker har ifrågasatt hur stor del av målningen som faktiskt utfördes av Leonardo själv. Vissa har argumenterat för omfattande verkstadsmedverkan, andra för att arbetet inte bör betraktas som ett helt autografiskt Leonardo-verk. Debatten har fortsatt långt efter auktionen. Det är därför Victor och Joel är inne på något viktigt när de i videon markerar att tillskrivningen är omdiskuterad.

Hur kan en tavla gå från anonymitet till världens dyraste?

En stor del av fascinationen ligger i den moderna provenienshistorien. Målningen hade länge betraktats på ett helt annat sätt än vid Christie’s-försäljningen. Den dök upp på marknaden i dåligt skick, restaurerades och blev föremål för omfattande expertbedömning. När den senare ställdes ut i National Gallery i London i samband med en stor Leonardo-utställning fick den en helt ny offentlig status.

Det är nästan motsatsen till ett fabriksnytt objekt. En Samsung-telefon har ett modellnummer, komponentlista och lanseringspris. Salvator Mundi har århundraden av osäker historik, restaureringsfrågor, expertdebatt och ägarbyten. Priset avgörs därför inte bara av estetisk uppskattning utan av attribution, proveniens, kulturell betydelse, sällsynthet och marknadens hunger efter ett objekt som marknadsförs som unikt.

När två eller flera extremt kapitalstarka budgivare vill äga just ett sådant föremål kan priset röra sig långt bortom alla vardagliga värderingsmodeller. Det går inte att säga att tavlan borde kosta si eller så många gånger mer än en annan målning utifrån material. Marknaden fungerar mer som en tävling om exklusivitet än som en jämförelse av produktionskostnad.

Var 450 miljoner dollar pund, dollar eller kronor? Videons förvirring är förståelig

Joel minns 450 miljoner men blir först osäker på valutan. Det är lätt hänt eftersom brittisk rapportering ofta återgav försäljningen både i dollar och pund. Christie’s slutpris var 450 312 500 amerikanska dollar, vilket vid tidpunkten motsvarade ungefär 342 miljoner brittiska pund enligt auktionshusets redovisning. I svenska kronor hamnar en omräkning i flera miljarder, beroende på den växelkurs man använder.

Jennifer säger 100 miljarder kronor, vilket är långt över den faktiska köpeskillingen, men gissningen fångar ändå något sant om hur tavlans rykte låter. När någon beskriver den som ”världens dyraste tavla” försvinner lätt skalan; utan en referenspunkt är det svårt att veta om man ska tänka fyra, tio eller hundra miljarder kronor. ”Dyrast någonsin” blir nästan ett fritt numeriskt fält.

Joel har däremot en konkret minneskrok: 450. Det räcker. När han väl får valutan rätt är frågan i praktiken avgjord. Det är det tydligaste exemplet i videon på att nördig kunskap faktiskt betalar sig.

Den omdiskuterade Leonardo-statusen gör inte rekordet mindre verkligt

Det kan vara frestande att tänka att ett ifrågasatt konstnärskap borde göra försäljningspriset ”fel”. Men marknadspriset är en historisk händelse oavsett vad framtida forskning landar i. Köparen betalade summan på den information, marknadsföring och expertbedömning som fanns i den situationen. Om forskarsamhällets syn på attributionen senare förändras raderas inte transaktionen.

Däremot kan attributionen påverka hur framtida köpare, museer och forskare värderar objektet. Det är därför konstmarknad och konsthistoria ibland går bredvid varandra snarare än i perfekt takt. Auktionsrekordet säger vad någon betalade. Det säger inte automatiskt vad alla experter anser om penseldragen.

Och var finns målningen nu?

Efter rekordförsäljningen blev målningens offentliga frånvaro nästan lika omtalad som själva priset. Den har inte varit regelbundet tillgänglig för allmän beskådan på samma sätt som verk i stora museisamlingar. Internationell rapportering har under åren kopplat verket till saudiska intressen och diskuterat möjliga framtida utställningsplaner. Eftersom ägar- och visningsuppgifter kring extremt privata konstsamlingar kan vara svåra att verifiera i realtid är det klokt att hålla isär vad som är säkert och vad som rapporterats: säkert är den dokumenterade Christie’s-försäljningen 2017; betydligt mer omdiskuterat är exakt hur och var verket kommer att visas framöver.

För Gissa priset är det nästan poetiskt. Ett av världens mest omtalade konstobjekt blir under några minuter en PowerPoint-bild i Victors quiz. Fyra och en halv miljard kronor i internationell konsthistoria kokas ned till: ”Vad tror du den kostar?” Det är formatets superkraft.

Vem vinner Gissa priset? Joel tar det – men vägen dit är mycket roligare än 5–2

Spoilervarning: här kommer slutresultatet. När sista frågan är avgjord står det 5–2 till Joel. Det är en tydlig seger på pappret, men poängen berättar inte riktigt hur jämn eller ojämn varje runda kändes. I flera frågor ligger Jennifer nära genom resonemang, i andra får Joel en kunskapsmässig fördel, och ibland handlar hela rundan mer om vem som fick säga sin siffra först än om faktisk priskunskap.

Den första Tokyo-rundan visar det tydligt: Jennifer justerar sin förståelse av premiumflyg och hamnar närmare. Pokémon-kortet visar motsatsen: båda har rimliga miljonreferenser men den färska rekordförsäljningen gör att nästan vilken ”normal” dyr gissning som helst blir för låg. Spider-Man-frågan skapar ett rättvisedrama eftersom två svar ligger så nära varandra att själva turordningen börjar kännas viktig. Och sista konstfrågan är nästan byggd för Joel.

Det är också därför Victor inte behöver rädda finalen med konstgjorda multiplikatorer. Han skämtar under videon om möjligheten att en sen fråga kan vara värd väldigt mycket, men slutresultatet får ändå vara ett vanligt resultat. Det finns något charmigt i att Gissa priset kan ha 147 miljoner kronor i en fråga utan att själva poängen måste följa samma inflation.

Joel vinner inte för att han ”kan priser” i största allmänhet

Om videon lär oss något är det att ingen egentligen kan priser i största allmänhet. Priskunskap är domänkunskap. Den som kan flyg behöver inte kunna mode. Den som följer teknik behöver inte känna till konstauktioner. Den som hört en dokumentär om högskoleprovsfusk kan ändå glömma beloppet. Det finns ingen universell priskompass som gör en person bra på allt från Crocs till Leonardo.

Joel vinner eftersom hans gissningar och kunskaper över hela uppsättningen råkar träffa bättre. Det är mycket mer tillfredsställande än om formatet försökte bevisa att en av deltagarna är ”rikare”, ”fattigare” eller mer ekonomiskt kunnig. De skämten förekommer, men videons faktiska resultat är betydligt enklare: en bunt märkliga frågor, en vinnare och en massa felaktiga resonemang som är roligare än de korrekta.

Från 2016-känsla till biosuccé 2026: därför passar ett gammalt YouTube-format extra bra just nu

Det går att se hela videon som en enkel quizkväll och vara nöjd där. Men 2016-referensen i början öppnar för en större berättelse om IJustWantToBeCool. Tio år är en väldigt lång tid på YouTube. Plattformens format har förändrats, publiken har blivit äldre, kortvideo har exploderat, produktionsnivåerna har stigit och många svenska profiler som var stora under mitten av 2010-talet har antingen bytt bana eller minskat sin närvaro. IJustWantToBeCool har i stället fortsatt att bygga vidare på samma grundidé: komedi mellan människor vars kemi publiken redan känner.

Sveriges Radio beskrev 2016 hur bröderna Victor och Emil Beer och deras kusin Joel Adolphson hade filmat tillsammans sedan barndomen och slagit igenom stort på YouTube 2012. Då hade deras sketcher redan gjort dem till en del av den svenska nätkulturens huvudfåra. Sommar i P1 samma år var i sig ett tecken på att de gått från ”killar på YouTube” till namn som den traditionella medievärlden räknade med.

Sedan dess har formatbredden vuxit. Gruppen har rört sig mellan sketcher, tävlingar, vardagsunderhållning, tv, böcker och film. Sveriges Radio beskrev 2023 steget från korta YouTube-sketcher till barnböcker. I februari 2026 rapporterade samma public service-bolag om hur långfilmen Skurkarnas skurk hade fått nära 45 000 biobesökare under premiärhelgen. Victor Beer sammanfattade då framgången med att publiken blir som störst när gruppen gör det de själva tycker är roligast.

Den observationen passar nästan misstänkt bra även på Gissa priset. Det här är inte ett format som behöver kännas som en strategisk expansion. Det ser snarare ut som tre personer och Jennifer som tycker att det är kul att argumentera om saker. PowerPointen behöver inte gömmas bakom en blank studioproduktion. Tvärtom får den vara del av skämtet. Det finns en självsäkerhet i det: gruppen har gjort tillräckligt många stora saker för att inte behöva låtsas att varje YouTube-video är större än den är.

2016 var redan efter genombrottet – inte ”innan de blev stora”

Det är lätt att romantisera en gammal YouTube-era som om alla fortfarande satt i ett sovrum med 500 prenumeranter. Så såg det inte ut för IJustWantToBeCool 2016. Gruppen hade vid det laget hundratusentals prenumeranter och ett mycket stort sammanlagt visningsantal. De hade redan en offentlig karriär, hade synts i andra medier och kunde fylla ett helt Sommarprogram med berättelsen om sin YouTube-framgång.

När Victor i dagens video känner ”2016” är nostalgikänslan därför snarare kopplad till en särskild version av deras redan etablerade kanalidentitet. Det var en tid då YouTube-format som quiz, sketcher och enkla studioupplägg kunde stå väldigt naket på egen hand. Publiken kom för personerna, skämten och idén. Den nya videon behåller den principen även om världen runt omkring har förändrats.

Den stora styrkan är att grupprelationen fortfarande är formatet

Många YouTube-koncept går att kopiera mekaniskt. Man kan skriva samma regler, köpa samma rekvisita och bygga samma grafik. Det svårkopierade ligger i relationerna. När Joel ifrågasätter Victor, när Victor vägrar hjälpa Jennifer eller när någon försöker använda den andres svar som referenspunkt finns en lång historik av hur de pratar med varandra. Tittaren behöver inte få den historiken förklarad varje gång. Den märks i tempot.

Det är också därför Jennifer fungerar så bra i sammanhanget. Hon behöver inte låtsas vara en av de tre ursprungliga medlemmarna. Videon gör tvärtom ett skämt av att hon inte fanns med i 2016-versionen. När Victor frågar om det här kanske är hennes första Gissa priset blir hennes plats i dagens konstellation en del av humorn. Formatet får ny energi genom att en person kommer in med andra referenser än de gamla deltagarna.

Jennifer blir dessutom en påminnelse om allt arbete runt själva trion

I videon refererar Jennifer skämtsamt till sig själv som produktionsledare när filmbudgeten kommer upp. Oavsett hur bokstavligt repliken ska läsas i just den produktionen pekar den mot en viktig verklighet i dagens IJustWantToBeCool-värld: innehållet runt trion har under åren blivit större än tre personer som gör allt själva. Tv-serier, böcker och långfilm kräver produktionsteam, planering och människor i återkommande roller runt kärntrion.

Det är därför ett format med Jennifer inte känns som en främling som satts in i ett gammalt koncept. Hon är en del av den moderna kretsen runt IJustWantToBeCool och har synts i gruppens innehåll under flera år. Videons lilla skämt om att hon ”materialiserades” först när hon kom in på en inspelning fungerar just för att alla i rummet vet att publiken känner igen henne i den nyare eran.

Från gratis YouTube-video till biograf: samma humor behöver olika mycket infrastruktur

Skurkarnas skurk är på många sätt den perfekta kontrasten till Gissa priset. En långfilm kräver manusutveckling, finansiering, inspelning, regi, scenografi, efterbearbetning, distribution och biografer. En YouTube-quizvideo kan byggas runt en presentation och några stolar. Om samma komiker kan vara trovärdiga i båda formaten visar det att publiken inte bara följer produktionsvärdet. Den följer personerna.

Sveriges Radios rapportering om Skurkarnas skurk understryker hur långt gruppen har kommit från de tidiga videorna. Nära 45 000 besökare under premiärhelgen är en konkret biosiffra. Kort därefter rapporterades också att en uppföljare var på väg. Ändå behöver Victor inte bära den framgången som en statusmarkör in i varje klipp. I Gissa priset får han i stället spela den lätt smådryga quizvärden som gjort en PowerPoint och vill se sina vänner misslyckas.

Det är kanske därför ”det känns som 2016” inte känns sorgligt

Nostalgi på internet kan lätt få en ton av att allt var bättre förr. Den här videon behöver inte göra det. 2016 används som en kul referens, inte som en begravning av nutiden. Gruppen har inte fastnat där. Tvärtom blir det roligt att se ett gammalt format efter att de hunnit göra så mycket annat.

Det skapar en sorts cirkel. Förr kunde Gissa priset vara en del av vägen mot större projekt. Nu kan större projekt existera parallellt med att man återvänder till Gissa priset för att det fortfarande är kul. Formatet behöver inte bevisa någonting. Det är kanske den mest vuxna versionen av en YouTube-comeback.

Victor Beers PowerPoint är nästan en egen medverkande

Synopsisen skämtar om Victors ”fantastiska färdigheter i Power-Point presentation”, och videon verkar fullt medveten om att presentationen är en del av charmen. Det finns en lång tradition av komik där ett alltför seriöst presentationsverktyg används för något helt oviktigt. Diagram, felstavningar, stora bilder och avslöjanden får ett formellt utseende trots att ämnet är ”vad kostar den här konstiga skon?”.

Det gör att Victor kan skapa rytm utan avancerad studio. Bilden kommer upp, deltagarna ser den, priset låses och sedan klickar han fram facit. Varje slide fungerar som en liten lucka i en adventskalender för ekonomiskt vansinne. Ju större beloppen blir, desto roligare blir kontrasten mot att allt levereras med den mest vardagliga kontorsmjukvaran.

Felstavningar blir förstås också ammunition. Så fort någon upptäcker en märklig formulering i presentationen flyttar fokus från tävlingen till Victor. Det är bra. En perfekt presentation hade gjort honom till neutral värd. En lite skavankig presentation gör att deltagarna kan slå tillbaka. Makten fördelas.

”Lås in ditt pris” ger frågesporten precis lagom mycket låtsasjuridik

En enkel regel blir snabbt central: svaret måste låsas. Det behövs eftersom Jennifer och Joel annars skulle kunna flytta sina siffror efter varandras resonemang i all evighet. Men ”låsningen” blir också en komisk ritual. Någon säger sin siffra, tvekar, får höra att den måste låsas, vill ändra sig och försöker förhandla om huruvida den faktiskt var låst.

Sådana små procedurer är guld i ett gruppformat. De skapar regler som deltagarna kan missbruka, feltolka eller anklaga varandra för att bryta. Det betyder att en fråga kan fortsätta vara rolig även efter att båda gissningarna sagts. Det är inte facit som avslutar scenen; det är efterspelet.

Vad de sju prisfrågorna egentligen testar – från vardagsminne till specialkunskap

Det går att rada upp frågorna och kalla dem samma sak: ”gissa ett pris”. Men de testar i praktiken helt olika färdigheter. Det är en viktig anledning till att videon håller ihop trots att mekaniken aldrig förändras. Deltagarna behöver gång på gång byta hjärna.

1. Tokyoflyget testar erfarenhet av en marknad som ändras hela tiden

För flyget är den bästa gissaren inte nödvändigtvis den som vet mest om flygplan. Det hjälper mer att nyligen ha sökt långdistansresor, förstå kabinskillnader och veta hur mycket priset kan dra iväg med kort framförhållning. Erfarenheten blir dessutom snabbt gammal. Den som flög till Japan billigt för fem år sedan kan ha en sämre referenspunkt än någon som jämförde biljetter i går.

2. Pikachu Illustrator testar färsk samlarnyhet, inte bara Pokémon-intresse

Här kan en livslång Pokémon-spelare ändå missa med hundra miljoner kronor. Det avgörande är att känna till en specifik rekordauktion från februari 2026. Man kan veta exakt vilka Pokémon som finns i Kanto, känna varje generation och ändå sakna den ekonomiska nyheten. Det är en ovanligt bra quizfråga eftersom ämneskunskap och prisfakta bara delvis överlappar.

3. Balenciaga x Crocs testar hur mycket varumärket kan slå ut produktintuitionen

De flesta har någon relation till vad en sko kostar och ganska många har en relation till Crocs. Färre vet vad Balenciaga tar för ett specifikt samarbete. Frågan blir därför en övning i märkespremium. Hur mycket vågar man multiplicera en vardagsreferens bara för att modehuset byts?

4. Högskoleprovsfusket testar minne av en svensk nyhetshändelse

Det här är inte en marknad som tittaren bör ha personlig köperfarenhet av. Den enda rimliga vägen till exakt svar är att minnas rapporteringen från 2018 eller en senare dokumentär. Joels lyssning på P3 blir därför relevant, men det räcker fortfarande inte om just summan fallit ur minnet.

5. Samsung-frågan testar premiumteknik och modellförvirring

Telefonmarknaden ser lätt homogen ut tills man går upp i vikbara modeller. En person som har järnkoll på vanliga iPhone- och Galaxy S-priser kan fortfarande underskatta Fold-segmentet. Dessutom kan några bokstäver i modellnamnet och lite extra lagring flytta priset flera tusen kronor.

6. Spider-Man testar storleksordningen i Hollywood

Här behöver man inte veta exakt bokföring. Den som känner blockbusterproduktion vet att 20 eller 50 miljoner dollar sannolikt är för lågt för en så stor Marvel/Sony-film, medan en miljard dollar vore orimligt som ren produktionsbudget. Den verkliga skickligheten är att placera sig i rätt hundramiljonsspann.

7. Salvator Mundi testar ett enskilt historiskt rekord

På sista frågan slutar all vanlig prisintuition fungera. Ingen kan titta på färgen och ramen och räkna ut 450 312 500 dollar. Antingen känner man till auktionen eller så gissar man. Joel känner till den. Därför blir finalen så avgörande.

Varför människor är så dåliga på extrema priser

Videon är också ett litet experiment i hur vi tänker kring pengar. De flesta människor är ganska bra på priser inom sin egen vardag. Man vet ungefär vad en kaffe kostar, vad ett par vanliga sneakers brukar ligga på och om en matbutiksvara känns dyr. Men när beloppen lämnar det område vi faktiskt handlar i försvinner precisionen snabbt.

Det märks tydligt när Jennifer och Joel börjar prata i miljoner. Skillnaden mellan 2,5 och 3 miljoner dollar känns hanterbar i samtalet, trots att den är enorm i kronor. Sedan visar det sig att rätt svar ligger över 16 miljoner. Plötsligt har båda svarat i rätt valuta och rätt storleksordning – miljoner – men ändå missat med ett belopp som skulle kunna förändra hundratals människors privatekonomi.

Vi använder ankare även när ankaret är dåligt

När Joel säger 200 miljoner dollar för Spider-Man får Jennifer omedelbart ett ankare. Hon kan gå till 210 eller 250. När någon säger 20 000 för flyget börjar den andra förhålla sig till 20 000 i stället för att tänka helt fritt. Det är mänskligt. Den första siffran i rummet skapar en referens, även om den kanske är fullständigt fel.

I beteendeekonomin brukar detta kallas ankareffekt. En given siffra kan påverka efterföljande uppskattningar. Man behöver inte kunna teorin för att se den i videon. Hela diskussionen om vem som ”fular sig” genom att lägga sig nära den andres svar är i praktiken en komisk version av samma mekanism.

Det är därför turordningen blir viktig. Om Jennifer får börja på en fråga kan Joel använda hennes svar som information, medvetet eller omedvetet. Nästa fråga byter de. Victor försöker därmed skapa någon sorts rättvisa, men fullständig isolering skulle kräva att båda skrev sina svar utan att höra den andre. Det hade sannolikt varit rättvisare och betydligt tråkigare.

Ju större talet blir, desto sämre blir vår känsla för skillnader

Människor är också dåliga på att intuitivt känna skillnaden mellan riktigt stora tal. En miljon och en miljard är ord som låter besläktade. Matematiskt skiljer det tusen gånger. En miljon sekunder är knappt tolv dagar. En miljard sekunder är över trettio år. När Jennifer slänger ur sig hundra miljarder kronor för Salvator Mundi är det därför inte bara ett skämt om att hon gissar högt. Det visar hur svårt det är att känna var en rekordmarknad faktiskt tar slut.

Samma problem uppstår när vi läser om statsbudgetar, företagsvärderingar eller miljardärer. Siffrorna blir symboler snarare än mängder. Gissa priset gör den abstraktionen synlig genom att tvinga deltagarna att sätta en exakt siffra där de egentligen bara har känslan ”väldigt dyrt”.

Valutor skapar ett extra lager av dimma

När svaren växlar mellan kronor och dollar blir det ännu svårare. En person kan minnas ”450 miljoner” och ändå behöva lösa vilken valuta det var. En annan kan tänka i svenska kronor och råka flytta decimalen mentalt när dollar ska användas. I vardagen gör vi sällan huvudräkning med hundratals miljoner i flera valutor. Ingen bör förvänta sig elegans.

Det är samtidigt en bra påminnelse om att valutakonverteringar i artiklar och videor är ögonblicksbilder. 16,492 miljoner dollar blir inte exakt samma antal svenska kronor varje dag. Därför är 147 miljoner kronor ett användbart ungefärligt svenskt sätt att förstå rekordet, men det ursprungliga auktionsresultatet i dollar är den stabila historiska siffran.

Vad som är fast facit – och vad som egentligen borde ha en liten asterisk

En extra rolig sak med att granska videons priser är att de har olika faktamässig stabilitet. Pikachu Illustrator har en dokumenterad auktion med ett exakt slutpris. Salvator Mundi likaså. Högskoleprovsfusket har en myndighetsrapporterad prisnivå. Det är starka historiska datapunkter.

Flyget är raka motsatsen. Där är 52 000 kronor ett pris på en specifik sökning vid en specifik tidpunkt. Hade Victor uppdaterat sidan senare kunde facit ha ändrats. Balenciaga-skon kan ha olika priser beroende på butik och andrahandsmarknad. Samsung-telefoner säljs i olika minnesstorlekar och kampanjer. Spider-Man-budgeten bygger på rapporterade branschuppgifter som kan variera mellan källor.

Det betyder inte att quizet måste förvandlas till en akademisk metodkurs. Victor behöver ett facit för att dela ut poäng. Men för den som läser om videon efteråt är skillnaden värdefull. Alla siffror ska inte behandlas som om de har samma typ av bevis bakom sig.

Detta gör faktiskt videon bättre, inte sämre

Ett quiz behöver inte använda fysikens naturkonstanter. Det kan vara kul just för att priser förändras. Om IJustWantToBeCool gör samma frågor igen om fem år kan Samsung-modellen vara värd en bråkdel, flyget ligga på en helt annan nivå och ett nytt samlarkort ha slagit rekord. De historiska auktionspriserna kommer däremot fortfarande vara datumstämplade händelser.

På så sätt dokumenterar Gissa priset en specifik ekonomisk samtid. Inte för att Victor försöker göra samhällsvetenskap, utan för att varje slide råkar frysa ett ögonblick. Vilken teknik räknas som ny? Vilka modeprodukter anses absurda? Vilket samlarkort har just slagit rekord? Vilken film är ett självklart exempel på enorm budget? Det blir ett litet prisarkiv för 2026.

Den egentliga huvudpersonen är inte pengarna – det är hur Jennifer och Joel resonerar när de inte vet

Det är lätt att beskriva videon med de största siffrorna – 52 000 kronor, 147 miljoner kronor, 170 000 kronor och till slut hundratals miljoner dollar. Men om beloppen ensamma hade varit underhållningen hade Victor kunnat lägga upp en lista. Det som gör videon levande är resonemangen innan facit.

Jennifer tänker ofta högt från en vardagsreferens. Hur mycket kostar en vanlig flygbiljett? Är Galaxy billigare än iPhone? Vad brukar Nike-skor kosta? Hur mycket skulle en människa kunna tänka sig att betala för en framtidschans på högskoleprovet? Metoden är inte alltid korrekt, men den är igenkännbar. Det är ungefär så de flesta spelar hemma.

Joel tenderar oftare att plocka fram en faktabit. Han har hört dokumentären. Han vet något om konst. Han kan placera Hollywoodbudgeten. Men det finns en risk även där: halv kunskap känns ofta mer självsäker än ingen kunskap. Om man minns att en tavla kostade 450 miljoner men inte minns valutan är man väldigt nära och väldigt långt bort samtidigt.

Victor vinner varje gång någon börjar överförklara

Som programledare behöver Victor nästan bara vänta. När en deltagare säger sin första siffra finns ett ögonblick då svaret skulle kunna låsas och rundan gå vidare. Men människor hatar vakuum. De börjar motivera. Varje motivering skapar nya möjligheter att säga emot. Det är där Victor kan lägga in en liten kommentar som gör att personen tvivlar på sin egen siffra.

Det är en gammal frågesportregel även utanför YouTube: värden har information som deltagaren saknar, och därför kan ett neutralt ansiktsuttryck kännas som en ledtråd. När Victor skrattar uppfattas det som bevis. När han inte skrattar uppfattas även det som bevis. Han kan nästan inte röra sig utan att bli analyserad.

Jennifer använder just detta. När ingen reagerar kraftigt på 15 000 för Balenciaga-skon tolkar hon det som att hon kanske ligger i närheten. Det är smart spel, även om Victor helst vill att presentationen ska vara den enda informationskällan. En quizvärd som sitter i samma rum som sina vänner kommer aldrig vara ett perfekt dubbelblindat experiment.

Och så finns den fjärde metoden: lägg dig nära den andre

Det är den mest kontroversiella metoden i rummet. Om Joel säger 200 miljoner och Jennifer tror att han har hygglig koll kan hon säga 210. Då täcker hon ett stort intervall ovanför honom med minimal egen risk. Om facit är 205 blir det nästan delat; om det är 220 vinner hon. Spelteoretiskt är det inte dumt. Socialt är det provocerande.

Därför uppstår förhandlingen om ”fucker room”, skamlighet och hur nära man får lägga sig. Det finns ingen strikt regel om ett minsta avstånd mellan gissningarna, men gruppen skapar en informell hederskod i realtid. Det är precis sådant som gör små tävlingar mellan vänner roligare än professionella quiz: reglerna är tillräckligt tydliga för att man ska kunna bråka om dem, men inte tillräckligt tydliga för att bråket ska kunna lösas.

Varför just prisformatet passar IJustWantToBeCool så väl

IJustWantToBeCool är i grunden en komedigrupp, inte en ekonomikanal. Därför behöver prisformatet fungera även när ingen kan svaren. Faktum är att det blir bättre när de inte kan. Ett expertquiz hade krävt att publiken bryr sig om korrektheten. Här bryr man sig om vägen dit.

Formatet skapar automatiskt konflikter som inte är verkliga konflikter: vem började, vem kopierade, vem får ändra, vem har låst och om tio miljoner dollar verkligen kan beskrivas som ”lite över”. Insatserna är samtidigt så små att deltagarna kan bli teatraliskt upprörda utan att stämningen blir obehaglig. Den som förlorar förlorar en YouTube-quiz, inte ett jobb eller ett hus.

Det ger Victor en tydlig roll utan att han behöver dominera

Som värd kan Victor styra tempot. Han bestämmer när nästa bild kommer, när svar ska låsas och när facit visas. Samtidigt behöver han inte vara den som skämtar mest i varje sekund. Jennifer och Joel kan bära diskussionen medan han bara väntar med ett ansiktsuttryck. Det är effektiv komisk ekonomi.

Det ger Joel tillstånd att nörda ned sig

När Joel kan något får han prata. Han kan förklara högskoleprovsfusket eller konsthistorien utan att videon byter genre, eftersom informationen fortfarande tjänar frågan. Det gör att hans mer kunskapsdrivna sidospår blir del av humorn i stället för avbrott från den.

Det ger Jennifer en stark outsiderposition i ett gammalt format

Jennifer behöver inte ha gjort samma quiz för tio år sedan. Det är nästan bättre att hon inte gjorde det. Hon kan reagera på formatet som det ser ut nu och samtidigt bli måltavla för gruppens nostalgiskämt. När de skojar om att hon ”inte existerade” i 2016-upplagan markeras skillnaden mellan den gamla och nya eran utan att någon behöver hålla en föreläsning om kanalhistorik.

Sju objekt, sju olika berättelser om vad något är ”värt”

Om man lägger videons objekt bredvid varandra blir det nästan en liten kurs i värde. Ett pris är aldrig bara en siffra. Det svarar på frågan vad någon betalade eller begärde i ett specifikt sammanhang. Varför den siffran uppstod varierar dramatiskt.

Flyget: värde genom tid, komfort och flexibilitet

En businessbiljett blir dyr därför att flygbolaget säljer begränsat utrymme och en premiumtjänst till kunder med högre betalningsvilja. Priset kan dessutom ändras dynamiskt. Samma stol på samma rutt är alltså inte ens värd samma belopp varje dag.

Pokémon-kortet: värde genom knapphet, skick och kulturell prestige

Här är fysisk funktion nästan irrelevant. Kortet är dyrt för att det är extremt sällsynt, historiskt betydelsefullt och unikt på sin graderingsnivå. Auktionen skapar dessutom ett tydligt marknadsögonblick där konkurrerande köpare sätter rekordet.

Balenciaga-skon: värde genom varumärke och designposition

Materialet förklarar inte priset. Modehuset, samarbetet och kundens vilja att bära just den symbolen är avgörande. Produkten fungerar som sko, men priset sitter till stor del i identiteten.

Högskoleprovsfusket: ett olagligt pris på en eftertraktad framtidsmöjlighet

Här säljs egentligen inget legitimt objekt alls. Kunden försöker köpa ett resultat och därmed bättre chans i ett antagningssystem. Priset speglar desperation, upplevd framtidsnytta och den kriminella aktörens risk och vinstkrav.

Samsung: teknikpremium

En viktelefon har kostsam ny konstruktion och positioneras som toppmodell. Där finns en tydligare koppling mellan teknisk komplexitet och pris än i lyxskon, även om varumärke och prestige också spelar roll.

Spider-Man: projektkostnad

Filmen är inte en vara som kostar 200 miljoner dollar för en konsument. Siffran beskriver resurserna bakom att skapa ett enormt projekt. Här är ”priset” egentligen en budget.

Salvator Mundi: exklusivitet på en marknad utan jämförbara ersättare

Konstverkets värde bestäms av attribution, proveniens, konsthistorisk betydelse, knapphet och budgivning. Om en köpare vill ha just det objektet finns ingen fabrik som kan producera ett till nästa vecka.

Vad videon säger om rikedom utan att egentligen handla om rikedom

Tidigt skämtar gänget om att den som är fattig kanske har bättre koll på priser eftersom den måste titta på dem. Senare skämtar de om andra grupper och personer som kan köpa dyra saker utan att känna samma friktion. Det vore ett misstag att läsa varje replik som en seriös ekonomisk analys, men skämten fungerar eftersom de bygger på en verklig erfarenhet: prisets betydelse beror på hur mycket pengar man har.

För en person kan 500 kronor vara en noggrant planerad utgift. För en annan är det en middag utan eftertanke. När vi når 52 000 för ett flyg blir skillnaden ännu större. Vissa företag köper businessbiljetter rutinmässigt för långa resor. Många privatpersoner skulle aldrig överväga det. Samma objekt har samma pris men helt olika ekonomisk tyngd.

På rekordmarknaderna blir detta extremt. Den som köper ett Pokémon-kort för över 16 miljoner dollar konkurrerar inte i samma privatekonomiska verklighet som en vanlig samlare som sparar till ett kort för 2 000 kronor. Båda kan vara ”Pokémon-samlare”, men deras marknader är praktiskt taget separata.

Det är därför deltagarnas fråga ”vem betalar det?” återkommer. I en vanlig butik räcker det att veta att varan finns. På toppmarknaden blir köparens identitet nästan del av förklaringen. Ett pris som verkar vansinnigt för de flesta kräver bara ett mycket litet antal personer för vilka summan är hanterbar och objektet tillräckligt lockande.

Om man själv skulle försöka vinna: bästa strategin fråga för fråga

Det går förstås att spela Gissa priset helt på känsla, men videons frågor visar att en bättre metod är att först identifiera vilken typ av marknad man tittar på. Då behöver man inte känna det exakta priset för att åtminstone hamna på rätt sida av skalan. Om Jennifer och Joel hade fått en minut med papper och penna före varje svar hade en ganska enkel beslutsmodell kunnat förbättra flera gissningar.

Tokyo: börja med ekonomi, multiplicera sedan med premium – och fråga vilket datum

För en långdistansresa är det första steget att uppskatta ett normalt ekonomipris. I september 2026 kan Stockholm–Tokyo tur och retur ofta hittas i ett ungefärligt fyrsiffrigt till lågt femsiffrigt intervall i kronor beroende på datum. Business behöver sedan inte vara exakt ”tre gånger ekonomi”, men man vet att premiumkabinen kan bli flera gånger dyrare. Därefter kommer den viktigaste detaljen: är avgången nära? Om Victor söker en resa med mycket kort framförhållning bör gissningen flyttas upp.

Med den metoden blir 20 000 ganska aggressivt lågt. 40 000–60 000 känns som ett rimligare gissningsintervall för den specifika situation som diskuteras. Jennifer hittar i praktiken dit genom samtalet, även om vägen är allt annat än rak.

Pikachu: identifiera om frågan gäller värdering, gammalt köp eller senaste auktion

Här är den viktigaste frågan inte ”hur dyrt är ett Pikachu Illustrator?” utan ”vilken händelse syftar Victor på?”. Logan Paul har varit förknippad med flera olika rekordbelopp kring samma kort. Den tidigare privata affären på 5,275 miljoner dollar är en känd siffra. 2026 års auktion på 16,492 miljoner är en annan. Om presentationen använder formuleringen om vad kortet såldes för nu måste man tänka färskt.

En kunnig men ouppdaterad samlare riskerar därför att vara farligare fel ute än en person som såg en rubrik dagen efter auktionen. Det är en ovanlig quizsituation där aktuell nyhetskonsumtion slår djup historisk hobbykunskap.

Balenciaga: sluta räkna materialkostnad

För lyxmode är det nästan alltid fel strategi att titta på produkten och uppskatta vad den borde kosta att tillverka. Frågan är vad varumärket tar. Vet man att Balenciaga-samarbeten ofta ligger i premiumsegmentet och att modellen internationellt har listats runt tusen dollar blir ett svenskt femsiffrigt svar naturligt. Jennifer och Joel gör alltså rätt när de släpper vanlig Crocs-logik och börjar tänka lyx.

Högskoleprovet: uppskatta värdet för kunden, inte kostnaden för utrustningen

En liten hörselsnäcka och en telefon kostar inte 170 000 kronor. Priset sattes inte utifrån teknikens inköpskostnad. Det sattes utifrån hur värdefullt kunden ansåg resultatet vara och hur mycket den kriminella aktören kunde ta betalt. Om man i stället tänker ”vad skulle en desperat person kunna betala för vad den ser som en avgörande utbildningschans?” blir ett sexsiffrigt belopp lättare att föreställa sig.

Samsung: fråga om det är Flip eller Fold innan du använder din vanliga mobil som ankare

En viktelefon är inte en kategori. Flip-modeller och stora Fold-modeller kan skilja kraftigt i pris. Om bilden ser ut som en modell som öppnas till en liten surfplatta bör man direkt tänka att den sannolikt ligger över vanliga flaggskepp. Samsungs officiella Fold7-priser från 24 990 till 29 990 kronor ger en bättre referens än en vanlig iPhone på 15 000–18 000.

Spider-Man: tänk i spann, inte i exakt siffra

För en massiv live action-blockbuster med stora stjärnor och mycket visuella effekter är ett intervall kring 150–250 miljoner dollar en bättre första tanke än ett exakt tal. Joel gör detta nästan perfekt genom att säga 200 miljoner. När Jennifer sedan lägger sig 210 är hon inte nödvändigtvis mer kunnig om filmproduktion; hon använder informationen i rummet bättre.

Salvator Mundi: om du inte känner igen rekordet, gissa inte utifrån vad målningen ”ser ut att vara värd”

Det finns ingen visuell metod som tar en tittare från träpanel och porträttmotiv till 450 miljoner dollar. Här är historisk kunskap allt. Om man bara vet att det är den berömda rekordmålningen kan man åtminstone placera svaret i hundratals miljoner dollar. Om man dessutom minns siffran 450 är man hemma.

Prisernas absurda skala i svenska vardagsmått

När beloppen blir stora tappar de lätt mening. Ett sätt att återfå proportionerna är att inte jämföra objekten med varandra utan med vardagliga utgifter. Det ska inte läsas som att pengarna faktiskt hade använts på ett visst alternativ, utan som en mental skala.

52 000 kronor för flyget är mer än många svenska hushåll lägger på en hel semesterbudget. 170 000 kronor för ett fuskat provresultat är i nivå med priset på en begagnad bil. En viktelefon kring 30 000 kronor kan motsvara flera månaders matbudget för en person. När vi går vidare till 147 miljoner kronor för Pokémon-kortet upphör sådana jämförelser nästan att hjälpa.

Det är först då man förstår hur extrem toppsamling fungerar. 147 miljoner är inte ”en väldigt dyr hobbypryl” i samma mening som ett samlarkort för 50 000. Det är kapital i fastighets- och företagsklass koncentrerat till ett enda litet föremål. På samma sätt är 450 miljoner dollar för Salvator Mundi en nivå där ordet ”tavla” nästan blir missvisande ekonomiskt. Objektet fungerar också som prestige, kapitalplacering, kulturell symbol och exklusivitet.

Men dyrare betyder inte automatiskt bättre

Det är kanske den viktigaste principen att ta med sig från hela videon. Pris mäter vad marknaden eller en köpare är beredd att betala i ett visst sammanhang. Det mäter inte objektiv kvalitet i någon universell mening. En businessbiljett kan ge bättre komfort än ekonomi, men den är inte nödvändigtvis ”fem gånger bättre” för varje resenär om den kostar fem gånger mer.

Balenciaga-Crocs kan vara mer exklusiva än vanliga Crocs men inte nödvändigtvis skönare. En Fold-telefon kan vara tekniskt mer avancerad men mindre praktisk för en person som bara vill ha en lätt mobil. Ett Pokémon-kort för 147 miljoner spelar inte spelet bättre än ett billigt kort. Och ett konstverk kan sätta auktionsrekord samtidigt som experter fortsätter diskutera dess attribution.

Pris är alltså information, inte domslut. Det är en särskilt rolig insikt i ett program där hela tävlingen behandlar priset som det enda rätta svaret.

Ett format som låter tittaren vara den fjärde tävlande

En av de mest underskattade styrkorna i Gissa priset är att tittaren inte behöver instruktioner för att delta mentalt. Så fort Victor visar en produkt hinner man tänka en siffra innan Jennifer och Joel låser sina svar. Det gör videon interaktiv utan någon teknisk interaktion.

Det är annorlunda än en sketch, där tittaren tar emot en färdig berättelse. Här finns ett litet tomrum före facit som publiken fyller själv. När ens egen gissning är bättre än bådas får man en mikroseger. När man också säger 20 000 för flyget och sedan ser 52 000 får man dela Joels förvirring. När man råkar veta Salvator Mundi före Joel känner man sig orimligt stolt över konstkunskap man kanske aldrig annars använder.

Den effekten blir starkare ju mer blandade ämnena är. Ingen förväntas dominera alla kategorier. En tittare kan vara bäst på teknik, en annan på resor, en tredje på Pokémon och en fjärde på film. Videon erbjuder flera chanser att vara den enda i rummet – eller soffan – som faktiskt vet.

Det är också därför spoilers spelar roll trots att det bara är ett quiz

Om rubriken hade sagt ”Joel vinner 5–2” hade en del av tittarens deltagande försvunnit. Resultatet är inte livsavgörande, men det är en payoff. Samma sak gäller de mest extrema priserna. Att veta 147 miljoner innan Victor klickar fram svaret tar bort en del av chocken.

Det är därför resultatet tjänar på att komma sent. Själva nöjet ligger i att hinna gissa innan facit och vinnare är kända, även när insatsen bara är äran i en YouTube-tävling.

Det som händer utanför videon gör flera av frågorna ännu bättre

Bakom flera av frågorna finns historier som är betydligt större än själva prisraden. I den här omgången är det ovanligt tydligt, eftersom nästan varje belopp pekar vidare mot ett rekord, ett rättsfall, en marknad eller en kulturhistoria som Victor bara behöver nudda för att spelet ska fungera.

Pikachu Illustrator är det tydligaste exemplet. I videon räcker det att kortet kostar ungefär 147 miljoner kronor och att alla reagerar på absurditeten. Bakom den siffran finns emellertid en kedja från japanska illustrationstävlingar på 1990-talet till professionell gradering, Logan Pauls tidigare rekordköp, WrestleMania-exponering och en ny auktion 2026 som gjorde samma lilla pappersföremål till det dyraste offentligt auktionerade samlarkortet någonsin.

Högskoleprovsfrågan fungerar på samma sätt. I en quiz är 170 000 kronor en överraskande siffra. I den verkliga historien var priset en del av en organiserad verksamhet som myndigheterna beskrev som mångmiljonverksamhet och som bekämpades genom ett större tillslag. Det gör att siffran får en helt annan tyngd när den sätts tillbaka i sitt sammanhang.

Salvator Mundi är kanske den mest extrema versionen. Man kan nöja sig med ”världens dyraste tavla”, men då missar man varför den fortsätter fascinera: återupptäckten, restaureringen, den spektakulära auktionen och den fortsatta akademiska oenigheten om hur mycket som verkligen är Leonardo. Rekordet är alltså bara början på historien.

Och några frågor blir mer nyanserade när man lämnar PowerPoint-facitet

Tokyo-biljetten är ett bra exempel på motsatsen. I presentationen behöver Victor en siffra och 52 000 kronor fungerar utmärkt. Utanför spelet måste man lägga till att flygpriser är dynamiska. Annars riskerar man att göra en tillfällig sökning till en falsk generell regel.

Spider-Man-budgeten har samma problem. Victor använder 220 miljoner dollar som quizfacit, medan etablerade branschdatabaser även anger nivåer kring 200 miljoner. Skillnaden gör inte rundan mindre underhållande; den visar bara att filmproduktion sällan har ett enda offentligt facit.

Samsung-frågan visar dessutom hur svårt det är att skriva permanent om ny teknik. Ett rekommenderat pris är korrekt vid lanseringen, men kampanjer och modellskiften kan ändra vad konsumenten faktiskt betalar. Därför är Samsungs officiella Fold7-priser mest användbara som en dokumenterad referenspunkt för hur dyr kategorin varit, inte som ett facit för varje viktelefon på marknaden.

Det är också en påminnelse om hur bred IJustWantToBeCools publikreferens har blivit

Frågorna spänner över Pokémon, mode, högskoleprov, Samsung, Marvel, flygresor och renässanskonst. En kanal med mycket smal målgrupp hade kunnat behöva välja ett av dessa ämnen. IJustWantToBeCool kan kasta in allt på samma PowerPoint eftersom själva sammanhållningen inte kommer från ämnet. Den kommer från deltagarna.

Det säger något om en publik som vuxit tillsammans med gruppen. En tittare som såg deras sketcher under skolåren kan 2026 vara intresserad av resor, bostad, familjeekonomi, teknik och nostalgiska samlarobjekt samtidigt. Yngre tittare kan komma in via helt andra referenser. Formatet behöver inte välja, eftersom varje fråga bara tar några minuter.

Den blandningen gör också att gruppens äldre och nyare publik kan få olika favoritrundor utan att videon känns splittrad. Det är en smart konsekvens av ett väldigt enkelt koncept: ämnet kan bytas totalt så länge frågan alltid är densamma. Vad kostar det?

En sista detalj: fel svar är ofta bättre innehåll än rätt svar

Om Jennifer och Joel hade känt till varje pris hade videon varit imponerande men märkligt platt. Den hade bestått av korrekta siffror och korta bekräftelser. Det är misstagen som öppnar samtalen. När en gissning ligger för lågt måste deltagaren förklara sin referens. När någon gissar för högt börjar de andra försöka förstå hur personen hamnade där. Varje fel blir alltså en liten berättelse om hur människor bedömer värde.

Det är särskilt tydligt med Jennifer och Salvator Mundi. Hundra miljarder kronor är inte i närheten av auktionspriset, men gissningen skapar en betydligt roligare diskussion om miljardbelopp, valutor och hur rik en köpare måste vara. På samma sätt gör Joels 20 000-kronorsgissning på business class att hela premiumflygets prisskala måste förklaras. Fel svar genererar mer material än rätt.

Det är kanske den enklaste förklaringen till varför Gissa priset fortfarande fungerar efter alla år. Spelet belönar den som kan mest, men videon belönas av att ingen kan allt. Så länge Victor kan hitta nya saker vars priser känns omöjliga att placera finns det anledning att göra en omgång till.

Prischeck i september 2026: vad går faktiskt att jämföra med idag?

Eftersom videon blandar historiska rekord med produkter och tjänster som fortfarande säljs är det frestande att lägga alla siffror bredvid dagens marknad och fråga om de fortfarande håller. Det går – men bara om man gör skillnad på sådant som har ett historiskt slutpris och sådant som fortsätter röra sig.

Stockholm–Tokyo i business: 52 000 kronor ligger inom en verklig men mycket bred prisvärld

I början av september 2026 har KAYAK visat business class från Stockholm Arlanda till Tokyo från omkring 33 100 kronor på vissa sökningar. Momondo har samtidigt visat nivåer strax över 33 000 kronor som lägsta businessklasspris i sitt aktuella sökindex. Japan Airlines har haft egna tur- och returexempel från drygt 3 100 euro på vissa framtida datum, men också betydligt dyrare kombinationer som passerar 6 000 euro.

Det betyder att Victors 52 000 kronor varken ser orimligt högt eller orimligt lågt ut. Det är helt enkelt en punkt inne i ett mycket brett intervall. Om resan gäller nära inpå avresa, ett visst flygbolag eller en viss biljettklass kan nivån lätt bli högre än de billigaste sökresultaten. Om resenären däremot är flexibel och kan välja datum, byte och bolag finns lägre priser.

Det är också därför man inte bör använda den här frågan som köpguide. Den är ett facit för en skärmdump. Den som faktiskt ska boka behöver göra en färsk sökning.

Balenciaga x Crocs: runt tusen dollar i nypris är en bättre referens än vanliga Crocs

Internationella butikssammanställningar under 2026 har visat Balenciaga x Crocs Mule med Jibbitz-dekorationer omkring 965–995 dollar hos flera återförsäljare, med vissa marknadsplatser högre. Andrahandspriserna kan samtidigt variera kraftigt efter storlek, skick och efterfrågan. Det är alltså fullt möjligt att två personer söker på ”samma” sko och ser mycket olika siffror.

Den aktuella prisbilden gör Jennifer och Joels femsiffriga svenska gissningar mer begripliga. De ligger i rätt värld även om exakt facit beror på vilken butik och vilken tidpunkt Victor valt. Det viktiga är att samarbetet faktiskt har ett lyxpris som är många gånger högre än vad de flesta förknippar med Crocs.

Samsung Fold7: officiella svenska priser visar var premiumsegmentet ligger

Samsung satte rekommenderade svenska lanseringspriser för Galaxy Z Fold7 till 24 990, 26 490 och 29 990 kronor beroende på lagringskapacitet. Det betyder att en gissning kring 15 000 kronor i praktiken ligger närmare företagets Flip-segment än den stora Fold-modellen. Samsung lanserade exempelvis Galaxy Z Flip7 från 13 990 kronor, vilket illustrerar hur mycket själva vikformatet och modelltypen spelar roll.

Om man bara hör ”vikbar Samsung” finns därför ett prisintervall som kan sträcka sig från ungefär vanlig flaggskeppsnivå till nästan 30 000 kronor redan i officiella svenska listpriser. Om Victors bild dessutom avser en mer extrem eller nyare modell kan ett ännu högre facit vara möjligt. Den säkra referenspunkten är Fold7:s dokumenterade prisnivå; exakt modell i Victors presentation går inte att slå fast bara från den benämning som hörs i samtalet.

Pikachu Illustrator: rekordet är historiskt låst – tills någon slår det

Här är situationen enklare. 16 492 000 dollar är den dokumenterade summan vid auktionen i februari 2026. Om kortet skulle säljas igen i morgon kan ett nytt pris uppstå, men det ändrar inte vad som hände då. På samma sätt kan ett annat samlarkort i framtiden slå rekordet utan att göra den tidigare försäljningen fel.

Detta är en viktig skillnad mellan ”dyrast just nu” och ”såldes för”. Guinness beskrev i februari 2026 Pikachu Illustrator-affären som den dyraste samlarkortsauktionen över huvud taget vid den tidpunkten. Om ett nytt rekord sätts förändras rekordetiketten, inte den dokumenterade försäljningen på 16 492 000 dollar.

Salvator Mundi: rekordpriset är fast, men rekordetiketten kan en dag förändras

Samma princip gäller Salvator Mundi. Christie’s försäljning för 450 312 500 dollar 2017 är ett historiskt faktum. Verket har därefter fortsatt beskrivas som världens dyraste konstverk sålt på auktion, men en framtida försäljning av ett annat verk skulle kunna flytta rekordtiteln. Då skulle formuleringen behöva ändras till att Salvator Mundi satte rekord 2017.

Attributionsfrågan kan också förändras över tid. Ny forskning, tekniska analyser eller dokument kan stärka eller försvaga olika läger. Därför är det klokt att inte låsa texten vid ett mer tvärsäkert konsthistoriskt påstående än källorna tillåter.

Högskoleprovet: 170 000 är historiskt pris, inte dagens ”marknad”

Det vore direkt missvisande att försöka uppdatera 170 000 kronor som om det vore ett normalt konsumentpris. Siffran hör till den specifika organiserade verksamhet som myndigheterna beskrev 2018. Den ska därför alltid dateras och knytas till den historiska fuskhärvan.

Det är också viktigt att hålla siffran historisk: 170 000 kronor beskriver vad den avslöjade ligan tog betalt 2018, inte någon nutida ”marknad”. Poängen ligger i vad myndigheterna avslöjade och stoppade, inte i att behandla brottet som en normal tjänst.

Spider-Man: den stora osäkerheten ligger inte i inflation utan i källorna

En film som redan är producerad får inte en ny historisk produktionsbudget bara för att priser i samhället förändras. Däremot kan nya uppgifter om vad produktionen faktiskt kostade komma fram. Därför är 200–220-miljonersskillnaden framför allt ett källproblem. The Numbers använder 200 miljoner. Victor använder 220. En försiktig text bör visa båda och undvika att låtsas att skillnaden går att lösa genom enkel huvudräkning.

Det bästa med formatet är att facit alltid skapar nästa fråga

När Victor klickar fram en siffra är rundan tekniskt slut. Men för en nyfiken tittare börjar ofta nästa fråga då. Varför kostar det så mycket? Vem köpte det? Varför finns bara ett sådant kort? Hur kan en film kosta hundratals miljoner dollar? Varför är Leonardo-tillskrivningen omdiskuterad? Hur kunde högskoleprovsfusket bli så organiserat?

Det är just där den här upplagan skiljer ut sig. Flera av faciten är dörrar till större berättelser. Den som googlar Pikachu Illustrator efter videon kan hamna i samlarkortshistoria. Den som söker Salvator Mundi hamnar i konstvetenskap, restaurering och geopolitik kring privata samlingar. Den som söker 170 000 och högskoleprovet hamnar i en stor svensk brottsutredning.

Det betyder att en till synes lättsam prislek råkar vara ovanligt rik på vidare läsning. Victor behöver bara välja märkliga saker. Resten av världen har redan gjort dem märkliga nog.

Victor Beer utanför quizbordet: 2026 har redan gett flera helt andra sidor av IJustWantToBeCool

Det är lätt att glömma det när han sitter med en PowerPoint och frågar om en plasttoffel, men Victor har under samma år synts i sammanhang där skalan varit betydligt större. IJustWantToBeCools långfilmsdebut Skurkarnas skurk drog enligt Sveriges Radio nära 45 000 biobesökare under premiärhelgen i februari 2026. Bara dagar senare kom uppgifter om att arbetet med en uppföljare redan var på gång.

Det gör den avslappnade värdrollen i Gissa priset ännu roligare. Samma person som kan prata om stora filmprojekt behöver här försvara sin stavning, förklara att han inte flög business till Tokyo och försöka hindra Jennifer från att använda Joels svar som gratis prisanalys.

Videonytt har tidigare följt Victor i helt andra lättsamma sammanhang, bland annat när han gav sig in i burgarvärlden och fick sina skapelser bedömda. Den sortens bredd är typisk för den moderna IJustWantToBeCool-kretsen: en vecka kan handla om mat, en annan om film och nästa om ett gammalt quizformat. Gemensamt är att publiken redan känner personerna och därför kan följa med mellan ämnena.

Varför videon sannolikt åldras bättre än en vanlig produktjämförelse

Flera av priserna kommer att bli gamla, men själva videon behöver inte bli det. En produktjämförelse tappar ofta värde när telefonen ersätts av nästa modell eller flygpriset ändras. Ett humorformat kan tvärtom bli roligare när priserna känns daterade. Tittaren får både komedin och tidsavståndet.

Föreställ dig att någon 2036 tittar på dagens Samsung-fråga. Kanske kostar vikbara skärmar då lika lite som vanliga. Då blir Jennifers och Joels chock en historisk detalj om när tekniken fortfarande var dyr. Om business class har förändrats kraftigt blir 52 000 en annan tidsmarkör. Om ett Pokémon-kort då har sålts för 100 miljoner dollar kommer 2026 års rekord se nästan ”billigt” ut, hur orimligt det än låter idag.

Salvator Mundi kan dessutom få helt ny betydelse beroende på framtida forskning och visningar. Kanske blir attributionen mer accepterad, kanske mindre. Kanske visas verket offentligt på ett stort museum och får en ny generation betraktare. Quizsliden kommer fortfarande visa samma historiska pris men tittarens kunskap runt den kan vara helt annorlunda.

Det som består är reaktionerna

Människor kommer sannolikt fortfarande förstå känslan av att gissa något och upptäcka att man missat med en faktor tio. De kommer förstå irritationen när motståndaren lägger sig precis bredvid ens svar. De kommer förstå behovet att försvara en alldeles för låg gissning genom att börja prata snabbare. Den sortens humor kräver inte att tittaren vet vad en Galaxy Fold kostade 2026.

Det är därför äldre YouTube-format kan få ett andra liv. De dokumenterar både sin samtid och universella små sociala beteenden. Produkterna blir retro. Tjafset förblir modernt.

Det verkliga facitet är att ingen normal människa har en prislista för allt

I början skämtar gänget om att den som är fattig kanske har bättre koll på priser. Efter hela videon blir det tydligt att påståendet bara fungerar inom en begränsad vardag. Man kan vara extremt prismedveten i matbutiken och ändå sakna minsta aning om vad en filmproduktion, en konstauktion eller en premiumbiljett till Tokyo kostar.

Ingen ekonomisk livserfarenhet ger automatiskt koll på Pikachu Illustrator. Ingen konstutbildning behöver ge koll på Balenciaga-Crocs. Ingen tekniknörd måste känna till högskoleprovsfusket 2018. Kompetens är lokal. Det är därför ett format som blandar kategorier blir rättvist på ett konstigt sätt: varje deltagare kommer förr eller senare till en fråga där den egna självsäkerheten inte hjälper.

Och när det händer får Victor klicka fram nästa slide. Det räcker fortfarande som idé, tio år efter den era videon själv skämtar om.

Om du bara ser en enda sak efter videon – följ prisets källa

Det mest användbara sättet att skilja videons olika belopp åt är att fråga var facit kommer ifrån. För Pokémon-kortet finns en genomförd auktion och ett verifierat rekord. För Salvator Mundi finns Christie’s slutpris. För högskoleprovsfusket finns en konkret myndighetsuppgift från 2018. Där går det att fästa en tydlig historisk etikett på siffran.

För flyget finns i stället en sökning som kan ändras. För Balenciaga finns butik och andrahandsmarknad. För Samsung finns modell, lagring och kampanj. För Spider-Man finns rapporterade produktionsuppskattningar. De är fortfarande legitima quizfrågor, men de kräver mer sammanhang när man försöker göra facitet beständigt.

Det är en bra regel även långt utanför YouTube. När någon påstår att ”X kostar Y”, fråga: enligt vem, när, i vilken marknad och var det ett faktiskt genomfört köp? De fyra frågorna räcker för att avslöja mycket av den falska precision som annars lätt smyger sig in i prissnack.

Det är också därför Victors presentation fungerar bättre än en perfekt prisdatabas

En perfekt databas hade kunnat visa alla villkor, datum, intervall och källor. Den hade också förstört tempot. I ett quiz måste facitet komma snabbt. Victor behöver en stor siffra på nästa slide, inte en tjugosidig metodförklaring. Humorversionen och faktaversionen har därför olika jobb.

Det bästa sättet att se videon är att låta presentationen vara spelets verklighet och sedan, om en siffra väcker nyfikenhet, följa den vidare. Då kan man både uppskatta Jennifers reaktion på 147 miljoner kronor och förstå exakt hur Guinness kom fram till rekordet. Man kan både skratta åt Joels Spider-Man-svar och upptäcka att en stor filmdatabas faktiskt ligger på hans 200 miljoner. De två nivåerna konkurrerar inte. De kompletterar varandra.

Och det är kanske den finaste egenskapen hos just den här omgången. Den fungerar direkt som lättsam underhållning, men nästan varje slide tål att man stannar kvar en stund efter skrattet. Ett flygpris leder till dynamisk prissättning, ett kort till samlarkultur, en fusksiffra till svensk rättshistoria, en telefon till teknikpremium och en tavla till en hundraårig diskussion om konstnärskap. Det är ovanligt mycket vidare läsning för en PowerPoint som i grunden bara vill få två personer att säga fel nummer.

Det gör också att videon belönar två sorters tittare samtidigt: den som bara vill skratta åt gissningarna och den som efteråt vill förstå varför beloppen blev så extrema. När båda fungerar utan att den ena förstör den andra har ett gammalt format hittat en väldigt bra anledning att komma tillbaka.

Varför 2026 är ett ovanligt bra år för just den här sortens återblick

Tioårsmarkörer har en särskild förmåga att göra internetkultur begriplig. Fem år kan fortfarande kännas som ”nyss”, medan tjugo år ofta tillhör en helt annan generation. Tio år är precis långt nog för att tekniken, personerna och publikens vardag ska ha förändrats tydligt, men tillräckligt kort för att många fortfarande minns detaljerna. När Victor säger att det känns som 2016 får därför en stor del av publiken sannolikt en konkret tidskänsla snarare än bara ett årtal.

2016 var en period då svensk YouTube hade blivit tillräckligt stor för att dess främsta namn skulle behandlas som etablerade underhållare, men plattformen hade ännu inte hunnit bli den självklara del av hela mediemarknaden som den är idag. IJustWantToBeCools Sommar i P1 är en bra symbol för den övergången. Gruppen behövde inte längre förklaras som ett hobbyprojekt på nätet; Sveriges Radio presenterade Victor, Emil och Joel som komiker och lät dem tala om en redan verklig karriär.

2026 ser kartan annorlunda ut. YouTube-profiler kan ha bokserier, podcasts, tv-produktioner och biograffilmer utan att lämna YouTube bakom sig. IJustWantToBeCool behöver inte välja mellan ”internet” och ”traditionell media”. De kan göra båda. Det gör en återkomst till ett gammalt quiz mindre laddad. Den behöver inte symbolisera att man gått bakåt. Den kan bara vara ett format som fortfarande fungerar.

Publiken har också vuxit upp med sina egna prisreferenser

En tittare som var tonåring 2016 kan 2026 ha egen bostad, arbete, familj, resbudget och betydligt mer erfarenhet av vad saker kostar. Det förändrar hur Gissa priset tas emot. Ett flyg till Tokyo eller en telefon för 30 000 kronor är inte bara abstrakta vuxensiffror längre. De kan ligga nära verkliga köpbeslut.

Samtidigt finns yngre tittare som möter formatet utan samma nostalgi. För dem behöver videon fungera utan 2016-minnet. Det gör den, eftersom grundpremissen inte kräver kanalhistorik. Alla förstår att det är kul när någon gissar 20 000 och facit är 52 000. Den dubbla publiken – de som minns och de som bara tittar – är en styrka.

Till och med objekten binder ihop generationer

Pokémon är det tydligaste exemplet. Franchisen är äldre än många tittare men fortfarande samtida. En person kan ha samlat kort som barn på 1990-talet, en annan kan ha börjat via moderna spel och en tredje kan känna Logan Paul bättre än själva samlarkortsspelet. När Pikachu Illustrator dyker upp möts alla de ingångarna i samma objekt.

Spider-Man fungerar liknande. Figuren är betydligt äldre än YouTube, men No Way Home är en modern blockbuster som byggde mycket av sin kraft på publikens minnen av flera tidigare Spider-Man-eror. Även Salvator Mundi är i grunden en fråga om hur nutiden omvärderar det förflutna. Videon råkar alltså fyllas av saker som själva bär flera tidslager.

Det gör att videon slipper välja mellan nostalgi och nutid. Den använder nostalgin som startknapp men låter 2026 stå för innehållet. Det är sannolikt den främsta anledningen till att återkomsten känns lätt i stället för framtvingad.

När nostalgiformat återkommer är detaljskillnaderna nästan viktigare än igenkänningen

Det finns två enkla sätt att misslyckas med en formatcomeback. Det första är att ändra så mycket att bara namnet återstår. Det andra är att bevara allt så exakt att resultatet känns som en reenactment. Gissa priset undviker båda problemen eftersom själva kärnan är minimal. Victor behöver fortfarande ett facit, deltagarna behöver fortfarande gissa och närmast behöver fortfarande få poäng. Resten får förändras.

Jennifer är den tydligaste förändringen. Hon bär inte samma historiska relation till formatet som Joel och Victor, vilket videon själv gör komik av. Det innebär samtidigt att gamla roller kan rubbas. Ett format som kanske en gång byggde på en viss intern dynamik får nu en person som kan reagera annorlunda på både Victor och Joel.

Frågorna är en annan förändring. Ett äldre Gissa priset kan ha handlat om exempelvis en mängd Nocco, spelrelaterade saker eller andra samtida nätfenomen. Den nya videon innehåller ett 2026-rekord som bokstavligen inte existerade några månader tidigare. Den kan därför inte reduceras till nostalgi. Den är också en aktuell video.

Det behövs inte ett stort ”VI ÄR TILLBAKA”-ögonblick

Victor konstaterar att Gissa priset är tillbaka och går vidare. Det är ett bra val. Ju större ceremoni som byggs kring ett gammalt format, desto större blir risken att tittaren förväntar sig en historisk händelse. Här får formatet i stället visa sitt värde genom att fungera.

Den självklarheten passar gruppen 2026. De behöver inte bevisa att de har en historia. Den finns redan. När Sveriges Radio beskriver vägen från barndomsfilmer och YouTube-genombrott till böcker och biosuccé framstår kontinuiteten ganska tydligt. Det intressanta är därför inte att de ”återgår till rötterna” på ett sentimentalt sätt, utan att en gammal mekanik fortfarande får deras nutida dynamik att fungera.

Pikachu-frågan visar hur snabbt ett gammalt quizformat kan få nytt nyhetsvärde

Om Victor hade använt Logan Pauls gamla köpeskilling på 5,275 miljoner dollar hade frågan fortfarande varit bra. Men 2026 års auktion gör den betydligt bättre. Rekordet är färskt, beloppet är nästan tre gånger högre och kortet har gått från att vara ”det dyraste Pokémon-kortet som Logan Paul köpte” till att också vara det dyraste samlarkortet som dokumenterats i en offentlig auktion.

Det skapar dessutom en tidsfälla för tittaren. Den som har läst gamla artiklar kan minnas ungefär fem miljoner dollar och känna sig säker. Sedan kommer facit på 16,492 miljoner. Kunskap blir fel därför att den inte är uppdaterad. Det är nästan den perfekta 2026-frågan i ett format som själv skämtar om 2016.

Tio år kan göra både format och facit helt annorlunda

2016 såldes andra exemplar av Pikachu Illustrator för summor som då uppfattades som enorma men som ligger långt under 2026 års rekord. Samlarmarknaden, Pokémon-franchisens fortsatta globala ställning, graderingskulturen och berömdiseringen av vissa objekt har tillsammans skapat en helt annan toppnivå. Det betyder inte att alla kort blivit hundratals gånger mer värda. Det betyder att rekordsegmentet har utvecklats dramatiskt.

Samma tioårsperiod har förstås förändrat IJustWantToBeCool. Det är därför kombinationen är så snygg: ett gammalt format möter ett nytt rekord. Tidsresan går åt båda håll samtidigt.

Tokyo-frågan är nästan motsatsen: facit kan bli gammalt redan i morgon

Pikachu-auktionen är historiskt fryst. Den 16 februari 2026 betalades ett visst belopp. Ingen framtida prisförändring kan ändra just den transaktionen. Flygbiljetten är däremot rörlig. Om samma sökning görs igen kan priset stiga, falla eller försvinna helt.

Det är en bra påminnelse om varför prisjämförelser på internet behöver datum. 52 000 kronor är korrekt som Victors specifika quizfacit, men inte som en generell prisuppgift för business class mellan Sverige och Tokyo.

Aktuella sökresultat i september 2026 visar dessutom att lägre businesspriser från Stockholm kan hittas för vissa datum, samtidigt som flygbolagens egna erbjudanden kan ligga högre på andra avgångar. Det bekräftar det viktigaste: det finns inget enda permanent Tokyo-businesspris.

Högskoleprovsfrågan sticker ut eftersom ”priset” representerar något samhället försökte stoppa

De andra objekten kan vara dyra, löjliga eller exklusiva men de är i grunden lagliga marknader. Högskoleprovsfusket är annorlunda. Den 170 000-kronorssiffra som Victor använder var del av en kriminell verksamhet. Det gör att man bör vara försiktig med att beskriva den som om det vore en tjänst på en normal prisjämförelsesajt.

Dåtida rapportering beskrev hur myndigheterna slog till mot ett nätverk som använde teknisk utrustning och förmedlade rätta svar. Det fanns ett tydligt samhällsintresse i att skydda antagningssystemets legitimitet. Den som köpte ett fuskat resultat försökte inte bara förbättra sina egna chanser; den riskerade att tränga undan någon som hade nått sitt resultat på legitim väg.

Att inkludera frågan i en humorvideo fungerar eftersom skämtet riktas mot prisets absurditet och deltagarnas okunskap, inte mot brottsoffer eller någon känslig privat person. Victor behöver inte exploatera ett enskilt fall. Han använder en redan offentligt rapporterad myndighetssiffra som quizmaterial.

Spider-Man-rundan visar varför ”exakt” inte alltid betyder ”säkert”

En presentation kan visa 220 miljoner dollar med stora siffror och ändå vara mindre exakt än en auktionsnotering på 16 492 000. Det låter paradoxalt. Men precision handlar inte om hur många nollor som skrivs ut utan om hur datapunkten har tagits fram.

När ett auktionshus avslutar en försäljning finns ett transaktionsbelopp. När en filmstudio inte publicerar en fullständig reviderad produktionsbok får branschdatabaser och medier förlita sig på uppgifter, uppskattningar och olika definitioner. Därför kan 200 och 220 miljoner båda förekomma i rapporteringen utan att någon nödvändigtvis försöker vilseleda.

För tittaren spelar detta mindre roll i själva spelet. Victor har ett facit och delar ut poäng. För den som vill förstå verkligheten bakom siffran är källskillnaden däremot central. Joels 200 miljoner ligger mycket nära en ofta citerad produktionsbudget, vilket gör hans irritation över den förlorade poängen lite mer berättigad än han kanske själv inser.

Salvator Mundi-frågan visar varför expertis ibland är att känna till osäkerheten

Joel vet inte bara ungefär vad tavlan kostade. Han börjar också prata om att Leonardo-tillskrivningen är omdiskuterad. Det är en viktigare detalj än att kunna rabbla en perfekt auktionssiffra, eftersom den visar att han förstått varför målningen är berömd bortom priset.

Konsthistorisk attribution är sällan samma typ av fråga som att läsa modellnumret på en telefon. Forskare väger stil, material, teknik, proveniens, dokumentation, verkstadspraktik och restaureringshistorik. Renässansverkstäder kunde dessutom vara kollektiva miljöer där mästare och assistenter arbetade på samma objekt. Frågan ”målade Leonardo den?” kan därför vara mer komplicerad än ja eller nej.

Christie’s stod bakom Leonardo-attributionen när verket såldes. Samtidigt har namnkunniga forskare senare uttryckt betydande tvivel kring hur mycket som kan tillskrivas mästarens egen hand. Det är den sortens osäkerhet som bör få finnas kvar. Ett högt pris är inte ett vetenskapligt bevis.

Vanliga frågor om IJustWantToBeCools Gissa priset-video

Vad går den nya Gissa priset-videon ut på?

Victor visar en serie produkter, resor, samlarobjekt och andra saker med ett pris eller en rapporterad kostnad. Jennifer och Joel ska var för sig gissa vilken summa som gäller. Den som ligger närmast får poäng. Reglerna är enkla, men deltagarna gör dem betydligt mer komplicerade genom att diskutera turordning, låsning av svar och hur nära man egentligen får lägga sig den andres gissning.

Videons stora spann är en viktig del av humorn. Det börjar med tiotusentals kronor och går vidare till objekt som kostar hundratals miljoner kronor eller hundratals miljoner dollar. Det innebär att samma gissningsmetod aldrig fungerar två gånger. En vanlig konsumentreferens hjälper på telefonen men nästan inte alls på en unik konstauktion.

Varför pratar de om 2016 i början?

Victor tycker att återkomsten av formatet ger en stark 2016-känsla och de tittar tillbaka på ett gammalt intro. Det är en medveten nostalgimarkering. 2016 var dessutom ett viktigt dokumenterat år i IJustWantToBeCools offentliga historia: gruppen var redan mycket stor på svensk YouTube och Victor, Emil och Joel gjorde ett gemensamt Sommar i P1.

Skämtet ska däremot inte förstås som att gruppen var okänd då. De hade slagit igenom flera år tidigare. Nostalgikänslan handlar om en viss YouTube-era och ett gammalt format, inte om tiden före framgången.

Är Jennifer Milonell en ursprunglig medlem i IJustWantToBeCool?

Nej. Kärntrion är Victor Beer, Emil Beer och deras kusin Joel Adolphson. Jennifer tillhör den senare kretsen runt gruppens produktioner och har synts återkommande i innehåll. Videon skämtar uttryckligen om skillnaden genom att låtsas att hon inte ”existerade” under 2016-eran och att hon materialiserades när hon började dyka upp på inspelningar.

Vad kostade business class-biljetten till Tokyo i videon?

Facit i Victors presentation är 52 000 kronor. Jennifer ligger närmare med sin betydligt högre gissning än Joels 20 000 kronor. Siffran bör dock ses som priset för den specifika sökning Victor använder, inte som ett permanent normalpris på business class mellan Sverige och Tokyo.

Aktuella priser varierar kraftigt. I september 2026 har jämförelsesajter visat businessalternativ från Stockholm till Tokyo från ungefär 33 000 kronor på vissa datum, medan flygbolagens egna sökningar kan visa betydligt högre nivåer för andra datum. Framförhållning, flygbolag, byten och biljettvillkor påverkar.

Vad kostade Logan Pauls Pikachu Illustrator?

Logan Pauls PSA Gem Mint 10-exemplar såldes via Goldin Auctions den 16 februari 2026 för 16 492 000 dollar inklusive köparpremie. Guinness World Records registrerade försäljningen som rekord för dyraste Pokémon-kort på auktion och dyraste samlarkort på auktion över huvud taget. I videon motsvaras det av ungefär 147 miljoner svenska kronor.

Varför är Pikachu Illustrator så sällsynt?

Kortet delades ut i samband med japanska illustrationstävlingar och såldes inte som ett vanligt butikskort. Guinness återger uppgiften att 39 exemplar delades ut till vinnare i 1998 års tävling. Logan Pauls exemplar var dessutom det enda kända som graderats PSA Gem Mint 10, vilket gör just den kopian ännu mer exceptionell.

Motivet är tecknat av Atsuko Nishida, som är krediterad som Pikachus ursprungliga designer. Kortet kombinerar därför extrem knapphet med en direkt koppling till figurens designhistoria. Det är ungefär den perfekta formeln för ett trophy-object på samlarmarknaden.

Köpte Logan Paul kortet för 147 miljoner kronor?

Nej. Han köpte det tidigare för ett totalvärde på 5,275 miljoner dollar i en affär som bestod av fyra miljoner dollar plus ett PSA 9-exemplar värderat till 1,275 miljoner dollar. Det var när han senare sålde PSA 10-kortet 2026 som priset steg till 16,492 miljoner dollar. Videons 147 miljoner kronor handlar alltså om 2026 års försäljning, inte hans ursprungliga köp.

Vad kostade 2,0 genom högskoleprovsfusket?

Ekobrottsmyndigheten uppgav 2018 att 170 000 kronor var priset för högsta resultatet 2,0 i den organiserade fusktjänst som myndigheterna slog till mot. Siffran återgavs av bland andra SVT och Sveriges Radio. Det är samma nivå som används som facit i videon.

Hur gick fusket till?

Dåtida myndighets- och medieuppgifter beskrev ett tekniskt organiserat upplägg där provskrivare bland annat använde små hörselsnäckor för att ta emot rätta svar under provet. I april 2018 genomförde polis och Ekobrottsmyndigheten ett tillslag medan verksamheten pågick. Ett stort antal misstänkta provskrivare kopplades till systemet.

Det är viktigt att inte behandla detta som en vanlig kommersiell ”tjänst”. Upplägget var olagligt och undergrävde ett nationellt antagningssystem.

Vad kostar en Samsung Galaxy Z Fold i Sverige?

Som referens lanserades Galaxy Z Fold7 i Sverige med rekommenderade priser på 24 990 kronor för 256 GB, 26 490 kronor för 512 GB och 29 990 kronor för 1 TB. Priser förändras över tid och exakt modell i Victors fråga ska inte automatiskt likställas med Fold7, men Samsungs officiella prislista visar varför en modern stor viktelefon kan ligga nära eller över 30 000 kronor.

Vad var budgeten för Spider-Man: No Way Home?

Victor använder cirka 220 miljoner dollar som facit. The Numbers anger 200 miljoner dollar i produktionsbudget. Det är därför bättre att beskriva filmen som en produktion i storleksordningen omkring 200 miljoner dollar än att låtsas att en enda offentlig siffra är fullständigt oomtvistad. Skillnader i rapporterade filmbudgetar är vanliga eftersom den fullständiga ekonomin inte alltid offentliggörs och källor kan använda olika definitioner.

Vem hade bäst gissning på Spider-Man-frågan?

I Victors quiz vinner Jennifer rundan med 210 miljoner eftersom det ligger närmare hans 220-miljonersfacit än Joels 200. Om man i stället jämför med The Numbers offentliga budgetuppgift på 200 miljoner ser Joels svar extremt starkt ut. Det är en av de roligare situationerna där spelresultat och extern faktakälla inte riktigt berättar samma sak.

Vad kostade Salvator Mundi?

Salvator Mundi såldes hos Christie’s i New York den 15 november 2017 för 450 312 500 dollar inklusive köparpremie. Försäljningen satte världsrekord för konstverk på auktion. Joel minns beloppet förvånansvärt väl i videon, även om han först måste reda ut om de 450 miljonerna var pund eller dollar.

Är Salvator Mundi definitivt målad av Leonardo da Vinci?

Det är omdiskuterat. Christie’s sålde målningen som ett verk av Leonardo da Vinci, men flera framstående forskare har senare ifrågasatt hur stor del av den som kan tillskrivas Leonardo själv och hur mycket som kan vara verkstadsarbete. Därför är det mer korrekt att tala om en Leonardo-tillskriven målning och samtidigt nämna debatten än att presentera attributionen som helt obestridd.

Vem vinner videon?

Joel vinner med 5–2. Den sista Salvator Mundi-frågan passar honom särskilt väl eftersom han redan känner till tavlans historia och ungefärliga rekordpris. Resultatet kommer först mot slutet av videon, så den som vill behålla tävlingsnerven kan med fördel se originalet innan vinnaren avslöjas.

Är Emil Beer med i just den här omgången?

Inte som tävlande i den beskrivna upplagan. Victor håller i spelet och Jennifer samt Joel gissar. Emil är däremot förstås en av de tre kärnmedlemmarna i IJustWantToBeCool tillsammans med Victor och Joel, vilket är relevant när videon knyter an till gruppens äldre era.

Varför är den nya videon mer än bara nostalgi?

För att flera frågor är tydligt förankrade i nutiden. Pikachu Illustrator-priset kommer från en rekordauktion i februari 2026. Teknikfrågan bygger på moderna viktelefoner. Samtidigt har IJustWantToBeCool själva haft ett stort 2026 med Skurkarnas skurk på bio. Det gamla formatet fungerar därför som ram för en mycket aktuell uppsättning ämnen.

Viktigaste slutsatserna efter hela prisresan

Det verkliga experimentet är vad vi tror att pengar betyder

Det finns en liten fälla i hela Gissa priset-idén som blir tydligare ju längre videon går: frågorna handlar inte bara om matematik. De avslöjar vilken sorts värld deltagarna använder som referens. En flygbiljett till Tokyo känns möjlig att uppskatta eftersom de flesta åtminstone har sett flygpriser någon gång. Ett par Balenciaga-skor går kanske att angripa genom att tänka på vad vanliga sneakers kostar och sedan lägga på ett rejält lyxpåslag. Men när samma skala plötsligt ska användas för ett extremt sällsynt Pokémonkort eller en målning som tillskrivits Leonardo da Vinci kollapsar vardagslogiken. Det är där formatet blir roligast: inte när någon saknar kunskap, utan när en fullt rimlig tumregel används på ett område där den inte längre fungerar.

Tokyofrågan är ett bra exempel. Där kan man försöka resonera från economy, restid, destination och hur mycket dyrare en premiumkabin brukar vara. Det blir ett faktiskt estimat. Samtidigt finns det ingen enda permanent prislapp på “business class till Tokyo”. Datum, bolag, bokningsläge, avreseort, mellanlandningar, biljettvillkor och tillgänglighet kan flytta priset kraftigt. Därför är videons 52 000 kronor ett fungerande quizfacit för den sökning Victor visar, men inte en definition av vad en sådan resa kostar. Det är också exakt den typ av fråga som blir kul mellan Jennifer och Joel, eftersom båda kan börja med en vardaglig prisbild och sedan ganska snabbt upptäcka att deras säkerhet är större än deras faktiska referensmaterial.

Pokémonkortet gör motsatsen. Där är den vardagliga referenspunkten nästan oanvändbar redan från start. Ett samlarkort kan för en utomstående vara en liten bit tryckt kartong, medan marknaden värderar proveniens, skick, sällsynthet, efterfrågan och just den specifika variantens historia. Pikachu Illustrator är dessutom inte vilket gammalt Pokémonkort som helst. Det skapades som pris i en japansk illustrationstävling och exemplaren har en särställning i hobbyn. När Logan Paul köpte sitt PSA 10-exemplar blev det därför inte bara “ett väldigt dyrt Pokémonkort”, utan ett objekt vars kombination av känd köpare, unik graderingsstatus och redan legendarisk samlarhistoria gjorde det ovanligt även i den allra dyraste delen av marknaden. Att kortet senare såldes för ännu mer visar hur snabbt facit för en sådan fråga kan flytta sig.

Det är också därför de stora siffrorna inte bör läsas som om de låg på en enda rak prisskala. 52 000 kronor för ett flyg kan vara extremt mycket för en privat resa men fortfarande vara ett pris för en tjänst som många tusen människor faktiskt köper i någon form. 170 000 kronor i högskoleprovsfusket var ett pris i en olaglig verksamhet där kunden försökte köpa sig en otillbörlig fördel. Hundratals miljoner dollar för en stor Hollywoodproduktion är inte ett konsumentpris alls, utan en budget för ett enormt projekt med skådespelare, inspelning, visuella effekter, personal och efterarbete. Och hundratals miljoner dollar för Salvator Mundi är priset på ett unikt objekt i en internationell konstmarknad. Samma fråga – “vad kostar det?” – betyder alltså fyra helt olika saker.

När man ser videon på det sättet blir Victor mindre av en frågesportledare som sitter på “rätt svar” och mer av en person som kastar Jennifer och Joel mellan ekonomiska universum. Det är en viktig skillnad, för humorn kommer ofta ur själva omställningen. Precis när de har fått grepp om en skala byts skalan ut. Efter ett flyg för tiotusentals kronor kommer ett samlarobjekt i en helt annan storleksordning. Efter lyxmode kommer ett svenskt brottsfall. Sedan en telefon, sedan Hollywood och slutligen en målning med ett av konstmarknadens mest omskrivna priser. Spelarna hinner nästan aldrig bygga upp en stabil strategi, och därför fortsätter samtalet att vara mer intressant än poängtavlan.

Det hjälper också att Jennifer och Joel angriper osäkerheten på olika sätt. Joel kan ibland luta sig mot en association, ett dokumentärminne eller en siffra han tycker sig känna igen. Jennifer resonerar ofta högt från en mer vardaglig utgångspunkt och försöker skala upp därifrån. Ingen av metoderna är överlägsen över hela videon. När ett ämne råkar ligga nära något man redan känner till kan ett specifikt minne vara guld värt; när ämnet är främmande kan en logisk uppskattning åtminstone placera svaret i rätt härad. Problemet uppstår först när någon blir alltför kär i sin första siffra. Då förvandlas gissningen snabbt till en liten förhandling med både motståndaren och Victor.

Här finns dessutom en diskret generationsgrej i själva ämnesvalet. Pokémonkortet, vikbara mobiler, Balenciaga-samarbeten, miljardkonst och en superhjältefilm lever i helt olika delar av populärkulturen, men alla är begripliga som moderna statusobjekt eller prisfenomen. För någon kan 30 000 kronor för en telefon kännas mer absurt än ett modeplagg för tiotusentals kronor. För någon annan är det tvärtom. En Pokémon-samlare kan förstå varför ett unikt kort blir dyrt men samtidigt tappa hakan inför vad en premiumbiljett kostar. Videon låter de här värdesystemen krocka utan att behöva göra en stor poäng av det. Det räcker att någon utbrister att ingen rimlig människa kan betala summan – och att nästa fråga sedan är ännu värre.

Högskoleprovsfrågan bryter samtidigt av på ett sätt som är värt att stanna vid. Där är priset inte roligt därför att varan är överdrivet exklusiv, utan obehagligt därför att summan hör ihop med ett systematiskt försök att fuska sig till ett resultat som kunde påverka universitetsantagning. Att priset för 2,0 uppgavs till 170 000 kronor gör inte fusket mer “lyxigt”; det visar hur långt verksamheten hade kommersialiserats. I en annars lättsam quizvideo blir det därför ett kort möte med en verklig svensk historia där pengar, utbildning och rättvisa kolliderade. IJustWantToBeCool håller kvar formatets tempo, men bakgrunden gör att just den rundan får en annan tyngd än ett par märkliga skor eller en dyr telefon.

Spider-Man-frågan visar ytterligare en variant av samma problem: ibland finns det inte ens ett enda oantastligt facit. Produktionsbudgetar rapporteras ofta som uppskattningar och kan skilja sig mellan källor beroende på vad som räknas in. Videon använder 220 miljoner dollar för Spider-Man: No Way Home, medan andra etablerade branschsammanställningar anger omkring 200 miljoner. För själva tävlingen måste Victor förstås ha en siffra på sliden, annars går det inte att dela ut poängen. Utanför spelet är däremot intervallet och källskillnaden mer intressanta än en falsk precision; rundan blir snarare bättre när Victors facit och den bredare budgetbilden hålls isär.

Och så kommer Salvator Mundi, som nästan är den perfekta finalen eftersom både priset och föremålets identitet har diskuterats. Rekordförsäljningen är dokumenterad, men tillskrivningen till Leonardo da Vinci har varit omstridd bland forskare och konsthistoriker. Joel känner igen historien och är därför plötsligt mycket närmare än ett rent storleksresonemang hade kunnat ta honom. Det är ett fint exempel på hur specialkunskap kan pulverisera en annars vettig gissningsstrategi. Om man vet vilken tavla det är behöver man inte börja med “vad kostar konst ungefär?”. Man börjar i stället med minnet av en av de mest spektakulära konstauktionerna någonsin. Quizet belönar alltså inte bara ekonomiskt sinne utan också den ganska kaotiska samling fakta man råkat samla på sig genom åren.

Det är kanske den mest rättvisa beskrivningen av hela videon. Vi går runt med personliga prisdatabaser i huvudet. De är fulla av gamla mobilköp, flygsökningar, dokumentärer, rubriker, butikspriser och saker en kompis en gång berättade. I vardagen räcker det ofta för att avgöra om något verkar billigt eller dyrt. Victor väljer däremot frågor som systematiskt hittar sprickorna i databasen. Jennifer och Joel får inte bara visa vad de vet; de får visa hur de tänker när de inte vet. Och för ett format som återvänder med en tydlig blinkning till 2016 är det en ganska smart anledning till att det fortfarande känns levande: priserna förändras, deltagarnas referenser förändras och nya absurda objekt hinner dyka upp snabbare än någon kan lära sig en stabil prislista.

Om man gör om samma quiz om fem år kommer nästan varje fråga att förändras på olika sätt

Det finns en rolig tankeövning i att föreställa sig samma presentation år 2031. Vad skulle fortfarande vara sant? Salvator Mundi kommer fortfarande att ha sålts för 450 312 500 dollar den där novemberkvällen 2017. Logan Pauls Pikachu Illustrator kommer fortfarande att ha sålts för 16 492 000 dollar i februari 2026, även om ett annat kort då kan ha slagit rekordet. Högskoleprovsfusket kommer fortfarande att vara en historisk härva där 170 000 kronor rapporterades som pris för 2,0.

Samsung-telefonen kommer däremot med stor sannolikhet att vara gammal teknik. Dess andrahandsvärde kan vara en bråkdel av lanseringspriset. En ny vikmodell kan ha gjort dagens konstruktion banal. Balenciaga-skon kan ha blivit ett kultobjekt, hamnat på rea eller glömts bort. Business class till Tokyo kommer fortfarande att finnas, men prisnivåerna kan vara helt annorlunda. Och filmbudgeter på 200 miljoner dollar kan kännas antingen ännu mer normala eller som en överdriven epok, beroende på hur filmindustrin utvecklas.

Det är detta som gör ett prisformat oväntat arkiverande. En vanlig sketch kan vara tidlös eftersom den inte anger några datum. Ett quiz som bygger på aktuella priser daterar sig själv. Det är inte ett fel. Det är en del av charmen. Om någon tittar tillbaka 2031 kommer de inte bara se Jennifer och Joel tävla. De kommer se vad 2026 betraktade som ny teknik, extremt samlande och dyr lyx.

Gamla Gissa priset-klipp fungerar av samma anledning

När äldre Gissa priset-videor dyker upp i kanalens katalog blir de automatiskt jämförelsematerial. Vad kostade saker då? Vilka produkter var trendiga? Vilka skämt behövde ingen förklaring? Vilken sorts videoformat kändes självklart? Det skapar ett extra lager som inte var planerat när klippen publicerades.

Det nya avsnittet har potential att fungera likadant. Pikachu Illustrator-rekordet kommer vara en tydlig tidsstämpel. Så kommer även referenserna till ny Samsung-teknik och gruppens egen 2016-nostalgi. Det är nästan som att videon dokumenterar två tider på en gång: den minns 2016 och fryser 2026.

Det mest IJustWantToBeCool-typiska ögonblicket är kanske när kunskap omvandlas till tjafs

I många kunskapsprogram är målet att minimera sidospår. Frågan ska läsas tydligt, deltagaren svarar, programledaren säger rätt eller fel. IJustWantToBeCool gör nästan motsatsen. En fråga är bara startskottet. Om Joel råkar veta något om Salvator Mundi får det gärna bli en diskussion om restaurering och Leonardo. Om Jennifer tycker att 20 000 för business class är mycket får hon gärna ifrågasätta hela flygindustrins skala. Om Victor nämner Tokyo får de andra gärna anklaga honom för att flexa.

Det innebär att informationen hela tiden riskerar att bli komik, och komiken riskerar att bli ny information. Joel börjar beskriva högskoleprovsfusket därför att han försöker hitta priset. Victor förklarar skillnad mellan flygklasser därför att Jennifer behöver en referens. Tavlans Leonardo-debatt dyker upp därför att priset annars är obegripligt. På så sätt producerar spelet naturliga kunskapsspår utan att videon behöver bli en föreläsning.

Det är också därför det inte gör så mycket att alla fakta inte uttrycks perfekt i stunden

En spontan diskussion innehåller minnesfel, valutaslarv och förenklingar. Joel blandar ihop pund och dollar innan han hittar rätt. Någon säger att ett högt högskoleprovsresultat gör att man kan komma in ”var som helst”, vilket är en begriplig överdrift i samtalet men inte en bokstavlig antagningsregel. Telefonens modellnamn blir svårt att höra. Det är normalt för en humorvideo.

Den spontana tonen fungerar samtidigt som sakfrågorna kräver mer precision. Ett högt högskoleprovsresultat kan förbättra chanserna i en urvalsgrupp men garanterar inte plats överallt; Joels 450-miljonersminne kan vara imponerande samtidigt som Leonardo-attributionen är omstridd; och 52 000-kronorsflyget kan vara korrekt i Victors sökning utan att bli en permanent prisnivå för rutten.

Vad den nya omgången säger om IJustWantToBeCool 2026

Det är lockande att beskriva en långlivad YouTube-grupp genom stora milstolpar som prenumeranter, visningar, tv-serier, böcker och biopremiärer. Sådana mått är konkreta, men en video som Gissa priset visar en annan typ av långsiktig styrka: de kan fortfarande skapa underhållning av att sitta runt samma fråga och störa varandras resonemang.

Det är inte lika lätt att mäta, men det är sannolikt minst lika viktigt för varför en grupp håller över tid. Produktionen kan växa och projekten kan bli större, men den grundläggande relationen måste fortfarande vara sevärd. När Sveriges Radio 2016 beskrev deras ”extremt olika personligheter” som en del av Sommarprogrammet pekade man redan på detta. Ett decennium senare är skillnaderna fortfarande användbara råvaror.

Victor är den kontrollerande värden som sitter på facit. Joel är den som gärna drar en hel bakgrund när han råkar känna till ämnet. Jennifer kan både utmana spelet och använda sin egen erfarenhet på oväntade sätt. Emil behöver inte ens vara i rummet för att gruppens äldre historia ska kännas närvarande, eftersom formatnamnet och 2016-referensen bär den.

En biosuccé gör inte PowerPointen mindre rolig

2026 års Skurkarnas skurk-framgång är relevant just för att den visar kontrasten. Nära 45 000 biobesökare under premiärhelgen, enligt Sveriges Radio, är en helt annan publiklogistik än ett YouTube-klipp. En långfilm har affischer, biografer, distributionsfönster och recensioner. Gissa priset har en presentation och en knapp för nästa slide.

Det ena gör inte det andra överflödigt. Snarare kan de större projekten ge de mindre formaten mer frihet. När gruppen redan har bevisat att den kan göra långfilm behöver en YouTube-video inte låtsas vara film. Den kan vara YouTube på det mest bekväma sättet: direkt, intern, snabb och byggd kring en idé som publiken förstår på tio sekunder.

Om IJustWantToBeCool gör en ny omgång finns det gott om prisvärldar kvar

Den här videon visar hur bred frågebanken kan bli. Nästa omgång behöver inte försöka toppa 450 miljoner dollar; det är faktiskt bättre om skalan hoppar, eftersom ett märkligt vardagspris kan vara svårare än ett känt rekord. Ett specifikt reservhjul till en industrimaskin, en natt i en svensk fyr, originalrekvisita från en film, ett ovanligt restaurangpaket, en kommunal parkbänk eller en professionell studiokamera skulle alla kunna skapa samma problem: ingen i rummet har en vettig referens.

Det viktiga är variationen. Om alla frågor är ”världens dyraste X” blir metoden bara att gissa astronomiskt högt. Om alla frågor är matvaror blir det för lätt för den som handlar mycket. Blandningen mellan vardag, lyx, historia och nördiga rekord är det som gör dagens video bra.

Slutsats: ett enkelt format, ett absurt prisspann och precis lagom mycket 2016

Den nya Gissa priset-videon är som bäst när den inte försöker vara mer komplicerad än den behöver. Victor visar en sak, Jennifer och Joel gissar, någon blir irriterad på hur den andre resonerar och Victor klickar fram facit innan allt börjar om med nästa fråga. Det är ett gammalt maskineri som fortfarande startar direkt.

Det verkligt nya ligger i vad som matas in i maskineriet. Ett Tokyoflyg med dynamiskt premiumpris. Ett Balenciaga-samarbete som gör plastskon till lyxprodukt. En svensk fuskhärva där 2,0 hade en prislapp på 170 000 kronor. En vikbar telefon som visar hur dyr tidig premiumteknik kan bli. En Spider-Man-film där tio miljoner dollar används som taktisk marginal. Ett Pokémon-kort som i februari 2026 skrev historia med 16,492 miljoner dollar. Och Salvator Mundi, den omdiskuterade Leonardo-tillskrivna målningen som fortfarande håller ett av konstmarknadens mest berömda prisrekord.

Joel vinner till slut 5–2, men det känns nästan sekundärt. Den roligaste segern är formatets. Efter alla större projekt IJustWantToBeCool har gjort kan de fortfarande gå tillbaka till en PowerPoint och ett gammalt koncept utan att det känns som ett steg bakåt. Tvärtom blir 2016-känslan ett kvitto på hur länge den här gruppdynamiken har hunnit leva.

Och kanske är den mest rättvisa sammanfattningen Victors egen enkla idé: gissa priset. Det låter lätt. Sedan visar någon ett Pokémon-kort för 147 miljoner kronor.

Källor och vidare läsning

Originalvideon: IJustWantToBeCools aktuella Gissa priset-video är utgångspunkten för händelserna, deltagarnas gissningar och slutresultatet.

Sveriges Radio – IJustWantToBeCool i Sommar 2016: bakgrund om Victor Beer, Emil Beer och Joel Adolphson, deras YouTube-genombrott och gruppens position redan under 2016.

Sveriges Radio – Skurkarnas skurk 2026: aktuell kontext om gruppens långfilmsdebut och den starka premiärhelgen.

Guinness World Records: dokumentation av Logan Pauls PSA 10 Pikachu Illustrator, försäljningen för 16 492 000 dollar den 16 februari 2026, tidigare köpet på 5,275 miljoner dollar och rekordstatusen för samlarkort.

SVT – högskoleprovsfusket 2018: rapportering från 2018 om den organiserade högskoleprovsfuskhärvan, hörselsnäckorna, tillslaget och priset 170 000 kronor för resultatet 2,0.

Samsung Newsroom Sverige: officiella svenska lanseringspriser för Galaxy Z Fold7 som aktuell referens för premiumsegmentet bland vikbara telefoner.

The Numbers: offentlig branschdatabas som listar produktionsbudgeten för Spider-Man: No Way Home till 200 miljoner dollar och redovisar filmens globala biointäkter.

Christie's: auktionsuppgifter för Salvator Mundi, såld 2017 för 450 312 500 dollar.

Internationell konstbevakning: bakgrund om den fortsatta debatten kring hur stor del av Salvator Mundi som kan tillskrivas Leonardo da Vincis egen hand.

KAYAK – Stockholm till Tokyo: aktuell prisreferens för business class i september 2026; flygpriser är dynamiska och kan ändras.

Aktuell butikssammanställning för Balenciaga x Crocs: används endast som prisreferens för den internationella marknadsnivån, inte som permanent facit.

Artikeln innehåller annons- eller affiliatelänkar. Videonytt kan få ersättning när läsare använder vissa länkar.