Simon Lussetti hittar en brandstation på Hemnet – Vattentornet sålt för 10,5 miljoner

Från brandstation till slott – Simon Lussetti hittar fem Hemnet-objekt som knappt känns som vanliga bostäder

Publicerad: 8 september 2026

En egen stenborg ute i Stockholms skärgård. En lägenhet högst upp i ett gammalt vattentorn. Ett tidigare kulturhus med scen, biljettlucka och balkong. En gammal brandstation med slangtorn. Och till sist ett riktigt slott med 27 rum och över hundra hektar mark. När Simon Lussetti återvänder till sitt Hemnet-format i videon Nu Kan Du Köpa Din Egen Brandstation | Hemnets Mest Unika Annonser | September 2026 är det med en samling objekt där själva ordet ”bostad” snabbt börjar kännas ovanligt otillräckligt.

Det roliga i videon är förstås Simons första reaktioner. Han fastnar för torn, märkliga planlösningar, oväntade materialval, brist på förvaring och rum som verkar ha levt flera helt olika liv. Men bakom skämten finns fem fastigheter med ovanligt mycket riktig historia. Och när man följer annonserna vidare dyker det upp detaljer som gör dem ännu märkligare än de först verkar.

Den kanske största uppdateringen kommer från Solna. Lägenheten högst upp i det gamla vattentornet, som i videon ligger kring tiomiljonersstrecket, har redan fått ett slutpris: 10,5 miljoner kronor. Den registrerades som såld den 3 september 2026, omkring fem procent över det tidigare utgångspriset på 9,995 miljoner kronor. Där videon fortfarande kan leka med frågan om vem som faktiskt betalar tio miljoner för att bo i ett vattentorn finns alltså redan ett ganska konkret svar: någon gjorde det.

Minst lika roligt blir det när Simons spontana gissningar möter objektens dokumenterade historia. På Vårholma funderar han länge över när den lilla stenborgen egentligen byggdes. Svaret är 1896, sex år efter huvudbyggnaden. Och på Börstorp slott skämtar Simon om att någon gammal slottsfigur säkert hette ”Konrad”. Det visar sig att det nuvarande stenslottet enligt objekthistoriken faktiskt uppfördes 1646 av Conrad von Falkenberg. Ibland behöver Hemnet-humorn tydligen inte särskilt mycket hjälp från manusförfattare.

Vattentornet i Solna är redan sålt – för 10,5 miljoner kronor

Det är lätt att förstå varför Simon fastnar för lägenheten på Näckrosvägen 31A. Det här är inte ett vanligt flerbostadshus där mäklaren har ansträngt sig lite extra med ordet ”unik”. Bostaden ligger faktiskt högst upp i ett vattentorn från 1910 i Råsunda i Solna. Den är 97,4 kvadratmeter stor, har tre rum enligt slutprisannonsen och en månadsavgift på 6 987 kronor. Redan formen på byggnaden gör att planlösningen måste förhålla sig till något som aldrig konstruerades för att bli en konventionell lägenhet.

Det märks också i videon. Simon gillar materialvalen, utsikten och känslan av att befinna sig långt ovanför omgivningen, men börjar snabbt diskutera sådant som placeringen av spiraltrappan, hur mycket yta olika byggnadsdelar tar och hur förvaringen egentligen ska fungera när två personer ska leva där på riktigt. Det är typiskt för hans Hemnet-videor: först kommer wow-känslan, sedan börjar han mentalt flytta in och undrar var tandborsten, t-shirten och allt annat som inte syns på mäklarbilderna faktiskt ska få plats.

På just det här objektet blir kontrasten extra tydlig. En cirkelformad historisk byggnad kan ge utsikt och karaktär som en vanlig nyproducerad lägenhet aldrig kan återskapa. Samma geometri kan samtidigt göra en enda central trappa eller installationskärna betydligt mer dominant än den hade varit i en fyrkantig lägenhet. Det är en del av priset för att bo i själva landmärket i stället för bredvid det.

Slutpriset ger videon ett facit

Det som gör lägenheten särskilt intressant är att försäljningen nu går att följa längre än den gör i videon. Utgångspriset var 9 995 000 kronor. Den 3 september 2026 registrerades bostaden som såld för 10 500 000 kronor, motsvarande 107 803 kronor per kvadratmeter. Hemnets slutprisdata anger att försäljningen hamnade omkring fem procent över utgångspriset.

Det betyder inte att ”alla vill bo i vattentorn”, eller att ett spektakulärt objekt automatiskt är en fantastisk investering. En enskild försäljning kan inte säga särskilt mycket om framtida prisutveckling. Men den säger något konkret om just den fråga som hänger över hela Simons genomgång: är de här bostäderna bara internetunderhållning, eller finns det faktiskt köpare som uppskattar särarten tillräckligt mycket för att betala för den?

Vattentornet har redan hunnit leva flera helt olika liv

Råsunda vattentorn är dessutom ett bättre exempel på återbruk än vad en snabb Hemnet-scroll först avslöjar. Tornet uppfördes 1910 efter ritningar av arkitekten Sigge Cronstedt. Enligt uppgifter som återges av Skånska vattentornssällskapet rymde cisternen 360 kubikmeter vatten, medan vattenförsörjningen kom från grusåsen vid Ulriksdal. Det var alltså en fullt funktionell del av den tidiga kommunala infrastrukturen, inte ett romantiskt utsiktstorn som senare råkade få en teknisk uppgift.

När tornet inte längre behövdes för vattenförsörjningen fick byggnaden andra roller. Historiken berättar om friluftsservering och dansverksamhet, och under en period använde apoteket Kronan lokaler i huset som laboratorium för medicintillverkning. Senare fanns konstnärsateljéer där. Det betyder att byggnaden redan innan bostadsomvandlingen hade passerat flera användningsområden som ligger mycket långt från både vattencistern och exklusiv bostadsrätt.

Den förändringen gör Simons reaktion på planlösningen ännu mer begriplig. Han ser en bostad som har anpassats till tornet. Byggnadens historia visar att det snarare är hela tornet som gång på gång har anpassats till nya behov. Varje epok har lagt till sin egen logik: först vattenförsörjning, sedan olika publika och yrkesmässiga funktioner, därefter bostäder. Det moderna köket och den privata hissen är alltså bara det senaste lagret i en drygt hundraårig serie av omtolkningar.

För den som gillar konverterade byggnader är just den kedjan nästan viktigare än slutpriset. Det finns många dyra lägenheter i Solna. Det finns betydligt färre lägenheter där man kan peka på en vägg och veta att delar av huset en gång hade till uppgift att hålla hundratals kubikmeter vatten ovanför marknivå.

Ombyggnaden till bostäder var ett flerårigt projekt

Bostadsrättsföreningen Slagrutan har bevarat bilder från själva ombyggnaden. Där framgår att projektet pågick mellan 1992 och 1994 och att tornet till slut fick åtta lägenheter. Föreningen beskriver arbetet som komplicerat och konstaterar att ingen lägenhet blev den andra lik. Det är en detalj som förklarar varför det är svårt att bedöma bostaden genom normala jämförelser med andra treor i området.

Fotodokumentationen från 1992 och 1993 visar hur drastisk omvandlingen faktiskt var. På vissa bilder syns den gamla cisternen fortfarande som en massiv del av interiören. På andra har delar bilats bort och nya bjälklag, hisschakt och bostadsrum börjat ta form. Det är lätt att glömma när man ser dagens färdiga ytskikt, men någon behövde bokstavligen göra plats för lägenheter inuti den konstruktion som tidigare höll vattnet.

Ett examensarbete om svenska vattentorn som senare byggts om beskriver Råsunda som ett ovanligt gynnsamt fall för bostadsändamål eftersom tornet redan från början hade många fönster. Den ursprungliga fönstersättningen gjorde det möjligt att skapa bostäder med dagsljus utan att behöva förändra fasaden lika drastiskt som i många andra torn. Samtidigt bidrog just anpassningen till befintliga fönster och konstruktion till att lägenheterna fick olika lösningar.

Där finns också en förklaring till den hisslösning som känns så exklusiv i en modern bostadsannons. I dokumentationen beskrivs hur hissen kan angöra direkt till lägenheten i stället för till ett konventionellt trapphus på samma sätt som i ett vanligt flerbostadshus. Det sparar yta men gör också entrén till en del av tornets speciallösning. Det som upplevs som lyx i dag är alltså samtidigt en konsekvens av att byggnaden aldrig ritades för ett standardiserat trapphus med åtta likadana lägenhetsdörrar.

Simon återkommer flera gånger till att han försöker förstå vad som är ”normalt” i lägenheten. Historiken visar att det nästan är fel fråga. Hela poängen med Råsunda vattentorn är att normaliteten aldrig varit målet. Ombyggarna behövde arbeta med det som redan fanns, och dagens köpare får i sin tur leva med – eller älska – resultatet av de kompromisserna.

I Solnas fall var svaret uppenbarligen ja. Någon betalade drygt en halv miljon kronor mer än det tidigare utgångspriset och passerade dessutom den psykologiska tiomiljonersgränsen.

Ett vattentorn blir ett bostadsproblem på ett väldigt lyxigt sätt

Simons mest intressanta observation är egentligen inte att bostaden ser dyr ut. Det gör den. Det mer användbara ligger i att han hela tiden väger wow-faktorn mot vardagen. Fönster åt mängder av håll ger ett ljus och en utsikt som är svår att konkurrera med. Samtidigt behöver någon som är ljuskänslig sannolikt tänka mer på mörkläggning än i en normal lägenhet. En walk-in closet låter lyxig, men om resten av förvaringen är snål spelar det mindre roll hur snyggt skjortorna kan hänga.

Det är där vattentornet nästan blir en sammanfattning av hela videon. De här bostäderna är inte främst konstiga därför att någon valt en udda tapet. De är konstiga därför att byggnadens tidigare eller ursprungliga funktion fortfarande påverkar hur ett modernt liv kan levas inuti den. I ett vattentorn finns det geometri och konstruktion som inte försvinner bara för att man sätter in ett dyrt kök.

Och samtidigt är det förstås exakt det som köparen betalar för. Den som bara vill ha maximalt effektiv förvaring per kvadratmeter har tusentals mer logiska alternativ. Den som vill kunna säga att sovrummet ligger högst upp i ett vattentorn från 1910 har betydligt färre.

På Vårholma får Simon sin borg – och den är från 1896

Det första objektet sätter tonen direkt. På Vårholma utanför Vaxholm ligger en sekelskiftesfastighet med vattenläge, huvudbyggnad med torn och en separat stenborg som ser ut att vara byggd för någon som tyckte att ett vanligt lusthus var alldeles för försiktigt.

Utgångspriset är 13 995 000 kronor. Huvudbyggnaden har 139 kvadratmeter boarea, 36 kvadratmeter biarea, sju rum varav sex sovrum och står på en cirka 5 000 kvadratmeter stor strandtomt. Fastigheten är fortfarande markerad som till salu vid kontroll den 8 september 2026.

I videon börjar Simon först försöka förstå vad det är han ser. Är det en borg? Ett torn? Något slags utkikspunkt? Han skämtar sig fram genom frågan om byggnaden verkligen kan vara gammal och stöter själv på årtalet 1896. Den externa objekthistoriken ger ett ovanligt tydligt svar.

Claes Grundström byggde både villan och stenborgen

Huvudvillan uppfördes 1890 av Claes Grundström, professor i arkitektur, som lät bygga fastigheten som sitt privata lantställe. Den separata stenborgen ritades och uppfördes också av Grundström och färdigställdes 1896. Det innebär att Simons lilla jakt på rätt årtal landar ganska exakt: huvudbyggnaden är från 1890, medan den där märkligt medeltida stenbyggnaden tillkom sex år senare.

Det gör objektet mer intressant än om en senare ägare bara hade beställt ett dekorativt torn för några decennier sedan. Stenborgen hör till samma ursprungliga arkitektoniska idé som lantstället. Den är inte medeltida, men den är heller inte en nutida kuliss som försöker se gammal ut.

Grundström verkade dessutom i en tid då historiserande arkitektur inte alls var något främmande. Att en arkitekturprofessor på 1890-talet bygger sitt privata skärgårdsställe och samtidigt ger sig själv en stenborg känns fortfarande extravagant – men inte lika obegripligt när man placerar det i sin epok.

Arkitekten bakom Vårholma var framför allt lärare åt en berömd generation

Claes Axel Amos Grundström, född 1844 och död 1925, var professor vid Konstakademien från 1883 till 1912. Nationalencyklopedin beskriver hans egen praktiska arkitektverksamhet som relativt begränsad, men hans roll som lärare som betydelsefull. Bland eleverna fanns namn som Erik Lallerstedt, Carl Westman och Ragnar Östberg – arkitekter som senare kom att sätta tydliga avtryck i svensk arkitektur.

Det gör Vårholma extra intressant. Här finns inte bara en gammal villa ritad av en namnkunnig arkitekt; det är ett privat projekt från en person vars offentliga betydelse i stor utsträckning låg i att utbilda andra arkitekter. När Grundström byggde sitt eget lantställe kunde han därför arbeta friare med de idéer och historiska referenser han själv uppskattade. Tornvillan och Rhenborgen blir på så vis nästan som ett personligt arkitekturmanifest i skärgårdsformat.

Det ska inte överdrivas till att varje detalj måste ha en stor akademisk teori bakom sig. Men det hjälper att förstå varför fastigheten känns så konsekvent märklig. Borgen är inte en lös temaparksdetalj bredvid ett standardhus. Den ingår i en miljö där huvudbyggnadens torn, äldre snickerier, kakelugnar, vattenläget och stenbyggnaden tillsammans skapar en genomtänkt historiserande helhet.

Just därför är Simons första impuls – ”vem bygger en egen borg?” – på sätt och vis helt rätt. Svaret är inte ”någon senare ägare med för mycket pengar och en idé från Pinterest”. Svaret är en arkitekturprofessor på 1890-talet som byggde sitt eget lantställe och sex år senare fullbordade den lilla borgen.

Skärgårdsromantiken kommer med ovanligt konkreta vardagsvillkor

Mäklarinformationen innehåller flera detaljer som är betydligt mindre fotogeniska än borgen men minst lika viktiga för den som försöker föreställa sig vardagen. Huvudbyggnaden har sommarvatten, enskilt avlopp, självdrag och uppvärmning med direktverkande el samt eldstäder. Fönstren anges som 1-glasfönster. Den typen av uppgifter är inte automatiskt problem, men de placerar huset tydligt i en annan teknisk verklighet än en modern permanentvilla med kommunalt vatten, FTX-ventilation och treglasfönster.

Samtidigt finns sådant som kan göra ett generations- eller flerfamiljsupplägg ovanligt smidigt. Huvudbyggnaden har kök på båda våningsplanen och separata entréer. Mäklaren lyfter därför möjligheten att låta flera generationer eller familjer använda huset tillsammans utan att alla behöver dela exakt samma vardagsyta. Det är en konkret funktion som lätt försvinner när stenborgen tar all uppmärksamhet.

Fastigheten har dessutom ett gästhus med pentry och egen altan, kompletterat med utekök och utomhusdusch. Därutöver finns en separat sovbod med flera bäddar samt förrådsbyggnad. För ett skärgårdsställe dit vänner och släkt kan behöva resa med båt är det en ganska logisk uppsättning. Gäster kan stanna flera dagar utan att hela huvudvillan måste fungera som sovsal.

Det gör också priset enklare att förstå på sina egna villkor. Köparen betalar inte enbart för 139 kvadratmeter boarea. Det som erbjuds är en historisk miljö med strandtomt, bryggor, flera byggnader och ovanliga arkitektoniska inslag. Samtidigt betyder den tekniska standarden och ö-läget att de vanliga frågorna om vatten, avlopp, uppvärmning, transporter och underhåll blir viktigare – inte mindre – bara för att utsikten är vacker.

Den som ser Vårholma som ett rent ”lyxhus för 14 miljoner” missar därför båda sidorna av objektet. Det är lyxigt på ett sätt som handlar om plats, historia, tomt och särart. Det är samtidigt rustikt på ett sätt som kräver att nästa ägare accepterar skärgårdens praktiska förutsättningar. Simon skämtar om att bunkra mat; annonsens tekniska fakta visar varför skämtet inte är helt taget ur luften.

Simons fråga om logistiken är mer relevant än den först låter

I videon kommer en mer jordnära fråga nästan direkt efter borgfantasierna: hur smidigt är det egentligen att bo här? Vattnet och ö-läget är fantastiskt när kameran tittar åt rätt håll. Den som ska köpa mjölk en mörk novemberkväll kan få en annan relation till samma geografi.

Mäklarinformationen ger faktiskt stöd för att transporten är en riktig del av objektets karaktär. Waxholmsbolagets brygga anges ligga omkring tio till femton minuters promenad från fastigheten. Inför en annonserad visning den 12 september krävs dessutom föranmälan för plats på taxibåt som avgår från Vaxholms hamn.

Det är svårt att få en tydligare illustration av skillnaden mellan vanlig bostadsvisning och skärgårdsfastighet. På många håll handlar visningsinformationen om portkod och parkering. Här behöver mäklaren organisera båttransport.

Det är inte bara borgen som gör fastigheten ovanlig

Hade man tagit bort stenborgen hade Vårholma fortfarande varit ett ganska speciellt objekt. Huvudvillan har tidstypiska detaljer, flera eldstäder och en planlösning där kök finns på båda våningsplanen. På fastigheten finns också gästhus, sovbod, förrådsbyggnad, egen brygga och badbrygga.

Däremot ska den angivna driftkostnaden på 11 347 kronor per år läsas som just annonsens uppgift, inte som ett löfte om vad en framtida ägare kommer att betala för att leva där. Ett nästan 140 kvadratmeter stort äldre skärgårdshus med direktverkande el, eldstäder, enskilt avlopp och sommarvatten har en kostnadsbild som beror kraftigt på användning, säsong och ägarens behov. Den typen av annonsuppgift är användbar för orientering, men ersätter inte en egen boendekalkyl.

Det är också därför Simons skämt om att bunkra upp och jobba hemifrån träffar något verkligt bakom humorn. Det här är inte bara ett dyrt hus med en rolig extrabyggnad. Man köper en livsstil där båt, brygga, säsong och skärgårdslogistik blir en del av vardagen.

650 000 kronor för kulturhuset i Stöde låter billigt – tills man börjar förstå vad man köper

Sedan kommer videons kanske största prismässiga tvärnit. Efter mångmiljonobjekt i Stockholmsområdet dyker Öckne 107 i Stöde upp för 650 000 kronor. Simon reagerar ungefär som många tittare sannolikt gör: kan man verkligen få så mycket byggnad för så lite pengar?

Ja – åtminstone sett till utgångspriset och ytan. Men ”så mycket byggnad” är precis den formulering man bör stanna vid. Objektet har 160 kvadratmeter boarea och 150 kvadratmeter biarea, åtta rum, en tomt på 1 185 kvadratmeter och byggår 1929. Totalt redovisas alltså 310 kvadratmeter bo- och biarea, men det betyder förstås inte att alla kvadratmeter fungerar som 310 kvadratmeter modern villa.

Det här huset har varit något helt annat.

Byggt av nykterhetsrörelsen och använt som samlingsplats

Mäklarinformationen beskriver Öckne 107 som ett kulturhus uppfört av nykterhetsrörelsen. Under årtionden fungerade byggnaden som samlingsplats för bygden. Där har hållits möten, föreställningar och bröllop, medan huset under de senaste cirka 35 åren också har fungerat som familjebostad.

Plötsligt får flera av detaljerna som Simon fastnar för en betydligt tydligare förklaring. Biljettluckan i entrén är inte något en excentrisk villaägare har byggt för skojs skull. Den stora salen är cirka 130 kvadratmeter, har ungefär 6,2 meter i takhöjd, scen med loger och en balkong från övre plan. Det är arkitektur för publik, föreningsliv och evenemang som senare har fått anpassas till privat boende.

Salen har fortsatt fungera som sal även efter att huset blev hem

Det mest intressanta med Öckne 107 är att omvandlingen till familjebostad inte verkar ha inneburit att den gamla samlingslokalen förlorade sin funktion helt. I annonsen berättas att barn har lärt sig cykla inne i den stora salen, att sommarens loppisar har arrangerats där och att större sällskap har kunnat samlas vid långbord. Det anges att omkring 50 sittande gäster ryms. Rummet har alltså gått från organiserat föreningsliv till privat familjeliv utan att behöva låtsas vara ett vanligt vardagsrum.

Det är en ovanligt konkret illustration av hur ett specialhus kan fungera när ägarna accepterar det för vad det är. I stället för att dela upp 130 kvadratmeter i mindre rum och försöka pressa in en standardvilla i skalet har den stora volymen fått fortsätta vara stor. Den blir lekplats, festlokal, loppisyta och scen efter behov. Det är svårt att få samma flexibilitet i ett nybyggt hus utan att först betala för en mycket stor specialritad yta.

Samtidigt finns en mer traditionell bostadsstruktur parallellt. Annonsen beskriver bostadsdelar både på entréplan och övre plan, med kök på båda våningarna, flera sovrum, allrum och badrum. Därför nämns även möjligheten till generationsboende eller flerfamiljsboende. Huset behöver alltså inte fungera som att en familj lever mitt i en enda teatersal; den publika delen och de privata delarna kan ha olika roller.

Det förklarar också varför den gamla biljettluckan blir en sådan bra detalj i videon. Den är helt opraktisk i en vanlig villa men fullständigt logisk i byggnadens ursprungliga plan. När huset används privat blir luckan i stället ett slags fysisk minneslapp: den berättar varje dag att hallen en gång var entré till något som besökare kom till för möten, föreställningar eller fest.

Vedeldningen är en central del av den nuvarande vardagskalkylen

Annonsen anger att de befintliga eldstäderna är godkända att elda i och att uppvärmningen i dag sker med ved. Det är en viktig detalj när Simon tittar på den enorma salen och börjar fundera över hur huset över huvud taget hålls varmt. För nuvarande ägare är svaret alltså inte en diskret bergvärmeanläggning som trollar bort frågan, utan ett värmesystem där vedeldningen är en aktiv del av vardagen.

Det gör också driftkostnaden på 75 000 kronor svårare att tolka utan mer information om användningen. Hur varmt håller man en sex meter hög samlingssal under vintern? Hur mycket av huset används kontinuerligt? Hur mycket ved produceras eller köps in, och hur mycket arbete läggs på eldningen? Annonsens belopp säger något om den historiska kostnaden men inte hur bekvämt eller arbetsfritt samma energibehov skulle vara för nästa ägare.

Utomhus finns en stor carport som enligt annonsen kan rymma flera bilar, traktor eller husbil, tillsammans med ytterligare förrådsbyggnad. Det är ännu ett exempel på hur objektet fungerar bättre om köparen tänker i termer av gård, projekt och utrymme snarare än i termer av vanlig tätortsvilla. För någon som har fordon, maskiner eller omfattande hobbyer kan biytorna vara en tillgång. För någon som vill ha ett minimalt underhållsbehov blir samma egenskaper fler saker att hålla efter.

Fastigheten säljs dessutom med friskrivning från dolda fel enligt annonsen. Det är en praktisk uppgift som bör väga tungt i den verkliga köpprocessen, särskilt när huset är från 1929 och har så ovanliga volymer och användningsområden. Ett lågt utgångspris minskar inte behovet av besiktning och egen teknisk förståelse; snarare blir det ännu viktigare att veta vad man faktiskt tar över.

Det är därför videons bilder ibland känns som att någon blandat en villa, ett Folkets hus och ett litet teatermuseum i samma byggnad. På sätt och vis är det exakt vad historiken har gjort.

Det verkligt intressanta är inte köpeskillingen utan nästa fråga

När Simon ser 650 000 kronor är det förståeligt att priset känns nästan absurt lågt jämfört med tio eller fjorton miljoner i Stockholmsområdet. Men ett lågt inköpspris på en mycket stor och ovanlig byggnad kan samtidigt flytta kostnaden från köpet till ägandet.

Den angivna driftkostnaden i annonsen är 75 000 kronor per år. Det är en helt annan relation mellan inköpspris och löpande kostnad än hos många mindre villor. Till det kommer att en stor samlingssal med drygt sex meters takhöjd helt enkelt är mycket byggnadsvolym att värma, underhålla och möblera.

Simon börjar skämta om hur mycket eldning som skulle krävas och vilka delar av huset man egentligen skulle använda. Även där ligger det en relevant köparfråga under komiken. Hur mycket av en sådan här fastighet vill man faktiskt använda varje dag? Om man huvudsakligen behöver ett vardagsrum, kök, badrum och några sovrum blir en gammal evenemangssal både en enorm bonus och en enorm sak att ta hand om.

Samtidigt finns det nästan obegränsat med personlighet

För rätt person är det förstås precis tvärtom. Scenen, balkongen och den öppna höjden kan vara anledningen att köpa över huvud taget. Den som spelar musik, ordnar stora familjesammankomster, arbetar kreativt eller bara alltid velat kunna ställa en fullstor julgran i ett rum där taket aldrig tar slut får möjligheter som en konventionell 160-kvadratsvilla aldrig kan erbjuda.

Det är därför Öckne 107 är ett av videons bästa objekt trots att det saknar både stenborg och slottsallé. Här är det inte en dekorativ detalj som är udda. Hela husets grundidé kommer från ett annat användningsområde.

Vid kontroll den 8 september 2026 ligger objektet fortfarande ute till försäljning med 650 000 kronor i utgångspris och en annonserad visning den 9 september.

Brandstationen i Gryttinge förklarar videons märkligaste källarrum

Brandstationen är objektet som får bära hela videotiteln, och det är inte svårt att förstå varför. På utsidan har fastigheten fortfarande den omisskännliga formen av en mindre äldre brandstation: tegel, stora portar och ett högt slangtorn som reser sig över den skånska slätten.

Adressen är Gryttinge 1253 i Svalövs kommun. Byggnaden är från 1948 och säljs med ett utgångspris på 3 895 000 kronor. Den har 145 kvadratmeter boarea och hela 378 kvadratmeter biarea. Tillsammans är det 523 kvadratmeter redovisad bo- och biarea – men återigen är fördelningen viktig. Merparten av ytan är inte vanlig bostadsyta utan den sorts utrymmen som gjorde fastigheten användbar som brandstation, verkstad och gemensam servicebyggnad.

Slangtornet var faktiskt till för blöta brandslangar

Det höga tornet är inte där för att ge huset lite extra dramatik. Det är ett slangtorn. Efter användning behövde långa brandslangar kunna hängas upp för torkning, och tornets höjd gav utrymme att göra just det. I annonsen beskrivs det som fyra våningar med trappavsatser upp mot toppen.

När Simon i videon tittar ner genom tornkonstruktionen och omedelbart bestämmer sig för att det inte är ett ställe där han tänker klättra runt är reaktionen begriplig. Det är en industriell och funktionell del av huset, inte en trappa som ursprungligen ritades för att någon skulle gå upp med kaffekoppen en söndagsmorgon.

Det är också ett perfekt exempel på något som återkommer genom hela videon: när en byggnad byter funktion försvinner inte den gamla logiken automatiskt. Man kan göra om en brandstation till bostad, men slangtornet fortsätter att vara ett slangtorn även när resten av huset får soffor, kök och badrum.

”Avlusningsavdelningen” har en betydligt snällare förklaring

En av videons roligaste sekvenser kommer när Simon når källaren och möter duschar, bastu och andra utrymmen som känns så institutionella att fantasin omedelbart börjar dra iväg åt betydligt mörkare håll. Rummen får ungefär den mysfaktor man förväntar sig av ett gammalt kommunalt omklädningsutrymme.

Objekthistoriken ger dock en rätt fin förklaring. Källaren användes som byns tvagningsställe, med söndagsbastu och dusch under en tid då sådana bekvämligheter ännu inte fanns i alla privata hem. Det som ser märkligt ut genom en modern villaägares ögon var alltså en social funktion för människor i närområdet.

Ovanför den frivilliga brandstationen fanns dessutom bostadsutrymmen där bland andra byns läkare och lärarinna uppges ha varit inhysta. Huset har därför aldrig bara varit ett garage för brandbilar. Det har kombinerat beredskap, arbete, bostad och gemensamma funktioner från början.

523 kvadratmeter är både dröm och varningsskylt

Simon blir betydligt mer positiv när han når den stora verkstadsdelen. För någon som mekar med bilar, snickrar, bygger saker eller driver en verksamhet som behöver fysisk plats kan brandstationen erbjuda något som är nästan omöjligt att få i en vanlig villa. Du går bokstavligen ner från bostaden till en gammal vagnhall.

Det är där de 378 kvadratmeterna biarea går från att vara en statistisk kuriositet till att bli objektets kärna. För en köpare som inte behöver verkstad, stora portar, källarutrymmen och ett slangtorn är mycket av ytan ett ansvar. För rätt köpare är exakt samma yta anledningen att fastigheten är intressant.

Det här är en viktig skillnad när märkliga Hemnet-objekt diskuteras som om kvadratmeter alltid vore jämförbara. 145 kvadratmeter boarea plus 378 kvadratmeter biarea är inte samma sak som en modern villa med 523 kvadratmeter boyta. Men för någon som behöver stora arbetsytor kan det vara mer användbart än en betydligt dyrare traditionell bostad.

Fastigheten ligger fortfarande ute till försäljning vid kontroll den 8 september 2026. Det finns för närvarande ingen planerad offentlig visning angiven i annonsen.

Brandstationen såldes faktiskt så sent som 2023

Gryttinge 1253 har dessutom en ovanligt tydlig prisreferens från den senaste försäljningen. Hemnets slutprisdata visar att fastigheten såldes den 27 mars 2023 för 3 700 000 kronor efter ett utgångspris på 3 750 000 kronor. Det nuvarande utgångspriset på 3 895 000 kronor ligger alltså bara 195 000 kronor över slutpriset från 2023.

Det är relevant eftersom specialfastigheter annars kan vara svåra att värdera med vanliga jämförelseobjekt. Det finns helt enkelt inte en rad identiska brandstationer från 1948 med 145 kvadratmeter boarea och 378 kvadratmeter biarea på varje gata i Svalöv. Den tidigare affären ger därför en mer direkt historisk referens än ett genomsnittligt kvadratmeterpris för villor i kommunen.

Man ska förstås inte dra slutsatsen att 195 000 kronor automatiskt motsvarar någon ”värdeökning”. Nuvarande utgångspris är inte ett slutpris, och fastigheten har förändrats sedan 2023. Men historiken visar att objektet redan relativt nyligen hittade en köpare på ungefär samma prisnivå som den säljs på i dag. Brandstationen är alltså inte bara ett viralt kuriosum som ingen vet hur marknaden ska prissätta; det finns en färsk faktisk transaktion att jämföra med.

Det gör också videotiteln lite roligare. ”Nu kan du köpa din egen brandstation” låter som en engångschans. I verkligheten är det åtminstone andra gången på några år som just den här brandstationen söker ny ägare.

Sedan 2023 har huset fått både investeringar och ett nytt avloppskrav

Den nuvarande annonsen innehåller en ovanligt detaljerad säljarbeskrivning av vad som har gjorts under den senaste ägarperioden. Där nämns bland annat målning av lagerdelen och källaren, en påbörjad takrenovering där en del av taket bytts till plåt samt installerade solpaneler. Det finns också förberedelser för att färdigställa återstående takdel och planer som kan möjliggöra ett mer komplett solenergisystem.

Driftinformationen anger i dag en total driftskostnad på 56 932 kronor per år baserat på två personer, med en elförbrukning på 14 375 kWh. Uppvärmningen sker med luft/vatten-värmepump från IVT och solceller finns installerade. Det är betydligt mer konkret än att bara titta på byggår 1948 och anta att en gammal brandstation måste vara energimässigt hopplös.

Samtidigt finns en teknisk fråga som en köpare inte kan ignorera. Fastigheten har enskilt avlopp med trekammarbrunn och stenkista, och annonsen uppger att kommunen nyligen meddelat att systemet behöver kompletteras, exempelvis med reningsverk eller infiltrationsbädd. Det är precis den typ av detalj som kan försvinna bakom ett spektakulärt slangtorn men som i verkligheten kan påverka både kostnad och planering efter köpet.

Vattenförsörjningen sker enligt annonsen genom en vattenförening för året-runt-vatten, samtidigt som egen brunn finns för bevattning och sommarvatten. Fiber finns anslutet. Den kombinationen säger mycket om objektets dubbelhet: 1940-talets byfunktioner sitter fortfarande i väggarna, men huset har samtidigt moderna installationer som värmepump, solceller och bredband.

För Simon blir tornet den stora visuella grejen. För en verklig köpare kan avloppsfrågan mycket väl vara den punkt som kräver mest konkret arbete. Det är ett bra exempel på varför de mest spektakulära detaljerna sällan är de enda viktiga i en specialfastighet.

Det har dessutom funnits planer på att göra tornet till en större del av bostaden

Mäklarbeskrivningen berättar att en tidigare ägare hade fått bygglov för att integrera tornet med bostaden och skapa ett utkikstorn ovanpå den befintliga konstruktionen. Bygglovet har löpt ut, vilket betyder att en ny ägare inte bara kan utgå från att samma åtgärd får genomföras utan ny prövning. Men historiken visar att idén om att göra slangtornet mer bostadsmässigt inte är något Simon hittar på framför skärmen; den har redan varit föremål för ett faktiskt bygglov.

Det förändrar perspektivet på tornet. I dag är det främst en fascinerande rest från brandstationstiden, med smala avsatser och stegar. Med en framtida godkänd ombyggnad skulle det kunna bli en mer aktiv del av hemmet och ge tillgång till utsikten från höjden. Just den möjligheten är ett bra exempel på den kreativa potential som får människor att lockas av konverterade industribyggnader.

Men den illustrerar också skillnaden mellan ”det vore coolt” och ”det är genomförbart”. Bygglov kan löpa ut, tekniska krav förändras och en idé som tidigare godkänts måste inte automatiskt få samma beslut igen. En seriös köpare behöver därför kontrollera förutsättningarna på nytt med kommunen innan ett gammalt koncept blir en del av kalkylen.

Det är kanske den mest rättvisa sammanfattningen av Gryttinge 1253. Huset erbjuder ovanligt mycket möjlighet, men nästan varje möjlighet kommer med en följdfråga. Verkstaden är enorm – behöver du den? Tornet är fantastiskt – hur vill du använda det? Källaren har historia och bastu – vilket skick är allt i? Solpaneler är installerade – hur ser den långsiktiga energilösningen ut? Det är ett objekt för någon som gillar att ha projekt lika mycket som att ha rum.

Börstorp slott kostar 28 miljoner – och Simons ”Konrad”-skämt blir kusligt träffsäkert

Sedan går det inte riktigt att toppa längre. Det sista objektet är inte ett hus som råkar likna ett slott. Det är Börstorp slott norr om Mariestad, med egen strandlinje mot Vänern, 27 rum och ett utgångspris på 28 miljoner kronor.

Boarean är 1 325 kvadratmeter och biarean ytterligare 275 kvadratmeter. Till fastigheten hör 126,1 hektar mark. Driftkostnaden anges till 221 400 kronor per år. Huvudbyggnaden anges med byggår 1646.

Det är siffror som snabbt gör att en vanlig villajämförelse kollapsar. Här går det inte längre att fråga om man får ”mycket hus för pengarna” på samma sätt som när man tittar på en femrumsvilla. Man köper en historisk egendom med en stor huvudbyggnad, mark och flera seklers arkitektur att förvalta.

Simon gissar på Konrad – historien svarar Conrad

Mitt bland kanoner, rustningar och pampiga rum skämtar Simon om vem som kan ha bott på en sådan plats och kastar ur sig namnet ”Konrad”. Det hade varit en obetydlig liten improvisation om inte slottets dokumenterade historia råkade leverera en nästan löjligt bra punchline.

Platsen Börstorp har anor åtminstone tillbaka till 1400-talet och omnämndes tidigare som Bergestorp. Det nuvarande stenslottet uppfördes 1646 av riksrådet Conrad von Falkenberg.

Simon får alltså rätt på ett ungefär 380 år gammalt förnamn genom att bara titta på ett slott och improvisera. Stavningen skiljer sig, men det känns nästan oförskämt perfekt för en video som i övrigt bygger på att han försöker läsa av människorna bakom bostäder genom deras tapeter, möbler och märkliga arkitekturbeslut.

Slottet från 1646 ser inte helt ut som det gjorde 1646

Historien stannar inte vid uppförandet. Under 1800-talet genomgick Börstorp en omfattande omgestaltning i romantisk nygotisk stil, med engelsk arkitektur som inspiration. Det hjälper till att förklara varför slottet kan kännas som en blandning av flera historiska lager snarare än som en fryst tidskapsel från ett enda århundrade.

Det är också en nyttig påminnelse när man ser ett gammalt slott på Hemnet. ”Byggår 1646” betyder inte att varje vägg, yta, fönsteröppning och inredningsdetalj ser ut exakt som den gjorde när huset var nytt. Historiska byggnader förändras, byggs om, restaureras och får nya lager. På Börstorp är den 1800-talsmässiga nygotiken en central del av det uttryck Simon reagerar på i dag.

Börstorp är mycket mer än själva huvudbyggnaden

När man bara ser Simon klicka genom interiörbilderna är det lätt att fokusera på de stora salarna, rustningarna och den borglika fasaden. Men försäljningsmaterialet visar att den historiska helheten är betydligt större. Huvudslottet flankeras av två symmetriska flygelbyggnader från 1690. Tillsammans skapar de en klassisk slottsgård där huvudbyggnaden inte står ensam utan ingår i en planerad anläggning.

Till miljön hör också ekonomibyggnader, bland annat konstruktioner i natursten från 1800-talet, ett tidigare mejeri och en stenbro med tre valv. Mäklarinformationen uppger att bron är byggd av sten från Kinnekulle och beskriver den som en av de äldre i sitt slag i landet. Det betyder att en köpare inte bara tar över ett stort bostadshus med mycket mark, utan ett helt system av byggnader och historiska strukturer.

Just det perspektivet förklarar varför 126,1 hektar inte bör behandlas som en kul siffra i marginalen. På en vanlig villatomt kan marken summeras i antal kvadratmeter gräsmatta. På en slottsfastighet påverkar marken egendomens funktion, underhåll, naturvärden, möjlig användning och den visuella miljö som får slottet att kännas som ett slott. Allén, gårdsbildningen, flyglarna, ekonomibyggnaderna och vattenkontakten är delar av samma helhet.

Det gör också frågan ”vad får man för 28 miljoner?” svårare än den låter. Svaret är inte 1 325 kvadratmeter boarea plus ett antal hektar. Det är en sammansatt fastighet där huvudbyggnaden är den mest synliga delen men långt ifrån den enda som nästa ägare behöver förstå och förvalta.

De 21 kakelugnarna är både stämning och teknisk historia

En detalj som nästan låter som ett Simon-skämt men faktiskt står i försäljningsmaterialet är antalet kakelugnar: 21 stycken, plus en öppen spis. Det är svårt att föreställa sig 21 kakelugnar i en normal bostad eftersom de flesta människor aldrig behöver räkna längre än till en eller två. På Börstorp blir siffran ännu ett mått på byggnadens skala.

Samtidigt är kakelugnarna inte bara dekorativa inredningsobjekt. De berättar hur ett mycket stort hus historiskt har värmts rum för rum. Mäklarinformationen anger att det finns möjlighet att åter sätta dem i bruk med installation av utvändiga skorstenar. Formuleringen är viktig: den innebär inte att en ny ägare kan börja elda i alla 21 från dag ett, utan att de måste ses i relation till nuvarande tekniska förutsättningar och eventuella åtgärder.

Det är exakt den typ av detalj som gör slottsägande svårt att översätta till modern villalogik. I en ny villa frågar köparen vilken värmepump som sitter i teknikrummet. I ett 1600-talsslott kan uppvärmningshistorien vara synlig som tjugoen separata kakelugnar fördelade över huset. De är vackra, men de är också spår av en helt annan energiekonomi och ett annat sätt att använda rum.

För en tittare blir kakelugnarna en del av atmosfären. För en ägare blir varje gammal eldstad också en fråga om skick, funktion, brandsäkerhet, skorsten och framtida användning. Det är ännu ett exempel på hur något som höjer wow-faktorn samtidigt kan höja mängden saker som måste förstås.

Conrad von Falkenberg var inte bara ett namn på en slottsherre

Riksarkivets Svenskt biografiskt lexikon ger mer bakgrund till mannen som gör Simons ”Konrad”-skämt så träffsäkert. Conrad von Falkenberg föddes 1591 och gjorde karriär i den svenska statsförvaltningen och adeln. Han var bland annat landshövding i Kalmar och blev senare riksråd. Han avled 1654 på Börstorp.

Det placerar byggåret 1646 i ett tydligare sammanhang. Slottet uppfördes inte av en anonym förmögen privatperson utan av en man som befann sig högt upp i 1600-talets politiska och administrativa samhällsskikt. Att en sådan person lät uppföra en stor stenbyggnad på sin egendom passar in i den status och representation som ett säteri kunde bära vid tiden.

Det här betyder inte att dagens interiör kan läsas som en exakt bild av Conrad von Falkenbergs liv. Tvärtom har den stora omgestaltningen på 1800-talet förändrat slottets uttryck kraftigt. Men det gör namnet mer än en rolig fotnot. Personen Simon råkar gissa fram har en dokumenterad livshistoria som hänger direkt samman med varför det nuvarande stenslottet över huvud taget finns.

För en YouTube-video är det en perfekt liten slump. För fastighetens historia är det ett exempel på hur många tidslager som ryms i samma annons: en 1600-talsbyggherre, flyglar från 1690, nygotisk omgestaltning på 1800-talet och en försäljning på Hemnet 2026. Alla existerar samtidigt när Simon sitter vid datorn och försöker avgöra om han skulle vilja bo där.

221 400 kronor i drift säger både mycket och väldigt lite

Simon hittar driftkostnaden och konstaterar att drygt 221 000 kronor om året är stora pengar, men kanske inte fullt så science fiction-artat som man först skulle kunna tro när byggnaden är över 1 300 kvadratmeter och från 1600-talet.

Det är samtidigt viktigt att inte läsa en sådan annonsuppgift som en komplett kalkyl för slottsägande. Driftkostnad är inte detsamma som framtida underhåll, renoveringsbehov, finansiering, personal, skatter eller kostnader för att vårda en stor egendom. Det Simon egentligen sätter fingret på är bara hur svårt det är att översätta ett slott till den vardagsmatematik man använder för ett normalt boende.

En villa kan bedömas genom frågor som uppvärmning, bolån, takets skick och pendlingsavstånd. På ett slott med 126 hektar börjar frågelistan växa åt helt andra håll. Hur används marken? Vilka byggnader ingår? Vilket historiskt underhåll krävs? Vilka delar av egendomen är praktiska, vilka är representativa och vilka är där för att de har varit där mycket längre än någon nu levande ägare?

Det mest extrema objektet är ändå det mest lättbegripliga

På ett märkligt sätt är Börstorp enklare att förstå än flera av de billigare objekten. Ingen behöver låtsas att det här är en lite annorlunda villa. Alla förstår omedelbart att ett slott är ett specialintresse och ett stort ansvar.

Det svårare är brandstationen eller kulturhuset, där priset ligger inom räckhåll för betydligt fler människor och fantasin därför snabbare börjar arbeta. Man ser en enorm sal för 650 000 kronor och tänker fest. Man ser 378 kvadratmeter biarea i en gammal brandstation och tänker garageverkstad. Först därefter kommer frågan om hur det faktiskt är att äga och underhålla alltihop.

Börstorp annonseras fortfarande till försäljning för 28 miljoner kronor vid kontroll den 8 september 2026.

De fem objekten ser helt olika ut – men delar samma problem

Det är först när man lägger objekten bredvid varandra som videons verkliga tema blir tydligt. Simon beskriver dem som några av bostadsmarknadens mest unika annonser, men det gemensamma är inte en viss inredningsstil eller prisklass. De kostar från 650 000 kronor till 28 miljoner. De ligger från Västernorrland till Skåne. En är bostadsrätt, en annan slottsegendom och en tredje gammal samhällsbyggnad.

Det de delar är att bostaden hela tiden måste förhandla med något annat.

Men de är egentligen tre helt olika sorters ”unika bostäder”

När alla fem presenteras i samma video är det lätt att lägga dem i samma låda: konstiga Hemnet-objekt. Men det döljer en viktig skillnad. Råsunda vattentorn, Öckne kulturhus och Gryttinge brandstation är byggnader som ursprungligen skapades för andra funktioner och senare har blivit bostäder. Vårholma däremot byggdes redan från början som ett privat lantställe men med en medvetet ovanlig arkitektur. Börstorp är något tredje: en historisk egendom där bostadsfunktionen har funnits i århundraden men där själva begreppet ”hem” alltid varit sammanvävt med representation, mark och förvaltning.

Den första gruppen – vattentornet, kulturhuset och brandstationen – är exempel på återanvändning där den gamla funktionen fortfarande kan läsas i planlösningen. I Råsunda finns resterna av cisternens logik, hisslösningar och ett tornskal som styr bostädernas form. I Stöde finns scen, biljettlucka och en sal som byggdes för publik. I Gryttinge finns vagnhall, duschutrymmen och slangtorn. Där blir det unika inte ett designval som någon gjort för att sticka ut, utan ett arv från en helt annan verksamhet.

Det är också därför de tre objekten kräver så olika kompromisser. Ett vanligt hus kan renoveras ganska fritt inom sina tekniska och juridiska ramar. Ett vattentorn kan inte sluta vara högt och kompakt. En brandstation kan inte trolla bort sin stora vagnhall utan en omfattande ombyggnad. Ett kulturhus med drygt sex meter i takhöjd förblir en enorm volym även om man målar väggarna som i ett vardagsrum. Det som gör byggnaderna attraktiva är samma sak som gör dem svåra att standardisera.

Vårholma fungerar tvärtom. Där är det ovanliga inte ett problem som en bostadskonvertering måste lösa. Tornet, stenborgen och den historiserande miljön var en del av den privata idén från början. Claes Grundström skapade inte en praktisk samhällsbyggnad som senare generationer råkade flytta in i; han skapade ett lantställe som medvetet skulle ha karaktär. Därför är borgen inte en rest från en gammal funktion utan själva funktionen: den skulle bidra till upplevelsen av platsen.

Det gör också frågan om ”opraktiskt” annorlunda. På Vårholma kan en köpare tycka att en stenborg är onödig utan att den står i vägen för köket. Den är ett extra lager av arkitektur och historia. I vattentornet kan däremot själva byggnadskroppen påverka hur kök, sovrum, trappa och förvaring måste placeras. En excentrisk privat detalj kan alltså vara mindre begränsande i vardagen än en mycket rationell teknisk konstruktion från 1910.

Börstorp ligger längst från båda kategorierna. Slottets 27 rum, flyglarna från 1690, ekonomibyggnaderna, bron och den stora markarealen är inte resultatet av att en modern bostad försöker hitta plats i något annat. De är delar av en egendom där boende, status, jord, hushållning och representation historiskt har hört ihop. När en modern köpare ser Börstorp på Hemnet möter dagens bostadsmarknad därför en fastighetstyp som utvecklades långt innan ”bostadsannons” var ett begrepp.

Det är en av anledningarna till att Simons vanliga frågor fungerar olika bra på de fem objekten. ”Var ska jag ha mina kläder?” är relevant i en 97-kvadratslägenhet i vattentornet. Samma fråga blir nästan komisk i ett slott på över 1 300 kvadratmeter, där problemet knappast är brist på rum utan hur rummen ska användas och skötas. På kulturhuset är frågan snarare om man vill ha så stora gemensamma ytor. På brandstationen handlar den om hur mycket verkstad och biyta ens liv faktiskt behöver.

Därför bör objekten inte rangordnas enbart efter hur ”galna” de ser ut. De representerar olika sätt som arkitektur kan bära historia. I tre fall har en ny privat funktion flyttat in i ett gammalt tekniskt eller socialt skal. I ett fall byggde en arkitekt medvetet ett privat hem som skulle kännas ovanligt redan på 1890-talet. I det sista fallet har själva egendomen varit en makt- och bostadsmiljö så länge att dagens försäljning bara är ännu ett kapitel i en mycket längre användning.

Den skillnaden är också det som gör videon mer varierad än titeln först antyder. Tittaren får inte fem versioner av samma ”knäppa hus”. Man får fem svar på frågan om hur ett hem kan bli unikt: genom teknik, föreningsliv, samhällsfunktion, personlig arkitektur eller flera sekler av historia.

I Solna förhandlar lägenheten med vattentornets cirkulära konstruktion. I Gryttinge förhandlar villan med brandstationens verkstad, slangtorn och gamla gemensamma tvättutrymmen. I Stöde förhandlar familjehemmet med ett tidigare kulturhus och dess scen. På Vårholma förhandlar vardagen med en historisk skärgårdsfastighet och ö-logistik. På Börstorp förhandlar dagens ägare med flera hundra års historia.

Det är därför bilderna aldrig berättar hela historien

Hemnet är byggt för att låta människor drömma snabbt. Du ser ett rum, en utsikt, en balkong eller en fasad och hinner på några sekunder föreställa dig ett annat liv. Simons format utnyttjar exakt den mekanismen, men han stannar ofta kvar några sekunder längre än drömmen. Var ska sakerna förvaras? Hur tar man sig till mataffären? Vad kostar det att värma? Varför sitter trappan där? Hur använder man egentligen den där gigantiska salen?

För vanliga bostäder kan frågorna kännas små. För de här fem objekten avgör de nästan hela köpet.

En bild av en scen med sex meters takhöjd är fantastisk. Sex meters takhöjd är också sex meters takhöjd när värmen ska stanna kvar i rummet. Ett slangtorn är ikoniskt på fasadbilden. Det är samtidigt fyra vertikala våningar av en konstruktion som måste passa in i ägarens framtida användning. En stenborg är oslagbar under en sommarfest. Den behöver fortfarande finnas kvar och tas om hand nästa vår.

Pris per kvadratmeter fungerar dåligt som genväg

Det är frestande att jämföra objekten genom pris och yta. Men just den här videon visar varför det snabbt blir missvisande.

Solnalägenheten på 97,4 kvadratmeter säljs för 10,5 miljoner och är därmed överlägset dyrast per redovisad bostadskvadratmeter i gruppen. Kulturhuset kostar bara 650 000 kronor trots totalt 310 kvadratmeter bo- och biarea. Brandstationen har 523 kvadratmeter bo- och biarea för knappt 3,9 miljoner. Slottet erbjuder mer än 1 300 kvadratmeter boarea och 126 hektar mark för 28 miljoner.

Det betyder inte att kulturhuset är ”billigare” på ett sätt som gör det till ett bättre köp. De olika ytorna fyller helt olika funktioner, ligger på helt olika marknader och har helt olika kostnader och begränsningar. Kvadratmeterpriset kan vara en datapunkt. Det kan inte sammanfatta en före detta brandstation eller ett 1600-talsslott.

De billiga objekten kan kräva den största fantasin

Det mest lockande med Öckne 107 är inte nödvändigtvis att det är ekonomiskt billigt att äga. Det är att 650 000 kronor öppnar dörren till en mängd utrymme och historia som de flesta bostadsköpare aldrig ens får chansen att överväga. Samma sak gäller brandstationen. För någon som faktiskt behöver en verkstad kan den gamla vagnhallen ersätta en separat kommersiell lokal och plötsligt förändra hela kalkylen.

Det är därför specialobjekt är så personberoende. En normal villa kan vara ganska bra för tusentals potentiella köpare. En gammal brandstation kan vara fel för 99 procent och nästan skräddarsydd för den sista procenten.

Två av objekten ger redan en ovanligt bra påminnelse om skillnaden mellan utgångspris och marknadspris

Vattentornet och brandstationen går dessutom att ställa bredvid varandra på ett sätt som de andra tre objekten ännu inte tillåter. Solnalägenheten har ett helt färskt slutpris från september 2026. Gryttinge har ett tidigare slutpris från mars 2023 och ett nytt utgångspris 2026. De två exemplen visar varför en Hemnet-siffra alltid måste läsas med rätt etikett.

I Solna var 9 995 000 kronor ett utgångspris och 10 500 000 kronor blev det faktiska slutpriset. Marknaden gick alltså högre än säljarens annonserade startnivå. I Gryttinge var utgångspriset 3 750 000 kronor 2023 och slutpriset blev 3 700 000, alltså något lägre. Nu, tre år senare, är 3 895 000 kronor åter bara ett utgångspris tills en ny affär faktiskt genomförs.

Det låter självklart, men i videor om extrema bostäder blir utgångspriset lätt en del av underhållningen. ”Det här kostar fjorton miljoner” eller ”det här kostar bara 650 000” låter mer definitivt än verkligheten är. För objekt som fortfarande ligger ute är priset ett säljmål och en marknadsposition, inte ett facit.

Det är också därför det blir intressant att följa Vårholma, Öckne, Gryttinge och Börstorp efter publiceringen. Om de säljs kommer slutpriserna ge en andra berättelse: inte bara vad säljaren och mäklaren hoppades på, utan vad en köpare faktiskt var beredd att betala för stenborg, kulturhus, brandstation respektive slott.

Just specialobjekt kan vara extra intressanta att följa eftersom köpargruppen ofta är smalare. En standardiserad trea i ett stort område kan värderas mot många nästan jämförbara försäljningar. En villa med egen Rhenborg eller en fastighet med fyra våningar slangtorn har färre självklara referenser. Då blir den faktiska förhandlingen mellan en specifik säljare och en specifik köpare viktigare än ett genomsnittligt kvadratmeterpris.

Och där finns förmodligen en stor del av förklaringen till varför de fungerar så bra på YouTube. Även tittaren som aldrig skulle köpa huset kan omedelbart börja fundera på vad de hade gjort med det.

Simon Lussetti och Hemnet är fortfarande en ovanligt bra kombination

För den som har följt Simon länge känns formatet inte nytt. Det är snarare en återkomst till ett av de områden han blivit starkast förknippad med. Simon började publicera på YouTube redan 2010, och när SVT intervjuade honom 2025 beskrev man hur Hemnet-videorna under flera år hade blivit en särskilt igenkännbar del av hans kanal.

Det intressanta är att formatet överlever trots att själva upplägget är extremt enkelt. Han öppnar bostadsannonser och reagerar på dem. Det krävs ingen tävlingsbana, inget resmål, ingen studio och inget stort produktionsteam. Ändå finns det hela tiden nya berättelser därför att bostäder är små koncentrat av människors smak, ekonomi, historia och praktiska beslut.

Det handlar mindre om inredning än om människor

Simon kommenterar förstås färger, kakel, möbler och kök. Men de roligaste delarna uppstår oftast när han försöker föreställa sig personen bakom valen. Vem monterar hushållspapper på väggen i ögonhöjd? Vem behöver en egen borg? Vem köper ett slott? Vem har tillräckligt mycket kläder för att inte ens en walk-in closet känns stor?

Det är samma nyfikenhet som gör att ett vanligt Hemnet-klick lätt blir tjugo minuter. Bostäder är privata nog för att kännas personliga men offentliga nog för att alla som ser annonsen får titta. När objektet dessutom har haft ett tidigare offentligt liv – kulturhus, brandstation eller vattentorn – blir historien ännu större än den nuvarande ägarens inredning.

Han är som bäst när han först dömer och sedan ändrar sig

En styrka i just den här videon är hur ofta Simon korrigerar sin första känsla. Spiraltrappan mitt i vattentornslägenheten verkar först mest vara i vägen, tills nedervåningens struktur gör placeringen mer begriplig. Brandstationen känns ibland närmast obeboelig, men verkstaden blir plötsligt fantastisk när han tänker på rätt typ av ägare. Kulturhuset känns gammalt och överdimensionerat, men han börjar nästan omedelbart planera fester, jul och kräftskivor.

Det gör reaktionerna betydligt roligare än om varje objekt bara fick betyget fint eller fult. I stället pågår ett litet köpbeslut i realtid. Han försöker hitta anledningen att vilja bo där och anledningen att springa därifrån.

Hemnet-formatet har dessutom fått en egen plats i svensk internetkultur

SVT använde 2025 uttrycket ”Hemnet-knarkande” när man beskrev svenskarnas tendens att scrolla bostäder långt bortom det man faktiskt tänker köpa. Det är en ganska träffande beskrivning av varför ett format som Simons kan fungera även för människor som varken söker villa eller har fjorton miljoner liggande.

Man behöver inte vara i en aktiv bostadsaffär för att förstå attraktionen i en bostad som gör något oväntat. En lägenhet i ett vattentorn är egentligen lika mycket ett arkitekturklipp som en bostadsannons. En brandstation är lika mycket lokalhistoria som villa. Börstorp är ett stycke slottsarkitektur som råkar ha ett pris utsatt bredvid sig.

Det är den blandningen som ger formatet längre liv än en vanlig lista med ”fulaste badrummen på Hemnet”. Ett dåligt kakel kan vara borta om fem år. Ett slangtorn från 1948 kommer sannolikt fortfarande vara ett slangtorn.

Vad man faktiskt bör läsa extra noga i sådana här annonser

Videon fungerar fint som underhållning, men den visar också varför specialfastigheter kräver mer läsning än den första bildkarusellen. Ju längre huset befinner sig från en normal standardvilla, desto mer betyder detaljerna bakom rubriken.

Boarea och biarea är inte samma sak

Brandstationens 145 kvadratmeter boarea och 378 kvadratmeter biarea är ett extremt tydligt exempel. Den sammanlagda ytan är enorm, men det vore fel att beskriva huset som en vanlig 523-kvadratsvilla. Den stora verkstaden, källaren och andra sekundära utrymmen har ett annat användningsvärde än bostadsplanet.

Samma princip gäller kulturhuset. 160 plus 150 kvadratmeter berättar att byggnaden är stor. Det berättar inte automatiskt hur mycket av den ytan en viss köpare kommer uppleva som bekväm vardagsbostad.

Driftkostnad är en historisk uppgift – inte din framtida faktura

De angivna driftkostnaderna skiljer sig kraftigt mellan objekten. Vårholma anges till 11 347 kronor per år, Öckne till 75 000 kronor och Börstorp till 221 400 kronor. Att bara lägga beloppen bredvid varandra vore dock missvisande.

Vilka kostnader som ingår, hur mycket tidigare ägare har vistats i huset, vilken temperatur man håller, vilka energipriser som gällde och hur fastigheten används påverkar utfallet. För en köpare är siffran en startpunkt för frågor, inte slutet på kalkylen.

Tidigare funktion kan vara både tillgång och begränsning

Ett gammalt kulturhus kommer med volymer och rum som skapades för publik verksamhet. En brandstation kommer med portar, verkstad och ett torn. Ett vattentorn kommer med sin form. Ett slott kommer med historia. Det är exakt det som gör dem värdefulla för vissa köpare, och exakt det som gör dem opraktiska för andra.

Därför är ”går det att bygga om?” ofta en mer komplex fråga än att bara räkna på renoveringsbudgeten. Planbestämmelser, bygglov, konstruktion, eventuella kulturhistoriska hänsyn och tekniska förutsättningar kan påverka vad som är möjligt. Sådana frågor måste kontrolleras för den specifika fastigheten och den förändring man vill göra.

Läget kan vara en funktion, inte bara en adress

Vårholma är det tydligaste exemplet. Att bo på en ö i skärgården är inte bara samma bostad med bättre utsikt. Transporten påverkar hur man handlar, pendlar, får besök och planerar året. För vissa är det själva drömmen. För andra blir det vardagsfriktion.

På samma sätt kan Stödes lägre prisnivå vara en enorm fördel om man vill bo just där, men den kan inte jämföras rakt av med Råsunda genom att bara titta på hur många kvadratmeter man får för en miljon. Bostadsmarknaden är lokal långt innan den är matematisk.

Vilket av objekten är egentligen mest extremt?

Det självklara svaret borde vara Börstorp slott. 27 rum, över 1 300 kvadratmeter boarea, 126 hektar och en historia som går tillbaka flera hundra år slår det mesta på ren skala.

Men det är nästan för självklart. Ett slott ska vara extremt. Ingen öppnar en slottsannons och blir förvånad över rustningar, stora trappor och rum som är opraktiska att dammsuga.

Brandstationen är kanske den mest intressanta om kriteriet är kontrasten mellan vad byggnaden var och vad den nu säljs som. Det finns fortfarande en verkstad där utryckningsfordonen stod, ett slangtorn för våta brandslangar och gemensamma tvättutrymmen i källaren – samtidigt som annonsen klassar objektet som enfamiljshus.

Kulturhuset vinner om kriteriet är hur mycket offentlig historia som gömmer sig bakom ett vardagligt pris. För 650 000 kronor får köparen bokstavligen ett gammalt scenrum med balkong och biljettlucka.

Vårholma vinner på ren sagoboksenergi. En 1890-talsvilla på strandtomt är redan något speciellt. Att samma arkitekturprofessor sex år senare dessutom byggde en separat stenborg gör att det känns som att någon klickat i ett onödigt men väldigt underhållande tillval.

Och Solna vinner på marknadens tydligaste facit. Av de fem objekten är det vattentornet som redan har hittat en köpare i den aktuella omgången – för 10,5 miljoner kronor.

Det är förmodligen därför videon fungerar så bra som helhet. Det finns inget enda svar. Varje objekt är absurt på sitt eget sätt.

Status på objekten den 8 september 2026

Eftersom bostadsannonser förändras snabbt är statusen värd att tidsstämpla. Vid kontroll den 8 september 2026 ser läget ut så här:

Värmdö Vårholma 337

Till salu. Utgångspris 13 995 000 kronor. Visning annonserad till 12 september med föranmälan och organiserad taxibåt från Vaxholm.

Näckrosvägen 31A, Solna

Såld 3 september 2026 för 10 500 000 kronor, cirka fem procent över utgångspriset.

Öckne 107, Stöde

Till salu för 650 000 kronor. Visning annonserad till 9 september.

Gryttinge 1253, Svalöv

Till salu för 3 895 000 kronor. Ingen aktuell offentlig visning angiven vid kontrollen.

Börstorp slott, Mariestad

Till salu för 28 000 000 kronor.

Just den här listan lär därför åldras snabbare än resten av artikeln. Om någon av de fyra kvarvarande fastigheterna får ett registrerat slutpris finns ett naturligt skäl att återvända och jämföra vad marknaden faktiskt betalade med de priser Simon reagerar på i videon.

Vanliga frågor om Simon Lussettis nya Hemnet-video

Vilken brandstation tittar Simon Lussetti på?

Det är Gryttinge 1253 i Svalövs kommun i Skåne. Fastigheten byggdes 1948 som brandstation och säljs som enfamiljshus med 145 kvadratmeter boarea och 378 kvadratmeter biarea. Utgångspriset är 3 895 000 kronor.

Vad användes tornet på brandstationen till?

Det är ett slangtorn. Där kunde våta brandslangar hängas upp och torka efter användning. Tornet på Gryttinge 1253 har fyra våningar med trappavsatser.

Är vattentornslägenheten i Solna fortfarande till salu?

Nej. Näckrosvägen 31A registrerades som såld den 3 september 2026. Slutpriset blev 10 500 000 kronor, vilket var omkring fem procent över det tidigare utgångspriset.

När byggdes stenborgen på Vårholma?

Stenborgen färdigställdes 1896. Både den och huvudvillan ritades och uppfördes av arkitekturprofessorn Claes Grundström. Huvudbyggnaden är från 1890.

Varför har kulturhuset i Stöde en biljettlucka och scen?

Öckne 107 byggdes för nykterhetsrörelsen och användes under lång tid som lokal samlingsplats. Den stora salen är cirka 130 kvadratmeter och har scen med loger samt balkong. Biljettluckan är alltså en kvarvarande del av byggnadens tidigare offentliga funktion.

Hur stort är Börstorp slott?

Annonsen anger 1 325 kvadratmeter boarea, 275 kvadratmeter biarea, 27 rum och 126,1 hektar mark. Utgångspriset är 28 miljoner kronor och den angivna driftkostnaden är 221 400 kronor per år.

Vem är Simon Lussetti?

Simon Lussetti är en svensk YouTube-profil som publicerat videor sedan 2010 och under senare år blivit särskilt förknippad med reaktioner på Hemnet-annonser. Hans kanal innehåller även andra format, men just bostadsvideorna har blivit en återkommande del av hans offentliga profil.

Fem annonser som blir bättre när man vet vad man faktiskt tittar på

Det enklaste hade varit att göra den här videon till en lista över märkliga rum. Den blå knappen. Den konstiga trappan. Den rosa väggen. Den gamla källaren. Rustningen. Björnen. Simon hittar gott om sådant att reagera på.

Men det som gör just den här omgången bättre än en vanlig ”titta vad konstigt”-video är att byggnaderna har riktiga historier som förklarar mycket av det märkliga.

Borgen på Vårholma är ett medvetet arkitektoniskt verk från 1890-talet. Vattentornslägenheten är bokstavligen byggd inuti ett gammalt vattentorn och har nu sålts för 10,5 miljoner. Kulturhusets biljettlucka och scen finns där därför att människor faktiskt samlades där för evenemang. Brandstationens källare var byns tvätt- och bastuplats och dess höga torn torkade brandslangar. Börstorps slottsmiljö är resultatet av flera hundra års byggnadshistoria – och ja, en Conrad finns faktiskt mitt i den historien.

Det gör också att Simons reaktioner får ett extra lager. Han behöver inte alltid ha rätt i sin första gissning. Tvärtom blir det ofta roligare när han inte vet. Tittaren får först samma märkliga bild som han får och kan sedan upptäcka varför den ser ut som den gör.

Och kanske är det därför Hemnet-formatet fortfarande känns så naturligt för honom efter alla år på YouTube. Han är mindre intresserad av att avgöra om bostaden är objektivt bra än av att förstå vad för slags liv som skulle kunna pågå där.

Det är en ganska bra fråga att bära med sig genom alla fem annonserna.

Inte: ”Skulle jag köpa den?”

Utan: ”Vem skulle älska att bo här?”

För vattentornet finns redan åtminstone en person som var beredd att betala 10,5 miljoner för sitt svar.

Källor och vidare läsning

Simon Lussetti: originalvideon ”Nu Kan Du Köpa Din Egen Brandstation | Hemnets Mest Unika Annonser | September 2026”.

Mäklarhuset: objektsinformation för Värmdö Vårholma 337.

Notar och Hemnet: slutprisuppgifter för Näckrosvägen 31A i Råsunda, Solna.

Hemnet / LF Fastighetsförmedling: objektsinformation för Öckne 107 i Stöde.

Fastighetsbyrån: objekts- och historikuppgifter för Gryttinge 1253 i Svalöv.

Hemnet: objekts- och historikuppgifter för Börstorp slott utanför Mariestad.

SVT Nyheter: bakgrund om Simon Lussetti, hans YouTube-karriär och kopplingen till Hemnet-formatet.

Brf Slagrutan / Bostadsrätterna: dokumentation av ombyggnaden av Råsunda vattentorn till åtta lägenheter 1992–1994.

Skånska vattentornssällskapet: historik om Råsunda vattentorn, Sigge Cronstedt, cisternen och byggnadens tidigare användningar.

Nationalencyklopedin: biografiska uppgifter om arkitekten och professorn Claes Grundström.

Riksarkivet / Svenskt biografiskt lexikon: biografiska uppgifter om Conrad von Falkenberg.

Hemnets slutprisarkiv: tidigare försäljning av Gryttinge 1253 den 27 mars 2023.